Language of document :

Begäran om förhandsavgörande framställd av Fővárosi Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság (Ungern) den 3 december 2018 – Ryanair Designated Activity Company mot Országos Rendőr-főkapitányság

(Mål C-754/18)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Fővárosi Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság

Parter i det nationella målet

Sökande: Ryanair Designated Activity Company

Svarande: Országos Rendőr-főkapitányság

Tolkningsfrågor

Ska artikel 5.2 avseende rätt till inresa i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG1 av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG tolkas så, att såväl innehav av ett sådant giltigt uppehållskort som avses i artikel 10 som innehav av ett sådant permanent uppehållskort som det hänvisas till i artikel 20 undantar – såvitt gäller tillämpning av direktivet – familjemedlemmen från viseringsskyldigheten vid tidpunkten för inresa till en medlemsstat?

Om tolkningsfråga 1 besvaras jakande önskas svar på huruvida artikel 5.2 i direktiv 2004/38 ska tolkas på samma sätt för det fall den person som är familjemedlem till en unionsmedborgare – och som inte är medborgare i någon annan medlemsstat – har förvärvat permanent uppehållsrätt i Förenade kungariket och det är denna medlemsstat som utfärdat det permanenta upphållskortet åt honom ? Med andra ord önskas svar på huruvida innehav av ett sådant permanent uppehållskort som avses i artikel 20, som utfärdats av Förenade kungariket, innebär att innehavaren undantas från kravet på visering oberoende av att varken rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav, som nämns i artikel 5.2 i direktiv 2004/38, eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) är tillämpliga på denna medlemsstat ?

Om både tolkningsfråga 1 och 2 besvaras jakande önskas svar på huruvida innehav av ett uppehållskort som utfärdats enligt artikel 20 i direktiv 2004/38 i sig ska anses utgöra tillräckligt bevis för att den som innehar kortet är familjemedlem till en unionsmedborgare och därmed – utan krav på ytterligare kontroller eller intyg – har rätt att – i egenskap av familjemedlem – resa in i en annan medlemsstat och är undantagen från kravet på visering enligt artikel 5.2 i nämnda direktiv?

För det fall EU-domstolen besvarar tolkningsfråga 3 nekande önskas svar på följande fråga : Ska artikel 26.1 b och 26.2 i Konventionen om tillämpning av Schengenavtalet tolkas så, att lufttransportföretaget är skyldigt att förutom att kontrollera resehandlingarna även kontrollera att den resande som avser resa med ett sådant permanent uppehållskort som avses i artikel 20 i direktiv 2004/38 i sanning och verkligen är familjemedlem till en unionsmedborgare vid inresetillfället ?

För det fall EU-domstolen besvarar tolkningsfråga 4 jakande önskas svar på följande:

i) för det fall lufttransportföretaget inte kan avgöra huruvida den resande som avser resa med ett sådant permanent uppehållskort som avses i artikel 20 i direktiv 2004/38 verkligen är familjemedlem till en unionsmedborgare vid inresetillfället är lufttransportföretaget då skyldigt att neka personen ombordstigning på flygplanet och neka att transportera vederbörande till en annan medlemsstat ?

ii) för det fall lufttransportföretaget inte genomför denna kontroll och inte nekar att transportera en resande som inte kan styrka sin ställning som familjemedlem – vilken för övrigt innehar ett permanent uppehållskort – kan detta lufttransportföretag då påföras böter av denna anledning med stöd av artikel 26.2 i Konventionen om tillämpning av Schengenavtalet ?

____________

1 EUT 2004, L 158., 77.