DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(tredje avdelningen)

den 13 juni 2012

Mål F‑105/11

Hans Davids

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tillfälligt anställda – Tillfälligt anställd som innehar en fast tjänst – Beslut att inte förlänga ett tidsbegränsat avtal – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Artikel 8 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna – Artikel 4 i det beslut som generaldirektören för OLAF meddelade den 30 juni 2005 om ny praxis avseende rekrytering och anställning av tillfälligt anställda vid OLAF – Begränsning i tiden avseende anställningsavtal för tillfälligt anställda – Rättsmissbruk”

Saken:      Talan enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken Hans Davids har yrkat att det beslut som generaldirektören för Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) fattade den 25 mars 2011 om avslag på hans ansökan om förlängning av avtalet om tillfällig anställning ska ogiltigförklaras.

Avgörande:      Talan ogillas. Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Rekrytering – Förlängning av tidsbegränsat anställningsavtal – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser

(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artiklarna 8 och 47.1 b)

2.      Tjänstemän – Organisation av tjänstegrenarna – Omplacering av personal – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Gränser – Tjänstens intresse – Hänsyn till tjänsternas likvärdighet – Domstolsprövning – Gränser

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 7)

3.      Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Åtagande – Ingående av ett avtal enligt vilket en tillfälligt anställd innehar en fast tjänst – Villkor

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 1a.1, Anställningsvillkoren för övriga anställda, artiklarna 2 b, 3, 4, 5 och 8 andra stycket)

4.      Tjänstemän – Talan – Invändning mot ett anställningsavtal för kontraktsanställda för övriga uppgifter – Yrkande om att detta anställningsavtal skulle omvandlas till anställningsavtal för tillfälligt anställda – Rättsmedel

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91, Anställningsvillkoren för övriga anställda)

5.      Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Tillfälligt anställda som omfattas av artikel 2 a i anställningsvillkoren för övriga anställda – Förlängning efter en första förlängning av det tidsbegränsade anställningsavtalet – Omvandling av tidsbegränsat anställningsavtal till tillsvidareanställning – Kontraktsanställd för övriga uppgifter – Omvandling av tidbegränsat anställningsavtal till tillsvidareanställning efter flera förlängningar – Föreligger inte

(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artiklarna 2 a, 8 första stycket och 88)

1.      En tillfälligt anställd, som har ett tidsbegränsat anställningsavtal, har i princip inte någon rätt till förlängning av sitt avtal, utan en förlängning utgör endast en möjlighet, vilken är avhängig av att den ligger i tjänstens intresse. Till skillnad från vad som gäller för fast anställda tjänstemän, vilkas anställningstrygghet garanteras genom tjänsteföreskrifterna, gäller nämligen för tillfälligt anställda andra bestämmelser, vilka grundas på det anställningsavtal som ingåtts med den berörda institutionen. Det framgår av artikel 47 första stycket b i anställningsvillkoren för övriga anställda att längden på anställningsförhållandet mellan en institution och en tillfälligt anställd som anställts för en tidsbegränsad period regleras just av de villkor som fastställts i det avtal som ingåtts mellan parterna. Dessutom tillerkänns administrationen ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller förlängning av anställningsavtal. Även domstolsprövningen ska begränsas till en prövning av huruvida administrationen, med hänsyn till det tillvägagångssätt och de skäl som kan ha lett fram till dess bedömning, har hållit sig inom gränser som inte kan kritiseras och inte har använt sin befogenhet på ett uppenbart felaktigt sätt. Mot den bakgrunden krävs det, för att styrka att administrationen har gjort en sådan uppenbart oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna som skulle kunna motivera att det beslut som fattats på grundval av denna bedömning ogiltigförklaras, att den bevisning som det ankommer på den anställde att inge är tillräcklig för att administrationens bedömningar ska förlora sin trovärdighet. Att det har gjorts en uppenbart oriktig bedömning är med andra ord inte styrkt, trots de omständigheter som den anställde gjort gällande, om den bedömning som ifrågasätts ändå kan anses vara motiverad och sammanhängande.

(se punkterna 36–39)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 12 december 1996, AIUFFASS och AKT mot kommissionen, T‑380/94, punkt 59; 17 oktober 2002, Cocchi och Hainz mot kommissionen, T‑330/00 och T‑114/01, punkt 82; 6 februari 2003, Pyres mot kommissionen, T‑7/01, punkt 64; 21 september 2004, Soubies mot kommissionen, T‑325/02, punkt 50; 12 februari 2008, BUPA m.fl. mot kommissionen, T‑289/03, punkt 221

Personaldomstolen: 8 maj 2008, Kerstens mot kommissionen, F‑119/06, punkt 82 och där angiven rättspraxis; 23 november 2010, Gheysens mot rådet, punkt 75

2.      Administrationen har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när den organiserar sin verksamhet för att fullgöra de uppgifter som har anförtrotts den och i det syftet placerar sin personal, under förutsättning att en sådan placering görs i tjänstens intresse och att hänsyn tas till att tjänsterna skall vara likvärdiga. Även domstolsprövningen ska begränsas till en prövning av huruvida administrationen, med hänsyn till det tillvägagångssätt och de skäl som kan ha lett fram till dess bedömning, har hållit sig inom gränser som inte kan kritiseras och inte har använt sin befogenhet på ett uppenbart felaktigt sätt.

(se punkt 38)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 17 oktober 2002, Cocchi och Hainz mot kommissionen, T‑330/00 och T‑114/01, punkt 82; 21 september 2004, Soubies mot kommissionen, T‑325/02, punkt 50

Personaldomstolen: domen i det ovannämnda målet Kerstens mot kommissionen, punkt 82 och där angiven rättspraxis; domen i det ovannämnda målet Gheysens mot rådet, punkt 75

3.      En jämförelse av artikel 1a.1 i tjänsteföreskrifterna och artiklarna 2−5 i anställningsvillkoren för övriga anställda visar att institutionernas fasta tjänster i princip ska innehas av tjänstemän och endast i undantagsfall kan innehas av anställda som omfattas av anställningsvillkoren för övriga anställda. Även om det i artikel 2 b och d i anställningsvillkoren uttryckligen anges att tillfälligt anställda får anställas på fasta tjänster, preciserar artikeln att anställningen endast får vara tillfällig. I artikel 8 andra stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda anges dessutom att tillfälligt anställda som avses i artikel 2 b inte får anställas för mer än fyra år. Deras anställningsavtal får inte förnyas mer än en gång och då med högst två år. Efter den tiden upphör anställningen som tillfälligt anställd, antingen genom att den berörda lämnar sin anställning eller genom att han eller hon tillsätts som tjänsteman i enlighet med tjänsteföreskrifterna. Detta undantag från principen att fasta tjänster ska tillsättas genom utnämning av tjänstemän får endast utnyttjas för att tillgodose den enskilda tjänstens behov.

(se punkt 41)

Hänvisning till

Europeiska unionens tribunal: 21 september 2011, Adjemian m.fl. mot kommissionen, T‑325/09 P, punkt 79 och där angiven rättspraxis

4.      En kontraktsanställd för övriga uppgifter som anser att de arbetsuppgifter som denne tilldelats genom sitt avtal, vilket felaktigt har kvalificerats som ett anställningsavtal för kontraktsanställda för övriga uppgifter och som borde ha kvalificerats som ett anställningsavtal för tillfälligt anställda, kan invända mot anställningsavtalet vid personaldomstolen inom tidsfristen och efter det att förfarandet med föregående klagomål har genomförts. Det kan inte heller uteslutas att en kontraktsanställd för övriga uppgifter efter det att tidsfristen för att väcka talan mot dennes anställningsavtal gått ut med beaktande av de arbetsuppgifter som denne faktiskt utfört, ansöker till administrationen om att en anställningsperiod under vilken den kontraktsanställde formellt tjänstgjorde som kontraktsanställd för övriga uppgifter ska erkännas som en anställningsperiod som utförts som tillfälligt anställd och att den kontraktsanställde efter att ha fått avslag på sin ansökan väcker talan mot detta beslut vid personaldomstolen i enlighet med de villkor som anges i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna.

(se punkt 56)

Hänvisning till

Europeiska unionens tribunal: domen i det ovannämnda målet Adjemian m.fl. mot kommissionen, punkt 88

5.      Personaldomstolen kan endast omvandla ett anställningsavtal om det finns rättsligt stöd för detta. Eftersom det anges i artikel 8 första stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda att en tillfälligt anställds tidsbegränsade anställningsavtal enligt artikel 2 a i anställningsvillkoren endast får förnyas en gång, blir varje efterföljande förlängning av anställningen därför en giltig omvandling till en tillsvidareanställning. Artikel 88 i anställningsvillkoren för övriga anställda reglerar längden på anställningsavtalen för kontraktsanställda för övriga uppgifter och omfattar ingen bestämmelse som, i likhet med artikel 8 första stycket i anställningsvillkoren för anställningsavtalen för tillfälligt anställda, anger att ett tidsbegränsat anställningsavtal ska omvandlas till en tillsvidareanställning efter flera förlängningar.

(se punkt 57)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 13 april 2011, Scheefer mot parlamentet, F‑105/09, punkt 60