Förenade målen C‑397/16 och C‑435/16

Acacia Srl

mot

Pneusgarda Srl och Audi AG

och

Acacia Srl

och

Rolando D’Amato

mot

Dr. Ing. h.c.F. Porsche AG

(begäran om förhandsavgörande från Corte d’appello di Milano och Bundesgerichtshof)

”Begäran om förhandsavgörande – Förordning (EG) nr 6/2002 – Gemenskapsformgivningar – Artikel 110.1 – Avsaknad av skydd – Så kallad reparationsklausul – Begreppet beståndsdel i en sammansatt produkt – Reparation av en sammansatt produkt så att den återfår sitt ursprungliga utseende – Åtgärd som användaren är skyldig att vidta för att kunna göra gällande den så kallade reparationsklausulen – Kopior av bilfälgar som är identiska med originalfälgarna”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 20 december 2017

1.        Domstolsförfarande – Muntligt förfarande – Återupptagande – Skyldighet att återuppta det muntliga förfarandet för att ge parterna möjlighet att yttra sig över rättsfrågor som behandlats i generaladvokatens förslag till avgörande – Föreligger inte

(Artikel 252 andra stycket FEUF; domstolens rättegångsregler, artikel 83)

2.        Gemenskapsformgivningar – Slutbestämmelser – En formgivning som utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt och som används för att möjliggöra reparation av denna sammansatta produkt så att den återfår sitt ursprungliga utseende saknar formgivningsskydd – Tillämpning av den så kallade reparationsklausulen – Villkor

(Rådets förordning nr 6/2002, artiklarna 3 a, 19.1 och 110.1)

3.        Gemenskapsformgivningar – Slutbestämmelser – En formgivning som utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt och som används för att möjliggöra reparation av denna sammansatta produkt så att den återfår sitt ursprungliga utseende saknar formgivningsskydd – Tillämpning av den så kallade reparationsklausulen – Åtgärder som tillverkaren eller säljaren av en sammansatt produkt ska vidta för att kunna göra gällande nämnda klausul – Omsorgsplikt beträffande iakttagandet av användarvillkor för användare i efterföljande led

(Rådets förordning nr 6/2002, artikel 110.1)

4.        Gemenskapsformgivningar – Slutbestämmelser – En formgivning som utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt och som används för att möjliggöra reparation av denna sammansatta produkt så att den återfår sitt ursprungliga utseende saknar formgivningsskydd – Tillämpning av den så kallade reparationsklausulen – Villkor – Den skyddade formgivningen är beroende av utseendet på den sammansatta produkten – Föreligger inte

(Rådets förordning nr 6/2002, artiklarna 19.1 och 110.1)

1.      Se domen.

(se punkterna 26 och 27)

2.      I artikel 110.1 i förordning nr 6/2002 föreskrivs att skydd i form av gemenskapsformgivning inte ska åtnjutas ”för en formgivning som utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt och som används enligt artikel 19.1 för att möjliggöra reparation av denna sammansatta produkt så att den återfår sitt ursprungliga utseende”.

Det framgår således av ordalydelsen i denna bestämmelse att den så kallade reparationsklausulen är underkastad flera villkor som är kopplade till för det första förekomsten av en gemenskapsformgivning, för det andra, förekomsten av en ”beståndsdel i en sammansatt produkt” och för det tredje kravet på att den ”används enligt artikel 19.1 för att möjliggöra reparation av denna sammansatta produkt så att den återfår sitt ursprungliga utseende”.

Det ska för det första erinras om att det i artikel 110.1 i förordning nr 6/2002 föreskrivs att en ”gemenskapsformgivning” inte åtnjuter något skydd om de villkor som anges i denna bestämmelse är uppfyllda. Såsom generaladvokaten har angett i punkterna 90 och 91 i förslaget till avgörande följer härav att nämnda artikel 110.1 endast gäller beståndsdelar som är föremål för skydd i form av gemenskapsformgivning och som, såsom framgår av artikel 1.1 i denna förordning, uppfyller de villkor som föreskrivs i denna förordning, i synnerhet i artikel 4 däri.

För det andra är artikel 110.1 i förordning nr 6/2002 endast tillämplig på ”beståndsdelar av en sammansatt produkt”. Under dessa förhållanden ska begreppet ”beståndsdelar av en sammansatt produkt” i artikel 110.1 i förordning nr 6/2002 förstås som flera beståndsdelar som utformats i syfte att sättas ihop till en, industriellt eller hantverksmässigt framställd, sammansatt produkt, och som kan bytas ut så att produkten kan tas isär och åter hopfogas och utan vilka den sammansatta produkten inte kan bli föremål för en normal användning.

För det tredje krävs, enligt artikel 110.1 i förordning nr 6/2002, för att den så kallade reparationsklausulen ska bli tillämplig, att beståndsdelen i den sammansatta produkten ”används enligt artikel 19.1 för att möjliggöra reparation av denna sammansatta produkt”. I det avseendet framgår det av artikel 19.1 i förordning nr 6/2002 att med ”användning” enligt denna bestämmelse avses särskilt att tillverka, bjuda ut, släppa ut på marknaden, importera, exportera eller använda en produkt som formgivningen ingår i eller används för eller att lagerhålla en sådan produkt för sådana ändamål. Såsom framgår av ordalydelsen i denna artikel är detta begrepp ett vitt begrepp som omfattar all användning av en beståndsdel för reparationsändamål. Vidare ska beståndsdelen användas för att ”möjliggöra reparation” av den sammansatta produkten. För att kunna åberopa den så kallade reparationsklausulen krävs således att användningen av beståndsdelen är nödvändig för att kunna reparera den sammansatta produkten som blivit defekt, bland annat till följd av att originaldelen saknas eller har skadats. Således är all användning av en beståndsdel för nöjes skull eller av smakskäl, såsom när en beståndsdel byts ut av estetiska skäl eller för att göra den sammansatta produkten mer personlig, utesluten från tillämpningsområdet för den så kallade reparationsklausulen.

För det fjärde krävs enligt artikel 110.1 i förordning nr 6/2002, för att den så kallade reparationsklausulen ska bli tillämplig, att den sammansatta produkten repareras så att den återfår ”sitt ursprungliga utseende”. Med beaktande av artikel 3 a i förordning nr 6/2002 ska en produkt eller en produktdel anses få sitt utseende av de detaljer som finns på själva produkten och/eller i produktens ornament, i synnerhet linjer, konturer, färger, form, ytstruktur och/eller material.

Dock krävs även att den sammansatta produkten repareras så att den återfår sitt ursprungliga utseende. Härav följer att, för att den så kallade reparationsklausulen ska bli tillämplig, det krävs att beståndsdelen används så att den sammansatta produkten återfår det utseende som den hade när den släpptes ut på marknaden. Slutsatsen blir därför att den så kallade reparationsklausulen endast är tillämplig på beståndsdelar av en sammansatt produkt som utseendemässigt är identiska med de ursprungliga beståndsdelarna. All användning av en beståndsdel som inte syftar till att den sammansatta produkten återfår det utseende den hade när den släpptes ut på marknaden är således utesluten. Så förhåller det sig bland annat när reservdelen inte, vad gäller färg och dimensioner, motsvarar den ursprungliga beståndsdelen, eller om den sammansatta produktens utseende har ändrats sedan den släpptes ut på marknaden.

(se punkterna 58–60, 63, 65, 67–72, 74, 75 och 77)

3.      Artikel 110.1 i förordning nr 6/2002 ska tolkas så, att en tillverkare eller försäljare av en beståndsdel i en sammansatt produkt, för att kunna åberopa den så kallade reparationsklausulen i denna bestämmelse, har en omsorgsplikt vad gäller huruvida slutanvändare i senare led iakttar de villkor som uppställs i denna bestämmelse. I synnerhet åligger det dem att, först och främst, genom klara och synliga anvisningar på produkten, dess förpackning, i broschyrer eller köpehandlingar, informera användare i senare led om dels att den berörda beståndsdelen innehåller en formgivning som de inte är innehavare av, dels att denna beståndsdel enbart får användas för att möjliggöra reparation av en sammansatt produkt så att den återfår sitt ursprungliga utseende. Vidare åligger det dem att, med lämpliga medel, bland annat avtalsmässiga, se till att användare i senare led inte använder beståndsdelarna på ett sätt som inte är förenligt med villkoren i artikel 110.1 i förordning nr 6/2002. Nämnda tillverkare eller försäljare ska slutligen avstå från att sälja en sådan beståndsdel när de vet eller, mot bakgrund av samtliga relevanta omständigheter, rimligen kan utgå från att beståndsdelen inte kommer att användas i enlighet med de villkor som föreskrivs i artikel 110.1 i förordning nr 6/2002.

(se punkterna 86–88 samt punkt 3 i domslutet)

4.      Artikel 110.1 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivningar, ska tolkas så, att undantaget från skydd i form av gemenskapsformgivning för en formgivning som utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt och som används för att möjliggöra reparation av denna sammansatta produkt så att den återfår sitt ursprungliga utseende, genom den så kallade reparationsklausulen däri, inte är avhängigt av villkoret att den skyddade formgivningen är beroende av utseendet på den sammansatta produkten.

(se punkt 1 i domslutet)