DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen)
den 18 november 2010 (*)
”Fördragsbrott – Direktiv 2004/18/EG – Förfaranden för offentlig upphandling – Tilldelning av ett kontrakt för översättnings- och tolkningstjänster – Tjänster som är hänförliga till bilaga II B i nämnda direktiv – Tjänster som inte är underkastade samtliga krav i nämnda direktiv – Viktning av tilldelningskriterierna efter det att anbuden inkommit – Ändring av viktningen efter det att den första granskningen av de inkomna anbuden har ägt rum – Iakttagande av principerna om likabehandling och insyn”
I mål C‑226/09,
angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 19 juni 2009,
Europeiska kommissionen, företrädd av M. Konstantinidis och A.-A. Gilly, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,
sökande,
mot
Irland, företrätt av D. O’Hagan, i egenskap av ombud, biträdd av A. M. Collins, SC, med delgivningsadress i Luxemburg,
svarande,
meddelar
DOMSTOLEN (fjärde avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden J.-C. Bonichot samt domarna K. Schiemann, L. Bay Larsen (referent), C. Toader och A. Prechal,
generaladvokat: P. Mengozzi,
justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
efter det skriftliga förfarandet,
och efter att den 29 juni 2010 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Europeiska gemenskapernas kommission har yrkat att domstolen ska fastställa att Irland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt principerna om likabehandling och insyn, såsom de har tolkats av Europeiska unionens domstol, genom att vikta kriterierna för tilldelning av ett kontrakt avseende tillhandahållande av översättnings- och tolkningstjänster efter det att tidsfristen för att lämna anbud hade löpt ut och genom att ändra denna viktning efter det att en första granskning av de inkomna anbuden hade ägt rum.
Tillämpliga bestämmelser
2 I kapitel III i avdelning II i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, s. 114) (nedan kallat direktivet) föreskrivs tillämpning på vad som kallas ”två nivåer” för offentlig upphandling av tjänster.
3 Enligt artikel 20 i direktivet ska kontrakt avseende tjänster förtecknade i bilaga II A tilldelas enligt artiklarna 23–55 i direktivet.
4 Dessa artiklar innehåller särskilda regler om förfrågningsunderlag och kontraktshandlingar (artiklarna 23–27), förfaranden (artiklarna 28–34), offentliggörande och öppenhet (artiklarna 35–43) och om upphandlingsförfarandets gång (artiklarna 44–55).
5 Enligt artikel 21 i direktivet omfattas ”kontrakt avseende tjänster förtecknade i bilaga II B [däremot] … endast av bestämmelserna i artikel 23 och artikel 35.4”.
6 Översättnings- och tolkningstjänster är inte förtecknade i bilaga II A till direktivet, utan ingår i kategori 27 som gäller ”övriga tjänster” i bilaga II B till direktivet.
7 I artikel 23 i direktivet anges vilka tekniska specifikationer som ska ingå i kontraktshandlingarna.
8 I artikel 35.4 i direktivet föreskrivs att en upphandlande myndighet som har tilldelat ett offentligt kontrakt ska skicka ett meddelande om upphandlingsresultatet till kommissionen efter det att kontraktet tilldelats.
9 I artikel 37 i direktivet föreskrivs följande:
”En upphandlande myndighet får offentliggöra meddelanden om offentlig upphandling enligt artikel 36 även om något sådant offentliggörande inte krävs enligt detta direktiv.”
10 I artikel 53.2 i direktivet, som har rubriken ”Tilldelningsgrunder” och som inte är tillämplig på upphandlingar som är hänförliga till bilaga II B i direktivet, föreskrivs följande:
”Utan att bestämmelserna i tredje stycket åsidosätts skall, om tilldelningen sker [på grundval av det anbud som ur den upphandlande myndighetens synvinkel är det ekonomiskt mest fördelaktiga] …, den upphandlande myndigheten i meddelandet om upphandling [eller] i förfrågningsunderlaget … ange hur de olika kriterierna kommer att viktas inbördes vid bedömningen av vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga.
…
Om, enligt den upphandlande myndighetens åsikt, viktning inte är möjlig av påvisbara skäl skall den upphandlande myndigheten i meddelandet om upphandling [eller ] i förfrågningsunderlaget … ange kriterierna i fallande prioritetsordning.”
Bakgrund till talan och det administrativa förfarandet
11 Den 16 maj 2006 offentliggjorde irländska Department of Justice, Equality and Law Reform (ministeriet för rättsväsendet, jämställdhet och lagreform, nedan kallat den upphandlande myndigheten) ett meddelande om upphandling av översättnings- och tolkningstjänster till flera institutioner med behörighet på området för asyl (nedan kallat det omtvistade kontraktet) i Europeiska unionens officiella tidning (EUT S 92), under nummer 2006/S 92-098663.
12 I punkt IV.2.1 i detta meddelande om upphandling preciserades att tilldelningen skulle ske på grundval av det anbud som var det ekonomiskt mest fördelaktiga, enligt följande sju kriterier:
”1. de insända handlingarnas fullständighet,
2. uppgiven förmåga att uppfylla kraven,
3. antalet delar som anbudet avsåg [kontraktet var uppdelat i flera delar] samt antalet tjänster och språk,
4. meriter, relevant erfarenhet,
5. pris,
6. lämpligheten i de föreslagna tillvägagångssätten,
7. platserna för tillhandahållandet.”
13 I punkt VI.3 i samma meddelande preciserades att de angivna tilldelningskriterierna inte var angivna i fallande prioritetsordning.
14 I inbjudan att inkomma med anbud räknades kriterierna upp på samma sätt och i nummerordningen 1–7. Till skillnad från i meddelandet om upphandling angavs det emellertid inte uttryckligen i inbjudan att kriterierna inte var angivna i fallande prioritetsordning.
15 Den inbördes viktningen av de sju kriterier som hade valts för att avgöra vilket anbud som ur den upphandlande myndighetens synvinkel var det ekonomiskt mest fördelaktiga hade sålunda inte preciserats, vare sig i meddelandet om upphandling eller i inbjudan att inkomma med anbud. Det hade inte heller angetts om kriterierna i ett senare skede skulle viktas.
16 Tolv bolag, varav tre inte var etablerade i Irland, inkom med anbud innan fristen härför löpte ut den 9 juni 2006.
17 Samma dag erhöll ledamöterna i upphandlingskommittén en utvärderingstablå i vilken följande inbördes viktning av de sju kriterierna förordades:
”1. De insända handlingarnas fullständighet: 0 procent.
2. Uppgiven förmåga att uppfylla kraven: 7 procent.
3. Antalet delar som anbudet avsåg samt antalet tjänster och språk: 25 procent.
4. Meriter, relevant erfarenhet: 30 procent.
5. Pris: 20 procent.
6. Lämpligheten i de föreslagna tillvägagångssätten: 10 procent.
7. Platserna för tillhandahållandet: 8 procent.”
18 Utvärderingstablån skulle göra det möjligt för var och en av ledamöterna i upphandlingskommittén att göra en enskild första granskning av de anbud som hade inkommit.
19 Efter att ha granskat en del av anbuden skickade en av ledamöterna i denna kommitté den 13 juni 2006 ett e-postmeddelande till den person vid den upphandlande myndigheten som hade upprättat utvärderingstablån och som hade överlämnat de mottagna anbuden till kommittén, i vilket ledamoten föreslog att viktningen av tilldelningskriterierna skulle ändras.
20 Vid sitt första möte den 22 juni 2006 beslutade upphandlingskommittén att ändra den inbördes viktningen av kriterierna innan den gemensamt utvärderade de anbud som hade inkommit. Upphandlingskommittén sänkte riktvärdet för det fjärde kriteriet till 25 procent (från 30 procent) och höjde riktvärdet för det sjätte kriteriet till 15 procent (från 10 procent). Riktvärdena för de övriga utvärderingskriterierna ändrades inte.
21 Därefter utvärderade kommittén anbuden och tilldelade kontraktet med tillämpning av den nya inbördes viktningen av de sju kriterierna, vilken precis hade godkänts.
22 Kommissionen inledde i maj år 2007, efter det att den hade mottagit ett klagomål, en skriftväxling med Irland.
23 Bland annat med beaktande av Irlands svar på den formella underrättelsen av den 17 oktober 2007 och det motiverade yttrandet av den 18 september 2008, bedömde kommissionen att principerna om likabehandling och insyn hade åsidosatts i samband med upphandlingsförfarandet. Kommissionen beslutade därför att väcka förevarande talan.
Talan
24 Det är klarlagt att det omtvistade kontraktet omfattas av direktivets tillämpningsområde samt att de översättnings- och tolkningstjänster som det är fråga om är hänförliga till den kategori av oprioriterade tjänster som omnämns i bilaga II B till direktivet.
25 Det ska erinras om att ”kontrakt avseende tjänster förtecknade i bilaga II B omfattas … av bestämmelserna i artikel 23 och artikel 35.4”, enligt artikel 21 i direktivet.
26 Av artikel 21 jämförd med artiklarna 23 och 35.4 i direktivet framgår att när kontrakt, såsom i förevarande fall, rör tjänster som är hänförliga till bilaga II B till direktivet, är de upphandlande myndigheterna endast skyldiga att beakta reglerna om tekniska specifikationer och att skicka kommissionen ett meddelande om upphandlingsresultatet.
27 Övriga regler om samordning av de förfaranden som föreskrivs i direktivet, i synnerhet reglerna avseende skyldigheten att öppna för konkurrens genom att offentliggöra ett föregående meddelande och reglerna i artikel 53 i direktivet rörande tilldelningskriterierna, är däremot inte tillämpliga på nämnda kontrakt.
28 Vad avser de tjänster som är hänförliga till bilaga II B i direktivet ska nämligen den fulla tillämpningen av direktivet, såsom framgår av skäl 19 häri, under en övergångsperiod begränsas till kontrakt för vilka direktivets bestämmelser kommer att göra det möjligt att utnyttja alla möjligheter till att öka handeln över gränserna.
29 Upphandlande myndigheter som tilldelar kontrakt som är hänförliga till nämnda bilaga II B är emellertid, trots att de inte är underkastade reglerna i direktivet avseende skyldigheten att öppna för konkurrens genom att offentliggöra ett föregående meddelande, skyldiga att rätta sig efter de grundläggande unionsrättsliga reglerna, och särskilt efter de principer om etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster som stadfästs i EUF-fördraget (dom av den 13 november 2007 i mål C‑507/03, kommissionen mot Irland, REG 2007, s. I‑9777, punkt 26).
30 Enligt fast rättspraxis syftar emellertid samordningen på gemenskapsnivå av förfarandena vid offentlig upphandling till att undanröja hinder för den fria rörligheten för tjänster och varor och således till att skydda intressena hos näringsidkare som är etablerade i en annan medlemsstat (domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Irland, punkt 27 och där angiven rättspraxis).
31 Härav följer att det system som har inrättats av unionslagstiftaren för upphandling av tjänster som omfattas av bilaga 1 B i direktivet inte kan tolkas på så sätt att det utgör hinder för att tillämpa de principer som följer av artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF, för det fall sådana kontrakt ändå är av ett bestämt gränsöverskridande intresse (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Irland, punkt 29), och därmed skyldigheterna som syftar till att säkerställa insyn i förfarandena och likabehandling av anbudsgivarna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 april 2010 i mål C‑91/08, Wall, REU 2010, s. I‑0000, punkt 37).
32 Principen om insyn är tillämplig när det berörda tjänstekontraktet kan intressera ett företag som är etablerat i en annan medlemsstat än den i vilken kontraktet tilldelas (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Irland, punkt 29).
33 Att det omtvistade kontraktet kunde intressera företag som är etablerade i en annan medlemsstat än Irland följer såväl av att ett meddelande om upphandlingen offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning som av att tre av anbudsgivarna är företag som är etablerade i en annan medlemsstat än Irland (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Wall, punkt 35).
34 Domstolen ska mot bakgrund av dessa överväganden undersöka huruvida de båda anmärkningar som har framställts av kommissionen, vilka inte avser någon av de båda bestämmelser i direktivet i enlighet med vilka en upphandling som är hänförlig till bilaga II B i direktivet ska ske, nämligen artiklarna 23 och 35.4, utan grundar sig på två krav som följer av unionens primärrätt, närmare bestämt iakttagandet av principerna om likabehandling och insyn, är välgrundade.
Den första anmärkningen: viktningen av tilldelningskriterierna ägde rum efter det att tidsfristen för att inkomma med anbud hade löpt ut
Parternas argument
35 Kommissionen har gjort gällande att Irland åsidosatte principerna om likabehandling och insyn genom att inbördes vikta de sju tilldelningskriterierna först efter det att fristen för att inkomma med anbud hade löpt ut.
36 Enligt kommissionen medförde denna sena viktning en betydande ändring av den vikt som kriterierna tillmättes i förhållande till varandra jämfört med det ursprungliga inbördes styrkeförhållandet, vilket anbudsgivarna rimligen hade rätt att utgå från med beaktande av handlingarna i upphandlingen.
37 Irland har i detta avseende inledningsvis preciserat att den upphandlande myndigheten inte, till skillnad från vad kommissionen uppgav i den ansökan genom vilken talan väcktes, innan anbuden inkom vare sig underförstått eller uttryckligen hade uppgett att tilldelningskriterierna i meddelandet om upphandling och i anmodan om att inkomma med ett anbud angavs i fallande prioritetsordning.
38 Tvärtom angavs det i meddelandet om upphandling att tilldelningskriterierna inte angavs i fallande prioritetsordning, och den upphandlande myndigheten har inte vid något tillfälle därefter gjort något uttalande av vilket det gick att sluta sig till att så inte längre var fallet.
39 Irland har vitsordat att den upphandlingskommitté som hade utsetts av den upphandlande myndigheten viktade tilldelningskriterierna inbördes efter det att fristen för att inkomma med anbud hade löpt ut. Detta fastställande av de olika kriteriernas vikt innebar emellertid, enligt Irland, inte att principerna om likabehandling och insyn åsidosattes.
Domstolens bedömning
40 Domstolen konstaterar inledningsvis att den omständigheten att Irland begärde att meddelandet om den omtvistade upphandlingen skulle offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning, såsom är möjligt enligt artikel 36 i direktivet, inte medförde att medlemsstaten var skyldig att genomföra upphandlingen i enlighet med de artiklar i detta direktiv som är tillämpliga på offentliga upphandlingar som är hänförliga till bilaga II A i direktivet (se, för ett liknande resonemang, analogt, rörande en offentlig upphandling som inte omfattas av tillämpningsområdet för ett direktiv, domen av den 22 september 1988 i mål 45/87, kommissionen mot Irland, REG 1988, s. 4929, punkterna 9 och 10; svensk specialutgåva, volym 9, s. 631).
41 För att den första anmärkningen ska kunna anses vara välgrundad krävs att den särskilda regeln om föregående viktning av kriterierna för tilldelning av ett kontrakt som är hänförligt till bilaga II A i direktivet kan betraktas som en direkt följd av att de upphandlande myndigheterna är skyldiga att iaktta principerna om likabehandling och insyn.
42 Det följer klart och tydligt av domstolens praxis rörande offentlig upphandling som har skett i enlighet med samtliga bestämmelser i de olika direktiv på området som föregick antagandet av direktivet att skyldigheten att underrätta potentiella anbudsgivare, innan de utformar sina anbud, om de upphandlingskriterier som dessa anbud måste uppfylla samt, om möjligt, kriteriernas inbördes vikt syftar till att säkerställa att principen om likabehandling av anbudsgivare och principen om insyn iakttas (se, bland annat, dom av den 12 december 2002 i mål C‑470/99, Universale-Bau m.fl., REG 2002, s. I‑11617, punkt 98, och av den 24 november 2005 i mål C‑331/04, ATI EAC e Viaggi di Maio m.fl., REG 2005, s. I‑10109, punkterna 22–24).
43 Även om skyldigheten att uppge upphandlingskriteriernas inbördes vikt i samband med att meddelandet om upphandling offentliggörs, såsom nu föreskrivs i artikel 53.2 i direktivet, syftar till att säkerställa att principerna om likabehandling och insyn iakttas, kan räckvidden av denna princip och denna skyldighet, i avsaknad av en särskild bestämmelse i direktivet, inte anses vara så omfattande att det, inom ramen för upphandlingar som inte omfattas av en bestämmelse som artikel 53 i direktivet, krävs att den inbördes viktningen av de kriterier som tillämpas av den upphandlande myndigheten fastställs i förväg och meddelas potentiella anbudsgivare när de uppmanas att inkomma med anbud. Såsom domstolen har angett, genom att använda uttrycket ”om möjligt” i de domar som citeras i föregående punkt, är den upphandlande myndigheten nämligen inte skyldig att ange viktningen av tilldelningskriterierna när upphandlingen inte omfattas av en bestämmelse som artikel 53.2 i direktivet.
44 Av detta följer att Irland, som hade gett potentiella anbudsgivare tillgång till de uppgifter som var relevanta för den omtvistade upphandlingen före den sista dagen för att inge anbud, inte åsidosatte principerna om likabehandling och insyn genom att vikta dessa tilldelningskriterier utan att informera de potentiella anbudsgivarna härom innan fristen för att inkomma med anbud löpte ut.
45 I den ursprungliga anbudsinfordran tillhandahöll den upphandlande myndigheten fler upplysningar än vad som krävs i direktivet, och tilldelningskriterierna i den omtvistade upphandlingen har i handlingarna inte formulerats på ett sätt som gör det möjligt att fastställa en skillnad i behandling till nackdel för företag som skulle kunna vara intresserade av upphandlingen och som är etablerade i en annan medlemsstat än Irland.
46 Genom att tillskriva dessa kriterier en viss inbördes vikt preciserade den upphandlande myndigheten endast hur inkomna anbud skulle utvärderas, utan att på något sätt åsidosätta skyldigheten att iaktta samma tolkning av tilldelningskriterierna, då dessa inte hade angetts i fallande prioritetsordning.
47 Av den omständigheten att tilldelningskriterierna angavs utan uppgifter om deras inbördes viktning kan man inte dra slutsatsen att kriterierna med nödvändighet angavs i fallande prioritetsordning eller att alla kriterier tillmättes samma vikt.
48 Den viktning av tilldelningskriterierna som ledamöterna i upphandlingskommittén genom en tablå informerades om skulle inte heller ha gett potentiella anbudsgivare, för det fall att den hade varit känd när anbuden förbereddes, upplysningar som skulle ha kunnat påverka utformningen av anbuden på ett avgörande sätt och ändrade inte heller dessa kriterier (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet ATI EAC e Viaggi di Maio m.fl., punkt 32).
49 Det ska tilläggas att förevarande talan, såsom den har lagts fram för domstolen, inte innehåller några upplysningar av vilka man kan sluta sig till att den inbördes viktningen av tilldelningskriterierna fastställdes efter det att kuverten med de inkomna anbuden hade öppnats.
50 Under dessa omständigheter konstaterar domstolen att kommissionens första anmärkning till stöd för talan saknar grund.
Den andra anmärkningen: viktningen av kriterierna ändrades efter en första granskning
Parternas argument
51 Kommissionen har gjort gällande att Irland genom att ändra den viktning av tilldelningskriterierna i den omtvistade upphandlingen som framgick av utvärderingstablån, efter det att en första granskning hade gjorts av de inkomna anbuden, åsidosatte principerna om likabehandling och insyn.
52 Kommissionen har preciserat att en sådan ändring, vilken ägde rum efter det att en första granskning hade gjorts av de inkomna anbuden, utgör ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen, utan att det är nödvändigt att fastställa huruvida de enskilda ledamöterna i upphandlingskommittén genomförde den första granskningen av anbuden på individuell basis eller gemensamt, med samtliga ledamöter närvarande.
53 Irland har gjort gällande att viktningen endast ändrades vid ett enda tillfälle och innan nämnda kommitté gemensamt hade granskat något av de inkomna anbuden.
54 Enligt Irland tillämpades den på detta sätt fastställda viktningen av kriterierna genomgående under hela det aktuella anbudsförfarandet, varför likabehandlingsprincipen inte har åsidosatts.
55 Irland har dessutom betonat att den inbördes viktningen av tilldelningskriterier endast ändrades i mycket liten utsträckning och inte kunde medföra att någon av anbudsgivarna diskriminerades. En efterhandsanalys visar faktiskt att den vinnande anbudsgivaren skulle ha fått kontraktet även på grundval av den ursprungliga viktningen av kriterierna.
Domstolens bedömning
56 Kommissionen har yrkat att domstolen ska fastställa att ändringen av den inbördes viktningen av tilldelningskriterierna utgör ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen såsom den följer av bestämmelserna i FEUF.
57 Vad gäller det omtvistade upphandlingsförfarandets gång ska det inledningsvis preciseras att ändringen av viktningen av tilldelningskriterierna genomfördes efter det att den upphandlande myndigheten, genom att tillhandahålla en utvärderingstablå, hade informerat ledamöterna i upphandlingskommittén om den inbördes viktningen av dessa kriterier för att dessa skulle kunna genomföra en första granskning av de anbud som hade inkommit.
58 Ledamöterna i upphandlingskommittén hade inte bara möjlighet att göra en enskild utvärdering av anbuden innan kommittén sammanträdde såsom ett kollegialt organ, utan de uppmanades att göra en sådan utvärdering för att underlätta kommitténs gemensamma granskning.
59 Under sådana omständigheter medför principerna om likabehandling och om insyn i upphandlingsförfaranden, såsom tidigare har fastställts av domstolen, att de upphandlande myndigheterna är skyldiga att tolka upphandlingskriterierna på samma sätt under hela förfarandet (se, analogt, dom av den 4 december 2003 i mål C‑448/01, EVN och Wienstrom, REG 2003, s. I‑14527, punkt 92).
60 Avseende själva upphandlingskriterierna gäller i än högre grad att de inte får genomgå någon förändring under upphandlingsförfarandets gång (se, analogt, domen i det ovannämnda målet EVN och Wienstrom, punkt 93).
61 En fas under vilken ledamöterna i upphandlingskommittén, innan det att nämnda kommitté sammanträder, gör en enskild utvärdering av de inkomna anbuden utgör en integrerad del av det aktuella upphandlingsförfarandet.
62 Under dessa omständigheter medför en ändring av viktningen av tilldelningskriterier vilken genomförs efter nämnda fas, under vilken anbuden underkastades en första granskning, att de kriterier som låg till grund för den första granskningen ändras. Ett sådant agerande är inte förenligt med principerna om likabehandling och insyn.
63 Slutligen ska det för det första preciseras att kommissionens andra anmärkning, i motsats till vad Irland har gjort gällande, är välgrundad, utan att det är nödvändigt att visa att ändringen av den inbördes viktningen ledde till att en av anbudsgivarna diskriminerades. Det räcker med att det inte kan uteslutas att ändringen, när den vidtogs, kunde få denna effekt.
64 För det andra har fastställelsen av att en medlemsstat har gjort sig skyldig till fördragsbrott inte något samband med frågan huruvida fördragsbrottet har vållat skada (dom av den 18 december 1997 i mål C‑263/96, kommissionen mot Belgien, REG 1997, s. I‑7453, punkt 30). Irland kan således inte åberopa den omständigheten att ingen anbudsgivare kan anses ha skadats eftersom kontraktet inte skulle ha tilldelats någon annan anbudsgivare än den som faktiskt erhöll det, även om utvärderingskommittén hade grundat sin granskning på den ursprungliga viktningen av tilldelningskriterierna.
65 Kommissionens andra anmärkning till stöd för talan ska således godtas.
66 Med beaktande av vad som har anförts ovan konstaterar domstolen att Irland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt principerna om likabehandling och insyn, såsom de har tolkats av Europeiska unionens domstol, genom att ändra viktningen av tilldelningskriterierna i den omtvistade upphandlingen efter det att en första granskning av de inkomna anbuden hade ägt rum.
67 Talan ogillas i övrigt.
Rättegångskostnader
68 Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Enligt artikel 69.3 i dessa regler kan domstolen besluta att kostnaderna skall delas eller att vardera parten skall bära sin kostnad om parterna ömsom tappar målet på en eller flera punkter.
69 Eftersom kommissionens talan endast delvis har bifallits ska vardera parten bära sin rättegångskostnad.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande:
1) Irland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt principerna om likabehandling och insyn, såsom de har tolkats av Europeiska unionens domstol, genom att ändra viktningen av kriterierna för tilldelning av ett kontrakt avseende tillhandahållande av översättnings- och tolkningstjänster efter det att en första granskning av de inkomna anbuden hade ägt rum.
2) Talan ogillas i övrigt.
3) Europeiska kommissionen och Irland ska bära sina rättegångskostnader.
Underskrifter