Language of document : ECLI:EU:F:2011:93

PERSONALDOMSTOLENS DOM (första avdelningen)

den 28 juni 2010

Mål F-49/10

Carlo De Nicola

mot

Europeiska investeringsbanken

”Personalmål – Personal vid Europeiska investeringsbanken – Sjukförsäkring – Nekad ersättning för kostnaderna för viss läkarbehandling– Ansökan om att det skulle utpekas en oberoende läkare– Rimlig frist ”

Saken:      Talan som väckts med stöd av artikel 270 FEUF samt artikel 41 i Europeiska investeringsbankens personalföreskrifter i vilken Carlo De Nicola bland annat har yrkat att det beslut att inte pröva hans ansökan enligt artikel 41 i bankens personalföreskrifter om att inleda ett förfarande för att göra upp i godo avseende vissa läkarkostnader som meddelades av direktören för personalavdelningen vid Europeiska investeringsbanken (nedan kallad banken) den 7 maj 2010 ska ogiltigförklaras och att banken ska utge 3000 euro jämte ränta för att täcka dessa kostnader.

Avgörande:      Talan ogillas. Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Anställda vid Europeiska investeringsbanken – Talan – Talan mot ett beslut som har fattats av en överklagandekommitté vid banken – Upptagande till sakprövning – Undantag – Beslut som inte utgör en omprövning av det överklagade beslutet

(Europeiska investeringsbankens personalföreskrifter, artikel 41)

2.      Tjänstemän – Anställda vid Europeiska investeringsbanken – Talan – Grunder – Grund som avser att förfarandet vid sjukförsäkring inte har följts – Grund som avser ogiltigförklaring av ett beslut att inte inleda förfarandet är overksam

(Europeiska investeringsbankens personalföreskrifter, artikel 35)

3.      Tjänstemän – Anställda vid Europeiska investeringsbanken – Talan – Frist för bestridande – Analog tillämpning av artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91; Europeiska investeringsbankens personalföreskrifter, artiklarna 35 och 41)

4.      Tjänstemän – Anställda vid Europeiska investeringsbanken – Rättigheter och skyldigheter – Skyldighet för banken att i avgöranden som går någon emot ange vilka rättsmedel som står till förfogande samt fristerna – Föreligger inte – Åsidosättande av omsorgsplikten och principen om god förvaltningssed – Föreligger inte

1.      Yrkande som riktas mot ett ställningstagande av en överklagandekommitté som inrättats inom Europeiska investeringsbanken för utvärdering av personalen innebär att de rapporter mot vilka det anförts klagomål underställs unionsdomstolen för prövning. Det samma gäller yrkanden som avser beslut av en behörig överklagandekommitté i fråga om bestridande av bedömningsrapporter och befordringsbeslut.

Ett beslut att inte inleda det förlikningsförfarande som stadgas i artikel 41 i bankens personalföreskrifter, som vilar på samma skäl som det omtvistade beslutet och som innebär att ansökan inte kan prövas, utgör inte ett ställningstagande som ersätter det omtvistade beslutet. Ett sådant avslagsbeslut har till syfte att förhindra en omprövning av det omtvistade beslutet som skulle ha omfattats av förlikningsförfarandet om detta hade inletts.

(se punkterna 42 och 43)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 23 februari 2001, De Nicola mot revisionsrätten, förenade målen T‑7/98, T‑208/98 och T‑109/99, punkt 132

2.      Ett yrkande om att rättegångshinder föreligger, eftersom väckande av talan inte föregåtts av det interna förfarande som gäller för sjukförsäkring är per definition overksamt i förhållande till yrkanden om ogiltigförklaring av beslutet att inte inleda ovannämnda förfarande, i vilka sökanden bestrider rättsenligheten i beslutet att inte inleda förfarandet.

(se punkt 57)

3.      I tvister mellan Europeiska investeringsbanken och dess anställda, vilka är jämförbara med tvister mellan unionsinstitutionerna och deras tjänstemän och övriga anställda enligt artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna, är det lämpligt, när det saknas någon bestämmelse i bankens personalföreskrifter i frågan, att söka vägledning i tjänsteföreskrifterna och att tillämpa dem analogt, samtidigt som man beaktar de särdrag som gäller för bestämmelserna om bankens personal. Eftersom förfarandet inom banken för ledamöter och personal att rikta invändningar mot beslut och deras rätt att väcka talan vid domstolen har samma syfte som förfarandet med att inge klagomål i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna utgör en analog tillämpning av den tremånadersfrist som gäller för tjänstemän och övriga unionsanställda en rimlig avvägning mellan rätten till ett verksamt rättsligt skydd å ena sidan och rättsäkerhet å andra sidan.

Eftersom det saknas en tidsfrist för att begära att ett tredje läkare ska utpekas i bankens regler för ersättning för läkarkostnader ska ansökan ha gjorts inom tre månader. Förfarandet för att utpeka en läkare, med stöd av vilket en anställd kan rikta invändningar mot den bedömning som gjorts av bankens förtroendeläkare, är ett nödvändigt led för att kunna väcka talan vid domstolen. Ansökan påminner härvidlag mer om det klagomål som stadgas i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna än om ett förfarande för att göra upp i godo, vilket endast är av frivillig karaktär.

(se punkterna 62–64, 66, 70 och 72)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: Domen i det vannämnda målet De Nicola mot revisionsrätten, punkterna 98–101

4.      Även om det är tämligen beklagligt, mot bakgrund av omsorgsplikten och principen om god förvaltningssed, att behöriga avdelningar inte lämnade en anställd fullständiga upplysningar om hans rättigheter och själva förefaller att sakna vetskap om förekomsten av ett förlikningsförfarande, finns det inte någon bestämmelse i vilken det föreskrivs att Europeiska investeringsbanken ska meddela en anställd till vilken ett beslut som går honom emot är riktat om vilka rättsmedel som står till hans förfogande och vilka frister som gäller för dem.

(se punkt 79)