PERSONALDOMSTOLENS BESLUT

(första avdelningen)

den 19 februari 2008

Mål F-49/07

R

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Personalmål – Tjänstemän – Talan – Skadeståndstalan – Villkor för provanställningens förlopp – Förlängning av provanställning – Fast anställning – Avvisning”

Saken: Talan som har väckts med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA, i vilken R bland annat inledningsvis har yrkat att personaldomstolen, ska förklara att någon provanställning överhuvudtaget inte har förelegat i hennes fall alternativt att den ska ogiltigförklaras, jämte samtliga rättsakter som antagits med anledning av denna. R har vidare yrkat att personaldomstolen delvis ska ogiltigförklara hennes betygsrapport över provanställningen i dess slutversion av den 18 maj 2004, ogiltigförklara det beslut som fattats av generaldirektören för personal och administration den 20 juli 2005 om avslag på hennes begäran om biträde av den 11 november 2004, och, slutligen, förplikta kommissionen att till R utge skadestånd till ett belopp av 2 500 000 euro för de skador hon påstår sig ha lidit.

Avgörande: Talan avvisas. Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Förfarande – Talans upptagande till sakprövning – Bedömning med utgångspunkt från tidpunkten för talans väckande

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 78)

2.      Förfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 44.1 c)

3.      Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Förberedande rättsakt

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 34, 90 och 91)

4.      Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Tidsfrister

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

1.       Regeln i artikel 78 i personaldomstolens rättegångsregler, enligt vilken personaldomstolen kan besluta om att en talan ska avvisas när en part genom särskild handling har inkommit med en begäran om detta vid domstolen, är förvisso en förfaranderegel som är tillämplig på alla tvister som är anhängiggjorda vid personaldomstolen vid den tidpunkt då regeln trädde i kraft. Så är emellertid inte fallet med rättsregler med stöd av vilka personaldomstolen enligt artikel 78 prövar huruvida en talan ska avvisas eller inte, vilka endast kan vara de rättsregler som är tillämpliga vid tidpunkten för talans väckande.

(se punkt 33)

2.       En ansökan ska enligt artikel 44.1 c i förstainstansrättens rättegångsregler innehålla uppgifter om föremålet för talan, vilket innebär att detta föremål ska bestämmas tillräckligt noggrant för att svaranden på lämpligt sätt ska kunna försvara sig, och för att personaldomstolen ska kunna förstå syftet med sökandens yrkanden.

Yrkanden som syftar till att personaldomstolen ska förklara att en tjänstemans provanställning, jämte samtliga rättsakter som antagits med anledning av denna, i sin helhet inte kan anses ha förelegat, kan inte tas upp till sakprövning utan att de ifrågavarande rättsakterna bestämts då yrkandena annars inte är tillräckligt preciserade. Det stora antalet beslut mot vilka talan väckts medför överhuvudtaget inte att den som väcker talan befrias från skyldigheten att, tillräckligt noggrant för att de ska kunna fastställas, bestämma vart och ett av de beslut som bestrids.

(se punkterna 49 och 50)

Hänvisning till

Förstainstansrättens dom av den 11 juli 1996 i mål T‑146/95, Bernardi mot parlamentet, REG 1996, s. II‑769, punkt 25, och den 14 juli 1998, T‑192/96, Lebedef mot kommissionen, REGP 1998, s. I‑A‑363 och II‑1047, punkt 33

3.       När det rör sig om rättsakter eller beslut som utarbetas i flera skeden, i synnerhet efter ett internt förfarande, är det dessutom endast de åtgärder som, efter detta förfarande, slutgiltigt slår fast institutionens ställningstagande som utgör en rättsakt mot vilken talan kan väckas, med undantag för mellankommande åtgärder som syftar till att förbereda det slutliga beslutet. När det gäller tjänstemäns talan kan förberedande rättsakter inför ett beslut sålunda inte gå dem emot i den mening som avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna.

De åtgärder som vidtagits under en tjänstemans provanställning med tillämpning av artikel 34 i tjänsteföreskrifterna har endast till syfte att möjliggöra för tillsättningsmyndigheten att, med kännedom om saken, vid slutet av provanställningen besluta huruvida den provanställda tjänstemannen ska få fast anställning eller inte. Dessa åtgärder har således karaktären av förberedande rättsakter. Detsamma gäller bland annat för den betygsrapport som utfärdas i slutet av provanställningen och den betygsrapporten som utfärdas under provanställningen. Detta är även fallet med beslutet om förlängning av provanställningen.

(se punkterna 54 och 55)

Hänvisning till

Domstolens dom av den 11 november 1981 i mål 60/81, IBM mot kommissionen, REG 1981, s. 2639, punkt 10, svensk specialutgåva, volym 6, s. 225, och av den 22 juni 2000 i mål C‑147/96, Nederländerna mot kommissionen, REG 2000, s. I‑4723, punkt 26

Förstainstansrätten den 17 december 2003, T‑324/02, McAuley mot rådet, REGP 2003 s. I‑A‑337 och II‑1657, punkt 28, och den 11 april 2006, T‑394/03, Angeletti mot kommissionen, REGP 2006 s. I‑A-2-95 och II‑A‑2‑441, punkt 36

Personaldomstolens dom av den 24 maj 2007 i de förenade målen F-27/06 och F-75/06, Lofaro mot kommissionen, REG 2007, s. I‑0000, punkterna 57–61 och 68

4.      De föreskrivna fristerna i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna, vilka är avsedda att tillgodose rättssäkerhetshänsyn, utgör tvingande rätt och gäller för både parterna och domstolen. En tjänsteman kan följaktligen inte genom att framställa en begäran till tillsättningsmyndigheten enligt artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna, förvärva en rätt att väcka talan mot ett beslut som vunnit laga kraft efter att tidsfristerna för väckande av talan löpt ut.

Förekomsten av en ny och betydande omständighet kan förvisso motivera att en begäran om omprövning av ett beslut som vunnit laga kraft framställs. Den ifrågavarande omständigheten ska kunna medföra en betydande förändring av den situation som den person som begär omprövning av ett sådant beslut befinner sig i. Så är inte fallet när den berörda personen gör gällande att en myndighets överlämnande av handlingar som angår denne utgör en ny och betydande omständighet utan att uppge dessa handlingars innehåll, och utan att visa på vilket sätt överlämnandet av handlingarna skulle ha kunnat medföra en betydande förändring av dennes situation.

(se punkterna 78–80)

Hänvisning till

Domstolens dom av den 26 september 1985 i mål 231/84, Valentini mot kommissionen, REG 1985, s. 3027, punkt 14, svensk specialutgåva, volym 8, s. 3027, och av den 13 november 1986 i mål 232/85, Becker mot kommissionen, REG 1986, s. 3401, punkt 10, svensk specialutgåva, volym 8, s. 3401

Förstainstansrätten den 22 september 1994, T‑495/93, Carrer m.fl. mot domstolen, REGP 1994 s. I‑A‑201 och II‑651, punkt 20, den 14 juli 1998, T‑42/97, Lebedef mot kommissionen, REGP 1998 s. I‑A‑371 och II‑1071, punkt 25, dom av den 7 februari 2001 i mål T‑186/98, Inpesca mot kommissionen, REG 2001, s. II‑557, punkt 51