PERSONALDOMSTOLENS BESLUT (andra avdelningen)
den 2 december 2013 (*)
”Personalmål – Allmänt uttagningsprov EPSO/AD/77/06 – Tillgång till handlingar – Begäran om tillgång till svaren på frågorna i tillträdesproven – Ogiltigförklaring av provresultaten – Berättigat intresse av att få saken prövad saknas – Anledning saknas att döma i saken”
I mål F‑49/12,
angående en talan enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a,
Dimitrios Pachtitis, Aten (Grekland), inledningsvis företrädd av advokaterna P. Giatagantzidis och K. Kyriazi, därefter av advokaterna P. Giatagantzidis och A. Féréti,
sökande,
med stöd av
Republiken Grekland, företrädd av E.-M. Mamouna och K. Boskovits, båda i egenskap av ombud,
av
Konungariket Sverige, företrätt av A. Falk och S. Johannesson, båda i egenskap av ombud,
och av
Europeiska datatillsynsmannen, företrädd av H. Hijmans, i egenskap av ombud,
intervenienter,
mot
Europeiska kommissionen, inledningsvis företrädd av J. Currall och I. Chatzigiannis, därefter av J. Currall och D. Triantafyllou, samtliga i egenskap av ombud,
svarande,
meddelar
PERSONALDOMSTOLEN (andra avdelningen)
vid överläggningen sammansatt av ordföranden M.I. Rofes i Pujol (referent) samt domarna R. Barents och K. Bradley,
justitiesekreterare: W. Hakenberg,
följande
Beslut
1 Dimitrios Pachtitis har väckt förevarande talan genom ansökan som inkom till Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt den 22 september 2007 och som, efter att ha överlämnats till personaldomstolen, registrerades under målnummer F‑49/12. Dimitrios Pachtitis har yrkat ogiltigförklaring dels av Europeiska rekryteringsbyråns (Epso) beslut av den 27 juni 2007 om avslag på hans begäran om att få tillgång till de frågor han haft att besvara i det allmänna uttagningsprovet EPSO/AD/77/06 (nedan kallat uttagningsprovet eller det omtvistade uttagningsprovet) och till de svar han gett på dessa frågor samt rättningsmallen med de korrekta svaren på frågorna, dels av det tysta avslaget på den ”bekräftande ansökan” han ingett till Epso den 10 juli 2007.
Bakgrund till tvisten
2 Den 15 november 2006 offentliggjorde Epso ett meddelande om uttagningsprov (EUT C 277 A, s. 3) (nedan kallat meddelandet om uttagningsprov) i syfte att upprätta en förteckning över godkända sökande för grekiskspråkiga språkhandläggare i lönegrad AD 5 på översättningsområdet. Sökanden deltog den 2 maj 2007 i Aten (Grekland) i den första fasen av uttagningsprovet, vilken bestod av två tillträdesprov som genomfördes på dator.
3 Genom e-postmeddelande av den 31 maj 2007 underrättade Epso sökanden om att hans poäng inte räckte för att han skulle ges tillträde till uttagningsprovets andra fas (nedan kallat beslutet av den 31 maj 2007).
4 Genom skrivelse av den 4 juni 2007 begärde sökanden att Epso skulle sända honom en kopia på frågorna i tillträdesproven och hans svar på dessa frågor samt rättningsmallen med de korrekta svaren på frågorna ”i enlighet med bestämmelserna i avsnitt E punkt 4 i meddelandet om uttagningsprov” – enligt vilken de sökande har rätt att få tillgång till vissa uppgifter som rör dem direkt och personligen – och ”i enlighet med avsnitt III punkt [3] i ’Handledning för sökande’” – enligt vilken sökande som inte klarat de skriftliga delproven och/eller inte kallats till det muntliga delprovet och sökande som kallats till det muntliga delprovet men som slutligen inte förts upp på förteckningen över godkända sökande har möjlighet att få tillgång till bland annat en kopia av sina skriftliga delprov.
5 Genom skrivelse av den 27 juni 2007 meddelade Epso sökanden sitt beslut att inte bifalla hans begäran (nedan kallat det angripna beslutet).
6 I en handling daterad den 10 juli 2007 ingav sökanden en ansökan till Epso som han själv betecknade ”bekräftande ansökan”, i vilken han begärde att Epso skulle ompröva det angripna beslutet på så sätt som föreskrivs i artikel 7.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43). Sökanden översände därefter denna ansökan, genom skrivelse av den 21 juli 2007, till generalsekretariatet vid Europeiska gemenskapernas kommission.
7 Såsom angetts ovan väckte sökanden den 22 september 2007 talan mot det angripna beslutet vid förstainstansrätten, vilken registrerades under målnummer T-374/07. Republiken Grekland, Konungariket Sverige och Europeiska datatillsynsmannen tilläts intervenera i mål T‑374/07 till stöd för sökandens yrkanden. Konungariket Danmark, som tillåtits intervenera, återkallade sin interventionsansökan och har avförts som intervenient i målet.
8 Genom talan som väcktes den 14 mars 2008 och registrerades under målnummer F-35/08 yrkade sökanden bland annat att personaldomstolen skulle ogiltigförklara beslutet av den 31 maj 2007.
9 Genom dom av den 15 juni 2010 i mål F-35/08, Pachtitis mot kommissionen (nedan kallad domen av den 15 juni 2010) ogiltigförklarade personaldomstolen beslutet av den 31 maj 2007 av det skälet att den första fasen av uttagningsprovet hade anordnats och slutförts av Epso ensam och helt utan medverkan av en uttagningskommitté. Personaldomstolen slog fast att Epso, i avsaknad av en ändring av tjänsteföreskrifterna varigenom Epso uttryckligen ges befogenhet att fullgöra vissa uppgifter som dessförinnan har tillkommit uttagningskommittén, i synnerhet uppgifter som rör fastställandet av innehållet i proven och rättningen av dessa, inte hade befogenhet att ensam genomföra den första fasen i uttagningsprovet.
10 Domen av den 15 juni 2010 fastställdes efter överklagande genom tribunalens dom av den 14 december 2011 i mål T‑361/10 P, kommissionen mot Pachtitis.
11 Genom e-postmeddelande av den 19 juli 2010 underrättade Epso sökanden om att det, till följd av domen av den 15 juni 2010, hade beslutats att en ny uttagningskommitté skulle tillsättas och att sökanden skulle erbjudas att på nytt genomgå tillträdesproven vilka, i enlighet med personaldomstolens avgörande, hädanefter skulle anordnas under uttagningskommitténs ledning.
12 Genom e-postmeddelande av den 14 februari 2011 anmodade Epso sökanden att välja ett av tre föreslagna datum för att på nytt genomgå proven för tillträde till uttagningsprovet.
13 Genom skrivelse av den 18 februari 2011 meddelade sökanden Epso att han inte hade för avsikt att genomgå tillträdesproven en gång till.
14 Genom talan som väcktes den 21 april 2011 och som registrerades under målnummer F-51/11 yrkade sökanden att personaldomstolen skulle ogiltigförklara Epsos beslut att återuppta förfarandet i det omtvistade uttagningsprovet och att erbjuda honom att på nytt genomgå tillträdesproven. Personaldomstolen ogillade denna talan genom dom av den 28 februari 2013 i mål F-51/11, Pachtitis mot kommissionen.
Förfarande
15 Genom beslut av den 20 april 2012 i mål T‑374/07, Pachtitis mot kommissionen, slog tribunalen fast att det, enligt artikel 1 i bilaga I till stadgan för Europeiska unionens domstol i dess lydelse enligt rådets beslut 2004/752/EG, Euratom av den 2 november 2004 om upprättande av Europeiska unionens personaldomstol (EUT L 333, s. 7), var personaldomstolen som var behörig att pröva sökandens talan och målet överlämnades följaktligen dit. Såsom har angetts ovan registrerades målet vid personaldomstolens kansli under målnummer F‑49/12.
16 Genom skrivelse av den 24 maj 2012 frågade personaldomstolen sökanden om han, mot bakgrund av domen av den 15 juni 2010, vidhöll sin talan och anmodade honom att yttra sig i frågan huruvida det eventuellt saknades anledning att döma i saken.
17 I inlaga av den 7 juni 2012 angav sökanden att han vidhöll sin talan och framhöll att han fortfarande hade ett berättigat intresse av att få saken prövad och att saken i målet inte hade förfallit i och med att domen av den 15 juni 2010 meddelades.
18 Genom inlaga som inkom den 5 oktober 2012 begärde sökanden att förevarande mål skulle handläggas med förtur. Personaldomstolen biföll inte denna begäran.
19 Genom inlaga av den 3 december 2012 yttrade sig kommissionen i frågan om sökanden hade ett berättigat intresse av att vidhålla sin talan och gjorde gällande att det inte fanns någon anledning att döma i saken.
20 Genom skrivelse av den 17 januari 2013 anmodade kansliet intervenienterna att yttra sig i frågan om sökanden hade ett berättigat intresse av att vidhålla sin talan. Republiken Grekland och Europeiska datatillsynsmannen yttrade sig inom den föreskrivna fristen. Konungariket Sverige inkom inte med något yttrande.
Rättslig bedömning
21 Sökanden har med stöd av Republiken Grekland och Europeiska datatillsynsmannen gjort gällande att förevarande mål rör hans rätt enligt förordning nr 1049/2001 att få tillgång till de handlingar som han begärde en kopia av i skrivelsen av den 4 juni 2007. Denna begäran tillgodosågs inte genom domen av den 15 juni 2010 och inte heller på något annat sätt. Enligt sökanden ska personaldomstolen följaktligen i förevarande mål göra en prövning – som är helt fristående från det mål där dom meddelades den 15 juni 2010 – av huruvida Epsos beslut att inte ge honom tillgång till nämnda handlingar är lagenligt.
22 Personaldomstolens behörighet omfattar endast mål som rör lagenligheten av en åtgärd som går någon emot i den mening som avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen och personaldomstolen är inte behörig att pröva en talan om ogiltigförklaring som rör beslut som antagits med stöd av förordning nr 1049/2001 (tribunalens dom av den 13 december 2012 i de förenade målen T‑197/11 P och T-198/11 P, kommissionen mot Strack, punkt 54).
23 I det aktuella fallet slog tribunalen fast i punkt 13 i beslutet i det ovannämnda målet Pachtitis mot kommissionen att det angripna beslutet utgör en åtgärd som går någon emot i den mening som avses i artiklarna 90.2 och 91 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen och inte i den mening som avses i förordning nr 1049/2001. Det ankommer på personaldomstolen att pröva lagenligheten av åtgärder som vidtas med stöd av bestämmelserna i meddelandet om uttagningsprov, däribland det angripna beslutet. Vid prövningen av det angripna beslutets lagenlighet är personaldomstolen följaktligen skyldig att beakta det sammanhang i vilket beslutet har antagits, det vill säga det omtvistade uttagningsprovet.
24 I skrivelsen av den 4 juni 2007 begärde sökanden, till följd av beslutet av den 31 maj 2007, att Epso skulle sända honom en kopia på frågorna i tillträdesproven och hans svar på dessa frågor samt rättningsmallen med de korrekta svaren på frågorna ”i enlighet med bestämmelserna i avsnitt E punkt 4 i meddelandet om uttagningsprov och i enlighet med avsnitt III punkt [3] i Handledning för sökande”.
25 I ansökan angav sökanden att han ”i egenskap av sökande i uttagningsprovet i praktiken inte kunnat kontrollera huruvida uttagningskommittén [hade] gjort en oriktig bedömning av de inledande testerna [som utförts på dator] vilka [hade] lett till det oriktiga beslutet att utesluta sökanden från uttagningsprovets följande delprov”.
26 Såsom sökanden har gjort gällande finns det ett nödvändigt samband mellan hans begäran om att få tillgång till handlingar – vilken är upprinnelsen till förevarande talan – och beslutet av den 31 maj 2007. Såsom tribunalen angav i skälen i beslutet att överlämna målet till personaldomstolen omfattas en sådan begäran inte av tillämpningsområdet för förordning nr 1049/2001 utan av bestämmelserna i meddelandet om uttagningsprov.
27 I domen av den 15 juni 2010, vilken fastställts efter överklagande genom domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Pachtitis, ogiltigförklarades beslutet av den 31 maj 2007 (vilket antagits inom ramen för det omtvistade uttagningsprovet) på grund av att det hade antagits av en instans som saknade behörighet att göra detta och efter ett urvalsförfarande som hade genomförts av samma icke behöriga instans.
28 I detta avseende följer det av rättspraxis att personaldomstolen på eget initiativ får fastslå att anledning saknas att döma i saken om sökanden, som ursprungligen hade berättigat intresse av att få saken prövad, inte längre har något intresse av att det omtvistade beslutet ogiltigförklaras på grund av en händelse som inträffade efter det att talan hade väckts. För att en sökande ska kunna fortsätta att driva en talan om ogiltigförklaring av ett beslut, måste han nämligen bibehålla ett eget intresse av att det omtvistade beslutet ogiltigförklaras även efter det att talan väckts (förstainstansrättens beslut av den 28 september 2009 i mål T‑46/08 P, Marcuccio mot kommissionen, punkt 50). För att ett sådant intresse ska anses föreligga krävs att sökanden kan erhålla en fördel genom yrkandet (tribunalens dom av den 12 juli 2011 i mål T‑80/09 P, kommissionen mot Q, punkt 156).
29 Den rätt som de sökande har tillerkänts enligt avsnitt E punkt 4 i meddelandet om uttagningsprov syftar till att ge sökande som har uteslutits från uttagningsprovet möjlighet att, utan att uttagningskommitténs hemliga arbete äventyras, få upplysningar och handlingar som kan göra det möjligt för dem att fatta ett välgrundat beslut beträffande huruvida det lönar sig att angripa beslutet att utesluta dem från uttagningsprovet. Att det i detta hänseende uppställs mycket korta tidsfrister, både för att inge begäran om upplysningar eller handlingar och för att besvara denna begäran, har till syfte att göra det möjligt för den sökande att under alla omständigheter ha tillgång till dessa upplysningar och handlingar minst en månad före utgången av tidsfristen för att väcka talan vid personaldomstolen eller tidsfristen för att inge ett klagomål till Epso (se, för ett liknande resonemang, personaldomstolens dom av den 18 september 2012 i mål F-96/09, Cuallado Martorell mot kommissionen, punkt 47).
30 I förevarande fall kan sökanden inte erhålla någon fördel genom en dom om ogiltigförklaring av det angripna beslutet.
31 Även om personaldomstolen ogiltigförklarade det angripna beslutet skulle sökandens rättsliga ställning som sökande i uttagningsprovet inte förändras genom domen. Det har nämligen slagits fast att den första fasen i uttagningsprovet har genomförts av en icke behörig instans och följaktligen är de aktuella tillträdesproven, inbegripet de som sökanden genomgått, rättsstridiga. Även om det antogs att de poäng som sökanden erhållit i den första fasen inte motsvarar hans prestationer och att dessa varit ypperliga skulle detta således inte medföra att han hade rätt att delta i den andra fasen av uttagningsprovet. Dessutom beslutade Epso, efter domen av den 15 juni 2010, vilken fastställts efter överklagande, att erbjuda sökanden att på nytt genomgå tillträdesproven, vilket han avböjde.
32 Inte heller kan Republiken Grekland vinna framgång med sitt argument att sökanden skulle kunna få rätt att väcka skadeståndstalan om han fick tillgång till de aktuella handlingarna. Om Republiken Grekland genom detta argument har avsett att göra gällande att sökanden har diskriminerats i förhållande till andra sökande som getts tillträde till uttagningsprovets andra fas räcker det att erinra om att likabehandlingsprincipen ska tillämpas i överensstämmelse med legalitetsprincipen, enligt vilken ingen till sin egen förmån får åberopa en rättsstridighet som har gynnat någon annan. I och med att den första fasen av det aktuella uttagningsprovet genomfördes av en icke behörig instans och samtliga sökandes tillträdesprov är behäftade med rättsstridighet utgör den omständigheten att vissa sökande (som inte är parter i förevarande mål) getts tillträde till den andra fasen också en rättsstridighet. Denna omständighet innebär följaktligen inte att personaldomstolen kan fastställa att det föreligger diskriminering och att sökanden därigenom utsatts för en rättsstridighet. Ett sådant synsätt skulle vara detsamma som att införa principen ”lika rättsstridig behandling” (personaldomstolens dom av den 1 juli 2010 i mål F-40/09, Časta mot kommissionen, punkt 88).
33 Eftersom sökanden inte har något faktiskt berättigat intresse av att få saken prövad fastställer personaldomstolen att det saknas anledning att döma i saken.
Rättegångskostnader
34 Enligt artikel 89.6 i rättegångsreglerna ska tribunalen, i mål där det inte finns anledning att döma i saken, besluta om kostnader efter eget skön.
35 I inlaga av den 7 juni 2012 har sökanden yrkat att kommissionen, för det fall personaldomstolen finner att det saknas anledning att döma i saken, ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, eftersom kommissionen vållat sökanden kostnader i onödan eller mot bättre vetande.
36 Personaldomstolen bifaller inte detta yrkande, eftersom kommissionen inte vållat sökanden några sådana kostnader.
37 Med hänsyn till omständigheterna i förevarande mål finns det skäl att besluta att vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.
38 Enligt artikel 89.4 i rättegångsreglerna ska intervenienterna bära sina rättegångskostnader.
Mot denna bakgrund beslutar
PERSONALDOMSTOLEN
(andra avdelningen)
följande:
1) Det saknas anledning att döma i saken.
2) Dimitrios Pachtitis och Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.
3) Republiken Grekland, Konungariket Sverige och Europeiska datatillsynsmannen, som har intervenerat i målet, ska bära sina rättegångskostnader.
Luxemburg den 2 december 2013
Justitiesekreterare | | Ordförande |
W. Hakenberg | | M. I. Rofes i Pujol |
Det här avgörandet och däri angivna avgöranden från Europeiska unionens domstolar finns tillgängliga på webbplatsen www.curia.europa.eu.