Language of document :

Talan väckt den 23 oktober 2019 – Europeiska kommissionen mot Republiken Österrike

(Mål C-787/19)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Jokubauskaitė och M. Wasmeier, Bevollmächtigte)

Svarande: Republiken Österrike

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

fastställa att Republiken Österrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 73 samt artiklarna 306–310 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt1 genom att resetjänster som tillhandahålls beskattningsbara personer och som de använder inom ramen för sina företag inte omfattas av mervärdesskattebestämmelserna för resebyråer och genom att resebyråer, i den mån som dessa specialbestämmelser är tillämpliga på dem, ges möjlighet att schablonmässigt fastställa beskattningsunderlaget för olika tjänstekategorier och för samtliga tjänster som tillhandahålls under en viss beskattningsperiod.

förplikta Republiken Österrike att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden gör gällande att de bestämmelser för fastställelse av mervärdesskatt för resetjänster som gäller i Österrike är oförenliga med direktiv 2006/112. Artiklarna 306–310 i direktivet innehåller en särskild ordning för resebyråer. Enligt denna ordning ska de tjänster som resebyrån tillhandahåller sina kunder anses som ett enda tillhandahållande av tjänster. I österrikisk rätt frångås dessa bestämmelser på ett otillåtet sätt.

Sökanden gör för det första gällande att det inte är tillåtet att utesluta beskattningsbara personer som använder resetjänster inom ramen för sina företag från tillämpningen av den särskilda ordningen för resebyråer. EU-domstolen slog i sin dom av den 26 september 2013, kommissionen/Spanien (C-189/11, EU:C:2013: 587) fast att nämnda särskilda ordning inte endast ska tillämpas med avseende på tjänster som tillhandahålls slutkonsumenter utan även med avseende på beskattningsbara företagare. Medlemsstaterna har inte rätt att begränsa tillämpningen till att avse förstnämnda personer. Det slog EU-domstolen fast ytterligare en gång i dom av den 8 februari 2018, kommissionen/Tyskland (C-380/16, EU:C:2018:76).

För det andra anför sökanden att den österrikiska beräkningsmetoden för mervärdesskatt inte är förenlig med direktiv 2006/112. Enligt artikel 73 samt artiklarna 306–310 i detsamma ska beskattningsunderlaget fastställas för varje resa för sig. Enligt österrikisk rätt ska det däremot göras en schablonmässig beräkning av vinstmarginalen för vissa tjänstekategorier eller för samtliga resor under en viss tidsperiod. I nämnda domar fann EU-domstolen även att detta slag av schablonisering inte är förenlig med unionens mervärdesskattesystem.

____________

1 EUT L 347, 2006, s. 1.