DOMSTOLENS DOM (första avdelningen)
den 22 oktober 2015 (*)
”Begäran om förhandsavgörande – Social trygghet – Förordning (EG) nr 883/2004 – Artikel 67 – Förordning (EG) nr 987/2009 – Artikel 60.1 – Familjeförmåner vid skilsmässa – Begreppet berörd person – Lagstiftningen i en medlemsstat föreskriver att det är den förälder som barnet är bosatt hos som har rätt till familjeförmåner – Denna förälder är bosatt i en annan medlemsstat – Nämnda förälder har underlåtit att ansöka om familjeförmåner – Eventuell rätt för den andra föräldern att ansöka om dessa familjeförmåner”
I mål C‑378/14,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Bundesfinanzhof (Tyskland) genom beslut av den 8 maj 2014, som inkom till domstolen den 7 augusti 2014, i målet
Bundesagentur für Arbeit – Familienkasse Sachsen
mot
Tomislaw Trapkowski,
meddelar
DOMSTOLEN (första avdelningen)
sammansatt av domstolens vice ordförande, tillika tillförordnad ordförande på första avdelningen, A. Tizzano, samt domarna F. Biltgen, A. Borg Barthet, M. Berger och S. Rodin (referent),
generaladvokat: P. Mengozzi,
justitiesekreterare: handläggaren V. Tourrès,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 17 juni 2015,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– Tomislaw Trapkowski, genom C. Rebber, Rechtsanwalt,
– Nederländernas regering, genom B. Koopman och M. Bulterman, båda i egenskap av ombud,
– Polens regering, genom B. Majczyna, i egenskap av ombud,
– Förenade kungarikets regering, genom V. Kaye, i egenskap av ombud, biträdd av J. Holmes, barrister,
– Europeiska kommissionen, genom S. Grünheid och D. Martin, båda i egenskap av ombud,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 60.1 andra och tredje meningarna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 284, s. 1).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan Bundesagentur für Arbeit – Familienkasse Sachsen (den federala myndigheten för arbete – kassan för familjeförmåner i Sachsen) (nedan kallad Familienkasse) och Tomislaw Trapkowski. Begäran avser att Familienkasse har nekat Tomislaw Trapkowski familjeförmåner för hans barn som är bosatt hos sin mor i Polen.
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätten
Förordning nr 883/2004
3 I artikel 1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, s. 1, och rättelse i EUT L 200, s. 1) i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 465/2012 av den 22 maj 2012 (EUT L 149, s. 4) (nedan kallad förordning nr 883/2004)föreskrivs följande:
”I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:
…
i) familjemedlem:
1) i) en person som definieras eller erkänns som familjemedlem eller som betecknas som medlem av hushållet i den lagstiftning enligt vilken förmåner utges.
…”
4 Artikel 2.1 i denna förordning har följande lydelse:
”Denna förordning skall tillämpas på alla som är medborgare i en medlemsstat, statslösa och flyktingar som är bosatta i en medlemsstat och som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i en eller flera medlemsstater, samt deras familjemedlemmar och efterlevande.”
5 Artikel 11.1–11.3 i förordningen har följande lydelse:
”1. De personer som denna förordning tillämpas på skall omfattas av endast en medlemsstats lagstiftning. Denna lagstiftning skall fastställas i enlighet med denna avdelning.
2. Vid tillämpningen av denna avdelning skall de personer som med anledning av sitt arbete som anställd eller sin verksamhet som egenföretagare erhåller en kontantförmån anses utöva denna verksamhet. Detta skall inte gälla ersättning i form av pensioner vid invaliditet, ålderdom eller till efterlevande eller ersättning i form av pension vid olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar och inte heller kontanta sjukvårdsförmåner som är obegränsade i tid.
3. Om inget annat följer av artiklarna 12–16, skall
a) en person som har anställning eller bedriver verksamhet som egenföretagare i en medlemsstat omfattas av lagstiftningen i den medlemsstaten,
…”
6 I artikel 67 i förordningen föreskrivs följande:
”Personer skall ha rätt till familjeförmåner i enlighet med lagstiftningen i den behöriga medlemsstaten även för sina familjemedlemmar som är bosatta i en annan medlemsstat som om de vore bosatta i den förra medlemsstaten. Pensionstagare skall dock ha rätt till familjeförmåner i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat som är behörig beträffande deras pensioner.”
7 I artikel 68.1 i samma förordning, som har rubriken ”Prioritetsregler vid sammanträffande” stadgas prioritetsregler om rätt till förmåner föreligger under samma period och för samma familjemedlemmar enligt flera medlemsstaters lagstiftning.
Förordning nr 987/2009
8 Enligt artikel 60.1 i förordning nr 987/2009 gäller följande:
”Ansökan om familjeförmåner ska lämnas in till den behöriga institutionen. Vid tillämpning av artiklarna 67 och 68 i grundförordningen ska situationen för hela familjen beaktas som om alla de berörda personerna omfattades av lagstiftningen i den berörda medlemsstaten och var bosatta där, särskilt när det gäller en persons rätt att begära sådana förmåner. När en person som har rätt att begära förmåner inte utnyttjar denna rätt, ska en ansökan om familjeförmåner som inlämnats av den andra föräldern, av en person som betraktas som förälder eller av en person eller institution som är barnets eller barnens vårdnadshavare, beaktas av den behöriga institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning är tillämplig.”
Tysk rätt
9 I 64 § första och andra stycket lagen om inkomstskatt (Einkommensteuergesetz) (nedan kallad EStG) föreskrivs följande:
”1) För varje barn utgår endast familjeförmåner till en person.
2) Har flera rätt till familjeförmåner utgår detta enbart till den i vars hushåll barnet ingår. Om barnet är bosatt i föräldrarnas gemensamma hushåll, hos en förälder och dennas maka eller make, fosterföräldrar eller mor- eller farföräldrar ska dessa gemensamt besluta vem av dem som ska motta förmånen. …”
Det nationella målet och tolkningsfrågorna
10 Tomislaw Trapkowski som bor i Tyskland är skild från sin maka, som är bosatt i Polen tillsammans med deras gemensamma barn, fött i april år 2000.
11 Under perioden januari 2011–oktober 2012 mottog Tomislaw Trapkowski under en viss period arbetslöshetsersättning. Emellertid var han under perioden november 2011–januari 2012 och 1–22 februari 2012 anställd i Tyskland och det utbetalades förmåner till honom enligt tysk lagstiftning om social trygghet.
12 I augusti 2012 ansökte Tomislaw Trapkowski om familjeförmåner för januari 2011–oktober 2012 för sonen. Under denna period hade barnets mor, som var anställd i Polen, inte mottagit eller över huvud taget ansökt om familjeförmåner varken enligt tysk eller enligt polsk lagstiftning.
13 Genom beslut av den 3 september 2012 avslog Familienkasse Tomislaw Trapkowskis ansökan med motiveringen att det i första hand var barnets mor som hade rätt till familjeförmåner enligt tysk rätt. Begäran om omprövning av detta beslut föranledde ingen ändring.
14 Finanzgericht Düsseldorf (skattedomstolen i Düsseldorf) biföll emellertid Tomislaw Trapkowskis överklagande av Familienkasses avslagsbeslut av den 3 september 2012 och av omprövningsbeslutet. Finanzgericht Düsseldorf fann nämligen att Tomislaw Trapkowski hade rätt till familjeförmåner enligt tysk rätt, och att tysk rätt var tillämplig på hans situation enligt artikel 11.1 och 11.3 a i förordning nr 883/2004.
15 Finanzgericht Düsseldorf fann vidare att Tomislaw Trapkowskis familj, med stöd av den fiktion som stadgas i artikel 60.1 andra meningen i förordning nr 987/2009, skulle betraktas som bosatta i Tyskland. Således har det inte förekommit några rättighetskonflikter i den mening som avses i artikel 68 i förordning nr 883/2004 då barnets mor inte hade rätt till familjeförmåner i Polen.
16 Finanzgericht Düsseldorf drog härav slutsatsen att artikel 60.1 i förordning nr 987/2009 enbart syftar till att motverka att en person som lämnar en medlemsstat och reser till en annan medlemsstat inte förlorar sina rättigheter och inte syftar till att begränsa eller utsläcka rättigheterna för en person som är bosatt i medlemsstaten.
17 Familienkasse överklagade den dom som meddelats av Finanzgericht Düsseldorf och hävdade härvidlag att de personer som omfattas av förordning nr 883/2004 enbart underkastas lagstiftningen i en enda medlemsstat. Det framgår av de tyska bestämmelserna att familjeförmåner tillkommer den person i vars hushåll barnet ingår.
18 Enligt Familienkasse kan det av artikel 67.1 i förordning nr 883/2004 jämförd med artikel 60.1 i förordning nr 987/2009 samt domstolens praxis dras slutsatsen att den person som i det nationella målet i första hand hade rätt till familjeförmåner enligt tyska bestämmelser var barnets mor och inte Tomislaw Trapkowski.
19 Den hänskjutande domstolen har påpekat att det i tysk rätt föreskrivs att familjeförmåner enbart kan betalas ut till en identifierbar mottagare. Enligt tysk rätt utges dessa förmåner till den förälder i vars hushåll barnet ingår, eftersom erfarenheten visar att det är den person som är barnets vårdnadshavare som har de största utgifterna för barnets försörjning. Härvidlag önskar den hänskjutande domstolen få klarhet i om den omständigheteten att unionsrätten tillämpas i det nationella målet skulle medföra att Tomislaw Trapkowskis rätt till familjeförmåner bortfaller.
20 Den hänskjutande domstolen har noterat att den omständigheten att svarandens tidigare maka inte har rätt till polska familjeförmåner inte är relevant för att avgöra om förordning nr 883/2004 är tillämplig i det nationella målet. Samma domstol har vidare noterat att den ytterligare omständigheten att barnets föräldrar är skilda inte berövar dem deras ställning som familjemedlemmar till vilka familjeförmåner kan utbetalas enligt tysk rätt.
21 Då den fiktion som föreskrivs i artikel 60.1 i förordning nr 987/2009 är tillämplig anser den hänskjutande domstolen att en tolkning som innebär att barnets mor skulle ha rätt till familjeförmåner då hon enligt nämnda fiktion ska betraktas som bosatt i Tyskland och då barnet ingår i hennes hushåll inte på förhand kan uteslutas, särskilt mot bakgrund av artikel 68a i förordning nr 883/2004.
22 Om en sådan tolkning skulle godtas önskar den hänskjutande domstolen få klarhet i om artikel 60.1 tredje meningen i förordning nr 987/2009 utgör hinder för att 64 § andra punkten EStG, enligt vilken endast den förälder i vars hushåll barnet ingår har rätt till familjeförmåner, tillämpas i det nationella målet eller om det snarare ska göras åtskillnad mellan rätten att ansöka om familjeförmåner – en rätt som skulle kunna tillkomma Tomislaw Trapkowski – och rätten att faktiskt motta sådana förmåner – en rätt som uteslutande skulle tillkomma vederbörandes tidigare maka då barnet är bosatt hos henne.
23 Om artikel 60.1 tredje meningen i förordning nr 987/2009 ska tolkas så, att rätten till familjeförmåner övergår till den förälder som är bosatt i medlemsstaten när den som i första hand har rätt till förmånerna, som är bosatt i en annan medlemsstat, inte har lämnat in någon ansökan, önskar den hänskjutande domstolen slutligen få klarhet i hur lång tid som ska ha förflutit för att den person som i första hand har rätt till förmånerna ska anses inte ha lämnat in en ansökan.
24 Mot denna bakgrund beslutade Bundesfinanzhof att vilandeförklara målet och att ställa följande frågor till domstolen:
”1) För det fall att en i en medlemsstat boende person har rätt till familjeförmåner för barn, som bor i en annan medlemsstat tillsammans med den förstnämnda personens före detta make – ska artikel 60.1 andra meningen i förordning nr 987/2009 tillämpas med följden att den fiktion, enligt vilken hela familjens situation vid tillämpning av artiklarna 67 och 68 i förordning nr 883/2004 ska beaktas som om alla familjemedlemmar – särskilt när det gäller rätten att ansöka om förmåner – omfattades av bestämmelserna i den förstanämnda medlemsstaten och bodde där, vilket innebär att det endast är den förälder som bor i den andra medlemsstaten (utomlands) som har rätt att ansöka om familjeförmåner, eftersom de nationella bestämmelserna i den förstnämnda medlemsstaten föreskriver att det när det finns flera personer med rätt till familjeförmåner är den förälder som har barnet i sitt hushåll som har rätt till förmånerna?
2) För det fall att den första frågan besvaras jakande:
Ska artikel 60.1 tredje meningen i förordning nr 987/2009, under de förhållanden som det redogjorts för i den första frågan, tolkas så, att den förälder som bor i den förstnämnda medlemsstaten har rätt till familjeförmåner enligt den förstnämnda medlemsstatens bestämmelser, eftersom den i den andra medlemsstaten (utomlands) boende föräldern inte har ansökt om familjeförmåner?
3) För det fall att den andra frågan, under de förhållanden som det redogjorts för i den första frågan, ska besvaras på så sätt att den utomlands boende förälderns underlåtenhet att ansöka om familjeförmåner leder till att rätten till förmånerna övergår till den förälder som bor i den förstnämnda medlemsstaten:
Efter hur lång tid ska det utgås ifrån att en i utlandet boende förälder inte utnyttjar sin rätt, i den mening som avses i artikel 60.1 tredje meningen i förordning nr 987/2009, med följden att den i den berörda medlemsstaten boende föräldern övertar rätten?”
Prövning av tolkningsfrågorna
Inledande synpunkter
25 För att besvara tolkningsfrågorna kan det inledningsvis konstateras att en person som Tomislaw Trapkowski, som periodvis har varit anställd i en medlemsstat, i förevarande fall Förbundsrepubliken Tyskland, och som dessutom är bosatt i denna medlemsstat, omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 883/2004 enligt artikel 2.1 och artikel 11.3 a i förordningen.
26 Det har vidare inte bestritts att den berörda förmånen, som syftar till att kompensera för de utgifter som underhållet för barn medför, omfattas av begreppet familjeförmåner i den mening som avses i förordning nr 883/2004 (se dom Offermanns, C‑85/99, EU:C:2001:166, punkt 41, och dom Lachheb, C‑177/12, EU:C:2013:689, punkt 35).
27 Det framgår vidare av artikel 1 i l i) i förordning nr 883/2004, vad beträffar begreppet familjemedlem, att detta begrepp avser ”en person som definieras eller erkänns som familjemedlem eller som betecknas som medlem av hushållet i den lagstiftning enligt vilken förmåner utges”.
28 Det framgår i förevarande fall av beslutet om hänskjutande att tysk lagstiftning anger vilka personer som har rätt till familjeförmåner utan att dock uttryckligen definiera begreppet familjemedlem.
29 Såsom den hänskjutande domstolen har påpekat har emellertid ett barns föräldrar rätt till familjeförmåner enligt tysk rätt, oberoende av om de är gifta eller inte.
30 Den hänskjutande domstolen har därför funnit att det barn som avses i det nationella målet samt barnets mor ska anses vara familjemedlemmar till Tomislaw Trapkowski i den mening som avses i tysk lagstiftning om rätt till familjeförmåner.
31 Det ankommer inte på domstolen att ifrågasätta ett sådant konstaterande, som grundas på nationell rätt såsom denna tolkats av nationell domstol (se, för ett liknande resonemang, dom Slanina, C‑363/08, EU:C:2009:732, punkt 27).
32 Vad beträffar frågan huruvida de prioritetsregler som föreskrivs i artikel 68.1 i förordning nr 883/2003 om kumulation är tillämpliga erinrar domstolen om att det följer av domstolens praxis att det inte räcker att sådana förmåner ska utges i den medlemsstat där det berörda barnet bor och att de, parallellt, enbart skulle kunna utges i en annan medlemsstat, där en av barnets föräldrar arbetar för att sådan kumulation ska anses föreligga i ett bestämt fall (dom Schwemmer, C‑16/09, EU:C:2010:605, punkt 52 och där angiven rättspraxis).
33 Eftersom modern till det barn som avses i det nationella målet inte hade rätt till familjeförmåner i Polen ska följaktligen dessa prioriteringsregler inte tillämpas i det nationella målet.
Den första tolkningsfrågan
34 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 60.1 andra meningen i förordning nr 987/2009 ska tolkas så, att den fiktion som stadgas i denna bestämmelse skulle kunna medföra att rätt till familjeförmåner tillerkänns en person som inte är bosatt i den medlemsstat som ska utbetala förmånerna.
35 För att besvara denna fråga erinrar domstolen för det första om att den fiktion som stadgas i artikel 67 i förordning nr 883/2004 medför att en person har rätt till familjeförmåner för familjemedlemmar som är bosatta i en annan medlemsstat än den medlemsstat som ska utbetala förmånerna som om nämnda familjemedlemmar var bosatta i sistnämnda medlemsstat.
36 För det andra föreskrivs det i artikel 60.1 andra meningen i förordning nr 987/2009 att vid tillämpningen av bland annat förordning nr 883/2004 ska situationen för hela familjen beaktas, varvid alla de berörda personerna ska anses omfattas av lagstiftningen i den berörda medlemsstaten och vara bosatta där, särskilt när det gäller en persons rätt att begära sådana förmåner.
37 För det tredje framgår det av artikel 60.1 tredje meningen i förordning nr 987/2009 att när en person som har rätt att begära förmåner inte utnyttjar denna rätt, ingår den andra föräldern bland de personer och institutioner som kan lämna in en ansökan om familjeförmåner.
38 Det framgår av artikel 67 i förordning nr 883/2004 jämförd med artikel 60.1 i förordning nr 987/2009 dels att en person kan ha rätt till familjeförmåner för familjemedlemmar som är bosatta i en annan medlemsstat än den medlemsstat som ska utbetala förmånerna, dels att rätten att lämna in en ansökan om familjeförmåner inte enbart tillkommer personer som är bosatta i den medlemsstat som ska utbetala familjeförmånerna utan även tillkommer samtliga ”berörda personer” som kan ha rätt till dessa förmåner, inbegripet föräldrarna till det barn för vars räkning förmånerna begärs.
39 Eftersom föräldrarna till det barn för vars räkning familjeförmånerna begärs omfattas av begreppet berörda personer i artikel 60.1 i förordning nr 987/2009 och följaktligen har rätt att ansöka om dessa förmåner, kan det inte uteslutas att en förälder som är bosatt i en annan medlemsstat än den som ska utbetala nämnda förmåner är den person som – när samtliga övriga villkor enligt nationell lagstiftning är uppfyllda – har rätt till dessa förmåner.
40 Det ankommer på behörig nationell myndighet att besluta vilka personer som har rätt till familjeförmåner enligt nationell rätt.
41 Mot bakgrund av samtliga ovan angivna omständigheter ska artikel 60.1 andra meningen i förordning nr 987/2009 tolkas så, att den fiktion som stadgas i denna bestämmelse kan medföra att rätten till familjeförmåner kan tillkomma en person som inte är bosatt i den medlemsstat som ska utbetala dessa förmåner när samtliga övriga villkor i nationell rätt för erhållande av nämnda förmåner är uppfyllda, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.
Den andra tolkningsfrågan
42 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artikel 60.1 tredje meningen i förordning nr 987/2009 ska tolkas så, att föräldern till det barn för vilket familjeförmåner utgår och som är bosatt i den medlemsstat som ska utbetala dessa förmåner har rätt till dessa förmåner på grund av den omständigheten att den andra föräldern, som är bosatt i en annan medlemsstat, inte har lämnat in någon ansökan om familjeförmåner.
43 För att besvara denna fråga erinrar domstolen inledningsvis om att det inte fastställs i förordning nr 987/2009 och förordning nr 883/2004 vilka personer som har rätt till familjeförmåner, trots att det i förordningarna fastställs regler som gör det möjligt att utpeka de personer som kan ha rätt till sådana förmåner.
44 Vilka personer som har rätt till familjeförmåner bestäms nämligen – som klart framgår av artikel 67 i förordning nr 883/2004 – enligt nationell rätt.
45 Domstolen erinrar vidare om att det föreskrivs i artikel 60.1 tredje meningen i förordning nr 987/2009 att när en person som har rätt att begära förmåner inte utnyttjar denna rätt ska medlemsstaternas behöriga institutioner beakta en ansökan om familjeförmåner som lämnats in av de personer och institutioner som avses i denna bestämmelse. I denna krets ingår ”den andra föräldern”.
46 För det första framgår det såväl av ordalydelsen som av systematiken i artikel 60.1 i förordning nr 987/2009 att det ska göras en åtskillnad mellan att lämna in en ansökan om familjeförmåner och rätten att motta sådana förmåner.
47 För det andra framgår det även av nämnda artikels ordalydelse att det räcker att en av de personer som eventuellt kan ha rätt till familjeförmåner lämnar in en ansökan om sådana förmåner för att behöriga institutioner i medlemsstaten ska vara förpliktade att beakta ansökan.
48 Unionsrätten utgör emellertid inte något hinder för att en sådan institution med tillämpning av nationell rätt drar slutsatsen att den person som har rätt att motta familjeförmåner för barn är en annan person än den som har lämnat in ansökan om dessa förmåner.
49 Följaktligen gäller att när samtliga villkor för rätt till familjeförmåner för ett barn är uppfyllda och nämnda förmåner faktiskt har beviljats, saknar det betydelse vilken av föräldrarna som enligt nationell rätt ska anses som den person som har rätt att motta förmånerna (se, för ett liknande resonemang, dom Hoever och Zachow, C‑245/94 och C‑312/94, EU:C:1996:379, punkt 37).
50 Mot bakgrund av samtliga ovan angivna omständigheter ska artikel 60.1 tredje meningen i förordning nr 987/2009 tolkas så, att den inte innebär att föräldern till det barn för vilket familjeförmåner utgår och som är bosatt i den medlemsstat som ska utbetala dessa förmåner ska tillerkännas rätt till nämnda förmåner på grund av den omständigheten att den andra föräldern, som är bosatt i en annan medlemsstat, inte har lämnat in någon ansökan om familjeförmåner.
51 Mot bakgrund av svaret på den andra frågan är det inte nödvändigt att besvara den tredje frågan.
Rättegångskostnader
52 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (första avdelningen) följande:
1) Artikel 60.1 andra meningen i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystem ska tolkas så, att den fiktion som stadgas i denna bestämmelse kan medföra att rätten till familjeförmåner kan tillkomma en person som inte är bosatt i den medlemsstat som ska utbetala dessa förmåner, när samtliga övriga villkor i nationell rätt för erhållande av nämnda förmåner är uppfyllda, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.
2) Artikel 60.1 tredje meningen i förordning nr 987/2009 ska tolkas så, att den inte innebär att föräldern till det barn för vilket familjeförmåner utgår och som är bosatt i den medlemsstat som ska utbetala dessa förmåner ska tillerkännas rätt till nämnda förmåner på grund av den omständigheten att den andra föräldern, som är bosatt i en annan medlemsstat, inte har lämnat in någon ansökan om familjeförmåner.
Underskrifter