PERSONALDOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)

den 20 januari 2011

Mål F-121/07

Guido Strack

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tjänstemän – Tillgång till handlingar – Förordning (EG) nr 1049/2001 – Personaldomstolens behörighet – Upptagande till sakprövning – Rättsakt som går någon emot”

Saken: Talan med stöd av artikel 236 EG och artikel 152 EA, varigenom Guido Strack yrkar ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 12 januari, 26 februari och 20 juli 2007, i den mån han nekas tillgång till vissa handlingar som kommissionen innehar, samt att kommissionen ska förpliktas att utge skadestånd om minst 10 000 euro, jämte ränta, som ersättning för de skador som de ovannämnda besluten om nekad tillgång har orsakat.

Avgörande: Talan ogillas. Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Förfarande – Inkommande av svaromål – Frist – Förlängd frist

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 39.2)

2.      Förfarande – Muntligt förfarande – Referentens förhandlingsrapport – Föremål för talan

3.      Europeiska unionen – Institutioner – Allmänhetens tillgång till handlingar – Förordning nr 1049/2001 – Generell bestämmelse – En tjänstemans ansökan om tillgång till sin personalakt och hälsojournal – Omfattas av bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 26 sjunde och åttonde styckena, och 26a, Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001)

4.      Tjänstemän – Talan – Personaldomstolens behörighet – Talan riktas mot ett beslut att avslå en ansökan om tillgång till handlingar som en tjänsteman gjort med stöd av förordning nr 1049/2001 – Omfattas

(Artiklarna 230 EG och 236 EG, domstolens stadga, bilaga I, artikel 1, Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artikel 8.1, rådets beslut 2004/752, artikel 1)

5.      Europeiska unionen – Institutioner – Allmänhetens tillgång till handlingar – Förordning nr 1049/2001 – Beslut att neka allmänheten tillgång till handlingar – Begrepp

(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artikel 6.2)

6.      Europeiska unionen – Institutioner – Allmänhetens tillgång till handlingar – Förordning nr 1049/2001 – Skyldighet att utforma en ansökan om tillgång på ett tillräckligt tydligt sätt

(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artikel 6.1 och 6.2)

1.      Enligt artikel 39.2 i personaldomstolens rättegångsregler kan dess ordförande förlänga svarandens frist för att inkomma med svaromål. Det förhållandet att fristen förlängts flera gånger då någon kontradiktorisk förhandling inte hållits innebär inte ett åsidosättande av sökandens rätt till en rättvis rättegång, om parternas situation inte väsentligen har ändrats. Huruvida ett förfarande är rättvist ska bedömas utifrån samtliga omständigheter i förfarandet.

(se punkt 39)

2.      Såsom framgår av rubriken syftar den förberedande förhandlingsrapport som referenten bland domarna sammanställer till att förbereda förhandlingen och ge parterna möjlighet att framställa eventuella kommentarer på omständigheterna i målet och frågor som tagits upp i rapporten inför utformningen av domen. En ändring av själva handlingen påverkar inte domstolsförfarandets förlopp och innehållet i domen. Den kritik som parterna riktar emot denna handling kan endast beaktas vid utformningen av domen under förutsättning att kritiken är relevant.

(se punkt 42)

3.      Tjänstemäns tillgång till sin personalakt och sin hälsojournal regleras i artikel 26 sjunde och åttonde styckena respektive artikel 26a i tjänsteföreskrifterna. Tjänstemännens möjlighet att ta del av alla andra uppgifter som rör dem regleras i förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar.

Förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar utgör en allmän bestämmelse som fastställer de allmänna principer som reglerar varje unionsmedborgares rätt att få tillgång tillberörda institutioners handlingar inom unionens alla verksamhetsområden, inklusive i fråga om personalmål. Liksom alla allmänna regler kan den sålunda föreskrivna rätten preciseras eller utvidgas, eller tvärtom, begränsas eller bortfalla enligt principen om att speciallag har företräde framför allmän lag (lex specialis derogat legi generali) när det förekommer specialbestämmelser på vissa områden.

Artikel 26 sjunde och åttonde styckena respektive artikel 26a i tjänsteföreskrifterna utgör i detta avseende specialbestämmelser som utgör undantag från bestämmelserna i förordning nr 1049/2001, eftersom de reglerar tillgång till en särskild typ av handlingar. Vissa av dessa handlingar avser tjänstemäns administrativa situation, kompetens, prestation och uppträdande medan andra gäller medicinska frågor.

(se punkterna 65–67)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 5 april 2005, Hendrickx mot rådet, T‑376/03, punkt 55; 14 juli 2005, Le Voci mot rådet, T‑371/03, punkt 122; 17 maj 2006, Kallianos mot kommissionen, T‑93/04, punkt 87

Personaldomstolen: 13 januari 2010, A och G mot kommissionen, F‑124/05 och F‑96/06, punkt 294

4.      Det följer av artikel 1 i bilaga I till domstolens stadga att personaldomstolen är behörig att avgöra tvister mellan en tjänsteman och dennes institution som har sin upprinnelse i anställningsförhållandet, oavsett vilka bestämmelser tjänstemannen åberopar till stöd för sin talan. Detta bekräftas i artikel 1 i beslut 2004/752 om upprättande av Europeiska unionens personaldomstol.

Personaldomstolen är följaktligen behörig att avgöra en talan om ogiltigförklaring som väckts med stöd av artikel 236 EG mot ett beslut av kommissionen att avslå en ansökan om tillgång till handlingar som en tjänsteman eller anställd framställt med stöd av förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar och som har sitt ursprung i anställningsförhållandet mellan tjänstemannen eller den anställde och kommissionen. Nämnda konstaterande ändras inte av att det i artikel 8.1 i förordningen endast föreskrivs en sådan talan om ogiltigförklaring som införs genom artikel 230 EG. Det förhållandet att lagstiftaren genom denna förordning avsåg ge allmänhetens rätt till tillgång till institutionernas handlingar en så omfattande verkan som möjligt förklarar att lagstiftaren valde det mest vanliga rättsmedlet, utan att hänvisningen till artikel 230 EG innebär att de rättsmedel som finns tillgängliga för den enskilde begränsas till enbart talan om ogiltigförklaring enligt denna artikel eller att omfattningen av personaldomstolens behörighet enligt artikel 1 i bilaga I till domstolens stadga begränsas.

(se punkterna 71–74)

Hänvisning till

Tribunalen: 19 januari 2010, Co‑Frutta mot kommissionen, T‑355/04 och T‑446/04, punkt 71

5.      En uppmaning från tillsättningsmyndigheten med stöd av artikel 6.2 i förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar att precisera en ansökan om tillgång till handlingar på grund av det stora antal handlingar som avses innebär att prövningen av ansökan om tillgång uttryckligen lämnas öppen. En talan om ogiltigförklaring som riktas mot en sådan uppmaning ska därför avvisas.

(se punkt 84)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 12 oktober 2000, JT’s Corporation mot kommissionen, T‑123/99, punkt 25

6.      När det i tydliga bestämmelser som till exempel artikel 6.1 och 6.2 i förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, som avser ansökningar om tillgång till handlingar som innehas av institutionerna, föreskrivs en otvetydig skyldighet att utforma en ansökan på ett tillräckligt tydligt sätt för att institutionen ska kunna besvara den, innebär en underlåtelse att iaktta denna skyldighet inte att institutionen är tvungen att själv göra efterforskningar för att åtgärda den bristande tydligheten, i förekommande fall med hjälp av avsevärda resurser. I förlängningen av regeln att enskilda inte får missbruka möjligheten att åberopa gemenskapsbestämmelser, åvilar det underlydande en informations- och lojalitetsplikt gentemot institutionerna när de ansöker om något hos en myndighet.

Den institution som ansökan riktas till bibehåller möjligheten att, i de särskilda fall då en konkret och individuell prövning av handlingarna skulle medföra en orimlig administrativ uppgift för institutionen, göra en avvägning mellan å ena sidan allmänhetens intresse att få tillgång till handlingar, och, å andra sidan, den arbetsinsats som följer därav, för att i särskilda fall skydda intresset av en god förvaltning. Institutionen måste då i ännu högre utsträckning ha denna möjlighet när ansökan om tillgång gäller ett avsevärt antal handlingar som inte klart identifierats och handläggningen av ansökan kräver ett stort förberedande arbete.

(se punkterna 86, 87 och 89)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 23 januari 2002, Gonçalves mot parlamentet, T‑386/00, punkt 74; 17 oktober 2002, Astipesca mot kommissionen, T‑180/00, punkt 93; 11 mars 2003, Conserve Italia mot kommissionen, T‑186/00, punkt 50; 13 april 2005, Verein für Konsumenteninformation mot kommissionen, T‑2/03, punkt 102