Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale di Napoli (Italien) den 31 juli 2012 - Carratù mot Poste Italiane SpA

(Mål C-361/12)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale di Napoli

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Carmela Carratù

Svarande: Poste Italiane SpA

Tolkningsfrågor

Strider det mot likvärdighetsprincipen när det i en nationell bestämmelse, vid tillämpning av direktiv 1999/70/EG², föreskrivs att de ekonomiska följderna av att ett anställningsavtal med en ogiltig tidsbegränsning sägs upp på ett rättsstridigt sätt är annorlunda och betydligt mindre än vad som gäller om civilrättsliga avtal med en ogiltig tidsbegränsning sägs upp på ett rättsstridigt sätt?

Är det förenligt med unionsrätten att effektiviteten av en sanktionsåtgärd, när den konkret tillämpas, gynnar arbetsgivaren (som handlat olagligt) till förfång för arbetstagaren (som utsatts för det olagliga handlandet) på så sätt att det rättsliga förfarandets utdragna längd - ehuru svår att undvika - direkt skadar arbetstagaren till arbetsgivarens fördel, och den åtgärd som är avsedd att återställa den tidigare situationen blir mindre effektiv ju längre tid som förfarandet pågår så att den till slut nästan helt förlorar sin verkan?

Är det vid tillämpning av unionsrätten i den mening som avses i artikel 51 [Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna] förenligt med artikel 47 i denna stadga och artikel 6 i [Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna] att det rättsliga förfarandets längd direkt skadar arbetstagaren till arbetsgivarens fördel, och att den åtgärd som är avsedd att återställa den tidigare situationen blir mindre effektiv ju längre tid som förfarandet pågår så att den till slut nästan helt förlorar sin verkan?

Mot bakgrund av de förtydliganden som ges i artikel 3.1 c i direktiv 2000/78/EG och i artikel 14.1 c i direktiv 2006/54/EG innefattar begreppet anställningsvillkor i klausul 4 i direktiv 1999/70/EG även följderna av att ett anställningsförhållande avbryts på ett rättsstridigt sätt?

För det fall föregående fråga besvaras jakande, kan den skillnad som föreligger beträffande de följder som föreskrivs i nationell lagstiftning då ett anställningsförhållande som gäller tills vidare respektive ett tidsbegränsat anställningsförhållande avbryts på ett rättsstridigt sätt vara motiverad i den mening som avses i klausul 4?

Ska de allmänna gemenskapsrättsliga principerna om rättssäkerhet, skydd för berättigade förväntningar, parternas likställdhet i processen, rätten till ett effektivt domstolsskydd, rätten till en prövning av en opartisk domstol och, mer allmänt, rätten till en rättvis rättegång, vilka garanteras i artikel 6.2 i Fördraget om Europeiska unionen (i dess lydelse enligt artikel 1.8 i Lissabonfördraget och till vilken det hänvisas i artikel 46 i Fördraget om Europeiska unionen) - jämförd med artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950, och med artiklarna 46, 47 och 52.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, proklamerad i Nice den 7 december 2000 som den implementerats i Lissabonfördraget - tolkas så, att de utgör hinder för att den italienska staten efter en ansenlig tid (nio år) antar en bestämmelse, såsom artikel 32.7 i lag nr 183/10 vilken påverkar följderna av pågående rättsliga förfaranden till direkt förfång för arbetstagaren och till fördel för arbetsgivaren och för att den åtgärd som är avsedd att återställa den tidigare situationen blir mindre effektiv ju längre tid som förfarandet pågår så att den till slut nästan helt förlorar sin verkan?

För det fall domstolen inte anser att ovannämnda principer utgör grundläggande unionsrättsliga principer och att de således ska bli föremål för en horisontell och allmän tillämpning, utan endast finner att sådana bestämmelser som de som finns i artikel 32.5-32.7 i lag nr 183/10 strider mot skyldigheterna enligt direktiv 1999/70/EG och enligt stadgan om de grundläggande rättigheterna, måste då ett sådant bolag som Poste Italiane ... anses som ett statligt organ för att unionsrätten - och då särskilt klausul 4 i direktiv 1999/70/EG och stadgan om de grundläggande rättigheterna - ska ges en direkt vertikal tillämpning?

____________

¹ - EGT L 175, s. 43.

² - EGT L 303, s. 16.

³ - EUT L 204, s. 23.