PERSONALDOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 13 december 2007

Mål F-73/06

Kris Van Neyghem

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Personalmål – Tjänstemän – Allmänt uttagningsprov – Bedömning av det skriftliga provet – Tidsfrist för klagomål – Upptagande till sakprövning – Motiveringsskyldighet”

Saken: Talan väckt med stöd av artikel 236 EG och artikel 152 EA genom vilken Kris Van Neyghem har yrkat dels ogiltigförklaring av det beslut som uttagningskommittén vid uttagningsprov EPSO/A/19/04 fattade den 1 juni 2005 om att inte ge honom tillträde till det muntliga delprovet, dels att kommissionen ska förpliktas att utge skadestånd för den ekonomiska och ideella skada som han påstår sig ha lidit.

Avgörande: Talan ogillas. Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Beslut av en uttagningskommitté – Föregående administrativt klagomål – Frivillig karaktär – Anförande av klagomål – Följder

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

2.      Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Beslut fattat efter omprövning av ett tidigare beslut

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90.2 och 91.1)

3.      Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Datum för anförande av klagomål

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2; rådets direktiv nr 1182/71, artikel 3.4)

4.      Tjänstemän – Uttagningsprov – Uttagningskommitté – Avslag på en ansökan – Motiveringsskyldighet

(Artikel 253 EG; Tjänsteföreskrifterna, artikel 25 andra stycket, bilaga III, artikel 6)

5.      Tjänstemän – Uttagningsprov – Bedömning av sökandenas lämplighet – Uttagningskommitténs utrymme för skönsmässig bedömning

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga III)

1.      En uttagningskommittés beslut kan överklagas direkt till gemenskapsdomstolen, utan att ett klagomål i den mening som avses i artikel 90 dessförinnan anförts.

Om den berörda personen i stället för att väcka talan vid en gemenskapsdomstol åberopar bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna för att i form av ett administrativt klagomål vända sig till tillsättningsmyndigheten beror frågan huruvida en senare väckt talan kan tas upp till sakprövning på om den berörda parten iakttagit samtliga förfarandekrav som har anknytning till det föregående klagomålsförfarandet.

(se punkterna 36 och 37)

Hänvisning till:

Domstolen den 7 maj 1986, 52/85, Rihoux m.fl. mot kommissionen, REG 1986, s. 1555, punkt 9

Förstainstansrätten den 23 januari 2002, T‑386/00, Gonçalves mot parlamentet, REGP 2002, s. I‑A‑13 och s. II‑55, punkt 35; den 21 oktober 2004, T‑49/03, Schumann mot kommissionen, REGP 2004, s. I‑A‑301 och s. II‑1371, punkt 25

2.       När en sökande, vars begäran om tillträde till ett uttagningsprov för gemenskapen har avslagits, begär att detta beslut ska omprövas på grundval av en viss bestämmelse som är bindande för administrationen, är det det beslut som uttagningskommittén fattar efter omprövningen som utgör den rättsakt som går någon emot i den mening som avses i artikel 90.2 eller i förekommande fall artikel 91.1 i tjänsteföreskrifterna. Det är även det beslut som fattats efter omprövning som leder till att fristen för klagomål börjar löpa, utan att det är nödvändigt att kontrollera om nämnda beslut i en sådan situation eventuellt kan anses utgöra en rent bekräftande rättsakt.

(se punkt 39)

Hänvisning till:

Förstainstansrätten ovannämnda målet Gonçalves mot parlamentet, punkt 39; den 7 juni 2005, T‑375/02, Cavallaro mot kommissionen, REGP 2005, s. I‑A‑151 och s. II‑673, punkt 58; den 31 januari 2006, T‑293/03, Giulietti mot kommissionen, REGP 2006, s. I‑A‑2‑5 och s. II‑A‑2‑19, punkt 28

3.      Vad gäller bestämmande av datum för anförande av ett föregående administrativt klagomål ska artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna tolkas så att klagomålet är ”anfört” när det inkommer till institutionen, och inte när det skickas till denna.

Den frist på tre månader som föreskrivs i denna bestämmelse löper ut vid utgången av den dag den tredje månaden som genom sitt tal i månaden motsvarar den dag då händelsen eller handlingen från vilken fristen ska räknas inträffade eller företogs. I artikel 3.4 i förordning nr 1182/71 om regler för bestämning av perioder, datum och frister anges bland annat att om sista dagen av en tidsfrist infaller på en lördag, ska tidsfristen upphöra vid utgången av påföljande arbetsdags sista timme.

(se punkterna 43, 45, 47 och 48)

Hänvisning till:

Domstolen den 26 november 1981, 195/80, Michel mot parlamentet, REG 1981, s. 2861, punkterna 8 och 13; den 15 januari 1987, 152/85, Misset mot rådet, REG 1987, s. 223, punkterna 8 och 9

Förstainstansrätten den 25 september 1991, T‑54/90, Lacroix mot kommissionen, REG 1991, s. II‑749, punkterna 28 och 29; den 26 september 1996, T‑192/94, Maurissen mot revisionsrätten, REGP 1996, s. I‑A‑425 och s. II‑1229, punkt 28, den 13 mars 1998, T‑247/97, Lonuzzo-Murgante mot parlamentet, REGP 1998, s. I‑A‑119 och s. II‑317, punkt 38; den 30 maj 2002, T‑197/00, Onidi mot kommissionen, REGP 2002, s. I‑A‑69 och s. II‑325, punkt 47

Personaldomstolen den 15 maj 2006, F-3/05, Schmit mot kommissionen, REGP 2006, s. I‑A‑1‑9 och s. II‑A‑1‑33, punkt 28; den 24 maj 2007, F-27/06 och F-75/06, Lofaro mot kommissionen, REGP 2007, s. I‑A-1-0000 och s. II‑A-1-0000, punkterna 31 och 32, överklagad till förstainstansrätten

4.      Det framgår av artikel 253 EG och artikel 25 andra stycket i tjänsteföreskrifterna att alla beslut som fattas i det enskilda fallet i enlighet med dessa tjänsteföreskrifter och som går en tjänsteman emot ska motiveras. Skyldigheten att motivera ett beslut som går någon emot har till syfte dels att förse den berörde med nödvändiga upplysningar för att kunna avgöra om beslutet är välgrundat eller inte, dels att möjliggöra en domstolsprövning av beslutet.

Beträffande beslut som fattats av en uttagningskommitté ska denna skyldighet emellertid kunna förenas med den sekretess som uttagningskommitténs arbete omfattas av enligt artikel 6 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna, och som har införts för att garantera att uttagningskommittén är oberoende och objektiv i sitt arbete, genom att skydda den mot olika former av oegentligheter och påtryckningar utifrån, oavsett om dessa härrör från administrationen själv, berörda sökande eller tredje personer. Denna sekretess utgör således hinder för utlämnande såväl av uttagningskommitténs medlemmars individuella ställningstaganden som av alla uppgifter som rör bedömningar som är personliga eller jämförande avseende sökandena.

Den jämförande undersökning som uttagningskommittén gör framgår av de poäng som den ger de sökande. Dessa är uttryck för den värdering som har getts var och en av dem. Att tillställa sökandena de poäng som de har erhållit på de olika delproven utgör, med hänsyn till sekretessen, en tillräcklig motivering av uttagningskommitténs beslut. En sådan motivering innebär inte att sökandenas rättigheter kränks, eftersom de får kännedom om de värderingar som har gjorts av deras insatser och de kan, i förekommande fall, kontrollera huruvida de inte har fått det erforderliga antalet poäng enligt meddelandet av uttagningsprovet för att ges tillträde till vissa delprov eller till samtliga prov.

(se punkterna 70 och 74–77)

Hänvisning till:

Domstolen i det ovannämnda målet Michel mot parlamentet, punkt 22; den 4 juli 1996, C‑254/95 P, parlamentet mot Innamorati, REG 1996, s. I‑3423, punkterna 23 och 24

Förstainstansrätten den 23 januari 2003, T‑53/00, Angioli mot kommissionen, REGP 2003, s. I‑A‑13 och s. II‑73, punkt 67; den 27 mars 2003, T‑33/00, Martínez Páramo m.fl. mot kommissionen, REGP 2003 s. I‑A‑105 och s. II‑541, punkterna 43 och 44; den 19 februari 2004, T‑19/03, Konstantopoulou mot domstolen, REGP 2004, s. I‑A‑25 och s. II‑107, punkterna 27 och 31–33

5.      De bedömningar som uttagningskommittén gör när den utvärderar sökandenas kunskaper och förmåga att utföra arbetsuppgifterna liksom de beslut genom vilka uttagningskommittén konstaterar att en sökande har misslyckats i ett prov utgör uttryck för en värdering. De omfattas av det stora utrymme för skönsmässig bedömning som uttagningskommittén förfogar över och kan endast underställas gemenskapsdomstolens prövning om uttagningskommittén har gjort sig skyldig till ett uppenbart fel. Uttagningskommittén behöver således inte precisera vilka av sökandens svar som den har funnit otillräckliga eller ange skälen till varför dessa svar har bedömts vara otillräckliga.

(se punkterna 78 och 86)

Hänvisning till:

Domstolen den 16 juni 1987, 40/86, Kolivas mot kommissionen, REG 1987, s. 2643, punkt 11

Förstainstansrätten den 11 februari 1999, T‑200/97, Jiménez mot harmoniseringsbyrån, REGP 1999, s. I‑A‑19 och s. II‑73, punkt 40; ovannämnda målet Konstantopoulou mot domstolen, punkt 34; den 5 april 2005, T‑336/02, Christensen mot kommissionen, REGP 2005, s. I‑A‑75 och s. II‑341, punkt 25