DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen)
den 7 februari 2019 (*)
”Begäran om förhandsavgörande – Social trygghet – Förordning (EG) nr 883/2004 – Artikel 67 – Ansökan om familjeförmåner som framställts av en person som upphört att utföra arbete som anställd i den behöriga medlemsstaten men som fortfarande är bosatt där – Rätt till familjeförmåner för familjemedlemmar som är bosatta i en annan medlemsstat – Villkor för rätt till förmåner”
mål C‑322/17
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av High Court (Förvaltningsöverdomstolen, Irland) genom beslut av den 15 maj 2017, som inkom till domstolen den 30 maj 2017, i målet
Eugen Bogatu
mot
Minister for Social Protection,
meddelar
DOMSTOLEN (tredje avdelningen)
sammansatt av ordföranden på fjärde avdelningen M. Vilaras tillika tillförordnad ordförande på tredje avdelningen, samt domarna J. Malenovský (referent), L. Bay Larsen, M. Safjan och D. Šváby,
generaladvokat: P. Mengozzi,
justitiesekreterare: handläggaren C. Strömholm,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 6 juni 2018,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– Eugen Bogatu, genom C. Stamatescu, solicitor, och D. Shortall, BL,
– Minister for Social Protection, genom M. Browne, C. Keane och A. Morrissey, samtliga i egenskap av ombud, biträdda av M. D. Finan, BL, och R. Mulcahy, SC,
– Förenade kungarikets regering, genom C. Crane och S. Brandon, båda i egenskap av ombud, biträdda av K. Apps, barrister,
– Europeiska kommissionen, genom D. Martin och J. Tomkin, båda i egenskap av ombud,
och efter att den 4 oktober 2018 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 11.2 och artikel 67 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, 2004, s. 1).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan Eugen Bogatu och Minister for Social Protection (socialförsäkringsministern, Irland) (nedan kallad ministern) och gäller ministerns beslut att inte betala ut familjeförmåner till Eugen Bogatu under en del av den period som hans ansökan omfattar.
Tillämpliga bestämmelser
3 Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996 (EGT L 28, 1997, s. 1), (nedan kallad förordning nr 1408/71), upphävdes den 1 maj 2010, vid vilken tidpunkt förordning nr 883/2004 blev tillämplig.
4 I artikel 2 i förordning nr 1408/71, med rubriken ”Personkrets”, föreskrevs följande i punkt 1:
”Denna förordning gäller anställda och egenföretagare, som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i en eller flera medlemsstater samt deras familjemedlemmar …”
5 Artikel 73 i samma förordning med rubriken ”Anställda eller egenföretagare vars familjemedlemmar är bosatta i en annan medlemsstat än den behöriga staten”, hade följande lydelse:
”En anställd som omfattas av lagstiftningen i en … medlemsstat … skall för sina familjemedlemmar som är bosatta i en annan medlemsstat ha rätt till de familjeförmåner som utges enligt lagstiftningen i den förra staten som om de vore bosatta i den staten. …”
6 Artikel 2 i förordning nr 883/2004 har rubriken ”Personkrets”. Artikel 2.1 har följande lydelse:
”Denna förordning skall tillämpas på alla som är medborgare i en medlemsstat, …, samt deras familjemedlemmar …”
7 Artikel 11 i denna förordning har rubriken ”Allmänna bestämmelser” och återfinns i avdelning II som har rubriken ”fastställande av tillämplig lagstiftning”. Artikel 11.2 har följande lydelse:
”Vid tillämpningen av denna avdelning skall de personer som med anledning av sitt arbete som anställd … erhåller en kontantförmån anses utöva denna verksamhet. …”
8 Artikel 67 i samma förordning har rubriken ”Familjemedlemmar bosatta i en annan medlemsstat” och ingår i kapitel 8 som har rubriken ”Familjeförmåner” vilka i sin tur utgör en del av avdelning III med rubriken ”Särskilda bestämmelser om olika förmånskategorier”. Artikel 67 har följande lydelse:
”Personer skall ha rätt till familjeförmåner i enlighet med lagstiftningen i den behöriga medlemsstaten även för sina familjemedlemmar som är bosatta i en annan medlemsstat som om de vore bosatta i den förra medlemsstaten. …”
9 Artikel 68 i nämnda förordning har rubriken ”Prioritetsregler vid sammanträffande” och ingår i samma kapitel. Artikel 68 har följande lydelse:
”1. Om rätt till förmåner under samma period och för samma familjemedlemmar föreligger enligt flera medlemsstaters lagstiftning skall följande prioritetsregler tillämpas:
a) I de fall då flera medlemsstater är skyldiga att utge förmåner på olika grunder skall prioritetsordningen vara följande: i första hand rättigheter som förvärvats på grund av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare, därefter rättigheter som förvärvats på grund av uttag av pension och slutligen rättigheter som förvärvats på grund av bosättning.
…”
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
10 Eugen Bogatu är rumänsk medborgare och bosatt i Irland sedan år 2003. Han är far till två barn bosatta i Rumänien.
11 Eugen Bogatu arbetade som anställd i Irland från den 26 maj 2003 till den 13 februari 2009, då han förlorade sitt arbete. Därefter erhöll han först ett avgiftsfinansierat arbetslöshetsbidrag den 20 februari 2009–24 mars 2010, sedan en icke avgiftsfinansierad arbetslöshetsersättning den 25 mars 2010–4 januari 2013 och slutligen sjukersättning den 15 januari 2013–30 januari 2015.
12 Den 27 januari 2009 ansökte Eugen Bogatu om familjeförmåner.
13 Genom skrivelser av den 12 januari 2011 och den 16 januari 2015 informerade ministern honom om sitt beslut att bevilja ansökan med undantag för perioden mellan den 1 april 2010 och den 31 januari 2013. Som motivering angav ministern att Eugen Bogatu under denna period inte uppfyllde något av de villkor som uppställdes för rätt till familjeförmåner för sina barn bosatta i Rumänien, eftersom han inte utförde arbete som anställd i Irland eller uppbar en avgiftsfinansierad förmån.
14 Eugen Bogatu har inte inför High Court (Förvaltningsöverdomstolen, Irland) bestritt de faktiska omständigheterna som ligger till grund för ministerns beslut men har hävdat att ministern stöder sig på en felaktig tolkning av unionsrätten.
15 Han har i detta avseende bland annat gjort gällande att artikel 67 i förordning nr 883/2004 ska tolkas på samma sätt som artikel 73 i förordning nr 1408/71. Av denna framgår det nämligen att var och en som var ansluten i en medlemsstat till ett system för social trygghet som är tillämpligt på anställda hade rätt till motsvarande familjeförmåner för familjemedlemmar bosatta i en annan medlemsstat även om personen upphört att utföra arbete som anställd och inte uppbar någon avgiftsfinansierad förmån.
16 Ministern har genmält att artikel 67 i förordning nr 883/2004 inte ska tolkas på samma sätt som artikel 73 i förordning nr 1408/71. Till skillnad från den sistnämnda artikeln – som är tillämplig på ”alla anställda” – används i den förstnämnda artikeln den neutrala termen ”personer”. Denna term ska vidare förstås mot bakgrund av artikel 11.2 i förordning nr 883/2004, som saknade motsvarighet i förordning nr 1408/71, och av vilken det klart framgår att en person som inte längre arbetar som anställd endast kan fortsätta att anses utöva denna verksamhet om vederbörande erhåller en kontantförmån med anledning av sitt arbete.
17 I sin begäran om förhandsavgörande har High Court (Förvaltningsöverdomstolen, Irland) för det första angett att det är utrett att Irland är behörigt att bevilja familjeförmåner till Eugen Bogatu enligt artikel 67 i förordning nr 883/2004. Vidare har nämnda domstol påpekat att enligt irländsk rätt är det i allmänhet inte nödvändigt att en person – vid tidpunkten för ansökan om familjeförmåner – är eller har arbetat i Irland som anställd för att ha rätt till sådana förmåner. Vad gäller det specifika fallet med en person som befinner sig i den situation som Eugen Bogatu befinner sig i är denna rättighet uteslutande beroende av ett villkor avseende att det barn som vederbörande ansöker om förmåner för uppfyller ett visst ålderskrav. Slutligen anför samma domstol att Eugen Bogatu i förevarande fall har rätt till familjeförmåner med tillämpning av irländsk rätt utan att det påverkar tillämpningen av förordning nr 883/2004.
18 Mot denna bakgrund beslutade High Court (Förvaltningsöverdomstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:
”1) Krävs det enligt [förordning nr 883/2004], och närmare bestämt artikel 67 i den förordningen jämförd med artikel 11.2 i samma förordning, för att ha rätt till ’familjeförmåner’ …, att personen … är anställd … i den behöriga medlemsstaten … eller alternativt erhåller en sådan kontantförmån som avses i artikel 11.2 i förordningen?
2) Ska hänvisningen till ’kontantförmån’ i artikel 11.2 i förordning nr 883/2004 tolkas på så sätt att den endast avser en tidsperiod när den sökande faktiskt erhåller en kontantförmån, eller avses framtida tidsperioder när den sökande har rätt till en kontantförmån, oavsett om den rättigheten har gjorts gällande när ansökan om familjeförmåner inges?”
Prövning av tolkningsfrågorna
Den första frågan
19 Den hänskjutande domstolen har ställt sin första fråga för att få klarhet i huruvida förordning nr 883/2004, i synnerhet artikel 67 jämförd med artikel 11.2, ska tolkas så att i en situation såsom den som är aktuell i det nationella målet krävs det för att en person ska ha rätt till familjeförmåner i den behöriga medlemsstaten att nämnda person utför arbete som anställd i denna medlemsstat eller att denna medlemsstat betalar ut en kontantförmån till vederbörande med anledning av dennes arbete som anställd.
20 Såsom framgår av punkterna 10–17 ovan kännetecknas den situation som är aktuell i det nationella målet – enligt den hänskjutande domstolens beskrivning – av följande omständigheter. För det första är den person som ansökt om familjeförmånerna bosatt i den behöriga medlemsstaten, nämligen Irland, och har tidigare arbetat där i som anställd. Han har numera upphört med detta arbete. Vidare är denna person förälder till två barn som är bosatta i en annan medlemsstat, nämligen Rumänien. Den period för vilken den berörda personen begär att den hänskjutande domstolen ska bevilja honom rätt till familjeförmåner är slutligen en period under vilken den behöriga medlemsstaten betalade ut en kontantförmån som enligt nationell rätt betraktas som en ”icke avgiftsfinansierad förmån”.
21 Mot denna bakgrund påpekar domstolen inledningsvis att enligt artikel 67 i förordning nr 883/2004 ska personer ha rätt till familjeförmåner i enlighet med lagstiftningen i den behöriga medlemsstaten även för sina familjemedlemmar som är bosatta i en annan medlemsstat som om de vore bosatta i den förra medlemsstaten.
22 Samtidigt som artikeln – såsom framgår av dess ordalydelse – hänvisar till en ”persons” rättigheter krävs enligt samma artikel inte att nämnda person har en viss ställning, i synnerhet inte att vederbörande ska vara anställd. I artikeln preciseras dock inte vilka krav som får uppställas för att en person ska vara berättigad till familjeförmåner utan det hänvisas endast till lagstiftningen i den behöriga medlemsstaten.
23 Under dessa omständigheter är det nödvändigt att tolka nämnda artikel mot bakgrund av det sammanhang artikeln ingår i och det syfte som den eftersträvar för att besvara den hänskjutande domstolens fråga.
24 Vad för det första gäller det sammanhang som artikel 67 i förordning nr 883/2004 ingår i är det viktigt att notera att artikeln ska läsas tillsammans med bland annat artikel 68.1 a i samma förordning som äger tillämpning om rätt till familjeförmåner föreligger på olika grunder enligt flera medlemsstaters lagstiftning. I sådant fall ska enligt sistnämnda artikel prioritetsregler tillämpas som går ut på att i följande prioritetsordning beakta rättigheter som förvärvats på grund av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare, därefter rättigheter som förvärvats på grund av uttag av pension och slutligen rättigheter som förvärvats på grund av bosättning.
25 Eftersom bestämmelsen räknar upp flera grunder på vilka en person kan ha rätt till familjeförmåner, bland annat på grund av arbete som anställd, kan artikel 67 i förordning nr 883/2004 inte anses begränsad till enbart sådan verksamhet.
26 Vad därefter gäller det syfte som eftersträvas med artikel 67 i förordning nr 883/2004 gör domstolen följande bedömning. Unionslagstiftaren syftade med antagandet av denna förordning bland annat till att utöka dess tillämpningsområde till att gälla andra personer än anställda och som omfattas av förordning nr 1408/71, och bland annat personer som inte arbetar vilka inte omfattades av denna förordning.
27 Detta syfte framgår på ett allmänt sätt av unionslagstiftarens val att i artikel 2.1 i förordning nr 883/2004 precisera att förordningen ska tillämpas på ”alla som är medborgare i en medlemsstat” och som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i en eller flera medlemsstater, medan det i artikel 2.1 i förordning nr 1408/71 föreskrevs att denna tidigare förordning var tillämplig på ”anställda” som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i en eller flera medlemsstater.
28 Syftet kommer till konkret uttryck – såvitt specifikt gäller familjeförmåner – genom att uttrycket ”personer” används i artikel 67 i förordning nr 883/2004 medan det i artikel 73 i förordning nr 1408/71 – som den förstnämnda bestämmelsen ersätter – hänvisades till ”anställd”. Artikel 67 i förordning nr 883/2004 återspeglar härvid unionslagstiftarens vilja att inte längre begränsa rätten till familjeförmåner till att enbart gälla anställda utan att utvidga denna till att även gälla andra personkategorier.
29 Mot bakgrund av samtliga dessa omständigheter ska artikel 67 i förordning nr 883/2004 tolkas så, att den inte kräver att en viss person utför arbete som anställd i den behöriga medlemsstaten för att ha rätt till familjeförmåner.
30 Vidare följer det av artikel 11.2 i förordning nr 883/2004 – som den hänskjutande domstolen hänvisar till i sin fråga – att en person som med anledning av sitt arbete som anställd erhåller en kontantförmån – det vill säga en kontantförmån som har sin grund i att personen tidigare utfört arbete som anställd – ska anses utöva sådan verksamhet vid fastställande av vilken lagstiftning som är tillämplig på denna person.
31 Det följer dock av punkt 25 ovan att artikel 67 i förordning nr 883/2004 ska tolkas så, att den inte kräver att en medlemsstats behörighet i fråga om familjeförmåner i förhållande till en viss person grundas på att arbete ska ha utförts som anställd, inklusive tidigare utfört sådant arbete.
32 Det förhållandet att en viss person erhåller sådana kontantförmåner som i förekommande fall avses i artikel 11.2 i förordning nr 883/2004 påverkar följaktligen inte bedömningen i punkt 29 ovan.
33 Mot denna bakgrund ska den första frågan besvaras på följande sätt. Förordning nr 883/2004, särskilt artikel 67 jämförd med artikel 11.2, ska tolkas så att i en situation som den som är aktuell i det nationella målet krävs det för att en person ska ha rätt till familjeförmåner i den behöriga medlemsstaten varken att nämnda person utför arbete som anställd i denna medlemsstat eller att denna medlemsstat betalar ut en kontantförmån till vederbörande med anledning av dennes arbete som anställd.
Den andra frågan
34 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artikel 11.2 i förordning nr 883/2004 ska tolkas så, att den berörda personen vid tidpunkten då han eller hon ansöker om familjeförmåner ska erhålla en kontantförmån eller potentiellt skulle kunna erhålla en sådan kontantförmån.
35 Mot bakgrund av svaret på den första frågan, saknas anledning att besvara den andra frågan från den hänskjutande domstolen.
Rättegångskostnader
36 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande:
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, särskilt artikel 67 jämförd med artikel 11.2, ska tolkas så att i en situation såsom den som är aktuell i det nationella målet krävs det för att en person ska ha rätt till familjeförmåner i den behöriga medlemsstaten varken att nämnda person utför arbete som anställd i denna medlemsstat eller att denna medlemsstat betalar ut en kontantförmån till vederbörande med anledning av dennes arbete som anställd.
Underskrifter