Talan väckt den 15 maj 2018 – EPSU och Willem Goudriaan mot kommissionen

(Mål T-310/18)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: European Federation of Public Service Unions (EPSU) (Bryssel, Belgien) och Jan Willem Goudriaan (Bryssel) (ombud: R. Arthur, Solicitor, och R. Palmer, Barrister)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara svarandens beslut av den 5 mars 2018 att inte föreslå för rådet att genomföra ett avtal mellan arbetsmarknadens parter inom EU av den 21 december 2015 om rätt till information och samråd för offentliga tjänstemän och anställda inom centrala statliga förvaltningar – vilket ingicks med stöd av artikel 155.1 FEUF – i direktivform genom ett beslut av rådet enligt artikel 155.2 FEUF,

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena två grunder.

Första grunden: Det angripna beslutet antogs i strid med artikel 155.2 FEUF. Kommissionen saknade behörighet att vägra att föreslå att rådet skulle genomföra avtalet genom ett rådsbeslut då några invändningar inte gjorts avseende vare sig avtalsparternas ställning som företrädare eller avtalets lagenlighet.

Sökandena gör gällande att kommissionens beslut att inte föreslå för rådet att genomföra avtalet genom ett rådsbeslut strider mot artikel 155.2 FEUF och mot kravet på iakttagande av den självständighet som arbetsmarknadens parter åtnjuter i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 152 FEUF.

Sökandena anför vidare att kommissionen var skyldig att lägga fram ett förslag för rådet, med mindre den kunde åberopa väl underbygda argument för att anse att de av arbetsmarknadens parter som ingick avtalet inte var tillräckligt representativa eller att avtalet var rättsstridigt

Sökandena menar att kommissionen gjorde en bedömning av huruvida avtalet var lämpligt, vilket inte ingår i dess befogenheter.

Andra grunden: Det angripna beslutets motivering är uppenbart felaktig och grundlös.

Sökandena gör gällande att de grunder som kommissionen åberopat i det angripna beslutet inte utgör tillräckligt stöd för att motivera kommissionens vägran att lägga fram ett förslag för rådet att anta avtalet.

Sökandena anför vidare att de enda grunder som skulle kunna ha utgjort stöd för att vägra att lägga fram ett sådant förslag skulle ha varit en motiverad invändning om att arbetsmarknadens aktuella parter inte var representativa eller avseende lagenligheten av ett beslut från rådet om att införliva avtalet genom ett direktiv.

Slutligen vidhåller sökandena att kommissionen under alla omständigheter misslyckades med att göra en bedömning av avtalets betydelse. Den kunde därför inte motivera sitt beslut att vägra lägga fram ett förslag om att avtalet ska införlivas i form av ett direktiv med proportionalitets- eller subsidiaritetsskäl, även om det i princip hade varit möjligt att åberopa sådana skäl.

____________