PERSONALDOMSTOLENS BESLUT
(första avdelningen)
den 6 oktober 2010
Mål F-2/10
Luigi Marcuccio
mot
Europeiska kommissionen
”Personalmål – Tjänstemän – Social trygghet – Sjukförsäkring – Begäran om ersättning för sjukvårdskostnader – Rättsakt som går någon emot saknas – Uppenbart att talan inte kan tas upp till sakprövning och att den är ogrundad – Artikel 94 i rättegångsreglerna”
Saken: Talan väckt med stöd av artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, varigenom Luigi Marcuccio yrkar för det första ogiltigförklaring av kommissionens beslut att avslå hans begäran av den 17 mars 2009 om 100 procentig ersättning för samtliga utlägg för sjukvårdskostnader till följd av den olycka han var utsatt för den 29 oktober 2001, för det andra ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 22 september 2009 att avslå hans klagomål mot beslutet att avslå hans begäran av den 17 mars 2009, för det tredje att kommissionen ska förpliktas att utbetala ett belopp motsvarande skillnaden mellan de kostnader för sjukvård han haft mellan den 1 december 2000 och den 17 mars 2009 och erhållen ersättning härför, eller det belopp som personaldomstolen finner rättvist och själigt i förevarande fall, samt ränta om 10 procent per år, med årlig kapitalisering.
Avgörande: Luigi Marcuccioa talan ogillas eftersom det är uppenbart att den i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar är ogrundad. Luigi Marcuccio ska ersätta rättegångskostnaderna. Luigi Marcuccio ska ersätta personaldomstolen med 1 500 euro.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Talan – Talan väckt mot beslutet att avslå klagomålet – Upptagande till sakprövning
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)
2. Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Svar att administrationen väntar på en tjänstemans begäran – Omfattas inte
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90och 91)
1. Om en tjänsteman, utöver ogiltigförklaring av det angripna beslutet, även i den mån det behövs yrkar ogiltigföklaring av beslutet att avslå klagomålet så saknar sistnämnda yrkanden i sig självständigt innehåll och hör i själva verket ihop med yrkandet avseende det angripna beslutet.
(se punkt 26)
Hänvisning till
Domstolen: 17 januari 1989, Vainker mot parlamentet, 293/87, REG 1989, s. 23, punkt 8
Förstainstansrätten: 10 juni 2004, Liakoura mot rådet, T‑330/03, REGP 2004, s. I‑A‑191 och II‑859, punkt 13
Personaldomstolen: 15 december 2008, Skareby mot kommissionen, F‑34/07, REGP 2008, s. I‑A‑1‑477 och II‑A‑1‑2637, punkt 27
2. En rättsakt som går någon emot är den rättsakt som har tvingande rättsverkningar som direkt och omedelbart påverkar sökandens intressen genom att klart förändra dennes rättsliga ställning. En sådan rättsakt ska härstamma från den behöriga myndigheten och innebära att administrationen definitivt tar ställning i en fråga.
Så är inte fallet med en skrivelse från en institution varigenom institutionen bifaller en del av tjänstemannens begäran, preciserar vissa punkter som svar på tjänstemannens begäran och informerar vederbörande om att handläggningen av begäran pågår.
(se punkterna 29 och 32–34)
Hänvisning till
Personaldomstolen: 28 juni 2006, Grünheid mot kommissionen, F101/05, REGP 2006, s. I‑A‑1‑55 och II‑A‑1‑199, punkt 33, och där angiven rättspraxis