Language of document : ECLI:EU:F:2011:43

PERSONALDOMSTOLENS DOM (första avdelningen)

den 13 april 2011

Mål F-38/10

Ioannis Vakalis

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tjänstemän – Pension – Överföring av pensionsrättigheter som har förvärvats i Grekland till pensionssystemet för de anställda vid institutionerna – Beräkning av erhållna rättigheter – Invändning om rättsstridighet avseende genomförandebestämmelserna till artiklarna 11 och 12 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna – Principen om likabehandling – Principen om eurons neutralitet”

Saken: Talan väckt med stöd av artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, varigenom Ioannis Vakalis yrkar ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 19 augusti 2009, genom vilket sökandens pensionsrättigheter vid överföringen till unionssystemet fastställdes samt beslutet av den 22 februari 2010 om avslag på sökandens tidigare klagomål.

Avgörande: Talan ska till viss del avvisas och till viss del ogillas. Europeiska kommissionen ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta hälften av sökandens Vakalis rättegångskostnader. Sökanden ska bära hälften av sina egna rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Grund avseende åsidosättande av lagens tillämpningsområde – Prövning ex officio

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 77)

2.      Tjänstemän – Pensioner – Pensionsrättigheter som förvärvats innan tjänstetillträdet inom unionen – Överföring till unionssystemet – Övergångsbestämmelser i förordning nr 723/2004

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga XIII, artikel 26.1)

3.      Tjänstemän – Pensioner – Pensionsrättigheter som förvärvats innan tjänstetillträdet inom unionen – Årlig bonus

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga VIII, artikel 11.2)

4.      Tjänstemän – Pensioner – Pensionsrättigheter som förvärvats innan tjänstetillträdet inom unionen – Överföring till unionssystemet – Årlig pensionsrättighet

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga VIII, artikel 11. 2; rådets förordning nr 1103/97, artikel 3)

5.      Tjänstemän – Pensioner – Pensionsrättigheter som förvärvats innan tjänstetillträdet inom unionen – Överföring till unionssystemet – Årlig pensionsrättighet

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga VIII, artikel 11.2)

6.      Förfarande – Rättegångskostnader – Ersättning – Beaktande av skälighet – Vinande part ska delvis ersätta rättegångskostnaderna (Personaldomstolens rättegångsregler, artiklarna 87.2 och 88)

1.      Unionsdomstolen har möjlighet och, i förekommande fall, skyldighet att ex officio pröva vissa grunder som avser den materiella lagenligheten. Det gäller en grund som utgör tvingande rätt och avser ett åsidosättande av lagens tillämpningsområde genom ett beslut. Personaldomstolen skulle nämligen åsidosätta sitt åliggande att bedöma lagenligheten om den avstod från att påpeka, även om parterna inte har gjort några anmärkningar i det avseendet, att det beslut som den ska ta ställning till har antagits med stöd av en bestämmelse som inte kan vara tillämplig i det aktuella fallet och om den till följd av detta avgjorde den anhängiga tvisten genom att själv tillämpa en sådan bestämmelse.

Prövning ex officio av en grund som avser den materiella lagenligheten skulle riskera att äventyra förfarandets kontradiktoriska karaktär och riskera att leda till att principen om iakttagande av rätten till försvar åsidosätts. I artikel 77 i personaldomstolens rättegångsregler föreskrivs nämligen att personaldomstolen på eget initiativ kan pröva ett rättegångshinder som inte kan avhjälpas, på villkor att parterna först har hörts. Om detta villkor utgör en tillräcklig garanti för den kontradiktoriska principen och principen om iakttagande av rätten till försvar vid en prövning ex officio av ett rättegångshinder som inte kan avhjälpas, saknas det skäl att anse att så inte är fallet vid en prövning ex officio av en grund som utgör tvingande rätt, oavsett om grunden avser den materiella eller den formella lagenligheten.

(se punkterna 28, 29, 38 och 39)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 15 juli 1994, Browet m.fl. mot kommissionen, T‑576/93–T‑582/93, punkt 35

Personaldomstolen: 21 februari 2008, Putterie-De-Beukelaer mot kommissionen, F‑31/07, vilken inte ändrades av tribunalen i dom av den 8 juli 2010, kommissionen mot Putterie-De-Beukelaer, T‑160/08 P

2.      Övergångsbestämmelserna i artikel 26.1 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, i deras lydelse enligt förordning nr 723/2004, om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna, och bestämmelserna i artikel 11 i de allmänna genomförandebestämmelserna för artiklarna 11 och 12 i bilaga VIII till dessa föreskrifter som antagits av kommissionen ska tolkas på så sätt att de endast omfattar begäran av överföring av pensionsrättigheter för fast anställda tjänstemän.

Syftet med dessa bestämmelser är att i enlighet med rättssäkerhetsprincipen skydda förvärvade rättigheter. En provanställd tjänsteman har emellertid inte förvärvat någon rätt till överföring av sina pensionsrättigheter. Även om den berörda institutionen bör registrera en sådan begäran från en provanställd tjänsteman för att denne inte ska tvingas inge en ny begäran efter sin utnämning är denna begäran inte desto mindre förhastad.

(se punkterna 42, 44 och 46)

3.      Omvandlingen av överförda rättigheter under pensionsgrundande tjänsteår inom unionen ankommer på unionens administrativa förvaltning. Den omständigheten att det åligger den berörda institutionen och inte de nationella myndigheterna att i förekommande fall vid beräkningen av pensionsgrundande tjänsteår beakta valutakursförändringarna innebär inte nödvändigtvis att underlåtenhet att, enligt de allmänna genomförandebestämmelserna i artiklarna 11 och 12 i bilaga VIII till föreskrifterna som antagits av kommissionen, tillämpa mekanismen för genomsnittlig växelkurs blir rättsstridigt.

Även om institutionen ska beakta växelkursen vid beräkningen av tjänsteår som är pensionsgrundande inom unionssystemet kvarstår en viss möjlighet att vid behov korrigera effekterna av valutakursförändringar. Institutionens befogenhet i detta avseende medför endast att unionsdomstolarna utövar kontroll avseende möjligheten för denna institution att inte längre bibehålla mekanismen avseende genomsnittlig växelkurs.

(se punkterna 53 och 55-57)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 15 december 1998, Bang-Hansen mot kommissionen, T‑233/97, punkt 3 ; 18 mars 2004, Radauer mot rådet, T‑67/02, punkterna 28–31

4.      Den omständigheten att mekanismen avseende genomsnittlig växelkurs vid beräkningen av pensionsgrundande tjänsteår vid överföring av pensionsrättigheter avskaffas genom de allmänna genomförandebestämmelserna i 11 och 12 i bilaga VIII i föreskrifterna antagna av kommissionen står inte i strid med principen om principen om eurons neutralitet och artikel 3 du förordning nr 1103/97, om vissa bestämmelser som har samband med införandet av euron. Principen om eurons neutralitet vilken föreskris genom denna förordning innebär inte i sig genom dess definition ett förbud mot att en institution ändrar tillämplig lagstiftning. Beslutet att avskaffa mekanismen avseende genomsnittlig växelkurs härrör från budgetbetänkanden och ett politiskt beslut att inte längre tillämpa denna mekanism vilket var fördelaktig för tjänstemän som förvärvat pensionsrättigheter i vissa medlemsstater, men det är inte ett resultat av införandet av euron. Mekanismen har för övrigt avskaffats inklusive för pensionsrättigheter som förvärvats i medlemsstater som inte infört euron.

(se punkterna 64 och 65)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 11 december 2007, Kolountzios mot kommissionen, F‑117/07, punkterna 32–35

5.      Unionslagstiftaren kan vad gäller överföring av pensionsrättigheter när som helst införa sådana ändringar i föreskrifterna som denne anser överensstämma med tjänstens intresse och för framtida ändamål anta bestämmelser som är mindre förmånliga för de berörda tjänstemännen eller anställda, under förutsättning att en tillräckligt lång övergångsperiod fastställs för att undvika att utbetalning av förvärvade pensionsrättigheter förändras på ett oförutsägbart sätt, att de rättigheter so regelbundet förvärvas av tjänstemän eller anställda bibehålls och att de personer som särskilt berörs av de nya reglerna behandlas identiskt. Detta gäller även de allmänna genomförandebestämmelser som antas av institutionerna under förutsättning att de inte avviker från överordnade bestämmelser.

Vad beträffar personalpolitik begränsas unionsdomstolens prövning till att med hänsyn till principen om jämställdhet och icke-diskriminering kontrollera att den berörda institutionen inte har begått någon godtycklig eller uppenbart oskälig särbehandling i förhållande till det eftersträvade målet. Unionen har nämligen ett stort utrymme till skönsmässig bedömning avseende förfarandet för överföring av pensionsrättigheter när de olika delarna av systemet för överföring av förvärvade rättigheter från pensionsgrundande tjänsteår inom unionen.

(se punkterna 70 och 71)

Hänvisning till

Domstolen: 19 mars 1975, Gillet mot kommissionen, 28/74, punkterna 5 och 6; 11 september 2007, Lindorfer mot rådet, C‑227/04 P, point 78

Förstainstansrätten: 29 november 2006, Campoli mot kommissionen, T‑135/05, punkt 85; 20 november 2007, Ianniello mot kommissionen, T‑308/04, punkt 38

Personaldomstolen: 11 december2007, Martin Bermejo mot kommissionen, F‑60/07, punkterna 55 och 56; 24 april 2008, Dalmasso mot kommissionen, F‑61/05, punkt 78; 30 november 2009, Ridolfi mot kommissionen, F‑3/09, punkterna 53 och 54

6.      I en situation när två av grunderna för avslaget av en tjänstemans klagomål beror på felaktig rättstillämpning och tjänstemannen kunde tro att han hade grund för att väcka talan mot det omtvistade beslutet innebär föreliggande omständigheter, med tillämpning av bestämmelserna i artiklarna 87.2 och 88 i personaldomstolens rättegångsregler att svarandeinstitutionen ska bära hälften av sökandens rättegångskostnader.

(se punkt 81)