Language of document :

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen)

den 14 juni 2007 (*)

”Fördragsbrott – Förordning (EG) nr 261/2004 – Luftfart – Nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar – Kompensation och assistans till passagerare – Fastställande av påföljder”

I mål C‑333/06,

angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 28 juli 2006,

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av R. Vidal Puig och K. Simonsson, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

sökande,

mot

Konungariket Sverige, företrätt av A. Kruse, i egenskap av ombud,

svarande,

meddelar

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden P. Kūris (referent) samt domarna K. Schiemann och J. Makarczyk,

generaladvokat: P. Mengozzi,

justitiesekreterare: R. Grass,

efter det skriftliga förfarandet,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

1        Europeiska gemenskapernas kommission har yrkat att domstolen skall fastställa att Konungariket Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, s. 1), genom att inte fastställa påföljder för överträdelse av bestämmelserna i denna förordning.

2        Artikel 14 i förordning nr 261/2004 har följande lydelse:

”1.      Det lufttrafikföretag som utför flygningen skall vid incheckningen se till att ett tydligt anslag med följande text finns uppsatt väl synligt för passagerarna: ’Om ni nekas att stiga ombord eller om er flygning är inställd eller försenad med minst två timmar, kan ni vid incheckningsdisken eller utgången till flygplanet begära att få ett exemplar av den text som anger era rättigheter, särskilt rätten till kompensation och assistans.’

2.      När lufttrafikföretaget som utför flygningen nekar ombordstigning eller ställer in en flygning skall det ge varje berörd passagerare skriftlig information om reglerna för kompensation och assistans i enlighet med denna förordning. Även passagerare som utsatts för en försening med minst två timmar skall erhålla sådan information. Passagerarna skall också ges skriftlig information om hur det nationella organ som avses i artikel 16 kan kontaktas.

3.      Lämpliga alternativa medel skall användas vid tillämpningen av bestämmelserna i denna artikel med avseende på blinda och synskadade personer.”

3        I artikel 16.3 i nämnda förordning föreskrivs följande:

”De påföljder som medlemsstaterna fastställer för överträdelse av bestämmelserna i denna förordning skall vara effektiva, proportionella och avskräckande.”

4        Enligt artikel 19 i förordning nr 261/2004 trädde förordningen i kraft den 17 februari 2005.

5        Eftersom kommissionen ansåg att Konungariket Sverige hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 16 i förordning nr 261/2004, inledde den det fördragsbrottsförfarande som föreskrivs i artikel 226 EG. Efter det att kommissionen hade anmodat denna medlemsstat att inkomma med sina synpunkter, riktade den, i en skrivelse av den 13 juli 2005, ett motiverat yttrande till medlemsstaten och anmodade den att vidta de åtgärder som var nödvändiga för att följa det motiverade yttrandet inom två månader från mottagandet.

6        Konungariket Sverige uppgav i sitt svar av den 12 september 2005 att det krav i fråga om påföljder som följer av förordning nr 261/2004 i betydande utsträckning var uppfyllt genom gällande lagstiftning, såväl marknadsrättslig som civilrättslig. Konungariket Sverige medgav emellertid att det i den nationella lagstiftningen inte föreskrevs några påföljder för åsidosättande av den informationsplikt som avses i artikel 14 i förordning nr 261/2004 och att det därför avsåg att ändra lagstiftningen. Det uppgavs att ett ändringsförfarande hade inletts.

7        Eftersom kommissionen inte hade erhållit någon annan information som gjorde det möjligt att dra slutsatsen att nämnda ändringar av lagstiftningen hade beslutats, väckte kommissionen förevarande talan.

8        Kommissionen har i sin ansökan gjort gällande att även om den svenska rättsordningen innehåller bestämmelser om påföljder för en del av bestämmelserna i förordning nr 261/2004, har Konungariket Sverige – genom att inte fastställa påföljder för överträdelser av artikel 14 i förordningen – ännu inte infört ett fullständigt system av påföljder för överträdelser av samtliga bestämmelser i förordningen.

9        Den svenska regeringen har medgett kommissionens talan i sitt svaromål. Den har emellertid förklarat att full överensstämmelse med de krav som ställs i förordning nr 261/2004 kommer att uppnås genom vissa ändringar i den nationella lagstiftningen, vilka är avsedda att träda i kraft den 1 januari 2007.

10      Enligt fast rättspraxis skall förekomsten av ett fördragsbrott bedömas mot bakgrund av den situation som rådde i medlemsstaten vid utgången av den frist som har angetts i det motiverade yttrandet (se bland annat dom av den 14 september 2004 i mål C‑168/03, kommissionen mot Spanien, REG 2004, s. I‑8227, punkt 24, och av den 30 november 2006 i mål C‑32/05, kommissionen mot Luxemburg, REG 2006, s. I‑11323, punkt 22).

11      Konungariket Sverige hade inte, vid utgången av den frist som angetts i det motiverade yttrandet, uppfyllt alla skyldigheter enligt förordning nr 261/2004 i fråga om fastställande av påföljder.

12      Under dessa omständigheter skall kommissionens talan bifallas, såvitt avser underlåtenheten att föreskriva påföljder för överträdelser av artikel 14 i nämnda förordning.

13      Kommissionen har dock inte visat att något fördragsbrott skulle ha ägt rum med avseende på andra bestämmelser i nämnda förordning.

14      Mot bakgrund av det ovan anförda skall det fastställas att Konungariket Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 16 i förordning nr 261/2004, genom att inte fastställa påföljder för överträdelse av artikel 14 i denna förordning.

 Rättegångskostnader

15      Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Konungariket Sverige skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Konungariket Sverige har tappat målet skall kommissionens yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (sjätte avdelningen) följande:

1)      Konungariket Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91, genom att inte fastställa påföljder för överträdelse av artikel 14 i denna förordning.

2)      Talan ogillas i övrigt.

3)      Konungariket Sverige skall ersätta rättegångskostnaderna.

Underskrifter


* Rättegångsspråk: svenska.