Mål C‑249/16

Saale Kareda

mot

Stefan Benkö

(begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof)

”Begäran om förhandsavgörande – Domstols behörighet på privaträttens område – Förordning (EU) nr 1215/2012 – Artikel 7 led 1 – Begreppen ’talan avser avtal’ och ’avtal om utförande av tjänster’ – Regresstalan mellan medgäldenärer som är solidariskt betalningsansvariga enligt ett kreditavtal – Fastställelse av uppfyllelseorten för kreditavtalet”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 15 juni 2017

1.        Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område – Förordning nr 1215/2012 – Begreppet talan avser avtal – Regresstalan mellan medgäldenärer som är solidariskt betalningsansvariga enligt ett kreditavtal – Omfattas

(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1215/2012, artikel 7 led 1)

2.        Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område – Förordning nr 1215/2012 – Särskilda behörighetsregler – Behörighet när talan avser avtal, i den mening som avses i artikel 7 led 1 b – Utförande av tjänster – Begrepp – Kreditavtal som ingåtts mellan ett kreditinstitut och två solidariskt ansvariga medgäldenärer – Omfattas

(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1215/2012, artikel 7 led 1 b andra strecksatsen)

3.        Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område – Förordning nr 1215/2012 – Särskilda behörighetsregler – Behörighet när talan avser avtal, i den mening som avses i artikel 7 led 1 b – Fastställelse av uppfyllelseorten för den avtalsenliga skyldigheten – Kreditavtal som ingåtts mellan ett kreditinstitut och två solidariskt ansvariga medgäldenärer – Orten där detta institut har sitt säte – Denna ort är även avgörande för att fastställa vilken domstol som har särskild behörighet att pröva en regresstalan mellan dessa medgäldenärer

(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1215/2012, artikel 7 led 1 b andra strecksatsen)

1.      Artikel 7 led 1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ska tolkas på så sätt att en talan om regress mellan medgäldenärer som är solidariskt ansvariga enligt ett kreditavtal är en ”talan [som] avser avtal”, i den mening som avses i denna bestämmelse.

(se punkt 33 och punkt 1 i domslutet)

2.      Artikel 7 led 1 b andra strecksatsen i förordning nr 1215/2012 ska tolkas på så sätt att ett sådant kreditavtal som det i det nationella målet, som ingåtts mellan ett kreditinstitut och två solidariskt ansvariga medgäldenärer, ska anses vara ett avtal om ”utförande av tjänster”, i den mening som avses i denna bestämmelse.

Enligt EU-domstolens rättspraxis innebär begreppet ”tjänster”, i den mening som avses i artikel 5 led 1 b i förordning nr 44/2001, vars lydelse är identisk med lydelsen i artikel 7 led 1 b i förordning nr 1215/2012, åtminstone att den som utför tjänsten utför en bestämd verksamhet mot ersättning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 juli 2016, Granarolo, C‑196/15, EU:C:2016:559, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

Såsom generaladvokaten har angett i punkt 40 i sitt förslag till avgörande består utförandet av tjänsten, när det gäller ett kreditavtal som ingåtts mellan ett kreditinstitut och en låntagare, i att kreditinstitutet betalar ut ett belopp till låntagaren i utbyte mot en ersättning som betalas av låntagaren, i princip, i form av ränta.

Ett sådant kreditavtal ska således anses utgöra ett avtal om ”utförande av tjänster”, i den mening som avses i artikel 7 led 1 b andra strecksatsen i förordning nr 1215/2012.

(se punkterna 35–38 och punkt 2 i domslutet)

3.      Artikel 7 led 1 b andra strecksatsen i förordning nr 1215/2012 ska tolkas på så sätt att ”den ort i en medlemsstat där enligt avtalet tjänsterna har eller skulle ha utförts”, i den mening som avses i denna bestämmelse, i det fall ett kreditinstitut beviljar en kredit till två solidariskt ansvariga medgäldenärer, om inte något annat har avtalats, är den ort där detta institut har sitt säte, även när det gäller att fastställa vilken domstol som är territoriellt behörig att pröva en regresstalan mellan dessa medgäldenärer.

(se punkt 46 och punkt 3 i domslutet)