DOMSTOLENS DOM (nionde avdelningen)
den 2 maj 2019 (*)
”Begäran om förhandsavgörande – Hälsoskydd – Hygienregler – Förordning (EG) nr 853/2004 – Hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung – Skyldigheter för livsmedelsföretagare – Särskilda krav – Kött från tama hov- och klövdjur – Lagring och transport – Krav rörande köttets temperatur”
I mål C‑98/18,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av College van Beroep voor het bedrijfsleven (appellationsdomstolen för förvaltningsrättsliga mål av ekonomisk art, Nederländerna) genom beslut av den 6 februari 2018, som inkom till domstolen den 12 februari 2018, i målet
T. Boer & Zonen BV
mot
Staatssecretaris van Economische Zaken,
meddelar
DOMSTOLEN (nionde avdelningen)
sammansatt av domarna K. Jürimäe, ordförande för den nionde avdelningen, D. Šváby (referent) och S. Rodin,
generaladvokat: M. Bobek,
justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
efter det skriftliga förfarandet,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– T. Boer & Zonen BV, genom K. J. Defares, advocaat,
– Nederländernas regering, genom M. K. Bulterman och M. L. Noort, båda i egenskap av ombud,
– Frankrikes regering, genom D. Colas, S. Horrenberger och A.-L. Desjonquères, samtliga i egenskap av ombud,
– Ungerns regering, genom M. Z. Fehér, G. Koós och M. M. Tátrai, samtliga i egenskap av ombud,
– Rumäniens regering, genom C.-R. Canţăr, C.-M. Florescu och A. Wellman, samtliga i egenskap av ombud,
– Europeiska kommissionen, genom A. Bouquet, W. Farrell och B. Eggers, samtliga i egenskap av ombud,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av punkterna 1 och 3 i kapitel VII i avsnitt I i bilaga III till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (EUT L 139, 2004, s. 55, samt rättelser i EUT L 226, 2004, s. 22, och EUT L 160, 2013, s. 15).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan T. Boer & Zonen BV, ett livsmedelsföretag som är etablerat i Nederländerna, och Staatssecretaris van Economische Zaken (statssekreterare för ekonomiska frågor, Nederländerna, nedan kallad statssekreteraren), angående den sanktionsavgift som statssekreteraren har beslutat att klaganden i det nationella målet ska betala på grund av att den lastat över kött med en temperatur som översteg 7 °C och vissa köttprodukter med en temperatur som översteg 11 °C till en kylbil.
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
Förordning nr 853/2004.
3 Skälen 1, 2, 4 och 9 i förordning nr 853/2004 har följande lydelse:
”(1) Genom förordning (EG) nr 852/2004 [av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (EUT L 139, 2004, s. 1 och rättelser i EUT L 226, 2004, s. 3 samt rättelser i EUT L 226, 2004, s. 3 och EUT L 160, 2013, s. 16)] fastställde Europaparlamentet och rådet grundläggande regler för livsmedelshygien för livsmedelsföretagare.
(2) För vissa livsmedel, som kan utgöra en särskild fara för människors hälsa, krävs det särskilda hygienregler. Detta gäller särskilt livsmedel av animaliskt ursprung, i fråga om vilka förekomsten av mikrobiologiska och kemiska faror ofta har rapporterats.
…
(4) Dessa regler innehåller gemensamma principer för folkhälsan, i synnerhet när det gäller tillverkares och behöriga myndigheters ansvar, krav på anläggningarnas struktur, drift och hygien, förfaranden för godkännande av anläggningarna, krav på lagring och transport samt märkning med kontrollmärke.
…
(9) Huvudsyftena med omarbetningen är att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå med avseende på livsmedelssäkerhet, särskilt genom att samma regler skall gälla för livsmedelsföretagare i hela gemenskapen, samt att se till att den inre marknaden för produkter av animaliskt ursprung fungerar väl och på så sätt bidrar till att den gemensamma jordbrukspolitikens mål uppnås.”
4 I artikel 2, med rubriken ”Definitioner”, i denna förordning, föreskrivs följande:
”I denna förordning skall följande definitioner gälla:
1) De definitioner som fastställs i förordning (EG) nr 178/2002.
2) De definitioner som fastställs i förordning (EG) nr 852/2004.
3) De definitioner som fastställs i bilaga I.
4) Tekniska definitioner i bilagorna II och III.”
5 Artikel 3 i förordningen har rubriken ”Allmänna skyldigheter”. I artikel 3.1 föreskrivs följande:
”Livsmedelsföretagare skall följa tillämpliga bestämmelser i bilagorna II och III.”
6 I artikel 4 med rubriken ”Registrering och godkännande av anläggningar” i samma förordning föreskrivs följande:
”1. Livsmedelsföretagare skall på marknaden släppa ut produkter av animaliskt ursprung som tillverkats i gemenskapen endast om de har beretts och hanterats uteslutande i anläggningar som
a) uppfyller tillämpliga krav i förordning (EG) nr 852/2004, i bilagorna II och III till den här förordningen samt andra relevanta krav i livsmedelslagstiftning,
b) den behöriga myndigheten har registrerat eller, om detta krävs enligt punkt 2, godkänt.
2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 6.3 i förordning (EG) nr 852/2004 får anläggningar som hanterar de produkter av animaliskt ursprung för vilka krav fastställs i bilaga III till den här förordningen bedriva verksamhet endast om de har godkänts av den behöriga myndigheten i enlighet med punkt 3 i denna artikel, med undantag av de anläggningar som endast utför
…
b) transporter,
…
3. Anläggningar som omfattas av krav på godkännande enligt punkt 2 får bedriva verksamhet endast om den behöriga myndigheten, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförande av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel
a) efter ett besök på plats har gett anläggningen ett godkännande för att bedriva verksamhet, eller
…
4. Livsmedelsföretagare skall samarbeta med de behöriga myndigheterna i enlighet med förordning (EG) nr 854/2004. Livsmedelsföretagare skall särskilt se till att anläggningar upphör med driften om den behöriga myndigheten drar tillbaka sitt godkännande eller, vid villkorat tillstånd, inte ger förlängning eller fullständigt godkännande.
…”
7 I bilaga I, med rubriken ”Definitioner”, till förordning (EG) nr 853/2004, föreskrivs i punkt 1.16 att med ett ”slakteri” avses en ”anläggning för slakt och uppslaktning av djur vars kött är avsett som livsmedel”.
8 I kapitel II i avsnitt I i bilaga III till den förordningen, med rubriken ”Krav för slakterier”, uppställs flera krav för hur slakterier ska vara byggda, planerade och utrustade, vilka livsmedelsföretagare ska uppfylla.
9 I kapitel VII med rubriken ”Lagring och transport” i avsnitt I i bilaga III i nämnda förordning föreskrivs följande:
”Livsmedelsföretagare skall se till att lagring och transport av kött från tama hov- och klövdjur utförs i enlighet med följande krav:
1. a) Såvida inte annat föreskrivs i särskilda bestämmelser skall köttet efter besiktningen efter slakt omedelbart kylas i slakteriet för att garantera en temperatur genom hela köttet av högst 3 °C för slaktbiprodukter och 7 °C för annat kött, på ett sådant sätt att kylkurvan ger en kontinuerlig sänkning av temperaturen. Kött får dock styckas och urbenas under kylningen i enlighet med punkt 4 i kapitel V.
b) Under kylningen skall ventilationen vara tillräcklig för att förhindra kondensbildning på köttets yta.
2. Köttet måste uppnå den temperatur som anges i punkt 1 och behålla denna temperatur under lagring.
3. Köttet måste uppnå den temperatur som anges i punkt 1 före transport och behålla denna temperatur under transporten. Transporten får dock även äga rum om den behöriga myndigheten tillåter detta för att möjliggöra produktion av specifika produkter, under förutsättning att
a) en sådan transport äger rum enligt de krav som den behöriga myndigheten anger för transport från en viss anläggning till en annan anläggning,
och
b) köttet omedelbart lämnar slakteriet, eller en styckningslokal belägen på samma plats som slaktlokalen, och transporten inte pågår mer än två timmar,
4. Kött avsett för infrysning skall frysas utan onödigt dröjsmål, vid behov med iakttagande av en stabiliseringsperiod före infrysningen.
5. Oskyddat kött måste lagras och transporteras skilt från emballerat kött, såvida inte lagringen eller transporten sker vid olika tidpunkter eller på sådant sätt att emballage och lagrings- eller transportsätt inte utgör en kontaminationskälla för köttet.”
Förordning nr 852/2004
10 Artikel 2 i förordning nr 852/2004 har rubriken ”Definitioner”. I artikel 2.1 c anges att med ”anläggning” avses i denna förordning varje enhet i ett livsmedelsföretag.
11 Artikel 5 i samma förordning har rubriken ”Faroanalys och kritiska styrpunkter”. I artikel 5.1 föreskrivs följande:
”Livsmedelsföretagare skall inrätta, genomföra och upprätthålla ett eller flera permanenta förfaranden, grundade på HACCP-principerna [Hazard Analysis Critical Control Point].”
Förordning (EG) nr 178/2002
12 I artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 2002, s. 1) fastställs att ett ”livsmedelsföretag” utgörs av ”varje privat eller offentligt företag som med eller utan vinstsyfte bedriver någon av de verksamheter som hänger samman med alla stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan av livsmedel”.
13 Artikel 6 i samma förordning har rubriken ”Riskanalys”. I artikel 6.1 anges följande:
”För att uppnå det allmänna målet en hög skyddsnivå för människors liv och hälsa skall livsmedelslagstiftningen bygga på riskanalys, utom när detta inte är lämpligt med hänsyn till omständigheterna eller åtgärdens art.”
14 Artikel 7, med rubriken ”Försiktighetsprincipen”, i nämnda förordning har följande lydelse:
”1. När man i särskilda fall efter en bedömning av tillgänglig information identifierar möjligheten av skadliga effekter på hälsan, men när det fortfarande föreligger vetenskaplig osäkerhet, får sådana provisoriska åtgärder för riskhantering vidtas som är nödvändiga för att säkerställa den höga hälsoskyddsnivå som valts i gemenskapen, i avvaktan på ytterligare vetenskapliga uppgifter för en mer omfattande riskbedömning.
2. De åtgärder som vidtas enligt punkt 1 skall stå i proportion till målet och de får inte begränsa handeln mer än vad som är nödvändigt för att uppnå den höga hälsoskyddsnivå som valts i gemenskapen, med beaktande av teknisk och ekonomisk genomförbarhet och andra faktorer som anses berättigade för det berörda ärendet. Dessa åtgärder skall ses över inom en rimlig tidsperiod beroende på vilken typ av risk för liv eller hälsa som identifieras och vilken typ av vetenskapliga uppgifter som behövs för att klargöra den vetenskapliga osäkerheten och för att genomföra en mer omfattande riskbedömning.”
15 Artikel 8 i samma förordning har rubriken ”Skydd av konsumenternas intressen”. I artikel 8.1 föreskrivs följande:
”Livsmedelslagstiftningens syfte är att skydda konsumenternas intressen och att göra det möjligt för konsumenterna att fatta välgrundade beslut om de livsmedel de konsumerar. …”
16 Artikel 14, med rubriken ”Livsmedelslagstiftningens allmänna krav”, i förordning nr 178/2002 har följande lydelse:
”1. Livsmedel skall inte släppas ut på marknaden om de inte är säkra.
…
5. När man fastställer om ett livsmedel är otjänligt som människoföda skall det tas hänsyn till om livsmedlet är olämpligt som människoföda i enlighet med dess avsedda användningsområde, eftersom det kan vara förorenat antingen genom främmande ämnen eller på annat sätt, eller genom förruttnelse, försämring eller nedbrytning.”
17 I artikel 17 med rubriken ”Skyldigheter” i samma förordning föreskrivs följande:
”1. Livsmedels- och foderföretagare på alla stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan skall i de företag de har ansvar för se till att livsmedel och foder uppfyller de krav i livsmedelslagstiftningen som är tillämpliga för deras verksamhet och skall kontrollera att dessa krav uppfylls.
2. Medlemsstaterna skall införa livsmedelslagstiftning samt övervaka och kontrollera att livsmedels- och foderföretagarna uppfyller de relevanta kraven i livsmedelslagstiftningen på alla stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan.
De skall i detta syfte upprätthålla ett system för officiella kontroller och andra åtgärder med hänsyn till omständigheterna, däribland information till allmänheten om livsmedels- och fodersäkerhet och riskerna med livsmedel och foder, övervakning av livsmedels- och fodersäkerheten och annan övervakning på alla stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan.
Medlemsstaterna skall också fastställa bestämmelser om vilka åtgärder och påföljder som gäller för överträdelser av livsmedels- och foderlagstiftningen. De åtgärder och påföljder som föreskrivs skall vara effektiva, proportionella och avskräckande.”
Nederländsk rätt
18 I artikel 6.2.1 i Wet houdende een integraal kader voor regels over gehouden dieren en daaraan gerelateerde onderwerpen (lag om ett ramverk för bestämmelserna om hållna djur och därmed sammanhängande frågor), av den 19 maj 2011 (Stb. 2011 nr 345) (nedan kallad djurlagen) föreskrivs följande:
”Det ska vara förbjudet att handla i strid mot bestämmelser i Europeiska unionens förordningar beträffande frågor som regleras i denna lag och vilka omfattas av eller följer av föreskrifter från en offentlig myndighet eller ett ministerdekret.”
19 Artikel 8.7 i djurlagen har följande lydelse:
”Ministern kan besluta att den som gör sig skyldig till en överträdelse ska betala en sanktionsavgift.”
20 I artikel 2.4.1 d i Regeling van de Minister van de Economische Zaken, nr WJZ/12346914, houdende regels met betrekking tot dierlijke producten (beslut från ekonomiministern nr WJZ/12346914 om bestämmelser om animaliska produkter) av den 7 december 2012 (Stcrt. 2012, nr 25949) föreskrivs följande:
”De bestämmelser i Europeiska unionens förordningar som avses i artikel 6.2.1 i djurlagen är följande:
…
d) artiklarna 3, 4.1–4.4, 5 och 7.1 i förordning (EG) nr 853/2004.”
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan
21 T. Boer & Zonen driver ett slakteri som bearbetar och saluför främst kalvkött, köttprodukter och biprodukter. Företaget tillämpar en slaktprocess där slaktkroppar och styckningsdelar, efter slakt och uppslaktning, gradvis kyls ned i ett kylrum i anslutning till slakt- och uppslaktningsrummet. Kylningen fortgår därefter i en kylbil vid slakteriets lastbrygga. Köttet lastas över till kylbilen i syfte att transporteras från kylrummet.
22 För att fastställa om samtliga delar av köttet håller den temperatur på 7 °C som föreskrivs i kapitel VII, avsnitt I, bilaga III till förordning nr 853/2004 utgår T. Boer & Zonen från tumregeln att köttets temperatur sjunker med 1 °C per timme. Under kylprocessen står kylbilen parkerad på T. Boer & Zonens slakteris område. Transportdokumenten upprättas och utfärdas först efter denna kylprocess. Därefter transporteras köttet iväg i kylbilen.
23 Vid de inspektioner som Nederlandse Voedsel-en Warenautoriteit (den nederländska myndigheten för livsmedels- och konsumentvarusäkerhet) genomförde den 16 och 30 december 2014 i T. Boer & Zonens lokaler, konstaterades att köttet lastades över i kylbilar vid en temperatur som översteg 7 °C och i vissa fall 11 °C. Det konstaterades även att detta inte var en isolerad företeelse.
24 På grundval av dessa konstateranden beslutade statssekreteraren att T. Boer & Zonen skulle erlägga en sanktionsavgift på ett belopp av sammanlagt 20 000 euro genom två separata beslut av den 27 mars 2015. Statssekreteraren angav som grund för besluten dels åsidosättande av artikel 3.1 i förordning nr 853/2004 och punkt 3 i kapitel VII i avsnitt I i bilaga III till samma förordning (åsidosättande av bestämmelsen om högsta tillåtna temperatur vid överlastning), dels åsidosättande av artikel 5.1 i förordning nr 852/2004 om livsmedelshygien (åsidosättande av förfaranden som bygger på HACCP-principerna).
25 T. Boer & Zonen begärde omprövning av dessa beslut. I ett beslut av den 1 oktober 2015 förklarade statssekreteraren att T. Boer & Zonen delvis hade stöd för sina invändningar och satte ned avgiftsbeloppen.
26 Klaganden överklagade därefter beslutet av den 1 oktober 2015 till Rechtbank van Rotterdam (domstolen i Rotterdam, Nederländerna). Överklagandet ogillades den 14 juli 2016.
27 T. Boer & Zonen överklagade avgörandet i första instans till College van Beroep voor het bedrijfsleven (appellationsdomstolen för förvaltningsrättsliga mål av ekonomisk art, Nederländerna).
28 Till stöd för sitt överklagande gjorde T. Boer & Zonen gällande att kylningen av kött även får ske efter överlastning till en kylbil till dess att köttet håller den föreskrivna temperaturen på 7 °C, så länge som fordonet inte lämnar slakteriets område innan denna temperatur anses ha uppnåtts på grundval av tumregeln att köttets temperatur minskar med 1 °C per timme. Statssekreteraren har tvärtom anfört att det är uppenbart att den kylprocess som T. Boer & Zonen tillämpar inte är förenlig med bestämmelserna i och syftet med förordning nr 853/2004, eftersom den inte innebär att livsmedelssäkerheten säkerställs. Enligt statssekreteraren ska kylningen ske i slakteriet i enlighet med vad som föreskrivs i punkt 1 i kapitel VII i avsnitt 1 i bilaga III till den förordningen och kylbilen kan inte likställas med ett slakteri i den mening som avses i den bestämmelsen. Statssekreteraren menar vidare att den föreskrivna kylningen dessutom ska ske innan köttet lastas över till kylbilen.
29 Den hänskjutande domstolen har preciserat att det är ostridigt att temperaturen på det kött som kontrollerades av den nederländska myndigheten för livsmedels- och konsumentvarusäkerhet översteg 7 °C när köttet lastades över till kylbilen och vidare att omständigheterna i det nationella målet inte motsvarar den situation som avses i punkt 3 andra meningen a och b i kapitel VII i avsnitt I i bilaga III till förordning nr 853/2004.
30 Den hänskjutande domstolen anser att en kylbil inte kan likställas med ett ”slakteri” såsom det har definierats i punkt 1.16 i bilaga I till förordning nr 853/2004. Vidare anser samma domstol att ett sådant fordon inte är en enhet i ett livsmedelsföretag och därmed ingen anläggning i den mening som avses i artikel 2.1 c i förordning nr 852/2004. I detta avseende anser den hänskjutande domstolen att transporten av köttet inleds i och med att köttet lastas över till kylbilen och att köttet ska ha kylts ned till rätt temperatur innan köttet lastas över till nämnda fordon.
31 Med beaktande av de motstridiga avgöranden som de nederländska domstolarna har meddelat avseende tolkningen av skyldigheten som rör kylning av kött som föreskrivs i punkterna 1 och 3 i kapitel VII i avsnitt I i bilaga III till förordning nr 853/2004 medger den hänskjutande domstolen emellertid att tolkningen av de unionsrättsliga bestämmelserna inte är så uppenbar att den inte lämnar något utrymme för rimligt tvivel.
32 Mot denna bakgrund beslutade College van Beroep voor het bedrijfsleven (appellationsdomstolen för förvaltningsrättsliga mål av ekonomisk art) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till domstolen:
”Ska bestämmelserna i punkterna 1 och 3 i kapitel VII i avsnitt I i bilaga III till förordning nr 853/2004 tolkas så, att kylningen av köttet måste ske i själva slakteriet, och att överlastningen av köttet till en kylbil därför får ske först när köttet håller en temperatur av högst 7 °C, eller får kylningen av köttet även ske i kylbilen, så länge denna inte lämnar slakteriets område?”
Tolkningsfrågan
33 Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida punkterna 1 och 3 i kapitel VII i avsnitt I i bilaga III till förordning nr 853/2004 ska tolkas på så sätt att kylningen av kött efter slakt endast få ske i slakteriets lokaler till dess att temperaturen genom hela köttet är högst 7 °C eller om kylningen av köttet även kan ske i en kylbil på slakteriets område.
34 Domstolen framhåller inledningsvis att det i förordning nr 853/2004, i andra meningen i punkt 3 i kapitel VII som återfinns i avsnitt I i nämnda bilaga, föreskrivs ett undantag från skyldigheten att kyla köttet till en temperatur av 7 °C före transport för vissa varor på särskilda villkor. Ett sådant undantag är emellertid inte aktuellt i förevarande fall och den hänskjutande domstolen har inte ombett EU-domstolen att klargöra hur den bestämmelsen ska tolkas i den mån den innehåller ett sådant undantag.
35 I enlighet med punkterna 1 och 3 i kapitel VII i avsnitt I i bilaga III till förordning nr 853/2004 ska köttet efter besiktningen efter slakt omedelbart kylas i slakteriet för att garantera en temperatur genom hela köttet av högst 7 °C. Dessutom måste köttet uppnå den temperaturen före transport och behålla nämnda temperatur under transporten.
36 Det framgår av ordalydelsen i dessa bestämmelser att kylningen måste ske i själva slakteriet. Det ska därför prövas om en kylbil, såsom den som är i fråga i det nationella målet, kan anses utgöra en del av ett slakteri i den mening som avses i förordning nr 853/2004 som är avsedd för kylning av kött.
37 I punkt 1.16 i bilaga I till den förordningen definieras ”slakteri” som en ”anläggning för slakt och uppslaktning av djur vars kött är avsett som livsmedel”. Med ”anläggning” avses i artikel 2.1 c i förordning nr 852/2004 ”varje enhet i ett livsmedelsföretag”.
38 Såsom anges i punkt 34 i förevarande dom ska en sådan anläggning dessutom säkerställa omedelbar kylning av alla delar av köttet före transport.
39 Såsom Europeiska kommissionen med rätta har påpekat är en kylbil såsom den som är i fråga i det nationella målet av ett sådant slag som är avsett för transport av kött och används inte under slakt, uppslaktning eller kylning av köttet före lagring eller transport. Sådana fordons funktion utgörs huvudsakligen av transport av kött och inte av kylning av kött då kylanläggningarna i sådana kylbilar är konstruerade för att bibehålla en låg temperatur under transporten.
40 Dessutom framhåller domstolen, i likhet med den franska regeringen i dess skriftliga yttrande, att kylning i slakteriernas kylrum innebär att köttet omedelbart kan kylas under optimala förhållanden, i syfte att förhindra utveckling av bakterier och därmed säkerställa en hög livsmedelssäkerhet, i motsats till vad som är möjligt i en kylbil där temperaturen endast kontrolleras enligt en tumregel.
41 Den omständigheten att kylbilen befinner sig på slakteriets område under kylprocessen påverkar inte denna bedömning.
42 I enlighet med artikel 4.1 b i förordning nr 853/2004 ska livsmedelsföretagare på marknaden släppa ut produkter av animaliskt ursprung som tillverkats i unionen endast om de har beretts och hanterats uteslutande i anläggningar som den behöriga myndigheten har registrerat eller, om detta krävs enligt punkt 2, godkänt. Av artikel 4.2 i samma förordning följer att anläggningar som hanterar de produkter av animaliskt ursprung för vilka krav fastställs i bilaga III till den förordningen endast får bedriva verksamhet om den behöriga myndigheten efter ett besök på plats har gett anläggningen ett godkännande för att bedriva verksamhet. En förutsättning för att livsmedelsföretagare ska erhålla ett sådant godkännande är att anläggningarnas lokaler där slakt och uppslaktning sker uppfyller vissa krav som anges i kapitel II i avsnitt I i bilaga III till nämnda förordning.
43 Transportmedel för kött omfattas visserligen av ett visst antal krav, såsom de som föreskrivs i kapitel IV i bilaga II, med rubriken ”Transport”, till förordning nr 852/2004. De är emellertid undantagna från ett sådant förfarande för godkännande av den behöriga myndigheten och omfattas inte av det godkännande som utfärdats för den företagare som driver slakteriet.
44 Tolkningen av punkterna 1 och 3 i kapitel VII i avsnitt I i bilaga III till förordning nr 853/2004 enligt vilken livsmedelsföretagare har rätt att, i en kylbil som befinner sig på slakteriets område, kyla kött som är avsett att användas som livsmedel och som härrör från djur som just har slaktats, till dess att det håller 7 °C, kan inte anses uppfylla det huvudsakliga syfte som eftersträvas genom hygienreglerna på området. Såsom framgår av skäl 9 i den förordningen avser dessa regler att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå med avseende på livsmedelssäkerhet.
45 Av skäl 2 i förordning nr 853/2004 följer att livsmedel av animaliskt ursprung kan utgöra en särskild fara för människors hälsa och att det krävs särskilda hygienregler för sådana livsmedel.
46 Målet att säkerställa en hög skyddsnivå för folkhälsan har fått unionslagstiftaren, såsom framgår av skäl 4 i förordning nr 853/2004, att ålägga livsmedelsföretagarna ett ansvar för att garantera livsmedelssäkerhet och att införa en skyldighet att genomföra all djurslakt i slakterier som uppfyller de tekniska krav på hur slakterierna ska vara byggda, planerade och utrustade som återfinns särskilt i bilaga III till förordning nr 853/2004.
47 Av det anförda följer att tolkningsfrågan ska besvaras enligt följande. Punkterna 1 och 3 i kapitel VII i avsnitt I i bilaga III till förordning nr 853/2004 ska tolkas på så sätt att kylningen av kött efter slakt ska ske i slakteriets lokaler till dess att temperaturen genom hela köttet är högst 7 °C, innan köttet får lastas över till en kylbil.
Rättegångskostnader
48 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (nionde avdelningen) följande:
Punkterna 1 och 3 i kapitel VII i avsnitt I i bilaga III till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung ska tolkas på så sätt att kylningen av kött efter slakt ska ske i slakteriets lokaler till dess att temperaturen genom hela köttet är högst 7 °C, innan köttet får lastas över till en kylbil.
Underskrifter