PERSONALDOMSTOLENS BESLUT

(första avdelningen)

den 4 april 2011

Mål F-45/10

AO

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tjänstemän – Disciplinåtgärd – Avsättning från tjänst – Artikel 35.1 d och 35.2 a i rättegångsreglerna – Uppenbart att talan i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar är ogrundad”

Saken: Talan väckt med stöd av artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a. Genom denna talan har AO yrkat att kommissionens beslut av den 23 juli 2009 ska ogiltigförklaras. Beslutet innebar att AO avsattes från sin tjänst utan nedsättning av pensionen, med verkan från och med den 15 augusti 2009.

Avgörande: Talan avvisas, eftersom det är uppenbart att den i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar är ogrundad. Sökanden ska ersätta samtliga rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Förfarande – Talan vid personaldomstolen – Möjlighet att ogilla talan utan att dessförinnan ha prövat en invändning om rättegångshinder som framställts av svaranden

2.      Tjänstemän – Mobbning – Begrepp – Beteende med syfte att misskreditera den enskilde eller försämra dennes arbetsförhållanden

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 12a.3)

1.      Unionsdomstolen har rätt att, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, pröva huruvida det med beaktande av principen om god rättskipning är befogat att ogilla en talan utan att dessförinnan ha prövat en invändning om rättegångshinder som framställts av svaranden.

(se punkt 34)

Hänvisning till

Personaldomstolen 8 april 2008, F-134/06, Bordini mot kommissionen, punkt 56; 28 oktober 2010, F-113/05, Kay mot kommissionen, punkt 31 och där angiven rättspraxis

2.      I artikel 12a.3 i tjänsteföreskrifterna definieras mobbning som ”olämpligt uppträdande”, vilket föreligger när två kumulativa villkor är uppfyllda. Det första villkoret är att det ska föreligga beteenden, uttalade eller skrivna ord, gester eller andra handlingar som är ”av en viss varaktighet, upprepat eller systematiskt”– vilket innebär att mobbning ska förstås som en process som med nödvändighet äger rum över tiden och förutsätter upprepat eller varaktigt uppträdande – och som är ”avsiktliga”. Det andra villkoret, som särskiljs ifrån det första med konjunktionen ”och”, är att dessa beteenden, uttalade eller skrivna ord, gester eller andra handlingar är ”kränkande för en persons självkänsla, värdighet eller fysiska eller psykiska integritet”. Det förhållandet att adjektivet ”avsiktligt” rör det första villkoret och inte det andra föranleder två slutsatser. Den första är att de beteenden, uttalade eller skrivna ord, gester eller andra handlingar som avses i artikel 12a.3 i tjänsteföreskrifterna ska vara avsiktliga, vilket medför att uppträdande som sker av våda utesluts från bestämmelsens tillämpningsområde. Den andra är att det däremot inte krävs att dessa beteenden, uttalade eller skrivna ord, gester eller andra handlingar skett i avsikt att vara kränkande för en persons självkänsla, värdighet eller fysiska eller psykiska integritet. Med andra ord kan det röra sig om mobbning i den mening som avses i artikel 12a.3 i tjänsteföreskrifterna utan att mobbaren genom sina åtgärder avsett att misskreditera mottagaren eller att försämra dennes arbetsförhållanden. Det är tillräckligt att dessa åtgärder, så snart de vidtagits avsiktligt, objektivt sett medfört sådana konsekvenser.

3.      

(se punkt 37)

Hänvisning till

Personaldomstolen 9 december 2008, F‑52/05, Q mot kommissionen, punkt 135, som har överklagats till Europeiska unionens tribunal och erhållit målnummer T‑80/09 P, ett mål som ännu inte har avgjorts av tribunalen