Language of document :

Talan väckt den 22 juli 2020 – Europeiska kommissionen mot Republiken Österrike

(Mål C-328/20)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: D. Martin och B.-R. Killmann)

Svarande: Republiken Österrike

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

fastställa att Republiken Österrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 7 och 67 i förordning (EG) nr 883/20041 samt enligt artikel 4 i förordning nr 883/2004 och artikel 7.2 i förordning (EU) nr 492/20112  genom att den infört en justeringsmekanism vad avser familjebidrag och skatteavdrag för arbetstagare vars barn stadigvarande är bosatta i en annan medlemsstat, och

fastställa att Republiken Österrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 7.2 i förordning nr 492/2011 genom att den infört en justeringsmekanism vad avser skattelättnaden ”Familienbonus Plus”, äktamakeavdraget, avdraget för ensamstående föräldrar och det avdrag för underhåll till barn som beviljas migrerande arbetstagare vars barn stadigvarande är bosatta i en annan medlemsstat, samt

förplikta Republiken Österrike att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Österrike beviljar personer som arbetar i landet, för deras barn, i form av enhetliga schablonbelopp, ett familjebidrag och ett skatteavdrag för barn (vilka utgör familjeförmåner och sociala förmåner) samt skattelättnaden ”Familienbonus Plus”, äktamakeavdrag, ett avdrag för ensamstående föräldrar och ett avdrag för underhåll till barn. Kommissionen understryker att den österrikiska lagstiftningen, sedan den 1 januari 2019, föreskriver att dessa statliga förmåner ska justeras utifrån den allmänna prisnivån i den medlemsstat där barnet är stadigvarande bosatt.

Första grunden

Kommissionen hävdar att familjebidraget och skatteavdraget för barn utgör familjeförmåner, i den mening som avses i förordning nr 883/2004. Kommissionen anser att artiklarna 7 och 67 i denna förordning förbjuder att en medlemsstat föreskriver att frågan huruvida familjeförmåner ska beviljas eller deras storlek görs avhängig av huruvida arbetstagarens familjemedlemmar är bosatta i den medlemsstat som beviljar dessa förmåner. Kommissionen anser emellertid att Österrike, genom att införa denna justering just har låtit familjeförmåner för barn bli beroende av i vilken medlemsstat dessa är bosatta. Kommissionen menar därför att Österrike har åsidosatt artiklarna 7 och 67 i förordning nr 883/2004.

Andra grunden

Kommissionen hävdar dessutom att denna justeringsmekanism medför att förmånstagare vars barn är bosatta i medlemsstater där prisnivån är högre behandlas förmånligare än personer vars barn är bosatta i Österrike, medan personer vars barn är bosatta i medlemsstater där prisnivån är lägre behandlas mindre förmånligt. Kommissionen har emellertid understrukit att Österrike när den införde denna anpassning utgått från att den skulle medföra statliga besparingar, vilket enligt kommissionen med nödvändighet innebär att det är vanligare att de personer som beviljas dessa förmåner och avdrag har barn som är bosatta i länder där prisnivån är lägre än i Österrike.

Kommissionen anser således att Österrike genom denna justeringsmekanism indirekt diskriminerar migrerande arbetstagare. Kommissionen menar att det inte föreligger någon objektiv omständighet som motiverar denna diskriminering. Österrike åsidosätter, vad avser familjebidraget och skatteavdraget för barn, likabehandlingsprincipen, såsom denna stadfästs i enligt artikel 4 i förordning nr 883/2004 och artikel 7.2 i förordning nr 492/2011, och, vad avser samt skattelättnaden ”Familienbonus Plus”, äktamakeavdraget, avdraget för ensamstående föräldrar och avdraget för underhåll till barn, likabehandlingsprincipen, såsom denna stadfästs i artikel 7.2 i förordning nr 492/2011.

____________

1 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, 2004, s. 1).

2 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen (EUT L 141, 2011, s. 1).