Language of document : ECLI:EU:C:2019:904

DOMSTOLENS BESLUT (prövningstillståndsavdelningen)

den 24 oktober 2019 (*)

”Överklagande – Gemenskapsformgivning – Prövningstillstånd – Artikel 170b i domstolens rättegångsregler – Klaganden har i ansökan inte visat att överklagandet aktualiserar en fråga som är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten – Prövningstillstånd meddelas inte”

I mål C‑614/19 P,

angående ett överklagande enligt artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol, som ingavs den 14 augusti 2019,

Dr. Ing. h.c. F. Porsche AG, Stuttgart (Tyskland), företrätt av C. Klawitter, Rechtsanwalt,

klagande,

i vilket de andra parterna är:

Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO),

motpart i första instans,

Autec AG, Nürnberg (Tyskland),

intervenient i första instans,

meddelar

DOMSTOLEN (prövningstillståndsavdelningen)

sammansatt av domstolens vice ordförande R. Silva de Lapuerta samt domarna J. Malenovský (referent) och F. Biltgen,

justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

med beaktande av referentens förslag och efter att ha hört generaladvokaten M. Szpunar,

följande

Beslut

1        Dr. Ing. h.c. F. Porsche AG (nedan kallat Porsche eller bolaget) har i sitt överklagande yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 6 juni 2019, Porsche/EUIPO – Autec (Bilar) (T‑210/18, ej publicerad, EU:T:2019:380) (nedan kallad den överklagade domen). Genom denna dom ogillade tribunalen Porsches talan om ogiltigförklaring av det beslut som meddelats av tredje överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 19 januari 2018 (ärende R 941/2016–3) om ett ogiltighetsförfarande mellan Autec AG och Porsche.

 Prövning av ansökan om prövningstillstånd

2        I artikel 58a första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol anges att för att domstolen ska pröva ett överklagande av ett avgörande av tribunalen som avser ett beslut av en oberoende överklagandenämnd vid EUIPO krävs att domstolen först meddelar prövningstillstånd.

3        I artikel 58a tredje stycket i stadgan anges att prövningstillstånd ska meddelas, helt eller delvis, i enlighet med de närmare bestämmelser härom som föreskrivs i domstolens rättegångsregler, om överklagandet aktualiserar en fråga som är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten.

4        Enligt artikel 170a.1 i rättegångsreglerna ska klaganden, i de fall som avses i artikel 58a första stycket i stadgan, till överklagandet bifoga en ansökan om prövningstillstånd, i vilken klaganden ska ange den fråga som aktualiseras genom överklagandet och som är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten och vilken ska innehålla samtliga uppgifter som domstolen behöver för att kunna ta ställning till ansökan.

5        Enligt artikel 170b.3 i rättegångsreglerna ska domstolen avgöra ansökan om prövningstillstånd genom ett särskilt uppsatt beslut som är motiverat.

6        I det nu aktuella fallet har Porsche till stöd för sin ansökan om prövningstillstånd gjort gällande att överklagandet aktualiserar frågor som är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten. Bolaget har i det avseendet åberopat åtta argument.

7        Det första argumentet avser att tribunalen i den överklagade domen åsidosatte relevant praxis från domstolen när den fann att en formgivnings särprägel måste följa av en avsaknad av ”déjà vu”. Enligt Porsche är frågan huruvida kriteriet ”déjà vu” är relevant vid bedömningen av en formgivnings särprägel av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten.

8        Det andra argumentet avser att tribunalen – i samband med bedömningen av en formgivnings särprägel – åsidosatte relevant praxis från domstolen när den fann att mindre framstående eller mindre tydliga egenskaper inte ska ingå i bedömningen. Enligt Porsche aktualiserar således denna felaktiga rättstillämpning från tribunalens sida en fråga av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten.

9        Det tredje argumentet avser att bedömningen av en formgivnings särprägel – i motsats till vad tribunalen fann i den överklagade domen – enligt artikel 6 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EGT L 3, 2002, s. 1) innebär att man först ska fastställa den ena formgivningens helhetsintryck och därefter den andra formgivningens helhetsintryck. Tribunalens bedömning i detta avseende i den överklagade domen äventyrar således konsekvensen och enhetligheten i unionsrätten.

10      Det fjärde argumentet avser att tribunalen inte följde domstolens praxis, enligt vilken det ankommer på innehavaren av en äldre formgivning att göra gällande och att styrka att den formgivning som avses med dennes ansökan om ogiltighetsförklaring redan fanns i den äldre formgivningen, och detta fullt ut. Enligt Porsche äventyrar således denna avvikande bedömning från tribunalens sida enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten.

11      Det femte argumentet avser att vissa slutsatser från tribunalen i den överklagade domen innebär att innehavaren av en omtvistad formgivning är förhindrad att lägga fram bevis för att det – utöver överensstämmelse utifrån de aktuella delvyerna – finns en rad skillnader mellan de motstående formgivningarna som leder till ett väsentligen annorlunda helhetsintryck.

12      Det sjätte argumentet avser att tribunalen i den överklagade domen gjorde en felaktig rättstillämpning när den definierade den kunnige användaren oberoende av de konkreta formgivningarna eller varorna och utan att beakta de faktiska förhållandena på den relevanta marknaden. Frågan huruvida detta tillvägagångssätt är korrekt eller inte berör således enhetligheten och konsekvensen i unionsrätten.

13      Det sjunde argument avser att en kunnig användare fattar beslut på grundval av sin preferens mellan en formgivning och en annan utifrån hur informerad och uppmärksam användaren är. Porsche anser därför att frågan uppkommer huruvida det i det nu aktuella fallet är möjligt att på grundval av motorfordon i allmänhet fastställa särprägeln utifrån beteckningen av den vara som avses med den aktuella formgivningen eller om det – åtminstone i fråga om motorfordon som i förekommande fall har funnits på marknaden i årtionden – vore lämpligare att tillämpa en snävare definition av den kunnige användaren, med utgångspunkt i de faktiska förhållandena på marknaden. Enligt bolaget har domstolen såvitt framgår ännu inte haft tillfälle att pröva denna fråga och därmed berörs utvecklingen av unionsrätten.

14      Det åttonde argumentet avser – med stöd av Europeiska kommissionens grönbok om rättsligt skydd för industriell formgivning – att formgivarens frihet, vilken enligt artikel 6 i förordning nr 6/2002 ska beaktas vid bedömningen av särprägeln, även kan begränsas av faktorer som ”marketing constraints” och ”deep-rooted marketing requirements by the clients”, vilket i förekommande fall innebär att små skillnader mellan formgivningar i förhållande till redan kända former kan räcka för att styrka att en formgivning har särprägel. Enligt Porsche har domstolen ännu inte prövat denna fråga.

15      Det ankommer på klaganden att visa att de frågor som aktualiseras genom överklagandet är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten (beslut av den 16 september 2019, Kiku/CPVO, C-444/19 P, ej publicerat, EU:C:2019:746, punkt 11).

16      Såsom framgår av artikel 58a tredje stycket i domstolens stadga jämförd med artikel 170b.4 i rättegångsreglerna, ska ansökan om prövningstillstånd innehålla samtliga uppgifter som domstolen behöver för att kunna ta ställning till ansökan och, om prövningstillstånd meddelas för viss del av överklagandet, bestämma vilka grunder eller delar av grunder för överklagandet som ska behandlas i svarsskrivelsen. Eftersom syftet med det förfarande för prövningstillstånd som avses i artikel 58a i stadgan är att begränsa domstolens kontroll till frågor som är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten, ska nämligen endast grunder som aktualiserar sådana frågor och som klaganden har styrkt prövas av domstolen i målet om överklagande (beslut av den 10 oktober 2019, KID-Systeme/EUIPO, C-577/19 P, ej publicerat, EU:C:2019:854, punkt 12 och där angiven rättspraxis).

17      Detta innebär att klaganden i ansökan om prövningstillstånd under alla omständigheter på ett klart och tydligt sätt måste ange de grunder som åberopas till stöd för överklagandet och lika klart och tydligt ange vilken rättsfråga som varje grund aktualiserar samt precisera om denna fråga är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten och specifikt ange skälen till att frågan är av vikt utifrån det åberopade kriteriet. Vad särskilt beträffar grunderna för överklagandet, ska klaganden i ansökan om prövningstillstånd ange vilken unionsbestämmelse eller rättspraxis som klaganden anser att tribunalen har åsidosatt i den överklagade domen samt kortfattat redogöra för vad tribunalens felaktiga rättstillämpning bestått i och ange i vilken utsträckning denna felaktiga rättstillämpning har påverkat utgången i den överklagade domen (beslut av den 10 oktober 2019, KID-Systeme/EUIPO, C‑577/19 P, ej publicerat, EU:C:2019:854, punkt 13 och där angiven rättspraxis). Om den felaktiga rättstillämpning som åberopats följer av att tribunalen har åsidosatt rättspraxis, ska klaganden i ansökan om prövningstillstånd kortfattat, men klart och tydligt, ange följande. För det första ska klaganden precisera var den påstådda motstridigheten finns, med angivande av både de punkter i den överklagade domen eller det överklagade beslutet som klaganden ifrågasätter och de punkter i domstolens eller tribunalens avgörande som påstås ha åsidosatts. För det andra ska klaganden ange de konkreta skälen till att den påstådda motstridigheten aktualiserar en fråga som är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 7 oktober 2019, L’Oréal/EUIPO, C-586/19 P, ej publicerat, EU:C:2019:845, punkt 16).

18      En ansökan om prövningstillstånd som inte innehåller de uppgifter som angetts i punkt 17 ovan kan nämligen inte utan vidare anses visa att överklagandet aktualiserar en fråga av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten som motiverar att prövningstillstånd meddelas (beslut av den 10 oktober 2019, KID-Systeme/EUIPO, C-577/19 P, ej publicerat, EU:C:2019:854, punkt 14).

19      I det avseendet gör domstolen följande bedömning. Vad för det första beträffar de av Porsches argument som det redogjorts för i punkterna 7, 8 och 10 ovan, enligt vilka tribunalen i den överklagade domen avvek från relevant praxis från domstolen, ska det påpekas att enligt den bevisbörda som åvilar den som ansöker om prövningstillstånd, är argument av det slaget inte i sig tillräckliga för att styrka att överklagandet aktualiserar en fråga av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten. Den som ansöker om prövningstillstånd måste nämligen, för det ändamålet, uppfylla samtliga de krav som anges i punkt 17 ovan (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 7 oktober 2019, L’Oréal/EUIPO, C-586/19 P, ej publicerat, EU:C:2019:845, punkt 16). I det nu aktuella fallet har Porsche – utan att uppfylla nyss nämnda krav – begränsat sig till att påstå att tribunalen åsidosatte relevant praxis från domstolen.

20      Vad för det andra beträffar de av Porsches argument som det redogjorts för i punkterna 9, 11 och 12 ovan, vilka avser den felaktiga rättstillämpning som tribunalen påstås ha gjort i den överklagade domen, kan följande konstateras. I Porsches ansökan om prövningstillstånd anges inte närmare vilken unionsbestämmelse eller rättspraxis som tribunalen skulle ha åsidosatt när den gjorde den felaktiga rättstillämpning som bolaget åberopat i samband med de argument som det redogjorts för i punkterna 11 och 12 ovan. Under alla omständigheter innebär det förhållandet att ett överklagande aktualiserar vissa rättsfrågor som är specifika för den överklagade domen inte i sig att domstolen kan anses vara skyldig att meddela prövningstillstånd. Klaganden måste nämligen visa att överklagandet – oberoende av de rättsfrågor som klaganden åberopar i det – aktualiserar en eller flera frågor som är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten, eftersom räckvidden av det kriteriet går utöver ramen för den överklagade domen och, i slutändan, för överklagandet (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 7 oktober 2019, L’Oréal/EUIPO, C-586/19 P, ej publicerat, EU:C:2019:845, punkterna 11 och 12). Domstolen finner dock att Porsche i sin ansökan om prövningstillstånd inte har visat att så är fallet här.

21      Vad för det tredje beträffar de av Porsches argument som det redogjorts för i punkterna 13 och 14 ovan, enligt vilka överklagandet aktualiserar nya rättsfrågor i förhållande till domstolens praxis, kan följande konstateras. Inte heller i denna del anges närmare i ansökan om prövningstillstånd vilken unionsbestämmelse eller rättspraxis som tribunalen skulle ha åsidosatt när den fann att man på grundval av motorfordon i allmänhet ska fastställa särprägeln utifrån beteckningen av den vara som avses med den aktuella formgivningen. Det förhållandet att en rättsfråga inte tidigare har prövats av domstolen innebär dessutom inte att denna fråga nödvändigtvis är av vikt för utvecklingen av unionsrätten. Klaganden är nämligen fortfarande skyldig att styrka att frågan är av sådan vikt genom att lämna exakta uppgifter som inte endast visar att det rör sig om en ny rättsfråga, utan även underbygger skälen till att frågan är av vikt för utvecklingen av unionsrätten (beslut av den 30 september 2019, All Star/EUIPO, C‑461/19 P, ej publicerat, EU:C:2019:797, punkt 16). Vad beträffar det nu aktuella fallet kan det konstateras att Porsche endast har anfört att intresset av de rättsfrågor som åberopats i samband med ovannämnda argument består i utvecklingen av unionsrätten och har därvid hänvisat till att det saknas praxis från domstolen angående dessa frågor, dock utan att lämna några ytterligare uppgifter.

22      Domstolen finner således att Porsche inte har uppfyllt sin bevisbörda för att de frågor som bolaget åberopat i sitt överklagande är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten.

23      Av det ovan anförda följer att prövningstillstånd inte ska meddelas.

 Rättegångskostnader

24      Enligt artikel 137 i rättegångsreglerna, som är tillämplig i mål om överklagande enligt artikel 184.1 i rättegångsreglerna, ska domstolen besluta om rättegångskostnader i det särskilt uppsatta beslut genom vilket målet avgörs slutligt.

25      Förevarande beslut har meddelats innan överklagandet har delgetts övriga parter i målet och följaktligen innan några kostnader har kunnat uppkomma för dessa parter. Domstolen beslutar därför att Porsche ska bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (prövningstillståndsavdelningen) följande:

1)      Prövningstillstånd meddelas inte.

2)      Dr. Ing. h.c. F. Porsche AG ska bära sina rättegångskostnader.

Underskrifter


*      Rättegångsspråk: tyska.