PERSONALDOMSTOLENS BESLUT

(första avdelningen)

den 26 april 2010

Mål F-7/08 DEP

Peter Schönberger

mot

Europaparlamentet

”Förfarande – Fastställande av rättegångskostnader”

Saken: Begäran om fastställande av de ersättningsgilla rättegångskostnaderna enligt artikel 92 i rättegångsreglerna.

Avgörande: Sökandens ersättningsgilla rättegångskostnader fastställs vara 12 750 euro.

Sammanfattning

1.      Förfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla kostnader – Begrepp – Nödvändiga kostnader för parterna

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 91 b)

2.      Förfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Omständigheter som ska beaktas

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 91 b)

3.      Förfarande – Ersättningsgilla kostnader – Rättegångskostnader i förfarandet för att fastställa ersättningsgilla rättegångskostnader

(Personaldomstolens rättegångsregler, artiklarna 86 och 92)

1.      De ersättningsgilla kostnaderna omfattar endast utgifter för förfarandet vid personaldomstolen, och dessa måste ha varit nödvändiga i detta avseende. Det ankommer vidare på sökanden att styrka att denne verkligen har haft de kostnader som denne begär ersättning för.

(se punkt 23)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 8 juli 2004, De Nicola mot EIB, T‑7/98 DEP, T‑208/98 DEP och T‑109/99 DEP, REGP 2004, s. I‑A‑219 och II‑973, punk 42

Personaldomstolen: 10 november 2009, X mot parlamentet, F‑14/08 DEP, REGP 2009, s. I‑A‑1‑425 och II‑A‑1‑2303, punkt 21

2.      Unionsdomstolen saknar behörighet att besluta om storleken på de arvoden som parterna ska utge till de egna ombuden men ska avgöra storleken på det arvodesbelopp som ska ersättas av den part som förpliktats att ersätta rättegångskostnaderna. När unionsdomstolen fastställer rättegångskostnaderna ska den varken beakta en nationell taxa för advokatarvoden eller en eventuell överenskommelse som den berörda parten och dennes ombud eller rådgivare har ingått i detta avseende. Då det inte finns några unionsrättsliga taxebestämmelser ska unionsdomstolen fritt bedöma de ifrågavarande uppgifterna, med hänsyn till tvistens föremål och art, dess betydelse ur gemenskapsrättslig synvinkel samt målets svårigheter, den mängd arbete som rättegången har kunnat förorsaka ombud eller rådgivare och de ekonomiska intressen som tvisten representerat för parterna.

Vad avser advokaternas resekostnader kan dessutom i princip endast advokatens kostnader för att resa från sitt kontor till förhandlingen vid personaldomstolen i Luxemburg ingå.

Det är emellertid inte uteslutet att den berörde advokaten när personaldomstolen fastställer förhandlingsdagen redan har tagit på sig uppdrag i en annan stad än där denne har sitt kontor. Advokater omfattas av friheten att tillhandahålla tjänster inom unionen. Därför kan även kostnader för att resa till förhandlingen i Luxemburg från den stad där advokaten har utfört ovannämnda uppdrag anses som nödvändiga kostnader. Advokaten är emellertid i så fall skyldig att styrka att denne har utfört ett uppdrag i en annan stad än den där denne har sitt kontor samt att denne verkligen har haft kostnader för att resa till Luxemburg.

(se punkterna 24, 25, 36 och 37)

Hänvisning till

Personaldomstolen: X mot parlamentet, ovannämnd, punkterna 22 och 23

3.      Artikel 92 i personaldomstolens rättegångsregler angående ifrågasättande av rättegångskostnader föreskriver, till skillnad från artikel 86 i samma rättegångsregler, inte att det ska beslutas om rättegångskostnaderna i den dom eller det beslut varigenom målet slutligt avgörs. Om gemenskapsdomstolen i ett förfarande som har inletts med stöd av artikel 92 i rättegångsreglerna om ifrågasättande av rättegångskostnaderna i målet i sak, skulle fatta beslut om de rättegångskostnader som däri avses och separat fatta beslut om de nya kostnader som har uppkommit i förfarandet rörande rättegångskostnaderna, kan denna i förekommande fall nämligen bli tvungen att vid ett senare tillfälle ta ställning till ett ifrågasättande av de nya rättegångskostnaderna. Det finns således ingen anledning att separat besluta om kostnaderna i förfarandet rörande rättegångskostnaderna vid personaldomstolen. Det ankommer emellertid på gemenskapsdomstolen att när denna fastställer de ersättningsgilla kostnaderna beakta samtliga omständigheter i målet fram till dess beslutet om rättegångskostnader fattas.

(se punkterna 45–47)

Hänvisning till

Personaldomstolen: X mot parlamentet, ovannämnd, punkt 40 och där angiven rättspraxis.