DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(tredje avdelningen)

den 26 juni 2013

Mål F‑21/12

Mohammed Achab

mot

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK)

“Personalmål – Tjänstemän – Lön – Utlandstillägg – Villkor som föreskrivs i artikel 4.1 a och b i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna – Återbetalning av felaktigt utbetalda belopp”

Saken:      Talan, väckt med stöd av artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken Mohammed Achab har begärt att Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs (EESK) beslut av den 9 juni 2011, genom vilket han fråntogs sina utlandstillägg med verkan från den 1 juli 2010 och indrivning av utlandstillägg som han hade utbetalats till honom från detta datum inleddes, ska ogiltigförklaras.

Avgörande:      Det beslut som meddelades av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén den 9 juni 2011 ogiltigförklaras i den del det fastställer att utlandstillägg som betalats ut till Mohammed Achab från och med den 1 juli 2010 ska återbetalas. Talan ogillas i övrigt. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta hälften av Mohammed Achabs rättegångskostnader. Mohammed Achab ska bära hälften av sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Lön – Utlandstillägg – Händelse som motiverar att myndigheten på nytt prövade förmånstagarrens situation – Räckvidd – Byte av medborgarskap

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga VII, artikel 4.1)

2.      Tjänstemän – Återbetalning av felaktigt utbetalda belopp – Villkor – Uppenbart ogrundad utbetalning – Den berörda hade kännedom

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 85)

1.      När fråga är om tillägg som betalas ut månadsvis till tjänstemän som uppfyller villkoren härför och vilka har till syfte att kompensera en person för en börd varmed avses platsen för vederbörandes huvudsakliga intressen eller särskilt tvång kan myndigheten, om nämnda börda eller särskilda tvång upphör att föreligga, inte fortsätta att betala ut det aktuella tillägget till personen. När något inträffar som på ett avgörande sätt kan komma att ändra den faktiska eller rättsliga situationen för en person som uppbär tillägg kan eller till och med måste myndigheten följaktligen göra en ny prövning av nämnda persons situation.

Eftersom den berörda personens medborgarskap utgör en av de omständigheter som ska beaktas vid beviljandet av utlandstillägg enligt artikel 4.1 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna kan en tjänstemans byte av medborgarskap anses utgöra en händelse vilken på ett avgörande sätt kan komma att ändra personens situation och utgör därmed en omständighet som motiverar en ny prövning.

Den omständigheten att en tjänsteman som omfattas av artikel 4.1 b i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna, till skillnad från en tjänsteman som omfattas av artikel 4.1 a i nämnda föreskrifter, är varaktigt bosatt, och således har platsen för sina huvudsakliga intressen, i det land där personen har utnämnts, innebär att personen inte har rätt till utlandstillägg. Detta gäller även när nämnda bosättning endast inföll under referensperioden. Tillämpningsvillkoren för bestämmelserna i nämnda artikel 4.1 b skiljer sig från motsvarande bestämmelser i artikel 4.1 a. Tjänsteman som inte är medborgare i de länder där de har utnämnts förlorar eller nekas bara utlandstillägg om deras varaktiga bosättning i landet för den framtida utnämningen inföll under hela den femåriga referensperioden. För tjänstemän som är medborgare i utnämningslandet räcker den omständigheten att de har fortsatt vara varaktigt bosatta eller varaktigt har bosatt sig där för att de ska förlora eller nekas utlandstillägg, detta även när bosättning endast infallit under referensperioden.

(se punkterna 26, 27, 34 och 35)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 11 juli 2007, B mot kommissionen, F‑7/06, punkt 38; 25 februari 2008, Anselmo m.fl. mot rådet, F‑85/07, punkt 25

2.      I artikel 85 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs att varje belopp som utbetalats felaktigt ska återkrävas i två fall, nämligen om mottagaren varit medveten om att det inte funnits något skäl till utbetalningen eller felet varit så uppenbart att han måste ha känt till det.

Vad avser det första fallet ankommer det på myndigheten att pröva huruvida förmånstagaren faktiskt varit medveten om att utbetalningen var felaktig.

Vad avser det andra fallet ska felaktigheten upptäckas av en normalt aktsam tjänsteman. I detta fall ska i varje enskilt fall hänsyn tas till den berörda tjänstemannens möjlighet att företa de kontroller som behövs.

(se punkterna 43–45)

Hänvisning till

Domstolen: 17 januari 1989, Stempels mot kommissionen, 310/87, punkterna 10 och 11