Language of document : ECLI:EU:F:2007:172

PERSONALDOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen)

den 10 oktober 2007

Mål F-107/06

Michael Berrisford

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Personalmål – Tjänstemän – Befordran – Befordringsomgång år 2005 – Tilldelning av prioritetspoäng – De allmänna genomförandebestämmelserna för artikel 45 i tjänsteföreskrifterna”

Saken:         Talan som väckts i enlighet med artiklarna 236 EG och 152 EA, i vilken Michael Berrisford har yrkat bland annat att beslutet att inte föra in hans namn i den förteckning över de tjänstemän som befordrats till lönegrad A*13 under befordringsomgången 2005 som offentliggjorts den 23 november 2005 i administrativa meddelanden nr 85-2005 ska ogiltigförklaras, samt att kommissionen ska förpliktas att utge 25 000 euro i skadestånd till honom.

Avgörande:         Beslutet att inte föra in sökandens namn i den förteckning över de tjänstemän som befordrats till lönegrad A*13 under befordringsomgången 2005 ogiltigförklaras. Talan ogillas i övrigt. Kommissionen skall ersätta rättegångskostnaderna.

Sammanfattning

Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer

Då tillsynsmyndigheten gör en jämförande bedömning av de befordringsbara kandidaternas kvalifikationer genom tillämpning av artikel 45 i tjänsteföreskrifterna är den skyldig att omsorgsfullt och opartiskt pröva samtliga relevanta omständigheter avseende varje kandidat.

Att en tjänsteman har varit föremål för ett erbjudande om befordring, vilken inte sedan genomfördes, vid tidigare befordringsomgångar är en omständighet som ska beaktas. Denna omständighet är nämligen relevant och meriterande under förutsättning att den berörda personen inte har handlat klandervärt under tiden.

Att detta beaktande är av obligatorisk art bekräftas av de allmänna genomförandebestämmelserna för artikel 45 i tjänsteföreskrifterna som kommissionen har antagit, i vilka det föreskrivs att befordring ska ske efter jämförelse av individuella meriter som bedöms över en viss tid.

Om dessa tidigare erbjudanden inte beaktades skulle det vidare kunna leda till att olika situationer behandlas på olika sätt.

Om det skulle visa sig att de kriterier för tilldelning av prioritetspoäng som befordringskommittén har fastställt utgör hinder för att denna särskilda aspekt av meriter beaktas, ankommer det på tillsättningsmyndigheten, som ska följa överordnade rättsregler, att inte tillämpa nämnda kriterier.

(se punkterna 67, 68, 71–76 och 103)

Hänvisning till domstolen den 21 november 1991, C‑269/90, Technische Universität München, REG 1991, s. I‑5469, punkt 14; svensk specialutgåva, volym 11, s. I‑453; förstainstansrätten den 11 december 1991, T‑169/89, Frederiksen mot parlamentet, REG 1991, s. II‑1403, punkt 69; förstainstansrätten den 4 maj 2005, T‑30/04, Sena mot AESA,REGP s. I‑A‑113 och II‑519, punkt 80; förstainstansrätten den 15 september 2005, T‑132/03 Casini mot kommissionen, REGP s. I‑A‑253 och II‑1169, punkt 69; förstainstansrätten den 6 juni 2007, T‑432/04, Parlante mot kommissionen, ej ännu publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 97