Language of document : ECLI:EU:F:2010:134

PERSONALDOMSTOLENS DOM

(första avdelningen)

den 28 oktober 2010

Mål F-84/08

Maria Concetta Cerafogli

mot

Europeiska centralbanken (ECB)

”Personalmål – Anställda vid ECB – Talan om ersättning för den skada som direkt följer av de påstått rättsstridiga anställningsvillkoren och reglerna tillämpliga på anställda – Personaldomstolen saknar behörighet – Avvisning – Tjänstledighet för personalrepresentation – Arbetsbelastningen har inte anpassats – Fel”

Saken: Maria Concetta Cerafogli har väckt talan enligt artikel 36.2 i protokollet om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, fogat till EG‑fördraget, med yrkande om att ECB ska förpliktas att till henne utge ersättning för den skada hon påstår sig ha lidit huvudsakligen till följd av ECB:s underlåtenhet att tillstå att de fackliga organisationerna har en aktiv roll, den diskriminering som hon utsatts för bland annat till följd av att hon är med i personalkommittén och att hennes arbetsbelastning inte har anpassats för att beakta att hon varit tjänstledig för personalrepresentation.

Avgörande: ECB ska utge ersättning till Maria Concetta Cerafogli till ett belopp av 5 000 euro. Talan ogillas i övrigt. ECB ska bära sina rättegångskostnader och ersätta en tredjedel av Maria Concetta Cerafoglis rättegångskostnader. Maria Concetta Cerafogli ska bära två tredjedelar av sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Anställda vid Europeiska centralbanken – Talan – Talan mot en rättsakt med allmän giltighet – Avvisning

(Artikel 270 FEUF; protokollet om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, artikel 36.2; tjänsteföreskrifterna, artikel 90; Europeiska centralbankens anställningsvillkor, artiklarna 41 och 42)

2.      Tjänstemän – Anställda vid Europeiska centralbanken – Talan – Talan om ogiltigförklaring som inte väckts inom fristen – Skadeståndstalan i syfte att uppnå ett identiskt resultat – Avvisning

(Protokollet om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, artikel 36.2; tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91; Europeiska centralbankens anställningsvillkor, artikel 42)

3.      Tjänstemän – Anställda vid Europeiska centralbanken – Talan – Skadeståndsyrkande som har ett direkt samband med en talan om ogiltigförklaring

(Europeiska centralbankens anställningsvillkor, art. 41 et 42; reglerna tillämpliga på anställda vid Europeiska centralbanken, artikel 8.1– 8.3.2)

4.      Tjänstemän – Anställda vid Europeiska centralbanken – Representation – Skydd för personalrepresentanter

1.      Det följer av artiklarna 41 och 42 i Europeiska centralbankens anställningsvillkor att unionsdomstolarna är, i likhet med vad som gäller unionsdomstolarnas behörighet med avseende på talan som väcks i personalmål enligt artikel 270 FEUF och artikel 90 i tjänsteföreskrifterna, endast behöriga att pröva en talan som omfattas av tillämpningsområdet för artikel 36.2 i protokollet om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, såvida denna avser rättsakter med individuell giltighet. Unionsdomstolarna kan däremot endast pröva en talan som avser rättsakter med allmän giltighet, såsom anställningsvillkoren eller bestämmelserna tillämpliga på anställda vid Europeiska centralbanken, om en sådan talan syftar till ogiltigförklaring av dessa rättsakter eller till att förplikta Europeiska centralbanken att utge ersättning för de skador som direkt följer av att rättsakterna är rättsstridiga.

(se punkt 45)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 11 december 2001, T‑20/01, Cerafogli m.fl. mot ECB, REGP 2001, s. I‑A‑235 och II‑1075, punkt 35

2.      Rättspraxis avseende tjänsteföreskrifterna enligt vilken en begäran om skadestånd inte kan prövas i sak när tjänstemannen på detta sätt försöker att uppnå ett resultat som är identiskt med det som skulle ha följt av en framgång med talan om ogiltigförklaring som han har underlåtit att väcka i tid, ska således tillämpas analogt på en talan som väckts av anställda vid Europeiska centralbanken enligt artikel 36.2 i protokollet om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken och artikel 42 i Europeiska centralbankens anställningsvillkor. En tjänsteman som har underlåtit att, inom de i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna föreskrivna tidsfristerna, väcka talan om ogiltigförklaring av en rättsakt som går honom emot kan inte reparera denna underlåtenhet och på så sätt få nya tidsfrister för talan att börja löpa genom att väcka talan om skadestånd för en skada som samma rättsakt har förorsakat.

(se punkt 50)

Hänvisning till

Domstolen: 14 februari 1989, 346/87, Bossi mot kommissionen, REG 1989, s. 303, punkt 32

Förstainstansrätten: 13 juli 1993, T‑20/92, Moat mot kommissionen, REG 1993, s. II‑799, punkt 46; 28 juni 2005, T‑147/04, Ross mot kommissionen, REGP 2005, s. I‑A‑171 och II‑771, punkt 48

3.      Även om en anställd vid banken enligt artikel 8.2 i reglerna tillämpliga på anställda vid Europeiska centralbanken inte kan väcka talan förrän det administrativa förfarandet har avslutats, vilket består i två steg, nämligen en begäran att inleda ett administrativt förfarande och ett klagomål, föreskriver inte någon bestämmelse i artiklarna 41 och 42 Europeiska centralbankens anställningsvillkor eller i artiklarna 8.1–8.3.2 i reglerna tillämpliga på anställda vid Europeiska centralbanken ett särskilt förfarande före dessa två steg, för det fall banken inte dessförinnan antagit något beslut mot vilket talan kan väckas.

Av detta följer att ett skadeståndsyrkande som har ett samband med ett yrkande om ogiltigförklaring ska tas upp till sakprövning även om sökanden inte, innan det att sökanden lämnat in en begäran att inleda ett administrativt förfarande, lämnat in en begäran om skadestånd till Europeiska centralbanken.

(se punkterna 54 och 55)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 16 september 2009, F-130/07, Vinci mot ECB, REGP 2009, s. I‑A‑1‑307 och II‑A‑1‑1651, punkt 51

4.      Europeiska centralbanken gjorde sig skyldig till ett fel i tjänsten som utgör grund för skadestånd, genom att inte anpassa en anställds arbetsbelastning för att beakta att hon varit tjänstledig för personalrepresentation, vilket förhindrade henne från att utföra sina arbetsuppgifter på ett till fullo tillfredställande sätt.

(se punkt 58)