Language of document : ECLI:EU:F:2008:158

PERSONALDOMSTOLENS DOM

(första avdelningen)

den 2 december 2008

Mål F-15/07

K

mot

Europaparlamentet

”Personalmål – Tjänstemän – Yrkessjukdom – Mobbning – Begäran om skadestånd”

Saken: Talan som väckts med stöd av artikel 236 EG och 152 EA, i vilken K i huvudsak har yrkat att parlamentet ska förpliktas att utge ersättning för den ideella och ekonomiska skada som hon har åsamkats till följd av att ha utsatts för mobbning i tjänsten åren 1993– 2001.

Avgörande: Talan ogillas. Vardera parten ska bära sin rättegångskostnad.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Mobbning – Begrepp

2.      Tjänstemän – Mobbning – Begrepp

3.      Tjänstemän – Institutionernas utomobligatoriska skadeståndsansvar – Schablonmässig ersättning enligt den ordning som anges i tjänsteföreskrifterna – Begäran om ytterligare ersättning enligt allmänna bestämmelser

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 73)

1.      Innan artikel 12 a i tjänsteföreskrifterna trädde i kraft, som infördes i föreskrifterna genom förordning nr 723/2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna, definierades mobbning som ett beteende som i objektivt hänseende haft till syfte att skada tjänstemannens anseende eller avsiktligt försämra hans arbetssituation.

(se punkt 37)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 16 maj 2006, Magone mot kommissionen, T‑73/05, REGP s. I‑A‑2‑107 och II‑A‑2‑485, punkt 79

2.      Den omständigheten i sig att de utbildningsuppgifter som en tjänsteman utfört har tagits från honom utgör inte något bevis för att tjänstemannen har utsatts för mobbning. Den omständigheten att hans överordnade, efter att ha mottagit klagomål på kvaliteten i den berörde tjänstemannens arbete, i syfte att få klarhet i huruvida att det fanns fog för klagomålen, bad en av tjänstemannens kollegor om att ta fram exempel på bristfälligt arbete som utförts av tjänstemannen, kan inte heller det anses utgöra mobbning. Betyg och värderingar i en betygsrapport kan, även om de är negativa, inte i sig anses som en omständighet som pekar på att rapporten har utarbetats med syftet att mobba tjänstemannen.

(se punkterna 38 och 39)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: domen i det ovannämnda målet Magone mot kommissionen, punkt 80

3.      I tillfälle av olyckor eller yrkessjukdom har en tjänsteman rätt att begära kompletterande ersättning utöver den ersättning som lämnats med stöd av artikel 73 i tjänsteföreskrifterna, när institutionen enligt allmänna bestämmelser bär ansvaret för olyckan eller yrkessjukdomen och den ersättning som följer av tjänsteföreskrifterna inte är tillräcklig för att hålla den berörde tjänstemannen helt skadeslös.

Om det antas att en institution har begått det fel som har orsakat olyckan eller yrkessjukdomen ska tjänstemannen visa att det belopp som betalts ut med stöd av artikel 73.2 c i tjänsteföreskrifterna inte har varit tillräckligt för att ersätta den icke-ekonomiska förlust som han har lidit som följd av olyckan eller yrkessjukdomen. Om tjänstemannen härvidlag gör gällande att beloppet endast ersatte följderna av hans oförmåga att arbeta fram till det år då han skulle gå i pension – såvida han inte förtidspensionerats på grund av invaliditet dessförinnan – kan detta argument inte godtas, eftersom det förfarande som föreskrivs i artikel 73 i tjänsteföreskrifterna syftar till att utge schablonmässig ersättning för såväl ekonomisk som icke-ekonomisk skada på grund av yrkessjukdom.

(se punkterna 33 och 43)

Hänvisning till

Domstolen: 8 oktober 1986, Leussink mot kommissionen, förenade målen 169/83 och 136/84, REG 1986. s. 2801, punkterna 10–14; 9 september 1999, Lucaccioni mot kommissionen, C‑257/98 P, REG 1999, I‑5251, punkterna 19–22

Personaldomstolen: 2 maj 2007, Giraudy mot kommissionen, F‑23/05, REGP s. I‑A‑1‑0000 och II‑A‑1‑0000, punkt 198