Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 21 december 2016 (begäran om förhandsavgörande från Oberlandesgericht Celle - Tyskland) – Remondis GmbH & Co. KG Region Nord mot Region Hannover
(Mål C-51/15)(1 )
(Begäran om förhandsavgörande – Artikel 4.2 FEU – Respekt för medlemsstaternas nationella identitet, som kommer till uttryck i deras politiska och konstitutionella grundstrukturer, inbegripet det lokala och regionala självstyret – Medlemsstaternas interna organisation – Lokala eller regionala myndigheter – Rättsligt instrument för bildande av ett nytt offentligrättsligt organ och för överföring av befogenheter och ansvar för fullgörande av ett offentligt uppdrag – Offentlig upphandling – Direktiv 2004/18/EG – Artikel 1.2 a – Begreppet offentligt kontrakt)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Oberlandesgericht Celle
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Remondis GmbH & Co. KG Region Nord
Motpart: Region Hannover
ytterligare deltagare i rättegången: Zweckverband Abfallwirtschaft Region Hannover
Domslut
Artikel 1.2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster ska tolkas på så sätt att det inte föreligger ett offentligt kontrakt när ett avtal ingås mellan två lokala myndigheter, såsom det avtal som är i fråga i det nationella målet, enligt vilket nämnda myndigheter antar stadgar avseende bildande av ett kommunalförbund, som är en offentligrättslig juridisk person, varvid detta nya offentliga organ ges vissa befogenheter som nämnda myndigheter har haft fram till dess och som hädanefter tillkommer kommunalförbundet.
En sådan överföring av befogenheter rörande fullgörande av allmännyttiga uppdrag föreligger emellertid endast om den både avser det ansvar som följer av de överförda befogenheterna och den offentliga makt som krävs för att fullgöra de uppdrag som befogenheterna omfattar, så att det offentliga organ som tilldelats befogenheter är självständigt såväl vad beträffar beslutsfattande som i ekonomiskt hänseende, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.
____________1 EUT C 155, 11.5.2015