DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen)
den 18 juni 2009 (*)
”Direktiv 2000/78/EG – Likabehandling i arbetslivet – Diskriminering på grund av ålder – Fastställelse av lön för kontraktsanställda i offentlig tjänst – Yrkeserfarenhet före 18 års ålder beaktas inte”
I mål C‑88/08,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, framställd av Oberster Gerichtshof (Österrike) genom beslut av den 7 februari 2008, som inkom till domstolen den 27 februari 2008, i målet
David Hütter
mot
Technische Universität Graz,
meddelar
DOMSTOLEN (tredje avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden A. Rosas samt domarna A. Ó Caoimh, J.N. Cunha Rodrigues, P. Lindh (referent) och A. Arabadjiev,
generaladvokat: Y. Bot,
justitiesekreterare: R. Grass,
efter det skriftliga förfarandet,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– David Hütter, genom T. Stampfer, och C. Orgler, Rechtsanwälte,
– Technische Universität Graz, genom M. Gewolf-Vukovich, Mitglied der Finanz Prokuratur,
– Danmarks regering, genom B. Weis Fogh, i egenskap av ombud,
– Europeiska gemenskapernas kommission, genom J. Enegren och B. Kotschy, båda i egenskap av ombud,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, s. 16).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan D. Hütter och Technische Universität Graz (nedan kallat TUG) avseende D. Hütters placering i en viss löneklass vid rekryteringen såsom kontraktsanställd inom den offentliga sektorn.
Tillämpliga bestämmelser
De gemenskapsrättsliga bestämmelserna
3 Skäl 25 i direktiv 2000/78 har följande lydelse:
”Förbudet mot åldersdiskriminering är en viktig faktor för att uppnå de mål som fastställs genom riktlinjerna för sysselsättning och för att uppmuntra mångfald inom sysselsättningen. Särbehandling på grund av ålder kan dock motiveras under vissa förhållanden och kräver alltså särskilda bestämmelser som kan variera efter förhållandena i medlemsstaterna. Det är följaktligen mycket viktigt att göra en skillnad mellan berättigad särbehandling, särskilt sådan som motiveras av de legitima målen för sysselsättningspolitiken, arbetsmarknaden och yrkesutbildningen och den diskriminering som bör vara förbjuden.”
4 Enligt artikel 1 i direktiv 2000/78 är ”[s]yftet med detta direktiv … att fastställa en allmän ram för bekämpning av diskriminering i arbetslivet på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning, för att principen om likabehandling skall kunna genomföras i medlemsstaterna”.
5 I artikel 2 i direktiv 2000/78, vilken har rubriken ”Begreppet diskriminering”, föreskrivs följande:
”1. I detta direktiv avses med principen om likabehandling att det inte får förekomma någon direkt eller indirekt diskriminering på någon av de grunder som anges i artikel 1.
2. Enligt punkt 1 skall
a) direkt diskriminering anses förekomma när en person på någon av de grunder som anges i artikel 1 behandlas mindre förmånligt än en annan person behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation,
b) indirekt diskriminering anses förekomma när en skenbart neutral bestämmelse eller ett skenbart neutralt kriterium eller förfaringssätt särskilt missgynnar personer med en viss religion eller övertygelse, ett visst funktionshinder, en viss ålder, eller en viss sexuell läggning jämfört med andra personer, om inte
i) bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet objektivt motiveras av ett berättigat mål och om medlen för att uppnå detta mål är lämpliga och nödvändiga, eller
ii) när det gäller personer med ett visst funktionshinder, arbetsgivaren eller varje person eller organisation på vilken detta direktiv är tillämpligt är skyldig, enligt den nationella lagstiftningen, att vidta lämpliga åtgärder i enlighet med principerna i artikel 5 för att undanröja de nackdelar som denna bestämmelse, detta kriterium eller förfaringssätt för med sig.
…”
6 Artikel 3 i direktiv 2000/78 har rubriken ”Tillämpningsområde”. I artikel 3.1 föreskrivs följande:
”Inom ramen för gemenskapens befogenheter skall detta direktiv tillämpas på alla personer, såväl inom den offentliga som den privata sektorn, inklusive offentliga organ, i fråga om följande:
a) Villkor för tillträde till anställning, till verksamhet som egenföretagare och till yrkesutövning, inklusive urvalskriterier och krav för anställning inom alla verksamhetsgrenar på alla nivåer i arbetslivet, inbegripet befordran.
…
c) Anställnings- och arbetsvillkor, inklusive avskedande och löner.
…”
7 Artikel 6 i direktiv 2000/78 har rubriken ”Befogad särbehandling på grund av ålder”. I artikel 6.1 föreskrivs följande:
”Utan hinder av artikel 2.2 får medlemsstaterna föreskriva att särbehandling på grund av ålder inte skall utgöra diskriminering om särbehandlingen på ett objektivt och rimligt sätt inom ramen för nationell rätt kan motiveras av ett berättigat mål som rör särskilt sysselsättningspolitik, arbetsmarknad och yrkesutbildning, och sätten för att genomföra detta syfte är lämpliga och nödvändiga.
I sådan särbehandling kan i synnerhet följande inbegripas:
a) Införande av särskilda villkor för tillträde till anställning och till yrkesutbildning, anställnings- och arbetsvillkor, inbegripet villkor för avskedande och löner, för ungdomar och äldre arbetstagare samt underhållsskyldiga personer i syfte att främja deras anställbarhet eller att skydda dem.
b) Fastställande av minimivillkor avseende ålder, yrkeserfarenhet eller anställningstid för tillträde till anställningen eller för vissa förmåner förknippade med anställningen.
c) Fastställande av en högsta åldersgräns för rekrytering, grundat på den utbildning som krävs för tjänsten i fråga eller på att det krävs en rimligt lång anställningsperiod innan personen i fråga skall pensioneras.”
8 Enligt artikel 18 första stycket i direktiv 2000/78 skulle Republiken Österrike ha antagit de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 2 december 2003.
De nationella bestämmelserna
9 Det framgår av beslutet om hänskjutande att det i 128 § lagen om universitetens organisation och utbildning (Universitätsgesetz 2002, BGBl. I, 120/2002) föreskrivs att 1948 års lag om kontraktsanställda i offentlig tjänst (Vertragsbedienstetengesetz 1948, BGBl. 86/1948), i dess lydelse enligt 2004 års lag (BGBl. I, 176/2004) (nedan kallad VBG), är tillämplig med avseende på innehållet i anställningsavtal mellan universitetet och dess anställda efter ikraftträdandet av Universitätsgesetz 2002, den 1 januari 2004, till dess att ett kollektivavtal träder i kraft.
10 I 3 § första stycket a VBG anges hur kontraktsanställda ska klassificeras. Endast de som fyllt 15 år kan bli kontraktsanställda inom den offentliga sektorn.
11 Vad beträffar sådana rättigheter som är beroende av anställningstid eller yrkeserfarenhet, ska anställningstid före 18 års ålder inte beaktas enligt VBG, utom i vissa särskilda fall som saknar betydelse i målet vid den nationella domstolen. I 26 § första stycket VBG regleras fastställelsen av den dag som utgör utgångspunkten för beräkningen av den anställningstid som är erforderlig för uppflyttning i löneklass. Härvid bortses från sådan tid som fullgjorts före 18-årsdagen. ”[L]ärlingstid vid ett universitet eller en högskola”, som avses i 26 § andra stycket punkt 1 b i VBG, utgör anställningstid som ska beaktas vid placeringen i löneklass endast om denna tid fullgjorts efter 18-årsdagen.
12 Direktiv 2000/78 införlivades med den österrikiska rättsordningen genom 1993 års lag om likabehandling (Bundes-Gleichbehandlungsgesetz 1993, BGBl. 100/1993), i dess lydelse enligt 2004 års lag (BGBl. I, 65/2004) (nedan kallad B-GIBG). I denna lag regleras anställningsavtal med universiteten. Enligt den hänskjutande domstolen har B-GIBG emellertid inte medfört någon ändring av 26 § första stycket VBG, vilken således alltjämt är tillämplig på omständigheterna i det nationella målet.
Tvisten vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan
13 David Hütter, klagande i målet vid den nationella domstolen, är född år 1986. Han genomgick, tillsammans med en kollega, från den 3 september 2001 till den 2 mars 2005 en lärlingsutbildning som kemilaboratorietekniker vid TUG. TUG är ett offentligt organ som omfattas av 2002 års lag om universitetens organisation och om universitetsutbildning.
14 David Hütter och hans kollega anställdes därefter av TUG för en period på tre månader, från den 3 mars 2005 till den 2 juni 2005. David Hütters kollega, som är 22 månader äldre än vad han är, placerades i en högre löneklass. Följden var att David Hütter fick 23,20 euro lägre månadslön än sin kollega. Skälet härför var att den del av David Hütters lärlingstid som fullgjorts efter det att han fyllt 18 år var cirka 6,5 månader, medan motsvarande tid för kollegan uppgick till 28,5 månader.
15 David Hütter väckte talan vid Landesgericht für Zivilrechtssachen Graz. Han yrkade på ersättning med anledning av den diskriminering han utsatts för på grund av sin ålder, en diskriminering som han ansåg inte var berättigad utan stred mot såväl B‑GIBG som direktiv 2000/78. Diskrimineringen motsvarade ett belopp på 69,60 euro.
16 David Hütters talan bifölls i första och andra instans, varefter TUG överklagade till den hänskjutande domstolen. Nämnda domstol önskade framför allt få klarhet i huruvida artikel 6 i direktiv 2000/78 utgör hinder för sådana nationella bestämmelser som innebär att arbetsgivarna har rätt att bortse från sådan yrkeserfarenhet som förvärvats före myndighetsdagen i syfte att förhindra att de personer som har genomgått en allmän utbildning på gymnasienivå missgynnas, att inte ge incitament att välja bort allmän utbildning på gymnasienivå och, mer generellt, att utforma lärlingsutbildningen på ett för den offentliga sektorn så kostnadsbesparande sätt som möjligt så att ungdomars tillträde till arbetsmarknaden därigenom underlättas.
17 Under dessa omständigheter beslutade Oberster Gerichtshof att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till domstolen:
”Ska artiklarna 1, 2 och 6 i … direktiv [2000/78] tolkas på så sätt att de utgör hinder för tillämpningen av sådana nationella bestämmelser som innebär att anställningstid före 18 års ålder inte beaktas vid fastställelsen av den dag som utgör utgångspunkten för beräkningen av den anställningstid som är erforderlig för uppflyttning i löneklass?”
Prövning av tolkningsfrågan
Yttranden som ingetts till domstolen
18 David Hütter anser att det, när det föreligger likvärdig yrkeserfarenhet, inte finns något som motiverar särbehandling, med stöd av artikel 6.1 i direktiv 2000/78, uteslutande på grund av den ålder vid vilken yrkeserfarenheten förvärvades. En sådan bestämmelse som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen innebär att det föreligger ett incitament att inte förvärva yrkeserfarenhet före 18 års ålder. Det är fråga om sådan diskriminering som är förbjuden enligt direktiv 2000/78.
19 TUG anser däremot inte att det föreligger någon diskriminering. Detta universitet gör gällande att 26 § första stycket VBG är tillämplig utan åtskillnad på alla personer, oberoende av ålder. Det kan således inte vara fråga om någon diskriminering på grund av ålder. Härav följer att nämnda bestämmelse endast ska prövas mot bakgrund av artikel 2.2 b i direktiv 2000/78 avseende indirekt diskriminering på grund av ett skenbart neutralt kriterium.
20 TUG har i andra hand gjort gällande att den bestämmelse som är i fråga i målet vid den nationella domstolen motiveras av ett berättigat mål samt är lämplig och nödvändig i den mening som avses i artikel 6.1 i direktiv 2000/78.
21 Tack vare bestämmelsen i fråga har nämligen myndigheterna att utgå från en klar och enhetlig struktur när kontraktsanställdas löner fastställs. Det är fråga om ett berättigat mål i den mening som avses i artiklarna 2.2 och 6.1 i direktiv 2000/78.
22 Under år 2000 avslutade cirka 0,03 procent av lärlingarna sin utbildning efter att ha fyllt 18 år. Lärlingarnas anställbarhet främjas av att de har förvärvat yrkeserfarenhet före 18 års ålder. Sådan yrkeserfarenhet beaktas inte när deras lön fastställs. Enligt TUG möjliggör detta för arbetsgivarna att minska kostnaderna vid rekrytering av unga lärlingar.
23 Vidare skulle de personer som har genomgått en allmän utbildning på gymnasienivå på ett otillbörligt sätt missgynnas om anställningstid före 18 års ålder beaktades. I en medlemsstat såsom Republiken Österrike, i vilken det råder brist på personer med examen från högre utbildning på arbetsmarknaden, innebär en bestämmelse som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen även att man undviker ett incitament att välja bort allmän utbildning på gymnasienivå.
24 Den danska regeringen anser att artikel 6.1 i direktiv 2000/78 ska tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för en sådan bestämmelse som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, om den motiveras av ett berättigat mål som rör yrkesutbildning och sysselsättningspolitik med avseende på ungdomar samt är lämplig och nödvändig.
25 Samma regering har understrukit att medlemsstaterna förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vad beträffar åtgärder som grundas på ett ålderskriterium (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 november 2005 i mål C‑144/04, Mangold, REG 2005, s. I‑9981, punkterna 62 och 63, och av den 16 oktober 2007 i mål C‑411/05, Palacios de la Villa, REG 2007, s. I‑8531, punkt 68).
26 Den danska regeringen anser att den omständigheten att de personer som ännu inte har fyllt 18 år ges lägre lön än vuxna utgör ett incitament att genomgå ytterligare en utbildning i syfte att erhålla högre lön. Dessutom skulle arbetsgivarna, om de var tvungna att avlöna de personer som ännu inte har fyllt 18 år på samma villkor som vuxna arbetstagare, av naturliga skäl vara mera benägna att rekrytera äldre och mer erfarna arbetstagare. Slutligen har de personer som ännu inte har fyllt 18 år generellt sett inte förmåga att utföra samma arbetsuppgifter som vuxna. Av detta skäl föreskrivs det i ett stort antal kollektivavtal i Danmark mindre förmånliga lönevillkor för arbetstagare i denna ålderskategori.
27 Europeiska gemenskapernas kommission anser att den bestämmelse som är i fråga i målet vid den nationella domstolen avser ett anställnings- och arbetsvillkor i den mening som avses i artikel 3.1 c i direktiv 2000/78, nämligen ett lönevillkor. Situationen i det nationella målet omfattas således av tillämpningsområdet för nämnda direktiv.
28 Enligt kommissionen utgör bestämmelsen om att anställningstid före 18 års ålder inte ska beaktas direkt åldersdiskriminering. Den omständigheten att den bestämmelse som är i fråga i målet vid den nationella domstolen är tillämplig utan åtskillnad på alla personer som har fyllt 18 år saknar härvid betydelse. Diskrimineringen består i att de personer som förvärvar yrkeserfarenhet efter 18 års ålder gynnas av bestämmelsen. Av de omständigheter som är i fråga i målet vid den nationella domstolen framgår nämligen vilken diskriminering denna bestämmelse kan leda till, eftersom sökanden i målet vid den nationella domstolen behandlas mindre förmånligt än en av sina arbetskolleger med samma yrkeserfarenhet, endast på grund av åldersskillnaden dem emellan.
29 Vad beträffar motiveringen att det är nödvändigt med ett enhetligt system för beaktande av yrkeserfarenhet avseende samtliga anställda, har kommissionen medgett att det kan vara fråga om ett berättigat mål i den mening som avses i artikel 6.1 i direktiv 2000/78. Den anser emellertid att bestämmelsen i fråga varken är lämplig eller nödvändig för att uppnå detta mål. Systemet för fastställelse av anställningstid skulle bli lika enhetligt och logiskt även om anställningstid före 18 års ålder beaktades.
30 Kommissionen har medgett att syftet avseende likabehandling av lärlingar, å ena sidan, och elever som genomgår en allmän utbildning på gymnasienivå, å andra sidan, kan omfattas av politiken avseende yrkesutbildning som avses i artikel 6.1 i direktiv 2000/78. Den tvivlar emellertid på att den bestämmelse som är i fråga i målet vid den nationella domstolen är lämplig och nödvändig, eftersom bestämmelsen innebär att elever som har genomgått en allmän utbildning på gymnasienivå gynnas, på bekostnad av lärlingar. De senare har nämligen generellt sett möjlighet att förvärva yrkeserfarenhet innan de blir myndiga.
31 Vad slutligen beträffar syftet avseende ungdomars tillträde till arbetsmarknaden, tvivlar kommissionen på att den bestämmelse som är i fråga i målet vid den nationella domstolen får sådana följder. Den särbehandling som bestämmelsen medför utgör en nackdel som kommer att följa den anställde som drabbas under hela sin karriär. Den omständigheten att anställningstid före 18 års ålder inte beaktas berör inte uteslutande ungdomar utan enligt kommissionen samtliga kontraktsanställda som omfattas av VBG, oavsett ålder vid rekryteringen. Kommissionen anser att anställning av ungdomar kan främjas genom andra mindre restriktiva åtgärder.
Domstolens svar
32 Domstolen ska pröva huruvida en sådan nationell lagstiftning som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2000/78. Om svaret är jakande, ska det prövas huruvida det är fråga om diskriminering på grund av ålder, vilken i förekommande fall skulle kunna anses vara motiverad mot bakgrund av nämnda direktiv.
33 Det framgår såväl av rubriken och ingressen som av innehållet och syftet med direktiv 2000/78 att ändamålet med detsamma är att inrätta en allmän ram för att säkerställa likabehandling ”i arbetslivet” av alla personer, genom att erbjuda ett effektivt skydd mot diskriminering på de grunder som anges i artikel 1 i detta direktiv, däribland ålder.
34 Det framgår närmare bestämt av artikel 3.1 a och c i direktiv 2000/78 att direktivet inom ramen för gemenskapens befogenheter ska tillämpas på ”alla personer, såväl inom den offentliga som den privata sektorn, inklusive offentliga organ”, i fråga om, å ena sidan, ”[v]illkor för tillträde till anställning … inklusive urvalskriterier och krav för anställning inom alla verksamhetsgrenar på alla nivåer i arbetslivet” och, å andra sidan, ”[a]nställnings- och arbetsvillkor, inklusive avskedande och löner”.
35 Enligt 26 § VBG beaktas generellt sett emellertid inte någon yrkeserfarenhet som förvärvats före 18 års ålder vid placering i löneklass av kontraktsanställda inom den österrikiska offentliga sektorn. Bestämmelsen påverkar härigenom vilken löneklass som dessa personer placeras i. Den påverkar följaktligen även deras lön. En sådan lagstiftning ska således anses innebära att bestämmelser inrättats som avser villkor för anställning och lönevillkor i den mening som avses i artikel 3.1 a och c i direktiv 2000/78.
36 Under sådana omständigheter är direktiv 2000/78 tillämpligt på en sådan situation som den som gett upphov till det mål som anhängiggjorts vid den hänskjutande domstolen.
37 I artikel 2.1 i direktiv 2000/78 definieras ”principen om likabehandling” som direktivet är avsett att genomföra på så sätt att ”det inte får förekomma någon direkt eller indirekt diskriminering på någon av de grunder som anges i artikel 1” i detta direktiv. I direktiv 2.2 a i samma direktiv preciseras att med avseende på punkt 1 anses direkt diskriminering förekomma när en person på någon av de grunder som anges i artikel 1 behandlas mindre förmånligt än en annan person i en jämförbar situation.
38 En sådan lagstiftning som är i fråga i målet vid den nationella domstolen medför emellertid att de personer som, om än endast delvis, har förvärvat yrkeserfarenhet före 18 års ålder behandlas mindre förmånligt i förhållande till dem som har förvärvat erfarenhet av samma slag och omfattning efter det att de fyllt 18 år. En sådan lagstiftning medför olika behandling av personer beroende på vid vilken ålder de förvärvat sin yrkeserfarenhet. Såsom framgår av omständigheterna i målet vid den nationella domstolen kan detta kriterium leda till att två personer som har samma utbildning och samma yrkeserfarenhet särbehandlas endast på grund av dessa två personers ålder. Bestämmelsen medför således direkt diskriminering på grund av ålder i den mening som avses i artikel 2.1 och 2.2 a i direktiv 2000/78.
39 Det följer emellertid av artikel 6.1 i direktiv 2000/78 att sådan särbehandling på grund av ålder ”inte skall utgöra diskriminering om särbehandlingen på ett objektivt och rimligt sätt inom ramen för nationell rätt kan motiveras av ett berättigat mål som rör särskilt sysselsättningspolitik, arbetsmarknad och yrkesutbildning, och sätten för att genomföra detta syfte är lämpliga och nödvändiga”.
40 Det följer, vad beträffar frågan huruvida det mål som eftersträvas genom den lagstiftning som är i fråga i det nationella målet är berättigat, av den hänskjutande domstolens förklaringar att den österrikiska lagstiftarens avsikt var att yrkeserfarenhet som förvärvas innan man har full rättslig handlingsförmåga vid 18 års ålder inte ska beaktas, i syfte att inte missgynna dem som har genomgått en allmän utbildning på gymnasienivå i förhållande till dem som har genomgått en yrkesutbildning. Utöver incitamentet att fullfölja allmän utbildning på gymnasienivå, har den hänskjutande domstolen även framhållit lagstiftarens önskan att inte ytterligare öka den offentliga sektorns kostnader för yrkesutbildning och att underlätta tillträdet till arbetsmarknaden för dem som genomgått denna typ av utbildning. Domstolen ska således pröva huruvida dessa mål kan anses berättigade i den mening som avses i artikel 6.1 i direktiv 2000/78.
41 Det ska härvid erinras om att de mål som kan anses vara ”berättigade” i den mening som avses i artikel 6.1 i direktiv 2000/78, och därför kan motivera att undantag görs från principen om förbud mot diskriminering på grund av ålder, är socialpolitiska mål, som rör till exempel sysselsättningspolitik, arbetsmarknad och yrkesutbildning (dom av den 5 mars 2009 i mål C‑388/07, Age Concern England, REG 2009, s. I‑0000, punkt 46).
42 De mål som den hänskjutande domstolen nämnt ingår i denna kategori av berättigade mål och kan således motivera särbehandling som har samband med ”[i]nförande av särskilda villkor för tillträde till anställning … inbegripet villkor för … löner, för ungdomar … i syfte att främja deras anställbarhet” och ”[f]astställande av minimivillkor avseende ålder, yrkeserfarenhet eller anställningstid för tillträde till anställningen eller för vissa förmåner förknippade med anställningen”, vilket avses i artikel 6.1 a respektive b i direktiv 2000/78.
43 Följaktligen ska mål av det slag som den hänskjutande domstolen angett i princip anses ”på ett objektivt och rimligt sätt”, ”inom ramen för nationell rätt”, såsom följer av artikel 6.1 första stycket i direktiv 2000/78, motivera särbehandling på grund av ålder som föreskrivs av medlemsstaterna.
44 Det ska dock även fastställas huruvida, i enlighet med nämnda bestämmelse, de medel som används för att genomföra dessa syften är ”lämpliga och nödvändiga”.
45 Medlemsstaterna förfogar i detta avseende obestridligen över ett stort utrymme för skön i valet av åtgärder för att genomföra dessa syften inom området för social- och arbetsmarknadspolitik (domen i det ovannämnda målet Mangold, punkt 63).
46 Oaktat detta utrymme för skönsmässig bedömning som medlemsstaterna tillerkänts, framhåller domstolen att de mål som den hänskjutande domstolen angett vid ett första påseende kan förefalla motstridiga. Ett av dessa mål är nämligen att ge eleverna incitament att fullfölja den allmänna utbildningen på gymnasienivå snarare än att genomgå en yrkesutbildning. Ett annat mål är att främja anställning av de personer som har genomgått en yrkesutbildning snarare än anställning av personer som har genomgått en allmän utbildning på gymnasienivå, såsom följer av punkt 40 i förevarande dom. Avsikten är således i det första fallet att inte missgynna dem som har genomgått en allmän utbildning på gymnasienivå i förhållande till dem som har genomgått en yrkesutbildning, och i det andra fallet är det tvärtom. Vid ett första påseende är det därför svårt att fastslå att en sådan nationell lagstiftning som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen samtidigt kan främja var och en av dessa grupper på bekostnad av den andra gruppen.
47 Utöver detta bristande inre sammanhang, ska det även understrykas att den nationella lagstiftning som är i fråga i målet vid den nationella domstolen grundar sig på kriteriet avseende tidigare yrkeserfarenhet vid fastställandet av placering i löneklass och följaktligen vid fastställandet av lönen för kontraktsanställda inom den offentliga sektorn. Att belöna yrkeserfarenhet, vilken medför att arbetstagaren blir bättre på att utföra sina uppgifter, anses som regel vara ett berättigat mål. Det står därför arbetsgivaren fritt att premiera sådan erfarenhet (se dom av den 3 oktober 2006 i mål C‑17/05, Cadman, REG 2006, s. I‑9583, punkterna 35 och 36). Det kan emellertid konstateras att en sådan lagstiftning som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen inte endast innebär att erfarenhet belönas utan även, vid samma erfarenhet, medför särbehandling på grund av vid vilken ålder erfarenheten förvärvats. Under sådana omständigheter saknar ålderskriteriet således direkt samband med arbetsgivarens mål att belöna den yrkeserfarenhet som förvärvats.
48 Vad beträffar målet att inte missgynna allmän utbildning på gymnasienivå i förhållande till yrkesutbildning, framhåller domstolen att kriteriet avseende åldern vid vilken den tidigare erfarenheten förvärvades tillämpas oavsett vilken utbildning som genomgåtts. Varken den erfarenhet som en person som har genomgått en allmän utbildning på gymnasienivå har förvärvat eller den erfarenhet som en person som har genomgått en yrkesutbildning har förvärvat beaktas, när erfarenheten har förvärvats före 18 års ålder. Nämnda kriterium kan således medföra olika behandling av två personer som har genomgått yrkesutbildning eller olika behandling av två personer som har genomgått en allmän utbildning på gymnasienivå endast på grund av att de hade olika ålder när de förvärvade sin yrkeserfarenhet. Under dessa omständigheter förefaller inte kriteriet avseende den ålder vid vilken yrkeserfarenheten förvärvats vara lämpligt, för att uppnå målet att inte missgynna allmän utbildning på gymnasienivå i förhållande till yrkesutbildning. Det ska härvid påpekas att ett kriterium som direkt grundas på vilken typ av studier som bedrivits, oberoende av personernas ålder, skulle, mot bakgrund av direktiv 2000/78, vara bättre ägnat att uppnå målet att inte missgynna allmän utbildning på gymnasienivå.
49 Domstolen framhåller, vad beträffar målet att främja tillträdet till arbetsmarknaden för ungdomar som har genomgått en yrkesutbildning, att bestämmelsen om att erfarenhet som förvärvats före 18 års ålder inte ska beaktas tillämpas utan åtskillnad på samtliga kontraktsanställda inom den offentliga sektorn, oavsett vid vilken ålder de anställs. Kriteriet avseende vid vilken ålder yrkeserfarenheten förvärvats möjliggör därför inte att urskilja en viss grupp av personer som definieras genom sin låga ålder i syfte att förbehålla dem särskilda anställningsvillkor som är avsedda att främja deras tillträde till arbetsmarknaden. En sådan bestämmelse som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen skiljer sig från sådana åtgärder som den danska regeringen omnämnt, vilka har till syfte att främja anställbarheten hos ungdomar under 18 år, eftersom de genom dessa åtgärder omfattas av minimivillkor med avseende på lön som är sämre än de villkor som är tillämpliga på äldre arbetstagare. En sådan bestämmelse som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen är således inte lämplig för att uppnå målet att främja tillträdet till arbetsmarknaden för en kategori arbetstagare som definieras genom sin låga ålder, eftersom den inte innebär att hänsyn tas till personernas ålder vid anställningstillfället.
50 En sådan lagstiftning som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen kan således inte anses vara lämplig i den mening som avses i artikel 6.1 i direktiv 2000/78.
51 Den hänskjutande domstolens tolkningsfråga ska följaktligen besvaras så att artiklarna 1, 2 och 6 i direktiv 2000/78 ska tolkas på så sätt att de utgör hinder för tillämpningen av sådana nationella bestämmelser som, i syfte att inte missgynna allmän utbildning på gymnasienivå i förhållande till yrkesutbildning och att främja unga lärlingars tillträde till arbetsmarknaden, innebär att anställningstid före 18 års ålder inte beaktas vid placeringen i löneklass av kontraktsanställda inom den offentliga sektorn i en medlemsstat.
Rättegångskostnader
52 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande:
Artiklarna 1, 2 och 6 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet ska tolkas på så sätt att de utgör hinder för tillämpningen av sådana nationella bestämmelser som, i syfte att inte missgynna allmän utbildning på gymnasienivå i förhållande till yrkesutbildning och att främja unga lärlingars tillträde till arbetsmarknaden, innebär att anställningstid före 18 års ålder inte beaktas vid placeringen i löneklass av kontraktsanställda inom den offentliga sektorn i en medlemsstat.
Underskrifter