Language of document : ECLI:EU:F:2011:15

BESLUT MEDDELAT AV PERSONALDOMSTOLENS ORDFÖRANDE

den 15 februari 2011

Mål F-104/10 R

Mario Alberto de Pretis Cagnodo och Serena Trampuz de Pretis Cagnodo

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Interimistiskt förfarande – Begäran om uppskov med verkställighet – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Föreligger inte”

Saken: Ansökan med stöd av artiklarna 278 FEUF och 157 EA samt artikel 279 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget i kraft av artikel 106a i det sistnämnda fördraget genom vilken Mario Alberto de Pretis Cagnodo och hans maka Serena Trampuz de Pretis Cagnodo har begärt att ”indrivningsförfarandet” avseende de belopp som motsvarar kostnaderna för Serena Trampuz de Pretis Cagnodos sjukhusvistelse ska avbrytas.

Avgörande: Begäran om interimistiska åtgärder avslås. Beslut om rättegångskostnaderna kommer att meddelas senare.

Sammanfattning

1.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Fumus boni juris – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Kumulativ karaktär – Avvägning mellan samtliga intressen som är i fråga – Ordning i vilken prövning ska ske och sättet för prövningen – Utrymme för skönsmässig bedömning för domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder

(Artiklarna 278 FEUF och 279 FEUF; personaldomstolens rättegångsregler, artikel 102.2)

2.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Villkor för beviljande – Allvarlig och irreparabel skada – Bevisbörda – Rent ekonomisk skada

(Artikel 278 FEUF; personaldomstolens rättegångsregler, artikel 102.2)

3.      Interimistiskt förfarande – Sakprövningsförutsättningar – Ansökan – Formkrav – Framställning av grunderna som gör att det framstår som omedelbart befogat att bevilja åtgärden

(Artiklarna 278 FEUF och 279 FEUF; personaldomstolens rättegångsregler, artiklarna 35.1 d, 102.2 och 102.3)

1.      I artikel 102.2 i personaldomstolens rättegångsregler föreskrivs att en ansökan om interimistiska åtgärder ska ange föremålet för talan, de omständigheter som ställer krav på skyndsamhet och de faktiska och rättsliga grunder på vilka den begärda åtgärden omedelbart framstår som befogad.

Villkoren att ansökan ska ställa krav på skyndsamhet och att den ska framstå som befogad (fumus boni juris) är kumulativa. En ansökan om interimistiska åtgärder ska således avslås om något av dessa villkor inte är uppfyllt. Den domstol som prövar ansökan om en interimistisk åtgärd gör i förekommande fall även en avvägning mellan de föreliggande intressena.

Vid denna helhetsbedömning förfogar domstolen i det interimistiska förfarandet över ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning och är fri att med avseende på de särskilda omständigheterna i fallet i fråga avgöra sättet att pröva om dessa villkor är uppfyllda liksom i vilken ordning denna prövning ska utföras, då det inte finns någon bestämmelse i gemenskapsrätten i vilken det föreskrivs ett redan upprättat analysschema för bedömningen av om det är nödvändigt att bevilja interimistiska åtgärder.

(se punkterna 15–17)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 10 september 1999, Elkaïm och Mazuel mot kommissionen, T‑173/99 R, punkt 18; 9 augusti 2001, De Nicola mot EIB, T‑120/01 R, punkterna 12 och 13

Personaldomstolen: 31 maj 2006, Bianchi mot ETF, F‑38/06 R, punkterna 20 och 22

2.      Kravet på skyndsamhet avseende en ansökan om interimistiska åtgärder ska bedömas med beaktande av om det är nödvändigt att fatta ett interimistiskt beslut för att undvika att den som ansöker om den interimistiska åtgärden åsamkas allvarlig och irreparabel skada. En skada av ekonomisk art kan inte anses vara irreparabel, eller ens svår att avhjälpa, förutom i undantagsfall, eftersom den i regel kan avhjälpas genom ekonomisk ersättning vid ett senare tillfälle.

En interimistisk åtgärd kan vara befogad även då det rör sig om en rent ekonomisk skada om det framgår att sökandens ekonomiska bärkraft skulle äventyras om denna åtgärd inte vidtas, eftersom sökanden då inte skulle förfoga över de belopp som normalt hade gjort det möjligt för honom att möta samtliga utgifter som är ofrånkomliga för att säkerställa att sökandens grundläggande behov tillgodoses fram till dess domstolen prövar målet i sak.

För att kunna bedöma huruvida den skada som påstås kunna uppkomma är av allvarlig och irreparabel karaktär – vilket därmed undantagsvis kan motivera uppskov med verkställigheten av det angripna beslutet – måste domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder under alla omständigheter ha tillgång till konkreta och precisa uppgifter, som stöds av detaljerade handlingar vilka visar inhibitionssökandens finansiella ställning och gör det möjligt att bedöma de troliga konsekvenserna om de begärda åtgärderna inte vidtas.

Under alla förhållanden är det den part som ansökt om uppskov med verkställigheten av det angripna beslutet som ska visa att den inte kan invänta beslut i huvudförfarandet utan att drabbas av en allvarlig och irreparabel skada.

(se punkterna 23–26)

Hänvisning till

Domstolen: 22 januari 1988, Top Hit Holzvertrieb mot kommissionen, 378/87 R, punkt 18; 18 oktober 1991, Abertal m.fl. mot kommissionen, C‑213/91 R, punkt 18; 11 april 2001, kommissionen mot Cambridge Healthcare Supplies, C‑471/00 P(R), punkt 113; 7 maj 2002, Aden m.fl. mot rådet och kommissionen, T‑306/01 R, punkt 94

Förstainstansrätten: 2 april 1998, Arbeitsgemeinschaft Deutscher Luftfahrt-Unternehmen och Hapag-Lloyd mot kommissionen, T‑86/96 R, punkterna 64, 65 och 67; 16 juli 1999, Hortiplant mot kommissionen, T‑143/99 R, punkt 18; 3 juli 2000, Carotti mot revisionsrätten, T‑163/00 R, punkt 8; 15 juni 2001, Bactria mot kommissionen, T‑339/00 R, punkt 94; 18 oktober 2001, Aristoteleio Panepistimio Thessalonikis mot kommissionen, T‑196/01 R, punkt 32; 15 november 2001, Duales System Deutschland mot kommissionen, T‑151/01 R, punkt 187; 3 december 2002, Neue Erba Lautex mot kommissionen, T‑181/02 R, punkt 82; 13 oktober 2006, Vischim mot kommissionen, T‑420/05 R II, punkterna 83 och 84; 25 april 2008, Vakakis mot kommissionen, T‑41/08 R, punkt 52

3.      När det gäller en åberopad ekonomisk skada ska den part som ansökt om den interimistiska åtgärden ge en rättvisande helhetsbild av sin finansiella situation i samband med att ansökan om interimistiska åtgärden inlämnas. Som följer av artikel 35.1 d jämfört med artikel 102.2 och 102.3 i personaldomstolens rättegångsregler ska en ansökan om interimistiska åtgärder i sig ska göra det möjligt för svaranden att förbereda sitt yttrande och för domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder att pröva ansökan, i förekommande fall, utan att ha tillgång till andra uppgifter, eftersom de väsentligaste faktiska och rättsliga omständigheter som ansökan grundas på ska framgå av innehållet i själva ansökan.

(se punkt 28)

Hänvisning till

Domstolen: ovannämnda målet Aden m.fl. mot rådet och kommissionen, punkt 52

Förstainstansrätten: 15 januari 2001, Stauner m.fl. mot parlamentet och kommissionen, T‑236/00 R, punkt 34; 23 maj 2005, Dimos Ano Liosion m.fl. mot kommissionen, T‑85/05 R, punkt 37; 4 februari 2010, Portugal mot Transnáutica och kommissionen, T‑385/05 TO R, punkterna 11–13