Language of document : ECLI:EU:F:2011:124

PERSONALDOMSTOLENS DOM (första avdelningen)

den 20 juli 2011

Mål F-116/10

Sandro Gozi

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tjänstemän – Biståndsskyldighet – Artikel 24 i tjänsteföreskrifterna – Återbetalning av advokatkostnader hänförliga till ett förfarande vid nationell domstol”

Saken:      Talan väckt med stöd av artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, varigenom Sandro Gozi yrkar dels ogiltigförklaring av kommissionens beslut att inte ersätta honom med 24 480 euro för advokatkostnader hänförliga till ett domstolsförfarande i Italien, dels att kommissionen ska förpliktas utbetala detta belopp till honom.

Avgörande:      Talan ogillas. Sökanden ska bära samtliga rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Administrationens biståndsskyldighet – Tillämpningsområde – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 24)

2.      Tjänstemän – Administrationens biståndsskyldighet – Genomförande – Villkor – Ansökan som framställts av den berörda tjänstemannen – Undantag

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 24)

3.      Tjänstemän – Administrationens biståndsskyldighet – Genomförande – Villkor – Ansökan som framställts av den berörda tjänstemannen – Villkor för att ansökan ska upptas till prövning

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 24)

4.      Tjänstemän – Administrationens biståndsskyldighet – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 24 första stycket)

5.      Tjänstemän – Administrationens biståndsskyldighet – Lagenligheten av en institutions beslut att inte vidta åtgärder

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 24)

1.      Eftersom målet med artikel 24 i tjänsteföreskrifterna är att såväl i nutid som för framtiden säkerställa tjänstemännens skydd för att dessa i tjänstens intresse ska kunna utföra sina arbetsuppgifter på bästa sätt, är institutionernas biståndsskyldighet inte begränsad till tjänstemän i aktiv tjänst utan omfattar samtliga tjänstemän, även sådana som har beviljats tjänstledighet av personliga skäl.

(se punkt 12)

Hänvisning till

Domstolen: 12 juni 1986, Sommerlatte mot kommissionen, 229/84, punkt 19

Förstainstansrätten: 19 maj 1999, Connolly mot kommissionen, T‑34/96 och T‑163/96, punkt 130

2.      Det ankommer i princip på tjänstemannen att inge en ansökan om biträde till den institution som denne tillhör, om det inte föreligger vissa sådana särskilda omständigheter som innebär en skyldighet för institutionen att lämna visst biträde på eget initiativ, utan att den berörda tjänstemannen framställt någon ansökan.

(se punkt 13)

Hänvisning till

Domstolen: ovannämnda målet Sommerlatte mot kommissionen, punkt 20

3.      En ansökan om biträde från en tjänsteman ska prövas även om denne, utan att ange några andra upplysningar, enbart anger behovet av biträde enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna eller, i motsatta fall, då det av den entydiga formuleringen av ansökan framgår att tjänstemannen avsedd att åberopa nämnda artikel, trots att den uttryckligen inte har angetts.

Vidare följer av andra stycket i nämnda artikel att en tjänsteman har möjlighet att erhålla ersättning för skada som orsakats av förolämpningar eller ärekränkande handlingar eller yttranden som denne utsätts för på grund av sin ställning eller uppgifter. Det saknar därvid betydelse för den kvalificering som ska göras av nämnda ansökan om biträde att ansökan endast är utformad som en begäran om skadestånd avseende ersättning för advokatkostnader.

Även om en tjänsteman i princip har rätt att inge en ansökan om biträde till den institution som denne tillhör från och med den tidpunkt då ett straffrättsligt förfarande inleds mot tjänstemannen, utgör det förhållandet att tjänstemannen har kontaktat institutionen först efter det att domstolsförfarandet är avslutat inte något hinder för tjänstemannen att inge en ansökan om biträde, eftersom artikel 24 i tjänsteföreskrifterna bland annat just har till syfte att säkerställa tjänstemännens försvar för det fall de ställs till svars i domstol på grund av deras ställning eller uppgifter.

(se punkterna 14, 16 och 17)

Hänvisning till

Domstolen: 26 januari 1989, Koutchoumoff mot kommissionen, 224/87

Förstainstansrätten: 26 oktober 1993, Caronna mot kommissionen, T-59/92, punkt 65

4.      I enlighet med den biståndsskyldighet som åligger administrationen enligt artikel 24 första stycket i tjänsteföreskrifterna ska den ingripa med nödvändig kraft mot händelser som är oförenliga med tjänstens ordning och lugn samt handla med sådan snabbhet och omsorg som krävs i det enskilda fallet för att fastställa de faktiska omständigheterna och, med full kunskap, kunna vidta lämpliga åtgärder.

Även om biståndsskyldigheten i artikel 24 första stycket i tjänsteföreskrifterna utgör en grundläggande skyddsföreskrift i förhållande till tjänstemannen, måste tjänstemannen dock anföra omständigheter som vid ett första påseende antyder att tredjemans ageranden, såsom påståenden om bedrägeri, berör honom på grund av hans ställning eller uppgifter och är olagliga enligt tillämplig nationell lagstiftning. Om sådana krav inte skulle ställas på tjänstemannen, skulle nämligen en administration kunna tvingas att, så fort en av dess tjänstemän anför ett klagomål, med stöd av omständigheter som påstås ha anknytning till dennes uppgifter, biträda honom, oavsett vad det är fråga om för typ av omständigheter, huruvida föremålet för klagomålet är allvarligt och möjligheten att uppnå framgång med detsamma.

(se punkterna 23 och 24)

Hänvisning till

Domstolen: 5 oktober 1988, Hamill mot kommissionen, 180/87; ovannämnda målet Koutchoumoff mot kommissionen,

Förstainstansrätten: 27 juni 2000, K mot kommissionen, T-67/99, punkterna 34–42

Personaldomstolen: 23 november 2010, Wenig mot kommissionen, F-75/09, punkt 48

5.      Lagenligheten av institutionens beslut att inte vidta några åtgärder på grundval av artikel 24 i tjänsteföreskrifterna ska bedömas mot bakgrund av de uppgifter som institutionen förfogade över när den antog sitt beslut.

(se punkt 25)

Hänvisning till

Domstolen: ovannämnda målet Koutchoumoff mot kommissionen