BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(första avdelningen)

den 16 december 2013

Mål F‑162/12

CL

mot

Europeiska miljöbyrån (EEA)

”Personalmål – Tillfälligt anställd – Sjukledighet – Återinträde – Omsorgsplikt – Mobbning”

Saken:      Talan väckt enligt artikel 270 FEUF, genom vilken CL har yrkat ogiltigförklaring av skrivelsen av den 21 februari 2012 om vederbörandes återinträde i tjänst efter långvarig sjukledighet. Sökanden har vidare yrkat ogiltigförklaring av beslutet av den 20 september 2012 om att avslå sökandens klagomål av den 21 maj 2012 rörande skrivelsen och att Europeiska miljöbyrån (EEA) förpliktats att betala skadestånd motsvarande ett års lön för den skada som sökanden vållats.

Avgörande:      Talan ogillas. CL ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som Europeiska miljöbyrån haft.

Sammanfattning

Tjänstemän – Administrationens omsorgsplikt – Räckvidd – Förstärkt skyldighet för det fall tjänstemannens psykiska hälsa kan påverkas

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 24)

Administrationens omsorgsplikt återspeglar jämvikten mellan de ömsesidiga rättigheter och skyldigheter som enligt tjänsteföreskrifterna föreligger mellan administrationen och de offentliganställda. Denna jämvikt innebär särskilt att när en administration fattar beslut angående en tjänstemans situation, ska den beakta samtliga omständigheter som kan vara avgörande för dess beslut och när den gör detta skall den inte bara ta hänsyn till tjänstens intresse utan även till den berörde tjänstemannens intresse.

Omsorgsplikten innebär att administrationen, när man misstänker att det kan finnas bakomliggande medicinska orsaker till en tjänstemans svårigheter att utföra sina arbetsuppgifter, måste anstränga sig till det yttersta för att undanröja dessa misstankar. Dessutom blir administrationens skyldighet att visa omsorg desto större när det är fråga om en sådan speciell situation då det råder ovisshet kring en tjänstemans psykiska hälsa och därmed också dennes förmåga att tillvarata sina intressen på lämpligt sätt. Följaktligen är det i detta speciella sammanhang administrationens sak att försöka förmå tjänstemannen att acceptera ytterligare en medicinsk undersökning, bland annat genom att hänvisa till institutionens rätt att låta tjänstemannen undersökas av förtroendeläkaren med stöd av artikel 59 tredje stycket.

(se punkterna 45 och 46)

Hänvisning till

Domstolen: 28 maj 1980, Kuhner mot kommissionen, 33/79 och 75/79, punkt 22; 29 juni 1994, Klinke mot domstolen, C‑298/93 P, punkt 38

Personaldomstolen: 13 december 2006, de Brito Sequeira Carvalho mot kommissionen, F‑17/05, punkt 72; 28 oktober 2010, U mot parlamentet, F‑92/09, punkterna 65 och 85