PERSONALDOMSTOLENS DOM (första avdelningen)
den 9 december 2008
Mål F-144/07
Spyridon Efstathopoulos
mot
Europaparlamentet
”Personalmål – Tidigare tillfälligt anställda – Förordning (EG, Euratom, EKSG) nr 2689/95 – Ersättning med anledning av frivillig avgång – Beaktande av produktivitetstillägg vid beräkningen av den bruttoinkomst som sökanden erhåller i sin nya tjänst”
Saken: Talan, som väckts med stöd av artikel 236 EG och 152 EA, genom vilken Spyridon Efstathopoulos, mottagare av ersättning med tillämpning av rådets förordning (EG, Euratom, EKSG) nr 2689/95 av den 17 november 1995 om vidtagande av särskilda åtgärder vid avgång från tjänsten för tillfälligt anställda vid Europeiska gemenskaperna med anledning av Österrikes, Finlands och Sveriges anslutning (EGT L 280, s. 4), har yrkat ogiltigförklaring av parlamentets beslut av den 18 april 2007. I beslutet beaktades det produktivitetstillägg som han uppbar inom ramen för sin nya tjänst vid utvecklingsministeriet i Grekland vid beräkningen av hans bruttoinkomst av nämnda tjänst, i den mening som avses i nämnda förordning. Detta fick till följd att den ersättning som han erhöll enligt förordningen sattes ned och att det beslutades att den felaktigt utbetalda ersättningen skulle återkrävas. Vidare har han yrkat ogiltigförklaring av beslutet av den 14 september 2007 om avslag på det klagomål som han lämnade in den 9 maj 2007 angående beslutet av den 18 april 2007.
Domslut: Talan ogillas. Vardera parten ska bära sin rättegångskostnad.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Vidtagande av särskilda åtgärder vid avgång från tjänsten för tillfälligt anställda – Förordning nr 2689/95 – Avgångsersättning
(Rådets förordning nr 2689/95, artikel 4.1 och 4.4)
2. Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Föremål för talan
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)
3. Tjänstemän – Återbetalning av felaktigt utbetalda belopp – Villkor
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 85)
1. Vid tolkningen av en gemenskapsrättslig bestämmelse ska såväl dess lydelse beaktas, som sammanhanget och de syften som eftersträvas med de föreskrifter som den ingår i. Begreppet bruttoinkomst, i den mening som avses i artikel 4.4 i förordning nr 2689/95 om vidtagande av särskilda åtgärder vid avgång från tjänsten för tillfälligt anställda vid Europeiska gemenskaperna med anledning av Österrikes, Finlands och Sveriges anslutning, ska enligt en bokstavstolkning anses omfatta en ekonomisk ersättning som en person som innehar en tjänst vid en nationell förvaltning uppbär varje månad på grundval av denna tjänst. Detta gäller i synnerhet om ersättningen i fråga är belagd med en skatt benämnd skatt ”på inkomst”.
Tolkningen av ett gemenskapsrättsligt begrepp, såsom ”bruttoinkomst” som den som uppbär avgångsersättningen erhåller i sin ”nya tjänst”, i den mening som avses i förordning nr 2689/95, kan inte vara beroende av hur en viss ekonomisk ersättning som en person uppbär på grundval av denna tjänst benämns i de nationella rättssystemen, eftersom det då skulle finnas risk för att principen om enhetlig tillämpning av gemenskapsrätten och principen om likabehandling av tjänstemän åsidosattes.
(se punkterna 33, 35 och 37)
Hänvisning till: Personaldomstolen 14 december 2006, André mot kommissionen, F‑10/06, REGP 2006, s. I‑A‑1‑183 och s. II‑A‑1‑755, punkt 35 och där angiven rättspraxis
2. Eftersom frågan om möjligheten att ta upp tjänstemäns talan till sakprövning är beroende av att det administrativa förfarandet har iakttagits ska invändningar som inte har anförts i samband med det administrativa klagomålet, och som på intet sätt kan anses vila på de bestridandegrunder som gjordes gällande i nämnda klagomål eller utgöra en utvidgning av de argument som anfördes däri, avvisas på grund av åsidosättande av principen om överensstämmelse mellan klagomålet och talan.
(se punkt 43)
Hänvisning till: Förstainstansrätten 4 maj 1999, Z mot parlamentet, T‑242/97, REGP 1999, s. I‑A‑77 och s. II‑401, punkt 58; 22 februari 2001, Tirelli mot parlamentet, T‑144/00, REGP 2001, s. I‑A‑45 och s. II‑171, punkt 25
Personaldomstolen 11 december 2007, Martin Bermejo mot rådet, F‑60/07, REGP 2007, s. I‑A‑1‑0000 och s. II‑A‑1‑0000, punkt 34
3. Lagenligheten av ett beslut om återbetalning av felaktigt utbetalda belopp är avhängig antingen att den berörda tjänstemannen eller tillfälligt anställda personen kände till att det inte fanns något skäl till utbetalningen eller att felet var uppenbart. För att gemenskapsdomstolen ska kunna kontrollera huruvida något av dessa villkor är uppfyllda krävs det dock att den berörda personen gör gällande att artikel 85 i tjänsteföreskrifterna har åsidosatts. Det krävs i vart fall att personen inte blott bestrider att de betalningar som institutionen vill återkräva var felaktiga, utan även gör gällande antingen att vederbörande inte var medveten om att det saknades skäl till utbetalningen eller att han inte måste ha känt till felet. Med risk för att funktionen av artikel 85 i tjänsteföreskrifterna annars åsidosätts och jämvikten mellan de rättigheter och skyldigheter som den upprätthåller mellan institutionen och dess tjänstemän eller tillfälligt anställda rubbas, kan inte den berörda tjänstemannens eller tillfälligt anställda personens blotta bestridande av en utbetalnings felaktighet, utan någon som helst specifik hänvisning till att vederbörande hade kännedom (faktisk eller presumerad) om felaktigheten, tolkas så att det även omfattar ett underförstått påstående om att vederbörande inte kände till eller inte måste ha känt till att det saknades skäl för utbetalningen.
(se punkt 45)