PERSONALDOMSTOLENS BESLUT

(första avdelningen)

den 4 februari 2011

Mål F-34/10

Oscar Orlando Arango Jaramillo m.fl.

mot

Europeiska investeringsbanken (EIB)

”Personalmål – Personal vid Europeiska investeringsbanken – Reform av pensionssystemet – Talan har väckts för sent – Avvisning”

Saken: Talan väckt med stöd av artikel 41 i Europeiska investeringsbankens personalföreskrifter varigenom Oscar Orlando Arango Jaramillo och 34 andra tjänstemän vid Europeiska investeringsbanken (EIB) yrkar ogiltigförklaring av sina lönebesked för februari månad år 2010, i den mån dessa återspeglar EIB:s beslut att höja deras avgifter till pensionssystemet, samt yrkande om att banken ska förpliktas utge skadestånd till dem.

Avgörande: Talan avvisas. Sökandena ska ersätta samtliga rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Personal vid Europeiska investeringsbanken – Talan – Frister – Kravet på en rimlig frist

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91)

2.      Förfarande – Tidsfrist för väckande av talan – Utgången frist – Oförutsägbara omständigheter eller force majeure – Begrepp

(Domstolens stadga, artikel 45 andra stycket)

1.      Eftersom det varken i EUF-fördraget eller i Europeiska investeringsbankens personalföreskrifter förekommer några angivelser avseende frister för att väcka talan i samband med frister mellan banken och dess anställda fastställer unionsdomstolen, efter en avvägning mellan de berördas rätt till en rättslig prövning och kravet på rättssäkerhet, att talan i sådana tvister ska väckas inom rimlig tid och bedömer med utgångspunkt av de villkor gällande tidsfrister som anges i artikel 91 i tjänsteföreskrifterna att en frist på tre månader i princip bör anses som rimlig.

En strikt tillämpning av reglerna om tidsfrister avseende möjligheten för anställda vid EIB att väcka talan kan inte i sig påverka rätten till ett verksamt rättsligt skydd eftersom dessa villkor är påkallade med hänsyn till kravet på rättssäkerhet och nödvändigheten av att undvika all diskriminering eller godtycklig behandling i rättskipningen.

(se punkterna 14 och 20)

Hänvisning till

Domstolen: 17 maj 2002, Förbundsrepubliken Tyskland mot parlamentet och rådet, C‑406/01, punkt 20

Förstainstansrätten: 23 februari 2001, De Nicola mot revisionsrätten, T‑7/98, T‑208/98 och T‑109/99, punkterna 97–99, 100, 101, 107 och 119, samt där angiven rättspraxis

2.       Begreppen force majeure och oförutsebara omständigheter innefattar ett objektivt rekvisit som hänför sig till onormala omständigheter som inte beror på den berörde och ett subjektivt rekvisit avseende den berördes skyldighet att vidta lämpliga åtgärder för att skydda sig mot följderna av den onormala händelsen, utan att för den skull göra överdrivna uppoffringar. I synnerhet bör den berörde noggrant övervaka hur förfarandet framskrider och, bland annat, bemöda sig om att omsorgsfullt iaktta föreskrivna tidsfrister.

När talan väcks på elektronisk väg den sista dagen innan fristen löper ut, kl. 23:59, och inkommer till e-postadressen hos personaldomstolens kansli dagen därefter, kl. 00:00, det vill säga mindre än två minuter för sent, kan en sådan försening inte betraktas som en sådan onormal omständighet som enligt rättspraxis kan anses utgöra force majeure och vara oförutsägbar, med beaktande av de störningar som kan förekomma vid skickandet av elektroniska meddelanden och som till exempel kan uppkomma till följd av fel vid nätåtkomsten hos meddelandets avsändare eller mottagare.

(se punkterna 23 och 24)

Hänvisning till

Domstolen: 15 december 1994, Bayer mot kommissionen, C‑195/91 P, punkt 32