Language of document : ECLI:EU:F:2011:53

PERSONALDOMSTOLENS BESLUT (andra avdelningen)

den 11 maj 2011

Mål F-71/09

Paolo Caminiti

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tjänstemän – Uppenbart att talan helt saknar rättslig grund – Ikraftträdande av förordning (EG, Euratom) nr 723/2004 – Artiklarna 44 och 46 i tjänsteföreskrifterna – Artikel 7 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna – Placering i lönegrad – Multipliceringsfaktor – Befordringspoäng”

Saken:      Talan som väckts med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA genom vilken Paolo Caminiti har yrkat ogiltigförklaring av administrationens beslut att placera honom i lönegrad AST 9, löneklass 4 med en multiplikationsfaktor 1 i likhet med vad som följer av lönebesked för mars 2009 och följande månader och följaktligen från och med den 1 mars 2009 återinsätta sökanden i lönegrad AST 9, löneklass 2 med en bibehållen multiplikationsfaktor 1,071151, samt att personaldomstolen ska ”i sin helhet återupprätta sökandens karriär med retroaktiv verkan från den 1 mars 2009 till det datum då han placeras i den korrigerade lönegraden och löneklassen (inklusive värdering av klagandens erfarenhet i den korrigerade placeringen, hans rätt till befordran och hans pensionsrättigheter) samt utdöma dröjsmålsränta beräknad på grundval av den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner och som gällde i den aktuella perioden, med tillägg av två procentenheter, på det sammanlagda belopp som motsvarar skillnaden mellan lönen [enligt beslutet om placering] och lönen enligt den placering som sökanden borde ha blivit föremål för, fram till det datum då beslut fattas om hans rättmätiga placering, i andra hand tilldela sökanden befordringspoäng … som motsvarar förändringen av multiplikationsfaktorn till en ”tidsfaktor”.

Avgörande:      Talan avvisas i de delar det är uppenbart att den ska avvisas och ogillas i övriga delar, eftersom den helt saknar rättslig grund. Paolo Caminiti ska med stöd av artikel 94 i rättegångsreglerna ersätta personaldomstolen med 500 euro. Paolo Caminiti ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Föremål för talan – Föreläggande för administrationen – Avvisning

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91)

2.      Tjänstemän – Lön – Övergångsregler som är tillämpliga efter det att förordning nr 723/2004 har trätt i kraft – Första befordran efter den 1 maj 2004 för en tjänsteman som rekryterats före denna tidpunkt

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga XIII, artikel 7.5; rådets förordning nr 723/2004)

3.      Tjänstemän – Lön – Övergångsregler som är tillämpliga efter det att förordning nr 723/2004 har trätt i kraft – Första befordran efter den 1 maj 2004 för en tjänsteman som rekryterats före denna tidpunkt

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga XIII, artikel 7.5 och 7.7; rådets förordning nr 723/2004)

4.      Förfarande – Rättegångskostnader – Kostnader som vållats personaldomstolen i onödan eller mot bättre vetande genom uppenbart rättegångsmissbruk från en tjänstemans sida

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 94)

1.      Unionsdomstolen kan inom ramen för en talan enligt artikel 91 i tjänsteföreskrifterna inte utan att inkräkta på den administrativa myndighetens befogenheter göra principiella förklaringar eller fastställanden eller rikta förelägganden till en institution. På sin höjd skulle institutionen kunna åläggas att vidta åtgärder, som de som föreslagits av sökanden, för att verkställa en dom i vilken sökandens yrkanden om ogiltigförklaring bifalls.

(se punkt 23)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 27 juni 1991, Valverde Mordt mot domstolen, T‑156/89, punkt 150; 30 april 2009, Aayhan m.fl. mot parlamentet, F‑65/07, punkt 52

2.      De multiplikationsfaktorer som föreskrivs i artikel 7 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna utgör en övergångsåtgärd vars syfte är att säkerställa nivån på den grundmånadslön som betalas ut till tjänstemän som har anställts enligt de tidigare föreskrifterna. Multiplikationsfaktorerna säkerställer emellertid inte enbart att grundmånadslönen för de tjänstemän som de tillämpas på inte minskas till följd av ikraftträdandet av förordning nr 723/2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän och anställningsvillkoren för övriga anställda, utan även att denna månadslön inte höjs, med undantag för den lön som utbetalas vid deras första befordran och beräknas i enlighet med punkt 5 i samma artikel, samt eventuellt den lön som följer av stigande i löneskalor.

En multiplikationsfaktor kan endast vara meningsfull om dess värde understiger eller överstiger ett. En multiplikationsfaktor som motsvarar ett innebär däremot att den berörde tjänstemannens grundmånadslön motsvarar den grundmånadslön som föreskrivs i föreskrifterna för dennes lönegrad- och klass.

(se punkterna 47 och 48)

Hänvisning till

Tribunalen: 2 juli 2010, Lafili mot kommissionen, T‑485/08 P, punkterna 87, 88, 95 och 96

3.      Det enda syftet med artikel 7 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, och särskilt artikel 7.7, är att genom att tillämpa multiplikationsfaktorer säkerställa nivån på den grundmånadslön som betalas ut till tjänstemän som har anställts enligt de tidigare föreskrifterna, så att grundmånadslönen för de tjänstemän som de tillämpas på inte minskas, samt att denna månadslön inte höjs, med undantag för den lön som utbetalas vid deras första befordran och beräknas i enlighet med punkt 5 i samma artikel, samt eventuellt den lön som följer av stigande i löneskalor.

Att tilldela ytterligare befordringspoäng skulle emellertid uppenbart gå längre än det syfte att åstadkomma neutralitet som anges i artikel 7 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna och leda till att den berörde tjänstemannen – som inte har det aktuella antalet tjänsteår – ges en annorlunda behandling, inte bara i förhållande till andra tjänstemän som rekryterats efter ikraftträdandet av förordning nr 723/2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän och anställningsvillkoren för övriga anställda, utan även i förhållande till de tjänstemän som rekryterats enligt de tidigare tjänsteföreskrifterna och vara grundmånadslön påverkats av en multiplikationsfaktor som inledningsvis har ett värde lägre än ett men som därefter ges värdet ett och således avskaffas enligt artikel 7.7 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna.

(se punkterna 63 och 64)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 30 september 2010, Toth mot kommissionen, F‑107/05, punkterna 71 och 72, och där angiven rättspraxis

4.      Om personaldomstolen har förorsakats onödig kostnad, särskilt i uppenbara fall av rättegångsmissbruk, kan den med stöd av artikel 94 i rättegångsreglerna förplikta den part som förorsakat kostnaden att ersätta hela eller delar av denna, dock högst till ett belopp på 2 000 euro.

Denna bestämmelse ska tillämpas när en talan, i tillägg till den omständigheten att det är uppenbart att den ska avvisas eller att det helt saknar rättslig grund, har väckts efter det att personaldomstolen meddelat dom i ett mål som rör exakt samma rättsliga frågeställning. Detta gäller i än högre grad då sökanden, efter det att målet vilandeförklarats i avvaktan på tribunalens dom i målet om överklagande av nämnda dom och tribunalen har ogillat överklagandet, vidhåller sin talan utan motivering och endast överlåter till personaldomstolen att pröva yrkandet.

(se punkterna 67–69)