Begäran om förhandsavgörande framställd av Audiencia Provincial de Zaragoza (Spanien) den 9 januari 2019 – Ibercaja Banco, S.A. mot TJ och UK
(Mål C-13/19)
Rättegångsspråk: spanska
Hänskjutande domstol
Audiencia Provincial de Zaragoza
Parter i det nationella målet
Klagande: Ibercaja Banco, S.A.
Motpart: TJ och UK
Tolkningsfrågor
Kan ändringen av villkoret om räntegolv under de förutsättningar som rådde när avtalet ingicks – såsom beskrivs ovan i redogörelsen för de faktiska omständigheterna – anses utgöra ett allmänt avtalsvillkor mot bakgrund av artikel 3 i direktiv 93/131 ?
Kan, under samma omständigheter, konsumentens utfästelse om att avstå från att väcka talan vid domstol mot banken anses utgöra ett allmänt avtalsvillkor? Med andra ord kan ett avtalsvillkor av allmän karaktär som har formulerats av näringsidkaren och vars innehåll inte förklaras för konsumenten anses utgöra ett allmänt avtalsvillkor?
Ska, under sådana omständigheter, kraven enligt artiklarna 3 och 4 i direktiv 93/13 på att avtalsvillkoren ska vara klara, transparenta och formulerade på ett sätt som gör att konsumenten kan få verklig förståelse av vilken ekonomisk börda de innebär, att information om avtalsvillkoren ska lämnas före avtalets ingående och att dessa ska ha varit föremål för individuell förhandling anses vara uppfyllda när följderna av nämnda allmänna villkor är av stor betydelse för konsumenten?
Ska kravet på att information ska lämnas före avtalets ingående, för att fastställa huruvida ett avtalsvillkor är oskäligt (artiklarna 4 och 5 i direktiv [93/13]), anses vara lika högt eller till och med högre när parterna avtalar om jämkning av ett villkor som kan antas vara ogiltigt (konkreta ekonomiska följder av jämkningen, information om rättspraxis som rör frågan och dess konkreta verkningar etc.)?
För att ett villkor som kan antas vara ogiltigt ska kunna jämkas, ska konsumentens handskrivna kopia där jämkningen av villkoret återges anses räcka för att uppfylla kraven enligt artiklarna 4 och 5 i direktiv [93/13] på att information ska lämnas före avtalets ingående och avtalsvillkoren ska vara klart formulerade?
Ska det förhållandet att initiativet till jämkning eller förlikning kommer från banken och att konsumenten inte får ta med sig dokumentet från bankkontoret om denne inte har undertecknat det anses vara omständigheter som är särskilt relevanta vid bedömningen av huruvida jämkningsklausulen är oskälig (artiklarna 4 och 5 i direktiv [93/13])?
Kan ett avtalsvillkor som kan antas vara ogiltigt på grund av att det är oskäligt jämkas (principen om att oskäliga avtalsvillkor inte är bindande)?
Är det beträffande ett avtalsvillkor som kan antas vara ogiltigt på grund av att det är oskäligt möjligt för konsumenten att avstå från rätten att väcka talan vid domstol (artikel 3 i direktiv [93/13], jämförd med punkt 1 q i bilagan till direktivet, och principen om att oskäliga avtalsvillkor inte är bindande, som anges i artikel 6 i direktivet)?
För det fall den frågan besvaras jakande: Måste kravet på att information ska lämnas före avtalets ingående vara lika högt eller högre än det som gäller vid tidpunkten för ingåendet av det ursprungliga avtalet?
Innebär kravet på att information ska lämnas före avtalets ingående (artiklarna 4 och 5 i direktiv [93/13]) att dokumentationskraven för ett avtalsvillkor om avstående från rätten väcka talan vid domstol inte får vara av underordnad betydelse (artiklarna 3, 4 och 5 i direktivet [93/13])?
Ska det förhållandet att en jämkning av avtalsvillkor som kan antas vara ogiltiga anses vara giltig och en utfästelse från konsumenten om att avstå från att väcka talan vid domstol och yrka att avtalsvillkoren ska ogiltigförklaras och lämnas utan verkan anses stå i strid med den avskräckande verkan gentemot näringsidkaren [som direktiv 93/13 är avsett att ha] (artikel 7 i direktiv [93/13] och [dom av den 21 december 20162 , Gutiérrez Naranjo m.fl., C-154/15])?
Ska artiklarna 3 och 4 i direktiv 93/13 tolkas på så sätt att ett avtalsvillkor som kan antas vara ogiltigt på grund av att det är oskäligt kan vara bindande för den berörda konsumenten genom att näringsidkaren efter ingåendet av avtalet som innehåller det potentiellt ogiltiga avtalsvillkoret avtalar med konsumenten om att näringsidkaren ska underlåta att tillämpa det oskäliga avtalsvillkoret i utbyte mot en motprestation från konsumenten. Med andra ord ges det ogiltiga avtalsvillkoret verkan genom ett avtal med konsumenten om att ersätta det ogiltiga avtalsvillkoret med ett annat som är mer gynnsamt för konsumenten. Skulle ett avtal av detta slag kunna stå i strid med artikel 6.1 i direktiv [93/13]?
Ska ett sådant agerande från bankens sida som det som beskrivs ovan i redogörelsen för de faktiska omständigheterna anses omfattas av förbudet mot otillbörligt agerande och otillbörliga affärsmetoder i förhållande till konsumenter, som anges i skäl 14 och artiklarna 6 och 7 i direktiv 2005/293 ?
____________
1 Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169).
2 Dom av den 21 december 2016, Gutiérrez Naranjo m.fl. (C-154/15, C-307/15 och C-308/15, EU:C:2016:980).
3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (EUT L 149, 2005, s. 22)
.Directiva 2005/29/CE del Parlamento Europeo y del Consejo, de 11 de mayo de 2005, relativa a las prácticas comerciales desleales de las empresas en sus relaciones con los consumidores en el mercado interior, que modifica la Directiva 84/450/CEE del Consejo, las Directivas 97/7/CE, 98/27/CE y 2002/65/CE del Parlamento Europeo y del Consejo y el Reglamento (CE) n° 2006/2004 del Parlamento Europeo y del Consejo («Directiva sobre las prácticas comerciales desleales») (Texto pertinente a efectos del EEE)