Language of document : ECLI:EU:F:2010:167

PERSONALDOMSTOLENS DOM
(tredje avdelningen)

den 15 december 2010

Mål F-14/09

Ana Maria Almeida Campos m.fl.

mot

Europeiska unionens råd

”Personalmål – Tjänstemän – Befordran – Befordringsförfarandet 2008 – Jämförelse av kvalifikationerna mellan handläggare som innehar lingvisttjänster och handläggare som är innehar generalisttjänster”

Saken: Talan enligt artikel 236 EG och artikel 152 EA, genom vilken Ana Maria Almeida Campos och fyra andra tjänstemän i rådet yrkar ogiltigförklaring av rådets beslut att inte uppta dem i förteckningen över tjänstemän som befordrats till lönegrad AD 12 i befordringsförfarandet 2008 och av besluten att befordra tjänstemän ur tjänstegruppen AD som innehar andra tjänster än lingvisttjänster till lönegrad AD 12.

Avgörande:      Besluten genom vilka rådet beslutade att inte befordra sökandena till lönegrad AD 12 i befordringsförfarandet 2008 ogiltigförklaras. Talan ogillas i övrigt. Rådet ska ersätta rättegångskostnaderna.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Objektiv identitet

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

2.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Villkor – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Gränser – Iakttagande av principen om likabehandling

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45.1; rådets förordning nr 723/2004)

1.      Regeln om överensstämmelse mellan klagomålet och ansökan har åsidosatts endast om talan ändrar klagomålets föremål eller saken, varvid begreppet sak ska tolkas i vid bemärkelse. I enlighet med en sådan tolkning, och vad beträffar yrkanden om ogiltigförklaring, avses med ”saken i målet” sökandens bestridande av den angripna rättsaktens materiella lagenlighet, alternativt bestridandet av den angripna rättsaktens formella lagenlighet.

Eftersom sökandena har ifrågasatt den materiella lagenligheten av de rättsakter som omfattas av talan i sina klagomål kan en grund genom vilken den materiella lagenligheten av dessa rättsakter bestrids även tas upp till prövning i det aktuella målet.

(se punkt 28)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 1 juli 2010, Mandt mot parlamentet, F‑45/07, punkterna 119 och 120

2.      Det framgår uttryckligen av lydelsen i artikel 45.1 i tjänsteföreskrifterna att tillsättningsmyndigheten, inom ramen för ett befordringsförfarande, är skyldig att träffa sitt val på grundval av en jämförelse av kvalifikationerna mellan de funktionärer som kan komma i fråga för befordran.

Även om tillsättningsmyndigheten enligt tjänsteföreskrifterna har behörighet att göra denna jämförelse enligt det förfarande eller på det sätt som den finner lämpligt är de skyldiga att göra jämförelsen med omsorg och opartiskhet, i tjänstens intresse och i enlighet med principen om likabehandling. I praktiken ska jämförelsen göras på lika villkor och utifrån jämförbara informations- och upplysningskällor.

Dessutom förutsätts i artikel 45.1 i tjänsteföreskrifterna, enligt vilken tillsättningsmyndigheten ska göra en jämförelse mellan kvalifikationerna mellan de tjänstemän som kan komma i fråga för befordran, att jämförelsen omfattar alla tjänstemän som kan befordras, oavsett vilka tjänster de innehar. Detta krav är uttryck för såväl principen om likabehandling av tjänstemän som principen om rätt till karriärutveckling.

När det gäller ett befordringsförfarande som genomförs i två steg – en första jämförelse, i två olika rådgivande befordringskommittéer, av kvalifikationerna mellan tjänstemän som innehar lingvisttjänster och tjänstemän som innehar andra tjänster och härefter tillsättningsmyndighetens jämförelse av kvalifikationerna mellan dessa båda grupper av tjänstemän – syftar det första steget i förfarandet, nämligen den första jämförelsen i två olika rådgivande befordringskommittéer av kvalifikationerna mellan de två grupperna, med beaktande av att tjänstemännen i den förstnämnda gruppen har mycket specifika arbetsuppgifter till skillnad från tjänstemännen i den sistnämnda gruppen, endast till att upplysa tillsättningsmyndigheten om namnen på de tjänstemän som ska befordras. Detta steg i förfarandet hindrar således inte en verklig jämförande bedömning av tjänstemännens kvalifikationer, utan bidrar tvärtom till principen om god förvaltning.

När det gäller det andra steget i befordringsförfarandet, det vill säga tillsättningsmyndighetens jämförelse av kvalifikationerna mellan de tjänstemän som kan komma i fråga för befordran, har förordning nr 723/2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen avskaffat den tidigare distinktionen mellan, å ena sidan, tjänster som inte är lingvisttjänster och som innehas av tjänstemän i kategorierna A–D och, å andra sidan, lingvisttjänster som innehas av tjänstemän i kategorin LA. Förordningen har skapat en ny karriärstruktur bestående av två tjänstegrupper, nämligen assistenter (AST), som ersätter de tidigare kategorierna C och B, och handläggare (AD), som ersätter den tidigare kategorin A och även lingvistkategorin LA. Då lagstiftaren således har haft för avsikt att slå samman alla handläggare, oavsett om de innehar lingvisttjänster eller andra tjänster, till en enda tjänstegrupp, ankom det på tillsättningsmyndigheten, som är behörig att besluta om befordran, att göra en enda jämförelse av kvalifikationerna för alla handläggare som kunde befordras till lönegrad AD 12.

(se punkterna 29–31 och 33–35)

Hänvisning till

Domstolen: 1 juli 1976, de Wind mot kommissionen, 62/75, REG 1976, s. 1167, punkt 17

Förstainstansrätten: 30 november 1993, Tsirimokos mot parlamentet, T‑76/92, REG 1993, s. II‑1281, punkt 21; 9 april 2003, Tejada Fernández mot kommissionen, T‑134/02, REGP 2003, s. I‑A‑125 och II‑609, punkt 41; 13 juli 1995, Rasmussen mot kommissionen, T‑557/93, REGP 1995, s. I‑A‑195 och II‑603, punkterna 20 och 21; 19 mars 2003, Tsarnavas mot kommissionen, T‑188/01–T‑190/01, REGP 2003, s. I‑A‑95 och II‑495, punkterna 98 och 121