Language of document :

Överklagande ingett den 25 januari 2019 av RFA International, LP av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 15 november 2018 i mål T-113/15, RFA International mot kommissionen

(Mål C-56/19 P)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: RFA International, LP (ombud: B. Evtimov, адвокат, M. Krestiyanova, avocate, D. O'Keeffe, Solicitor, N. Tuominen, E. Borovikov, avocats)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

i första hand, upphäva den överklagade domen, och

själv slutligt avgöra målet, om detta är färdigt för avgörande.

i andra hand, återförvisa målet till tribunalen för ny prövning, och

förplikta kommissionen att ersätta kostnaderna för förfarandet vid EU-domstolen och de kostnader som uppkommit vid tribunalen.

Grunder och huvudargument

Det aktuella överklagandet avser endast den del av tribunalens dom som avser klagandens andra grund i första instans.

Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den tolkade artikel 11.9 och 11.10 i grundförordningen1 och när den definierade det tillåtna utrymmet för skönsmässig bedömning som kommissionen har vid bedömningen av de komplexa situationer som omfattas av dessa bestämmelser. Klaganden yrkar att EU-domstolen ska upphäva den överklagade domen på följande grunder.

Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i två fall vad gäller grundförordningen.

Tribunalen tolkade för det första artikel 11.9 i grundförordningen felaktigt. Enligt artikel 11.9 i grundförordningen ska kommissionen vid varje undersökning avseende översyn, med beaktande av artikel 2, under förutsättning att omständigheterna är oförändrade, tillämpa samma metoder som vid den undersökning som ledde till införandet av tullen i fråga. När kommissionen bedömde huruvida antidumpningstullarna hade återspeglats korrekt i återförsäljningspriserna gjorde den inte detta utifrån de återförsäljningspriser som hade fastställts i den undersökning som resulterade i den ursprungliga förordningen utan utifrån rådande tillverkningskostnader i Ryssland. Detta innebär att samma metoder inte har tillämpats i den mening som avses i artikel 11.9 i grundförordningen. Kommissionen påpekade att omständigheterna hade förändrats mycket sedan den första undersökningen och de ryska exportörernas tillverkningskostnader hade ökat med cirka 100 procent. Det förhållandet att kostnaderna hade ökat var emellertid redan fallet och detta var även känt under undersökningsperioden 2008-2010 avseende återbetalning.

Tribunalen tolkade för det andra artikel 11.10 i grundförordningen felaktigt genom att tillämpa ett felaktigt rättsligt test. Det rättsliga test som tillämpats av tribunalen innebär att det enda sättet att bevisa att antidumpningstullarna återspeglas i exportpriserna är genom att lägga fram DDP 2 -prisuppgifter och att visa att inte endast antidumpningstullarna återspeglades i de nya priserna utan även alla eventuella tillverkningskostnader. Ett sådant krav uppställs varken artikel 11.10 i grundförordningen eller i kommissionens tillkännagivande om återbetalning av antidumpningstullar3 .

Tribunalen gjorde slutligen en väsentligt felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna i följande fall:

De ökade tillverkningskostnaderna blev enbart synliga under den första och den andra undersökningsperioden och innebar således att omständigheterna hade förändrats, vilket motiverade tillämpningen av andra metoder. Kommissionen kände nämligen redan till kostnadsökningen under den ursprungliga undersökningsperioden och 2008-2010 års undersökningar avseende återbetalning.

Tillämpningen av andra metoder var motiverad, då detta skapade lika villkor och inte ledde till diskriminering mellan aktörer som skulle komma att omfattas av samma åtgärder. Samtliga ryska tillverkare hade nämligen fått samma kostnadsökningar.

____________

1 Rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, 2009, s. 51).

2 Delivery duty paid (levererat förtullat).

3 EUT C 164, 2014, s. 9.