Language of document : ECLI:EU:C:2010:829

Mål C-497/10 PPU

Barbara Mercredi

mot

Richard Chaffe

(begäran om förhandsavgörande från Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division))

”Civilrättsligt samarbete – Förordning (EG) nr 2201/2003 – Äktenskapsmål och mål om föräldraansvar – Barn till ogifta föräldrar – Begreppet ’hemvist’ för ett spädbarn – Begreppet vårdnad”

Sammanfattning av domen

1.        Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet samt erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar – Förordning nr 2201/2003 – Begreppet ”hemvist” för ett barn

(Rådets förordning nr 2201/2003, artiklarna 8, 10 och 13)

2.        Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet samt erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar – Förordning nr 2201/2003 – Domstols behörighet i mål om föräldraansvar – Slutligt beslut från en domstol i en medlemsstat varigenom domstolen, med stöd av 1980 års Haagkonvention, avslår en begäran om omedelbart återlämnande av ett barn till en annan medlemsstat – Inverkan på de beslut som ska fattas längre fram i sistnämnda medlemsstat i mål som redan har anhängiggjorts och som fortfarande pågår där

(Rådets förordning nr 2001/2003, artikel 19)

3.        Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet samt erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar – Förordning nr 2201/2003 – Domstols behörighet i mål om föräldraansvar – Litispendens

(Rådets förordning nr 2201/2003, artikel 19)

1.        Begreppet hemvist i den mening som avses i artiklarna 8 och 10 i förordning nr 2201/2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning nr 1347/2000 ska tolkas så, att det motsvarar den plats som avspeglar det förhållande att barnet i viss utsträckning är integrerat i socialt hänseende och familjehänseende. När det är fråga om ett spädbarn som har bortförts till en annan medlemsstat än den där barnet har sitt hemvist och som tillsammans med sin mor endast i några dagar har vistats i denna medlemsstat, ska i detta hänseende bland annat beaktas vistelsens varaktighet och regelbundenhet, villkoren för och skälen till vistelsen i denna medlemsstat och till moderns flyttning till denna stat samt även, och särskilt med hänsyn till barnets ålder, moderns geografiska ursprung och familjeursprung samt moderns och barnets familjerelationer och sociala relationer i denna medlemsstat. Det ankommer på den nationella domstolen att fastställa barnets hemvist mot bakgrund av samtliga faktiska omständigheter i det enskilda fallet.

För det fall tillämpningen av ovannämnda kriterier i målet vid den nationella domstolen skulle leda till den slutsatsen att barnets hemvist inte kan fastställas, ska behörig domstol fastställas på grundval av kriteriet ”där barnet befinner sig”, i artikel 13 i förordning nr 2201/2003.

(se punkterna 56, 57 och punkt 1 i domslutet)

2.        Ett beslut från en domstol i en medlemsstat, varigenom domstolen med stöd av 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn avslår en begäran om omedelbart återförande av ett barn till en domkrets i en annan medlemsstat, har ingen inverkan på de beslut som ska fattas i sistnämnda medlemsstat i mål avseende föräldraansvar som redan har anhängiggjorts och som fortfarande pågår där.

Enligt artikel 19 i 1980 års Haagkonvention ska en sådan dom inte tolkas som ett avgörande i sak av någon fråga som rör vårdnaden, även om den har vunnit laga kraft.

(se punkterna 65, 66 och 71 samt punkt 2 i domslutet)

3.        Ett beslut från en domstol i en medlemsstat som ännu inte vunnit laga kraft och som avser föräldraansvar för ett barn har ingen inverkan på de beslut som ska fattas i en annan medlemsstat i mål avseende föräldraansvar som redan har anhängiggjorts och som fortfarande pågår där.

I en sådan situation, då det föreligger en konflikt mellan två domstolar i två olika medlemsstater, vid vilka talan om föräldraansvar för ett barn har väckts rörande samma sak med stöd av förordning nr 2201/2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning nr 1347/2000, är artikel 19.2 i nämnda förordning tillämplig. Enligt denna artikel ska, till dess att behörigheten hos den domstol vid vilken talan först har väckts har fastställts, den domstol vid vilken talan har väckts senare låta handläggningen av målet vila och får således inte döma i det mål som har anhängiggjorts vid den.

(se punkterna 68, 69 och 71)