Mål C‑264/14

Skatteverket

mot

David Hedqvist

(begäran om förhandsavgörande från Högsta förvaltningsdomstolen)

”Begäran om förhandsavgörande – Gemensamt system för mervärdesskatt – Direktiv 2006/112/EG – Artiklarna 2.1 c och 135.1 d–f – Tillhandahållande av tjänster mot ersättning – Transaktioner rörande växling av den virtuella valutan bitcoin till traditionella valutor – Undantag från skatteplikt”

Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 22 oktober 2015

1.        Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Tillhandahållande av tjänster mot ersättning – Begrepp – Transaktioner rörande växling av den virtuella valutan bitcoin till traditionella valutor – Omfattas

(Rådets direktiv 2006/112, artiklarna 2.1 c, 14 och 24)

2.        Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Undantag från skatteplikt – Banktjänster och värdepappershandel – Transaktioner rörande växling av den virtuella valutan bitcoin till traditionella valutor – Omfattas inte

(Rådets direktiv 2006/112, artikel 135.1 d och f)

3.        Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Undantag från skatteplikt – Valutatransaktioner – Transaktioner rörande växling av den virtuella valutan bitcoin till traditionella valutor – Omfattas

(Rådets direktiv 2006/112, artikel 135.1 e)

4.        Europeiska unionens domstol – Tolkning – Texter på flera språk – Bristande överensstämmelse mellan de olika språkversionerna – Beaktande av lagstiftningens allmänna systematik och syften

(Rådets direktiv 2006/112, artikel 135.1 e)

1.        Artikel 2.1 c i direktiv 2006/112 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att transaktioner som består av växling av traditionell valuta till den virtuella valutan bitcoin och omvänt, vilka sker mot betalning av ett belopp som motsvarar den marginal som är skillnaden mellan det pris som den berörda aktören köper valutorna för och det pris denne säljer dem för till sina kunder, utgör tillhandahållanden av tjänster mot ersättning i den mening som avses i den bestämmelsen.

För det första kan bitcoin, en virtuell valuta med dubbelriktat handelsflöde, inte kvalificeras som ”materiella tillgångar” i den mening som avses i artikel 14 i mervärdesskattedirektivet, eftersom denna virtuella valuta inte har något annat syfte än att tjäna som betalningsmedel. Transaktioner som består av växling av olika betalningsmedel, omfattas följaktligen inte av begreppet ”leverans av varor” i artikel 14 i direktivet. Under dessa förhållanden utgör transaktionerna tillhandahållanden av tjänster i den mening som avses i artikel 24 i samma direktiv.

Vad för det andra gäller frågan huruvida ett visst tillhandahållande av tjänster sker mot ersättning i den mening som avses i artikel 2.1 c i direktivet, utgör det tillhandahållande av tjänster mot ersättning som har ett direkt samband mellan den tillhandahållna tjänsten när det föreligger ett ömsesidigt förpliktande rättsförhållande mellan parterna där de ömsesidigt åtar sig att betala belopp i en viss valuta respektive motta motvärdet i en virtuell valuta med dubbelriktat handelsflöde, eller omvänt. Det saknar betydelse för huruvida en tjänst ska anses tillhandahållas mot ersättning att denna ersättning inte erläggs i form av provision eller särskilda avgifter.

(se punkterna 24 och 26–31 samt punkt 1 i domslutet)

2.        Artikel 135.1 d och f i direktiv 2006/112 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att tillhandahållanden av tjänster som består av växling av traditionell valuta till den virtuella valutan bitcoin och omvänt, vilka sker mot betalning av ett belopp som motsvarar den marginal som är skillnaden mellan det pris som den berörda aktören köper valutorna för och det pris denne säljer dem för till sina kunder, inte omfattas av dessa bestämmelsers tillämpningsområde.

Vad för det första gäller undantagen i artikel 135.1 d i direktivet, kan den virtuella valutan bitcoin, eftersom den är ett kontraktuellt betalningsmedel, inte betraktas som transaktionskonton, sparkonton, betalningar eller överföringar. Till skillnad från fordringar, checkar och andra överlåtbara skuldebrev, som nämns i artikel 135.1 d i direktivet, utgör bitcoin ett direkt betalningsmedel mellan de aktörer som accepterar det. Vad vidare gäller undantagen i artikel 135.1 f i direktivet, är den virtuella valutan bitcoin varken ett instrument som ger äganderätt i juridiska personer eller ett därmed jämförbart värdepapper.

(se punkterna 38, 42, 54, 55 och 57 samt punkt 2 i domslutet)

3.        Artikel 135.1 e i direktiv 2006/112 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att tillhandahållanden av tjänster som består av växling av traditionell valuta till den virtuella valutan bitcoin och omvänt, vilka sker mot betalning av ett belopp som motsvarar den marginal som är skillnaden mellan det pris som den berörda aktören köper valutorna för och det pris denne säljer dem för till sina kunder, utgör transaktioner som är undantagna från mervärdesskatteplikt i den mening som avses i denna bestämmelse.

De begrepp som används i artikel 135.1 e i direktiv 2006/112, som föreskriver att medlemsstaterna enligt den bestämmelsen ska undanta transaktioner rörande bland annat valuta, sedlar och mynt använda som lagligt betalningsmedel från skatteplikt, ska tolkas och tillämpas på ett enhetligt sätt mot bakgrund av de olika språkversioner som upprättats på unionens samtliga språk. Undantagen från skatteplikt i artikel 135.1 e i direktivet syftar bland annat till att minska de svårigheter som är förenade med fastställandet av beskattningsunderlaget och den avdragsgilla mervärdesskatten vid beskattning av finansiella transaktioner. Transaktioner rörande icke-traditionella valutor, det vill säga andra valutor än valutor som är lagligt betalningsmedel i ett eller flera länder, utgör dock finansiella transaktioner i den mån parterna i transaktionen accepterat dessa valutor som alternativa betalningsmedel till de lagliga betalningsmedlen och de inte har något annat syfte än att utgöra betalningsmedel.

I det särskilda fallet med transaktioner såsom växlingstransaktioner kan dessutom de svårigheter som är förenade med att fastställa beskattningsunderlaget och den avdragsgilla mervärdesskatten vara desamma oavsett om det är fråga om växling mellan traditionella valutor – som normalt sett är undantagen från skatteplikt enligt artikel 135.1 e i direktivet – eller växling av sådana valutor till virtuella valutor med dubbelriktat handelsflöde som, utan att utgöra lagliga betalningsmedel, är betalningsmedel som accepterats av parterna i en transaktion, och omvänt. Om den bestämmelsen tolkades så, att den endast avser transaktioner rörande traditionella valutor, skulle den delvis förlora sin verkan.

(se punkterna 44, 45, 48–51, 53 och 57 samt punkt 2 i domslutet)

4.        Se domen.

(se punkt 47)