Language of document :

Begäran om förhandsavgörande framställd av Fővárosi Törvényszék (Ungern) den 20 december 2018 – Telenor Magyarország Zrt. mot Nemzeti Média- és Hírközlési Hatóság Elnöke

(Mål C-807/18)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Fővárosi Törvényszék

Parter i det nationella målet

Klagande: Telenor Magyarország Zrt.

Motpart: Nemzeti Média- és Hírközlési Hatóság Elnöke

Tolkningsfrågor

1.    Ska ett kommersiellt avtal mellan en leverantör av internetanslutningstjänster och en slutanvändare, enligt vilket leverantören tillämpar en nolltaxa på slutanvändaren för vissa applikationer (vilket innebär att den trafik som en viss applikation genererar inte räknas in vid bestämning av dataförbrukning och att leverantören inte heller sänker hastigheten när den avtalade datavolymen har förbrukats) och enligt vilket leverantören diskriminerar när det gäller villkoren i det kommersiella avtalet med slutanvändaren, vilka bara omfattar den slutanvändare som är part i det avtalet men inte slutanvändare som inte är parter i avtalet, tolkas mot bakgrund av artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2120 av den 25 november 2015 om åtgärder rörande en öppen internetanslutning och om ändring av direktiv 2002/22/EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och förordning (EU) nr 531/2012 om roaming i allmänna mobilnät i unionen (nedan kallad förordningen)1 ?

2.    Om fråga 1 besvaras nekande, ska då artikel 3.3 i förordningen tolkas så, att det vid en prövning av om det föreligger ett åsidosättande – även med beaktande av skäl 7 i förordningen – är nödvändigt att göra en bedömning som bygger på inverkan och på marknaden för att avgöra om de åtgärder som internetleverantören har vidtagit i själva verket begränsar de rättigheter som slutanvändarna tillerkänns i artikel 3.1 i förordningen, och om så är fallet, i vilken utsträckning?

3.    Utan hinder av frågorna 1 och 2, ska artikel 3.3 i förordningen tolkas så, att det förbud som föreskrivs där är generellt och objektivt och att alla trafikstyrningsåtgärder som innebär att det görs skillnad mellan olika internetinnehåll därmed är förbjudna, oberoende av om leverantören av internetanslutningstjänster fastställer dem genom avtal, affärsmetoder eller någon annan typ av beteende?

4.    Om svaret på fråga 3 är jakande, kan artikel 3.3 i förordningen anses ha åsidosatts enbart genom att det föreligger en diskriminering, utan att det dessutom behöver göras en bedömning av marknaden och av inverkan, vilket innebär att det i det fallet inte behöver göras någon bedömning enligt artikel 3.1 och 3.2 i förordningen?

____________

1 EUT 2015, L 310, s. 1.