Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad – Sofia-grad (Bulgarien) den 18 januari 2016 – Angel Marinkov mot Predsedatel na Darzhavna agentsia za balgarite v chuzhbina
(Mål C-27/16)
Rättegångsspråk: bulgariska
Hänskjutande domstol
Administrativen sad – Sofia-grad
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Angel Marinkov
Motpart: Predsedatel na Darzhavna agentsia za balgarite v chuzhbina
Tolkningsfrågor
1. Ska artikel 1[4].1 c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning)1 och artikel 3.1 c i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling2 tolkas så, att de är tillräckligt precisa och klara och därmed är tillämpliga i fråga om den rättsliga ställningen för en tjänsteman som har sagts upp från en offentlig anställning om
a) beslut om uppsägningen togs efter en indragning av antalet likvärdiga tjänster (funktioner) som innehades av den uppsagda personen samt andra tjänstemän, både kvinnor och män,
b) uppsägningen genomfördes på grundval av en neutral bestämmelse i den nationella lagstiftningen,
c) den uppsägning som det rör sig om i det aktuella fallet enligt de nationella bestämmelserna inte omfattas av några kriterier eller någon skyldighet att göra en bedömning med avseende på samtliga personer som kan komma att beröras av uppsägningen och det inte heller föreligger någon skyldighet att motivera uppsägningen av den aktuella personen?
2. Ska artikel 1[4].1 c i direktiv 2006/54 och artikel 3.1 c i direktiv 2000/78 jämförda med artiklarna 30, 47 och 52.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas så, att de tillåter en nationell åtgärd enligt artikel 157.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 21 i lagen om skydd mot diskriminering (Zakon za zashtita ot diskriminatsia), jämförda med artikel 106.1 led 2 i tjänstemannalagen (Zakon za darzhavnia sluzhitel), om de sistnämnda bestämmelserna inte uttryckligen föreskriver att skyldigheten att göra ett urval eller dessa kriterier ska utgöra en del av rätten till uppsägning för ett sådant fall av uppsägning som anges i den första tolkningsfrågan, dvs. där en tjänsteman sägs upp från en offentlig anställning (som avslutas till följd av en indragning av antalet likvärdiga tjänster, som innehas av både män och kvinnor), och att dessa enligt administrativ praxis respektive domstolspraxis endast erkänns om den myndighet som ansvarar för uppsägningen själv har godkänt ett förfarande och kriterier, men där det däremot i det identiska fallet där en arbetstagare sägs upp från en offentlig anställning, normativt har fastställts en skyldighet respektive kriterier för att göra ett urval som en del av myndighetens rätt till uppsägning?
3. Ska artikel 1[4].1 c i direktiv 2006/54 och artikel 3.1 c i direktiv 2000/78 jämförda med artiklarna 30, 47 och 52.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna tolkas så, att uppsägningen av en tjänsteman från en offentlig anställning är omotiverad och därmed oförenlig med de ovannämnda bestämmelserna enbart av det skälet att den administrativa myndigheten inte har gjort något urval eller redovisat några objektiva kriterier eller grunder för sitt beslut att säga upp den aktuella personen, om denna person har en identisk tjänst som andra personer, kvinnor och män, och uppsägningen har gjorts med stöd av en neutral bestämmelse?
4. Ska artiklarna 18 och 25 i direktiv 2006/54 jämförda med artikel 30 i stadgan om de grundläggande rättigheterna tolkas så, att proportionalitetsprincipen har beaktats och att de tillåter nationella bestämmelser som föreskriver att gottgörelse ska betalas ut i högst sex månader vid en rättsstridig uppsägning samt anger gottgörelsens högsta tillåtna nivå – grundlönen för tjänsten i fråga, dock endast om personen i fråga är arbetslös eller får en lägre ersättning –, även om detta medför överträdelser av den unionsrättsliga principen om likabehandling i arbetslivet, under förutsättning att personens anspråk på att återinsättas på samma tjänst framställs separat och inte ingår i personens anspråk på att erhålla gottgörelse enligt den nationella lagstiftningen i respektive medlemsstat?
____________1 EUT L 204, s.23.
2 EUT L 303, s.16.