PERSONALDOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 29 september 2009

Mål F-125/07

Armin Hau

mot

Europaparlamentet

”Personalmål – Tjänstemän – Befordran – Befordringsförfarandet 2006 – Beslut att inte uppta tjänstemannen i förteckningen över befordrade tjänstemän – Jämförelse av kvalifikationerna – Tröskelvärde – Underlåtelse att beakta att tjänstemannen är ’restkandidat’”

Saken: Talan väckt med stöd av artikel 236 EG och artikel 152 EA genom vilken Armin Hau yrkar ogiltigförklaring av parlamentets beslut, offentliggjort den 21 november 2006, att inte medtaga hans namn i förteckningen över tjänstemän som befordrats till lönegrad B*7 under befordringsförfarandet 2006.

Avgörande: Parlamentets beslut, offentliggjort den 21 november 2006, att inte uppta sökanden i förteckningen över tjänstemän som befordras till lönegrad B*7 under befordringsförfarandet 2006 ogiltigförklaras. Parlamentet ska ersätta rättegångskostnaderna.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Beslut som går någon emot – Motiveringsskyldighet – Möjlighet att under det administrativa förfarandet motivera ett beslut att inte befordra en tjänsteman – Följder

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 25 andra stycket och artikel 90.2)

2.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Beaktande av förslag om befordran vid det föregående befordringsförfarandet

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)

1.      Administrationen har rätt att under det administrativa förfarandet motivera ett beslut att inte befordra en tjänsteman. När administrationen använder denna möjlighet kan det emellertid konstateras att det fråntar de berörda tjänstemännen möjligheten att inkomma med ett klagomål med kännedom om skälen för det angripna beslutet, och därmed utveckla sina argument utgående från detta. Om en tjänsteman har fått kännedom om skälen till ett beslut först då hans klagomål avslogs kan administrationen inte åberopa principen om överensstämmelse mellan klagomålet och talan vad gäller grunder och invändningar angående dessa skäl.

(se punkt 24)

Hänvisning till

Förstainstansrätten 12 februari 1992, Volger mot parlamentet, T‑52/90, REG 1992, s. II‑121, punkt 36

2.      Administrationen har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning för att bedöma de kvalifikationer som ska beaktas i ett beslut om befordran i enlighet med artikel 45 i tjänsteföreskrifterna. Gemenskapsdomstolarnas kontroll ska, med hänsyn till de tillvägagångssätt och skäl som lett fram till administrationens bedömning, begränsas till huruvida administrationen hållit sig inom skäliga gränser och inte använt sin befogenhet på ett uppenbart felaktigt sätt.

Det stora utrymmet för skönsmässig bedömning befriar emellertid inte administrationen från skyldigheten att noggrant och opartiskt undersöka alla relevanta omständigheter i fallet. Omständigheten att tjänstemannen föreslagits för befordran vid det föregående befordringsförfarandet är relevant och meriterande under förutsättning att den berörda personen inte har handlat klandervärt under tiden efter det föregående befordringsförfarandet.

Om administrationen regelmässigt underlät att beakta omständigheten att någon är ”restkandidat” skulle detta kunna medföra en diskriminering mellan de tjänstemän som föreslagits till befordran eftersom det skulle leda till att situationer som objektivt sett är olika behandlades lika. Eftersom omständigheten att en tjänsteman redan vid det föregående befordringsförfarandet uppnått tröskelvärdet för befordran har ett inneboende samband med de förtjänster denne tjänsteman sedan tidigare uppvisat befinner sig denne tjänsteman i en annan situation vad gäller denna aspekt av meriterna än personer som inte uppnått nämnda tröskelvärde vid det föregående befordringsförfarandet.

(se punkterna 26–28)

Hänvisning till

Domstolen 23 oktober 1986, Vaysse mot kommissionen, 26/85. REG 1986. s. 3131, punkt 26; 21 november 1991, Technische Universität München, C‑269/90, REG 1991, s. I‑5469, punkt 14, svensk specialutgåva, volym 11, s. I‑453

Förstainstansrätten 11 december 1991, Frederiksen mot parlamentet, T‑169/89, REG 1991, s. II‑1403, punkt 69; 4 maj 2005, Sena mot AESA, T‑30/04, REGP 2005, s. I‑A‑113 och II‑519, punkt 80; 15 september 2005, Casini mot kommissionen, T‑132/03, REGP 2005, s. I‑A‑253 och II‑1169, punkt 69

Personaldomstolen 10 oktober 2007, Berrisford mot kommissionen, F-107/06, REGP 2007, s. I‑A‑1‑0000 och II‑A‑1‑0000, punkt 76