TRIBUNALENS DOM (sjunde avdelningen i utökad sammansättning)

den 7 mars 2013 (*)

”Reach – Identifiering av högtemperatursbeck (stenkolstjära) som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter – Talan om ogiltigförklaring – Rättsakt mot vilken talan kan väckas – Regleringsakt som inte medför genomförandeåtgärder – Villkoret direkt berörd – Upptagande till sakprövning – Likabehandling – Proportionalitet”

I mål T‑93/10,

Bilbaína de Alquitranes, SA, Luchana-Baracaldo (Spanien),

Cindu Chemicals BV, Uithoorn (Nederländerna),

Deza, a.s., Valašske Meziříčí (Republiken Tjeckien),

Industrial Química del Nalón, SA, Oviedo (Spanien),

Koppers Denmark A/S, Nyborg (Danmark ),

Koppers UK Ltd, Scunthorpe (Förenade kungariket),

Rütgers Germany GmbH, Castrop-Rauxel (Tyskland),

Rütgers Belgium NV, Zelzate (Belgien),

Rütgers Poland sp. z o.o., Kędzierzyn-Koźle (Polen),

inledningsvis företrädda av advokaterna K. Van Maldegem och R. Cana samt P. Sellar, solicitor, därefter av K. Van Maldegem och R. Cana,

sökande,

mot

Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa), företrädd av M. Heikkilä och W. Broere, båda i egenskap av ombud, biträdda av advokaten J. Stuyck,

svarande,

angående en talan om delvis ogiltigförklaring av Europeiska kemikaliemyndighetens beslut, offentliggjort den 13 januari 2010, om att identifiera högtemperatursbeck (stenkolstjära) (EG nr 266-028-2) som ett ämne som uppfyller kriterierna i artikel 57 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, s. 1), i enlighet med artikel 59 i denna förordning,

meddelar

TRIBUNALEN (sjunde avdelningen i utökad sammansättning)

sammansatt av ordföranden A. Dittrich (referent) samt domarna F. Dehousse, I. Wiszniewska-Białecka, M. Prek och J. Schwarcz,

justitiesekreterare: handläggaren N. Rosner,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 13 september 2012,

följande

Dom

 Bakgrunden till tvisterna

1        Sökandena, Bilbaína de Alquitranes, SA, Cindu Chemicals BV, Deza a.s., Industrial Química del Nalón, SA, Koppers Denmark A/S, Koppers UK Ltd, Rütgers Germany GmbH, Rütgers Belgium NV och Rütgers Poland sp. z o.o., är leverantörer av högtemperatursbeck (stenkolstjära) (EG nr 266-028-2) (nedan kallat högtemperatursbeck) i Europeiska unionen.

2        Högtemperatursbeck är enligt beskrivningen av detta ämne i tabellerna 3.1 och 3.2 i bilaga VI till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, s. 1) det ämne som återstår efter destillering av stenkolstjära vid hög temperatur. Det är ett svart fast ämne som blir mjukt vid en approximativ temperatur mellan 30° C och 180° C, och som i huvudsak består av en komplex förening av kondenserade aromatiska kolväten med tre eller fler aromatringar. Högtemperatursbeck tillhör ämnen med okänd eller varierande sammansättning, komplexa reaktionsprodukter eller biologiska material (nedan kallade UVCB-ämnen), på grund av att ämnet inte helt kan identifieras genom sin kemiska sammansättning. Högtemperatursbeck används främst som bindemedel för elektroder avsedda för aluminium- och stålindustrin. Det används även för att tillverka eldfasta material. I marginell omfattning används ämnet även för lerduvor, korrosionsskydd, produkter som tål flygbränsle avsedda för flygplatser, vägbeläggningar, takpapp och tegelsten.

3        Högtemperatursbeck infördes i bilaga I till rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (EGT L 196, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 19) genom kommissionens direktiv 94/69/EG av den 19 december 1994, om anpassning till tekniska framsteg för tjugoförsta gången av rådets direktiv 67/548 (EGT L 381, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 28, s. 3). Genom detta införande kvalificerades högtemperatursbeck som ett cancerframkallande ämne i kategori 2. Denna klassificering överfördes till förordning nr 1272/2008.

4        På begäran av Europeiska gemenskapernas kommission sammanställde Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) (nedan kallad kemikaliemyndigheten) dokumentation för att identifiera högtemperatursbeck – med hänvisning till klassificeringen av högtemperatursbeck som cancerframkallande ämne i kategori 2 i tabell 3.2 i del 3 i bilaga VI till förordning nr 1272/2008 och på grund av dess långlivade, bioackumulerande och toxiska samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande egenskaper – som ett ämne som uppfyller kriterierna i artikel 57 a, d och e i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, s. 1), som därefter ändrats bland annat genom förordning nr 1272/2008. Den 31 augusti 2009 överlämnades den sammanställda dokumentationen till medlemsstaterna.

5        Samma dag offentliggjorde kemikaliemyndigheten ett meddelande på sin webbplats där berörda parter uppmanades att lämna synpunkter på den sammanställda dokumentationen angående högtemperatursbeck. Även behöriga myndigheter i medlemsstaterna uppmanades att lämna synpunkter på denna dokumentation.

6        Efter att ha erhållit synpunkter på den aktuella dokumentationen från bland annat den intressegrupp som företräder sektorn för kemiska ämnen som utvinns av stenkol – vilken sökandena tillhör – remitterade kemikaliemyndigheten den 16 november 2009 dokumentationen till sin medlemsstatskommitté. En sådan kommitté ska inrättas enligt artikel 76.1 e i förordning nr 1907/2006. Denna kommitté nådde den 2 december 2009 en enhällig överenskommelse om att identifiera högtemperatursbeck som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter och som uppfyller kriterierna i artikel 57 a, d och e i förordning nr 1907/2006.

7        Den 7 december 2009 publicerade kemikaliemyndigheten ett pressmeddelande i vilket det angavs att medlemsstatskommittén nått en enhällig överenskommelse om att identifiera femton ämnen, däribland högtemperatursbeck, som ämnen som inger mycket stora betänkligheter, eftersom de uppfyller kriterierna i artikel 57 i förordning nr 1907/2006. Vidare angavs att förteckningen över ämnen som kunde komma att upptas i bilaga XIV till förordning nr 1907/2006 (nedan kallad kandidatförteckningen) formellt skulle uppdateras i januari 2010. Den 22 december 2009 fattade kemikaliemyndighetens verkställande direktör beslut ED/68/2009 i syfte att den 13 januari 2010 offentliggöra och uppdatera kandidatförteckningen beträffande dessa femton ämnen.

8        Den 13 januari 2010 offentliggjordes kandidatförteckningen, inbegripet högtemperatursbeck, på kemikaliemyndighetens webbplats.

 Förfarandet och parternas yrkanden

9        Sökandena väckte förevarande talan genom en ansökan som ingavs till tribunalens kansli den 17 februari 2010 och yrkade att kemikaliemyndighetens beslut, som offentliggjordes den 13 januari 2010, att identifiera högtemperatursbeck som ett ämne som uppfyller kriterierna i artikel 57 i förordning nr 1907/2006 i enlighet med artikel 59 i nämnda förordning (det angripna beslutet), delvis skulle ogiltigförklaras.

10      I skrivelse som ingavs till tribunalens kansli den 8 april 2010 yrkade kemikaliemyndigheten att förevarande mål skulle förenas med målen T‑94/10, Rütgers Germany m.fl. mot Echa, T‑95/10, Cindu Chemicals m.fl. mot Echa och T‑96/10, Rütgers Germany m.fl. mot Echa, i enlighet med artikel 50.1 i tribunalens rättegångsregler. Sedan sökandena hörts angående detta yrkande, beslutade ordföranden på tribunalens åttonde avdelning den 10 maj 2010 att inte förena dessa mål vad gäller det skriftliga förfarandet och förordnade att beslutet angående yrkandet om att förena målen vad gäller det muntliga förfarandet och den slutliga domen skulle meddelas senare.

11      Genom särskild handling som inkom till tribunalens kansli den 23 juni 2010 framställde kemikaliemyndigheten en invändning om rättegångshinder i enlighet med artikel 114.1 i tribunalens rättegångsregler.

12      Konungariket Danmark ansökte i en skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 3 juni 2010 om tillstånd att intervenera till stöd för kemikaliemyndighetens yrkande. Efter det att parterna hörts, beviljade ordföranden på tribunalens åttonde avdelning ansökan i beslut av den 6 juli 2010. I särskild handling som inkom till tribunalens kansli den 23 augusti 2010 meddelade Konungariket Danmark att denna stat inte längre önskade intervenera i det aktuella förfarandet.

13      Sökandena inkom den 23 augusti 2010 med yttranden angående invändningen om rättegångshinder.

14      På grund av en ändring i sammansättningen av tribunalens avdelningar förordnades referenten att tjänstgöra på sjunde avdelningen. Förevarande mål tilldelades följaktligen denna avdelning.

15      Tribunalen beslutade den 30 mars 2011 att hänskjuta förevarande mål till den sjunde avdelningen i utökad sammansättning, i enlighet med artikel 51.1 i rättegångsreglerna.

16      Den 3 maj 2011 beslutade tribunalen (sjunde avdelningen i utökad sammansättning) att låta beslutet i anledning av invändningen om rättegångshinder anstå till den slutliga domen och förordnade att beslut om rättegångskostnader skulle meddelas senare.

17      Tribunalen (sjunde avdelningen i utökad sammansättning) beslutade, på grundval av referentens rapport, att inleda det muntliga förfarandet.

18      Ordföranden på tribunalens sjunde avdelning i utökad sammansättning beslutade den 20 juni 2012 att förena förevarande mål med målen T‑94/10, Rütgers Germany m.fl. mot Echa, T‑95/10, Cindu Chemicals m.fl. mot Echa, och T‑96/10, Rütgers Germany m.fl. mot Echa, när det gäller det muntliga förfarandet, i enlighet med artikel 50 i rättegångsreglerna.

19      I skrivelse av den 30 augusti 2012 inkom sökandena med yttranden angående förhandlingsrapporten.

20      Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens frågor vid förhandlingen den 13 september 2012.

21      Sökandena har yrkat att tribunalen ska

–        ta upp talan till sakprövning och bifalla talan,

–        ogiltigförklara det angripna beslutet i den mån det berör högtemperatursbeck, och

–        förplikta kemikaliemyndigheten att ersätta rättegångskostnaderna.

22      Kemikaliemyndigheten har yrkat att tribunalen ska

–        avvisa talan, alternativt, ogilla talan, och

–        förplikta sökandena att ersätta rättegångskostnaderna.

 Rättslig bedömning

23      Tribunalen ska, innan det prövar målet i sak, besvara de frågor som rests av kemikaliemyndigheten i samband med invändningen om rättegångshinder.

 Invändningen om rättegångshinder

24      Kemikaliemyndigheten har till stöd för sitt avvisningsyrkande anfört grunder som avser det angripna beslutets karaktär samt att sökandena inte är direkt berörda och att det angripna beslutet, som enligt sökandena inte är en regleringsakt i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF, inte berör sökandena personligen.

Det angripna beslutets karaktär

25      Kemikaliemyndigheten har i huvudsak gjort gällande att sökandena, genom att hänvisa till den enhälliga överenskommelse som kemikaliemyndighetens medlemsstatskommitté nådde den 2 december 2009, har angripit en förberedande akt som inte är avsedd att ha någon rättsverkan i förhållande till tredje man i den mening som avses i artikel 263 första stycket andra meningen FEUF. Enligt kemikaliemyndigheten är det publiceringen av kandidatförteckningen på kemikaliemyndighetens webbplats enligt artikel 59.10 i förordning nr 1907/2006 som utgör den akt som kan ha rättsverkan.

26      Tribunalen gör följande bedömning. Enligt artikel 263 första stycket andra meningen FEUF kan talan väckas mot sådana akter antagna av unionens organ eller byråer som är avsedda att ha rättsverkan i förhållande till tredje man.

27      Enligt fast rättspraxis ska det vara möjligt att väcka talan om ogiltigförklaring i fråga om alla sådana åtgärder vidtagna av unionens institutioner, organ eller byråer – oavsett dessa åtgärders karaktär eller form – som är avsedda att ha rättsverkningar (domstolens dom av den 31 mars 1971 i mål 22/70, kommissionen mot rådet, REG 1971, s. 263, punkt 42, svensk specialutgåva, volym 1, s. 551, se även domstolens dom av den 24 november 2005 i de förenade målen C‑138/03, C‑324/03 och C‑431/03, Italien mot kommissionen, REG 2005, s. I‑10043, punkt 32, samt förstainstansrättens beslut av den 14 juli 2008 i mål T‑322/06, Espinosa Labella m.fl. mot kommissionen, ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

28      När det gäller rättsakter eller beslut som har tillkommit i flera steg, särskilt genom interna förfaranden, utgör i princip enbart de åtgärder, genom vilka institutionens, organets eller byråns ställningstagande slutgiltigt fastslås efter förfarandet, sådana rättsakter mot vilka en talan om ogiltigförklaring kan föras. Av detta följer att preliminära eller enbart förberedande åtgärder inte kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring (se domstolens dom av den 11 november 1981 i mål 60/81, IBM mot kommissionen, REG 1981, s. 2639, punkt 10, svensk specialutgåva, volym 6, s. 225, och tribunalens dom av den 19 januari 2010 i de förenade målen T‑355/04 och T‑446/04, Co-Frutta mot kommissionen, REU 2010, s. II‑1, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

29      Tribunalen påpekar att förfarandet enligt artikel 59 i förordning nr 1907/2006 för att identifiera de ämnen som uppfyller kriterierna i artikel 57 i samma förordning, genomförs i flera steg.

30      Efter det att förfarandet för identifiering har inletts samt efter det att kemikaliemyndigheten gjort sammanställningen av dokumentationen tillgänglig för medlemsstaterna, och på sin webbplats publicerat en uppmaning till berörda parter att lämna upplysningar (artikel 59.2–59.4 i förordning nr 1907/2006), får medlemsstaterna, kemikaliemyndigheten och alla berörda parter yttra sig angående den identifiering som föreslås i dokumentationen (artikel 59.4 och 59.5 i förordningen). När, såsom i förevarande mål, sådana upplysningar kommit in, ska kemikaliemyndigheten remittera ärendet till sin medlemsstatskommitté och om denna når en enhällig överenskommelse om identifieringen, ska kemikaliemyndigheten uppta ämnet i kandidatförteckningen (artikel 59.7 och 59.8 i förordningen). Slutligen ska kemikaliemyndigheten, så snart beslut fattats om att ta upp ämnet i förteckningen, offentliggöra och uppdatera förteckningen på sin webbplats (artikel 59.10 i samma förordning).

31      I förevarande fall konstaterar tribunalen att sökandena inte enbart hänvisade till den överenskommelse som kemikaliemyndighetens medlemsstatskommitté nått den 2 december 2009, genom vilken högtemperatursbeck identifierades som ett ämne som uppfyller kriterierna i artikel 57 i förordning nr 1907/2006, utan de hänvisade även till offentliggörandet på kemikaliemyndighetens webbplats den 13 januari 2010 och till nummer ED/68/2009. Detta var numret på det beslut som fattades av kemikaliemyndighetens verkställande direktör om att uppta det aktuella ämnet i den kandidatförteckning som offentliggjordes på webbplatsen den 13 januari 2010. Sökandena hade dock inte kännedom om detta sistnämnda förhållande. Sökandena angrep således otvivelaktigt kemikaliemyndighetens beslut att identifiera högtemperatursbeck som ett ämne som uppfyller kriterierna i artikel 57 i förordning nr 1907/2006 i sin helhet. Beslutets innehåll fastställdes genom den enhälliga överenskommelse som nåddes av kemikaliemyndighetens medlemsstatskommitté den 2 december 2009 och beslutet verkställdes av kemikaliemyndighetens verkställande direktör när denne förordnade om att detta ämne skulle upptas i den kandidatförteckning som i sin helhet offentliggjordes på webbplatsen den 13 januari 2010 i enlighet med artikel 59 i nämnda förordning. Sökandena har nämligen genom att hänvisa till den version av förteckningen som offentliggjordes på kemikaliemyndighetens webbplats den 13 januari 2010, till den enhälliga överenskommelse som nåddes av kemikaliemyndighetens medlemsstatskommitté år 2009 och till nummer ED/68/2009, otvetydigt identifierat föremålet för tvisten. Invändningen som grundar sig på påståendet att enbart den överenskommelse som nåddes av kemikaliemyndighetens medlemsstatskommitté hade förberedande karaktär är således verkningslös.

32      Den akt genom vilken ett ämne identifieras efter förfarandet enligt artikel 59 i förordning nr 1907/2006 är avsedd att ha bindande rättsverkan i förhållande till tredje man i den mening som avses i artikel 263 första stycket andra meningen FEUF. Denna akt ger nämligen bland annat upphov till informationsskyldigheter enligt artiklarna 7.2, 31.1 c och 31.3 b samt 33.1 och 33.2 i nämnda förordning. I dessa bestämmelser hänvisas det till ämnen som identifierats i enlighet med förfarandet i artikel 59.1 i denna förordning eller till ämnen som uppförs eller har upptagits i den förteckning som upprättats enligt artikel 59.1 i förordningen. I bestämmelserna anges sålunda vilka rättsliga skyldigheter som följer av den akt som antas efter förfarandet enligt artikel 59 i förordning nr 1907/2006.

33      Mot bakgrund av det ovanstående lämnar tribunalen invändningen om rättegångshinder på grundval av det angripna beslutets karaktär utan bifall.

 Huruvida sökandena är direkt berörda

34      Kemikaliemyndigheten har gjort gällande att talan ska avvisas på grund av att sökandena inte direkt berörs av det angripna beslutet.

35      Enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF får alla fysiska eller juridiska personer på de villkor som anges i första och andra styckena väcka talan mot en akt som är riktad till dem eller som direkt och personligen berör dem samt mot en regleringsakt som direkt berör dem och som inte medför genomförandeåtgärder.

36      Det är i förevarande fall utrett att det angripna beslutet inte är riktat till sökandena och att dessa således inte är mottagare av denna akt. Under sådana förhållanden har sökandena enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF rätt att föra talan om ogiltigförklaring mot denna akt enbart om den direkt berör dem.

37      När det gäller frågan huruvida någon är direkt berörd följer det av fast rättspraxis att villkoret endast är uppfyllt när, för det första, den angripna rättsakten har direkt inverkan på den enskildes rättsliga ställning och, för det andra, akten inte lämnar något utrymme för skönsmässig bedömning för dem till vilka den riktar sig och som ska genomföra den, vilket innebär att genomförandet ska ha en rent automatisk karaktär och endast följa av unionslagstiftningen utan att några andra mellanliggande regler tillämpas (domstolens dom av den 5 maj 1998 i mål C‑386/96 P, Dreyfus mot kommissionen, REG 1998, s. I‑2309, punkt 43, av den 29 juni 2004 i mål C‑486/01 P, Front national mot parlamentet, REG 2004, s. I‑6289, punkt 34, och av den 10 september 2009 i de förenade målen C‑445/07 P och C‑455/07 P, kommissionen mot Ente per le Ville vesuviane och Ente per le Ville vesuviane mot kommissionen, REG 2009, s. I‑7993, punkt 45).

38      Sökandena har anfört att det angripna beslutet direkt berör dem genom att deras rättsliga situation påverkas av artikel 31.9 a i förordning nr 1907/2006. Tribunalen påpekar beträffande detta argument att denna bestämmelse gäller uppdateringen av det säkerhetsdatablad som ska upprättas enligt förordningens artikel 31.1. Enligt artikel 31.1 a–c i denna förordning ska leverantören av ett ämne eller en beredning tillhandahålla mottagaren därav ett säkerhetsdatablad, när ämnet uppfyller villkoren för att klassificeras som farligt enligt direktiv 67/548, när ämnet är långlivat, bioackumulerande och toxiskt eller mycket långlivat och mycket bioackumulerande enligt kriterierna i förordningens bilaga XIII eller när ämnet av andra skäl än de ovan angivna upptas i den förteckning som upprättats i enlighet med artikel 59.1 i förordning nr 1907/2006. I artikel 31.9 a i förordningen föreskrivs i detta avseende att detta säkerhetsdatablad ska uppdateras av leverantören så snart ny information som kan påverka riskhanteringsåtgärderna eller ny information om faror blir tillgänglig.

39      I förevarande fall har det inte bestritts att sökandena – som är leverantörer av ett ämne enligt definitionen i artikel 3.32 i förordning nr 1907/2006 – enligt artikel 31.1 a i förordningen ska förse mottagaren av det aktuella ämnet med ett säkerhetsdatablad, eftersom ämnet uppfyller kriterierna för att klassificeras som farligt i enlighet med direktiv 67/548. Högtemperatursbeck är nämligen klassificerat som cancerframkallande i kategori 2 enligt direktiv 94/69 (se ovan punkt 3).

40      Det har däremot bestritts att, såsom sökandena har gjort gällande, identifieringen av högtemperatursbeck som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter i enlighet med förfarandet i artikel 59 i förordning nr 1907/2006, på grund av att det är långlivat, bioackumulerande och toxiskt eller mycket långlivat och mycket bioackumulerande, utgör ny information i den mening som avses i artikel 31.9 a i nämnda förordning som utlöser den skyldighet som föreskrivs i den bestämmelsen, det vill säga att uppdatera säkerhetsdatabladet, vilket innebär att det angripna beslutet direkt påverkar sökandenas rättsliga situation.

41      När det gäller säkerhetsdatablad föreskrivs i artikel 31.1 i förordning nr 1907/2006 att de ska sammanställas i enlighet med bilaga II till den förordningen. Enligt den bilagan, som innehåller anvisningar för sammanställningen av säkerhetsdatablad, är dessa ett sätt att förmedla viktig säkerhetsinformation om klassificerade ämnen till den eller de användare som befinner sig omedelbart nedanför leverantören i distributionskedjan. Syftet med bilagan är att säkerställa att de obligatoriska avsnitten enligt artikel 31.6 i förordning nr 1907/2006 innehåller enhetlig och riktig information, så att säkerhetsdatabladen gör det möjligt för användare att vidta nödvändiga åtgärder till skydd för människors hälsa och säkerheten på arbetsplatsen samt till skydd för miljön.

42      Enligt sökandena utgör identifieringen av högtemperatursbeck som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter, i enlighet med förfarandet i artikel 59 i förordning nr 1907/2006, på grund av att det är långlivat, bioackumulerande och toxiskt eller mycket långlivat och mycket bioackumulerande, ny information i förhållande till artikel 31.6 led 2 (farliga egenskaper), led 3 (sammansättning/information om beståndsdelar) och led 15 (gällande föreskrifter) i förordning nr 1907/2006.

43      När det gäller artikel 31.6 led 2 i förordning nr 1907/2006 (farliga egenskaper), följer det av punkt 2 i bilaga II till förordning nr 1907/2006 att ett ämnes klassificering enligt klassificeringsreglerna i direktiv 67/548 ska anges. Ett ämnes viktigaste farliga egenskaper för människor och miljön ska anges tydligt och kortfattat.

44      Det är ostridigt att ett ämne som är långlivat, bioackumulerande och toxiskt eller mycket långlivat och mycket bioackumulerande innebär en risk för miljön. Kemikaliemyndigheten anser emellertid att en sådan risk inte följer av det angripna beslutet utan av detta ämnes inneboende egenskaper, vilka sökandena borde ha utvärderat och vilka sökandena således borde ha haft kännedom om innan det angripna beslutet antogs.

45      Tribunalen påpekar härvid att det i punkt 2 i bilaga II till förordning nr 1907/2006, när det gäller identifieringen av faror enligt klassificeringen av ett ämne i enlighet med direktiv 67/548, hänvisas till tillämpningen av klassificeringsreglerna i detta direktiv, det vill säga till tillämpningen av unionsrättsliga regler. När det således gäller ett ämnes cancerframkallande egenskaper, såsom anges i artikel 57 a i förordning nr 1907/2006, ska dessa egenskaper och de viktigaste skadliga effekterna av dessa egenskaper anges i säkerhetsdatabladet i den mån ett ämne, i enlighet med klassificeringsreglerna i direktiv 67/548, har klassificerats som cancerframkallande. I förevarande fall har sökandena inte bestritt att högtemperatursbecks cancerframkallande egenskaper och de viktigaste skadliga effekterna av dessa egenskaper ska anges i säkerhetsdatabladet och utgör skälet till att sökandena ska tillhandahålla ett sådant säkerhetsdatablad.

46      När det gäller ett ämne som har långlivade, bioackumulerande och toxiska samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande egenskaper, såsom anges i artikel 57 e och d i förordning nr 1907/2006, definieras kriterierna för identifiering av sådana egenskaper i bilaga XIII till förordning nr 1907/2006. Vid identifiering av ett ämne, i enlighet med artikel 59 i denna förordning, som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter på grund av att det är långlivat, bioackumulerande och toxiskt samt mycket långlivat och mycket bioackumulerande, ska således de kriterier som anges i bilaga XIII till denna förordning tillämpas. Detta innebär att det under identifieringsförfarandet ska fastställas om ett ämne har långlivade, bioackumulerande och toxiska samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande egenskaper. Detta bekräftas av kemikaliemyndighetens svar med anledning av synpunkter som lämnats av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland inom den tidsperiod som föreskrivs i artikel 59.5 i förordning nr 1907/2006 angående identifieringen av högtemperatursbeck. I sitt svar angav kemikaliemyndigheten att upptagandet av ett ämne i kandidatförteckningen utgör den huvudsakliga mekanismen för att identifiera ämnen som är långlivade, bioackumulerande och toxiska samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande. Vidare innehåller protokollet från kemikaliemyndighetens informationsmöte, som ägde rum den 21–22 januari 2009, angående kandidatförteckningen och tillståndsförfarandet som instrument för riskhantering, motsvarande övervägande. Identifieringen av ett ämnes egenskaper såsom långlivade, bioackumulerande och toxiska samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande grundar sig således på tillämpningen av unionsrättsliga regler, det vill säga i förevarande fall på tillämpningen av de kriterier som anges i bilaga XIII till förordning nr 1907/2006. Med hänsyn till att högtemperatursbecks långlivade, bioackumulerande och toxiska samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande egenskaper i det angripna beslutet fastställts med tillämpning av dessa kriterier, är det följaktligen på grund av detta beslut som dessa egenskaper och de viktigaste skadliga effekterna av dessa ska anges i säkerhetsdatabladet. Det är härvid fråga om ett fall som kan jämställas med klassificeringen av ett ämne i enlighet med reglerna i direktiv 67/548, där skyldigheten att ange denna klassificering och de viktigaste skadliga effekterna av de klassificerade egenskaperna i säkerhetsdatabladet klart framgår av punkt 2 i bilaga II till förordning nr 1907/2006.

47      När det gäller kemikaliemyndighetens argument att det aktuella ämnets farliga karaktär följer av dess inneboende egenskaper, vilka sökandena borde ha utvärderat och vilka de borde ha varit medvetna om innan det angripna beslutet antogs, framhåller tribunalen att kemikaliemyndigheten hänvisar till de diskussioner som fördes inom en undergrupp vid Europeiska kemikaliebyrån angående huruvida det aktuella ämnet uppfyllde kriterierna för ett långlivat, bioackumulerande och toxiskt samt mycket långlivat och mycket bioackumulerande ämne. Även om det är riktigt att de farliga effekterna av ett ämne följer av dess inneboende egenskaper, ska dessa farliga effekter utvärderas och fastställas i enlighet med fastslagna rättsregler. I sina argument angående de diskussioner som fördes i nämnda undergrupp, har kemikaliemyndigheten inte angett de rättsregler som låg till grund för undergruppens fastställande av de långlivade, bioackumulerande och toxiska samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande egenskaperna. Kemikaliemyndigheten har inte heller påstått att undergruppens slutsatser hade bindande verkan för sökandena. Sökandena har däremot gjort gällande att slutsatserna angående högtemperatursbeck bestreds. Vidare har kemikaliemyndigheten hävdat att sökandena borde ha utvärderat högtemperatursbecks inneboende egenskaper och därigenom ha varit medvetna om detta ämnes långlivade, bioackumulerande och toxiska samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande egenskaper. Det framgår emellertid av handlingarna i målet, och såsom sökandena har bekräftat under förhandlingen, att sökandena just bestrider att högtemperatursbeck har långlivade, bioackumulerande och toxiska samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande egenskaper. I samband med sökandenas utvärdering av högtemperatursbeck kom de således inte fram till slutsatsen att detta ämne hade långlivade, bioackumulerande och toxiska samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande egenskaper.

48      I förhållande till rubrik 2 (”Farliga egenskaper”) i säkerhetsdatabladet utgjorde identifieringen, enligt förfarandet i artikel 59 i förordning nr 1907/2006, av högtemperatursbeck som ett ämne som ger upphov till mycket stora betänkligheter på grund av ämnets långlivade, bioackumulerande och toxiska samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande egenskaper, ny information som är tillräcklig för att användarna ska kunna vidta åtgärder till skydd för människors hälsa, säkerhet på arbetsplatsen och miljön. Denna identifiering utgjorde således sådan ny information som kan påverka riskhanteringsåtgärderna eller som avser faror i den mening som avses i artikel 31.9 a i förordning nr 1907/2006. Sökandena var därmed skyldiga att uppdatera de berörda säkerhetsdatabladen. Detta innebär att det angripna beslutet direkt påverkar sökandenas rättsliga situation på grund av den skyldighet som föreskrivs i bestämmelsen. Det är därmed inte nödvändigt att pröva rubrikerna 3 (”Sammansättning/information om beståndsdelar”) och 15 (”Gällande föreskrifter”) i säkerhetsdatabladet (se, beträffande rubrik 15, tribunalens beslut av den 21 september 2011 i mål T‑343/10, Etimine och Etiproducts mot Echa, REU 2011, s. II‑6611, punkterna 33–36, och i mål T‑346/10, Borax Europe mot Echa, REU 2011, s. II‑6629, punkterna 34–37).

49      När det gäller det som sökandena anfört om att det angripna beslutet berör dem direkt på grund av att deras rättsliga situation påverkas av artikel 34 a i förordning nr 1907/2006, framhåller tribunalen att det följer av den bestämmelsen att varje aktör i distributionskedjan ska vidarebefordra ny information om farliga egenskaper för ett ämne, oavsett användningsområde, till nästa aktör eller distributör uppåt i distributionskedjan.

50      Eftersom identifieringen av högtemperatursbeck i det angripna beslutet som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter på grund av detta ämnes långlivade, bioackumulerande och toxiska samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande egenskaper, innehöll ny information angående högtemperatursbecks farliga egenskaper (se ovan punkterna 46–48), innebär identifieringen att informationsskyldigheten i artikel 34 a i förordning nr 1907/2006 blir tillämplig. Härav följer att det angripna beslutet även direkt påverkar sökandenas rättsliga situation till följd av den skyldighet som föreskrivs i nämnda bestämmelse.

51      Sökandena är följaktligen direkt berörda av det angripna beslutet. Förevarande invändning om rättegångshinder kan därför inte vinna bifall.

 Begreppet regleringsakt som inte medför genomförandeåtgärder och huruvida sökandena berörs personligen

52      Kemikaliemyndigheten har gjort gällande att talan inte ska tas upp till sakprövning, eftersom det angripna beslutet inte är en regleringsakt i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF och sökandena därför måste beröras personligen. Kemikaliemyndigheten anser inte att detta villkor är uppfyllt.

53      Enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF kan förevarande talan om ogiltigförklaring upptas till sakprövning endast om det angripna beslutet utgör en regleringsakt som inte medför genomförandeåtgärder eller om sökandena personligen berörs av det angripna beslutet.

54      När det gäller frågan huruvida det angripna beslutet utgör en regleringsakt i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF, har kemikaliemyndigheten i huvudsak gjort gällande att de akter som antas av kemikaliemyndigheten inte utgör regleringsakter. Enbart kommissionen har anförtrotts regleringsbefogenhet enligt förordning nr 1907/2006. Vidare utgör identifieringen av ett ämne endast en förberedande akt inför ett potentiellt framtida kommissionsbeslut att uppta detta ämne i bilaga XIV till denna förordning.

55      När det gäller frågan huruvida det angripna beslutet utgör en regleringsakt i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF, erinrar tribunalen om att begreppet regleringsakt i den mening som avses i denna bestämmelse ska förstås som alla akter som har allmän giltighet, med undantag för lagstiftningsakter (tribunalens dom av den 25 oktober 2011 i mål T‑262/10, Microban International och Microban (Europe) mot kommissionen, REU 2011, s. II‑7697, punkt 21).

56      Tribunalen framhåller att det angripna beslutet i förevarande fall har allmän giltighet, eftersom det är tillämpligt på objektivt fastställda situationer och medför rättsverkningar för en allmänt och abstrakt angiven personkrets, det vill säga bland annat varje fysisk eller juridisk person som omfattas av tillämpningsområdet för artiklarna 31.9 a och 34 a i förordning nr 1907/2006.

57      Vidare utgör det angripna beslutet inte en lagstiftningsakt, eftersom det varken har antagits enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet eller enligt det särskilda lagstiftningsförfarandet, i den mening som avses i artikel 289.1–289.3 FEUF. Det angripna beslutet är nämligen en akt som antagits av kemikaliemyndigheten på grundval av artikel 59 i förordning nr 1907/2006 (se, för ett liknande resonemang, tribunalens beslut av den 4 juni 2012 i mål T‑381/11, Eurofer mot kommissionen, punkt 44).

58      Det angripna beslutet utgör således en regleringsakt i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF.

59      Tvärtemot vad kemikaliemyndigheten har påstått, anges det inte i artikel 263 fjärde stycket FEUF att enbart kommissionen har den regleringsbefogenhet som är nödvändig för att anta en sådan akt. Kemikaliemyndighetens argument i detta hänseende saknar stöd i EUF-fördraget. Artikel 263 första stycket FEUF innehåller nämligen uttryckliga föreskrifter om granskning av lagenligheten hos sådana akter antagna av unionens organ eller byråer som är avsedda att ha rättsverkan i förhållande till tredje man. EUF-fördragets upphovsmän hade således för avsikt att i princip även underställa kemikaliemyndighetens akter, som den antar i egenskap av unionsorgan, unionsdomstolens lagenlighetsprövning.

60      Tribunalen finner inte heller, tvärtemot kemikaliemyndighetens påstående, att kemikaliemyndighetens uppgift enligt artikel 75.1 i förordning nr 1907/2006 att handlägga och i vissa fall utföra tekniska, vetenskapliga och administrativa frågor i samband med förordning nr 1907/2006 och sörja för enhetlighet på gemenskapsnivå, medför att den saknar befogenhet att anta en regleringsakt. Tribunalen framhåller i detta hänseende att kemikaliemyndigheten har medgett att de akter som den antar kan medföra rättsliga skyldigheter i förhållande till tredje man, om än i begränsad omfattning.

61      Förfarandet för identifiering enligt artikel 59 i förordning nr 1907/2006 inbegriper två förfaranden för det fall synpunkter har erhållits angående den föreslagna identifieringen av ett ämne som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter. Enligt det första förfarandet ska kemikaliemyndigheten remittera ärendet till sin medlemsstatskommitté och denna kommitté ska nå en enhällig överenskommelse om identifieringen (artikel 59.7 och 59.8 i förordningen). I det andra förfarandet, som ska tillämpas för det fall medlemsstatskommittén inte kan nå en enhällig överenskommelse, ska kommissionen fatta beslut om identifiering av det berörda ämnet i enlighet med förfarandet i artikel 133.3 i förordning nr 1907/2006. Denna bestämmelse hänvisar till det föreskrivande förfarandet i artikel 5 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (EGT L 184, s. 23) (artikel 59.9 i förordningen). En jämförelse av dessa båda förfaranden ger vid handen att i det första förfarandet motsvaras överenskommelsen i medlemsstatskommittén av ett beslut av kommissionen enligt det andra förfarandet om identifieringen av ett ämne. Det kan emellertid inte med framgång göras gällande att det beslut som fattas med kommissionens deltagande utgör en regleringsakt, medan beslutet som fattas utan kommissionens deltagande, med samma innehåll och samma verkan, inte utgör en sådan akt.

62      Det är visserligen riktigt att ett beslut av kommissionen enligt artikel 58 i förordning nr 1907/2006 att införa ett ämne i bilaga XIV till denna förordning medför allvarligare rättsliga konsekvenser för användarna av ett ämne (nämligen förbud mot att släppa ut ämnet på marknaden utan tillstånd) än de konsekvenser som följer av det angripna beslutet, som främst innebär informationsskyldigheter. Detta konstaterande innebär emellertid inte att de rättsliga konsekvenserna av det angripna beslutet är obefintliga. Tvärtom utgör de informationsskyldigheter som följer av det angripna beslutet en av konsekvenserna av det ansvar för riskhanteringen av ämnen som ska gälla längs hela distributionskedjan, såsom anges i skäl 56 i förordning nr 1907/2006. Av det ovanstående följer att tribunalen inte kan godta kemikaliemyndighetens argument i detta avseende.

63      När det gäller frågan huruvida det angripna beslutet medför genomförandeåtgärder, framhåller tribunalen att identifieringen av det aktuella ämnet som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter, i enlighet med förfarandet i artikel 59 i förordning nr 1907/2006, medför att sökandena åläggs informationsskyldigheter utan att några andra åtgärder därvid är nödvändiga (se ovan punkt 32). Det angripna beslutet medför således inte någon genomförandeåtgärd.

64      I synnerhet utgör inte det påföljande steget i tillståndsförfarandet, som består i införandet i prioritetsordning av ämnen upptagna i kandidatförteckningen i bilaga XIV till förordning 1907/2006, det vill säga i förteckningen över tillståndspliktiga ämnen, någon åtgärd för genomförande av det angripna beslutet. Slutförandet av identifieringsförfarandet leder nämligen till informationsskyldigheter som är specifika för detta förfarande och som inte är beroende av de påföljande stegen i tillståndsförfarandet.

65      Av detta följer att det angripna beslutet utgör en regleringsakt som inte medför genomförandeåtgärder. Tribunalen finner därför att förevarande invändning om rättegångshinder inte kan vinna bifall. Det är därvid inte nödvändigt att pröva huruvida sökandena var personligen berörda.

66      Mot bakgrund av det ovanstående kan invändningen om rättegångshinder inte bifallas. Förevarande talan kan således upptas till sakprövning.

 Prövning i sak

67      Till stöd för förevarande talan har sökandena anfört tre grunder. Den första grunden avser ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen, den andra grunden avser en påstådd oriktig bedömning eller en påstådd felaktig rättstillämpning avseende identifieringen av ett ämne som långlivat, bioackumulerande och toxiskt eller mycket långlivat och mycket bioackumulerande på grundval av dess beståndsdelar, och den tredje grunden avser ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen.

 Den första grunden: Åsidosättande av likabehandlingsprincipen

68      Sökandena har gjort gällande att identifieringen av högtemperatursbeck som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter strider mot likabehandlingsprincipen. Detta ämne är jämförbart, på grund av dess sammansättning av kemiska ämnen och konkurrensen på marknaden, med andra UVCB-ämnen som innehåller antracen och andra polycykliska aromatiska kolväten (nedan kallade PAH). Kemikaliemyndigheten identifierade utan sakliga skäl endast högtemperatursbeck och inte dessa övriga ämnen som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter.

69      Tribunalen framhåller att lagstiftaren genom förordning nr 1907/2006 har inrättat en ordning för registrering, utvärdering och godkännande av kemikalier och för de begränsningar som är tillämpliga på dessa ämnen. Syftet med denna ordning är enligt skäl 1 i förordningen att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön samt säkerställa den fria rörligheten för dessa ämnen på den inre marknaden, samtidigt som konkurrenskraft och innovation främjas. I avdelning VII i förordning nr 1907/2006 föreskrivs ett tillståndsförfarande. Syftet med detta förfarande är enligt artikel 55 i förordningen att sörja för en väl fungerande inre marknad, samtidigt som det garanteras att de risker som ämnen som inger mycket stora betänkligheter ger upphov till kontrolleras på ett adekvat sätt och att dessa ämnen gradvis ersätts med lämpliga alternativa ämnen eller tekniker, när det är ekonomiskt och tekniskt genomförbart.

70      Tillståndsförfarandet är tillämpligt på alla ämnen som uppfyller kriterierna i artikel 57 i förordning nr 1907/2006. Det första steget i tillståndsförfarandet består i att identifiera de ämnen som uppfyller kriterierna i nämnda artikel. Enligt artikel 59 i förordning nr 1907/2006 ska denna identifiering ske genom ett förfarande i flera steg. Enligt skäl 77 i nämnda förordning bör – för att få till stånd ett system som är smidigt och funktionellt både för fysiska eller juridiska personer (som måste utarbeta ansökningar och vidta lämpliga riskhanteringsåtgärder) och för myndigheterna (som måste behandla tillståndsansökningarna) – endast ett begränsat antal ämnen tillståndsprövas samtidigt. När det gäller urvalet av dessa ämnen föreskrivs i artikel 59.2 och 59.3 i förordning nr 1907/2006 att det är kommissionen eller den berörda medlemsstaten som ska bedöma huruvida dessa ämnen uppfyller kriterierna i artikel 57 i förordningen. Lagstiftaren har således gett kommissionen och medlemsstaterna ett stort utrymme för skönsmässig bedömning för att stegvis genomföra reglerna i avdelning VII i förordning nr 1907/2006 om sådana ämnen som inger mycket stora betänkligheter.

71      Mot bakgrund av det ovanstående har kemikaliemyndigheten i identifieringsförfarandet enligt artikel 59 i förordning nr 1907/2006 inte någon befogenhet såvitt avser valet av det ämne som ska identifieras. Om dokumentationen för ett ämne däremot har sammanställts av en medlemsstat eller, på begäran av kommissionen, av kemikaliemyndigheten, ska kemikaliemyndigheten med iakttagande av villkoren i denna artikel genomföra identifieringen av ämnet.

72      I förevarande fall har identifieringsförfarandet enligt artikel 59 i förordning nr 1907/2006 iakttagits när det gäller valet av det ämne som ska identifieras. Det framgår nämligen av handlingarna i målet att högtemperatursbeck hade valts av kommissionen, eftersom den ansåg att detta ämne uppfyllde kriterierna i artikel 57 i nämnda förordning. Eftersom det inte förelåg någon annan dokumentation som sammanställts av en medlemsstat beträffande andra ämnen som innehåller antracen eller andra PAH, och kommissionen inte heller anmodat kemikaliemyndigheten att sammanställa dokumentation för sådana ämnen, kunde kemikaliemyndigheten inte genomföra identifieringen av dessa andra ämnen i enlighet med förfarandet i artikel 59 i förordning nr 1907/2006 utan att överskrida sin befogenhet. Detta innebär att kemikaliemyndighetens identifiering av högtemperatursbeck, och inte ämnen som påståtts vara jämförbara, som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter, inte utgjorde något åsidosättande av likabehandlingsprincipen.

73      Mot bakgrund av det ovanstående finner tribunalen att talan inte kan bifallas på den första grunden, med hänsyn till att sökandena inte har gjort gällande att förfarandet enligt artikel 59 i förordning nr 1907/2006 var rättsstridigt och med hänsyn till att kemikaliemyndigheten iakttog detta förfarande.

 Den andra grunden: Huruvida kemikaliemyndigheten gjorde en oriktig bedömning eller en felaktig rättstillämpning när den identifierade ett ämne som långlivat, bioackumulerande och toxiskt eller mycket långlivat och mycket bioackumulerande på grundval av dess beståndsdelar

74      Denna grund är uppdelad i fyra delar. Sökandena har för det första påpekat att den dokumentation som sammanställts av kemikaliemyndigheten för det aktuella ämnet inte uppfyller kraven i artikel 59.2 och 59.3 samt bilagorna XIII och XV till förordning nr 1907/2006, eftersom den inte grundade sig på en utvärdering av ämnet som sådant utan på en utvärdering av egenskaperna hos ämnets beståndsdelar. För det andra har sökandena gjort gällande att det inte finns någon regel i bilaga XIII till förordning nr 1907/2006 som innebär att ett ämne kan identifieras som långlivat, bioackumulerande och toxiskt eller mycket långlivat och mycket bioackumulerande i den mån detta ämne innehåller en beståndsdel som är långlivad, bioackumulerande och toxisk eller mycket långlivad och mycket bioackumulerande i koncentrationer som är lika med eller högre än 0,1 procent. För det tredje har sökandena gjort gällande att resultatet av utvärderingen av det aktuella ämnets beståndsdelar inte utgjorde en tillräcklig grund för att identifiera ämnet som långlivat, bioackumulerande och toxiskt eller mycket långlivat och mycket bioackumulerande, med hänsyn till att ämnets beståndsdelar inte individuellt hade identifierats som långlivade, bioackumulerande och toxiska eller mycket långlivade och mycket bioackumulerande. För det fjärde har sökandena hävdat att regeln om gränsvärdet på 0,1 procent inte har iakttagits i det angripna beslutet, eftersom högtemperatursbeck innehåller antracen, vilket är den enda beståndsdelen som officiellt har identifierats som ett ämne som har långlivade, bioackumulerande och toxiska egenskaper i koncentrationer på mindre än 0,1 procent.

75      Eftersom den första och den andra delen av den aktuella grunden rör identifieringen av högtemperatursbeck som ett ämne som är långlivat, bioackumulerande och toxiskt samt mycket långlivat och mycket bioackumulerande på grundval av dess beståndsdelar i en koncentration på minst 0,1 procent, framstår det som lämpligt att pröva dessa båda delar tillsammans.

76      Inledningsvis framhåller tribunalen att det av fast rättspraxis följer att unionens myndigheter tillerkänns ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, särskilt vid utvärdering av ytterst komplicerade vetenskapliga och tekniska sakomständigheter för att avgöra beskaffenheten och omfattningen av de åtgärder de vidtar. Unionsdomstolens prövning ska därför begränsas till en kontroll av att unionens myndigheter vid denna skönsmässiga bedömning inte har gjort sig skyldiga till uppenbara fel eller maktmissbruk, eller uppenbart har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning. I detta sammanhang ankommer nämligen bedömningen av de vetenskapliga och tekniska sakomständigheterna enligt EUF-fördraget endast på unionens myndigheter, och unionsdomstolen får inte ersätta dessa myndigheters bedömning med sin egen bedömning (domstolens dom av den 21 juli 2011 i mål C‑15/10, Etimine, REU 2011, s. I‑6681, punkt 60).

77      Det ska likväl preciseras att unionsmyndigheternas stora utrymme för skönsmässig bedömning, vars utövande omfattas av en begränsad domstolsprövning, inte uteslutande omfattar beskaffenheten och räckvidden av de bestämmelser som ska antas utan även i viss utsträckning fastställandet av de grundläggande sakförhållandena. Även om en sådan domstolsprövning har begränsad räckvidd, måste unionens myndigheter, som har antagit den aktuella rättsakten, inför unionsdomstolen kunna visa att rättsakten har antagits genom ett faktiskt utövande av deras utrymme för skönsmässig bedömning. Detta förutsätter att alla relevanta uppgifter och omständigheter avseende den situation som rättsakten avser att reglera har beaktats (domstolens dom av den 8 juli 2010 i mål C‑343/09, Afton Chemical, REU 2010, s. I‑7023, punkterna 33 och 34).

–       Den första och den andra delgrunden: Identifieringen av högtemperatursbeck som ett ämne som är långlivat, bioackumulerande och toxiskt och mycket långlivat och mycket bioackumulerande på grundval av dess beståndsdelar i en koncentration på minst 0,1 procent

78      Sökandena har framhållit att den dokumentation som sammanställts av kemikaliemyndigheten för högtemperatursbeck inte uppfyllde kraven enligt artikel 59.2 och 59.3 samt enligt bilagorna XIII och XV till förordning nr 1907/2006, eftersom den inte grundade sig på en utvärdering av ämnet som sådant, utan på en utvärdering av egenskaperna hos dess beståndsdelar. Vidare finns det enligt sökandena inte någon regel i bilaga XIII till förordning nr 1907/2006 som innebär att ett ämne kan identifieras som långlivat, bioackumulerande och toxiskt eller mycket långlivat och mycket bioackumulerande i den mån detta ämne innehåller en beståndsdel som är långlivad, bioackumulerande och toxisk eller mycket långlivad och mycket bioackumulerande i koncentrationer som är lika med eller högre än 0,1 procent. Denna regel saknar således rättslig grund. Lagstiftaren har med avsikt inte angett något gränsvärde för koncentrationen, eftersom koncentrationsgränser angetts på andra håll i förordning nr 1907/2006, bland annat när det gäller kemikaliesäkerhetsbedömningen enligt artikel 14 i nämnda förordning. Eftersom det angripna beslutet grundade sig på en utvärdering av egenskaperna hos högtemperatursbecks beståndsdelar, som förekommer i en koncentration på minst 0,1 procent, innehåller det angripna beslutet en uppenbart oriktig bedömning.

79      Tribunalen finner att det framgår av dokumentationen för identifiering av högtemperatursbeck som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter, rörande vilken medlemsstatskommittén nådde en enhällig överenskommelse den 2 december 2009, att detta ämne identifierades som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter och som uppfyllde de nödvändiga kriterierna för att det skulle anses som långlivat, bioackumulerande och toxiskt och mycket långlivat och mycket bioackumulerande enligt artikel 57 d och e i förordning nr 1907/2006 på grund av de långlivade, bioackumulerande och toxiska och mycket långlivade och mycket bioackumulerande egenskaperna hos detta ämnes beståndsdelar som förekommer i en koncentration på minst 0,1 procent.

80      Det framgår nämligen av avsnitt 6 i dokumentationen för identifiering av högtemperatursbeck att med hänsyn till att det inte förelåg några uppgifter angående långlivade, bioackumulerande och toxiska samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande egenskaper hos ämnet som sådant, gjordes utvärderingen på grundval av långlivade, bioackumulerande och toxiska samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande egenskaper hos högtemperatursbecks PAH-beståndsdelar som förekommer i en koncentration på minst 0,1 procent. Medlemsstatskommittén konstaterade därefter att sju av dessa PAH-beståndsdelar skulle anses vara långlivade, bioackumulerande och toxiska samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande, nämligen fluoranten, pyren, benso(a)antracen, chrysen, benso(a)pyren, benso(k)fluoranten och benso(ghi)perylen, samt att fenantren enbart skulle anses ha mycket långlivade och mycket bioackumulerande egenskaper och att antracen enbart skulle anses ha långlivade, bioackumulerande och toxiska egenskaper. Medlemsstatskommittén slog således fast att högtemperatursbeck var ett ämne som innehöll minst 5–10 procent PAH-beståndsdelar med långlivade, bioackumulerande och toxiska samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande egenskaper.

81      När det först gäller det påstådda åsidosättandet av förfarandet enligt artikel 59.2 och 59.3 i förordning nr 1907/2006, i förening med bilaga XV till nämnda förordning, konstaterar tribunalen endast att det i dessa bestämmelser föreskrivs att dokumentation ska sammanställas för ett ämne som anses uppfylla kriterierna i artikel 57 i denna förordning. Föremålet för den dokumentation som sammanställts av kemikaliemyndigheten liksom det angripna beslutet är mycket riktigt ett ämne i den mening som avses i artikel 3 led 1 i denna förordning, vilket bedömdes uppfylla kriterierna i artikel 57 i förordning nr 1907/2006. Kemikaliemyndigheten åsidosatte således inte dessa bestämmelser.

82      För att sedan pröva huruvida det tillvägagångssätt som kemikaliemyndigheten tillämpade för att identifiera högtemperatursbeck som ett långlivat, bioackumulerande och toxisk ämne samt mycket långlivat och mycket bioackumulerande ämne innefattade en uppenbart oriktig bedömning, framhåller tribunalen att kriterierna för identifiering av långlivade, bioackumulerande och toxiska ämnen samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande ämnen anges i bilaga XIII till förordning nr 1907/2006. Såvitt avser identifieringen av ett långlivat, bioackumulerande och toxiskt samt mycket långlivat och mycket bioackumulerande ämne, är det följaktligen såsom sökandena har hävdat detta ämne som ska uppfylla de nödvändiga kriterierna för att anses vara långlivat, bioackumulerande och toxisk samt mycket långlivat och mycket bioackumulerande i enlighet med avsnitt 1 och 2 i nämnda bilaga, i förhållande till den version av bilagan som är tillämplig.

83      När det emellertid är fråga om ett ämnes beståndsdelar som utgör en väsentlig del av ämnet, kan kemikaliemyndigheten helt enkelt inte anses ha gjort en uppenbart oriktig bedömning när den konstaterade att det aktuella ämnet var långlivat, bioackumulerande och toxiskt samt mycket långlivat och mycket bioackumulerande på grund av att ämnets beståndsdelar hade sådana egenskaper. En sådan slutsats hade nämligen inte i tillräcklig utsträckning tagit hänsyn till det syfte som eftersträvas med förordning nr 1907/2006 och som anges i förordningens artikel 1.1. Där anges nämligen att syftet med denna förordning är att garantera en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön, inbegripet främjande av alternativa metoder för att bedöma hur farliga ämnen är samt att ämnen fritt kan cirkulera på den inre marknaden samtidigt som konkurrenskraft och innovation förbättras. Även om det av lydelsen i bilaga XIII till förordning nr 1907/2006, i den version som är tillämplig i förevarande fall, inte uttryckligen framgår att identifieringen av långlivade, bioackumulerande och toxiska ämnen samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande ämnen även ska göras med hänsyn till långlivade, bioackumulerande och toxiska egenskaper samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande egenskaper hos ett ämnes relevanta beståndsdelar, utesluter det inte att man använder sig av ett sådant tillvägagångssätt. Det går dock inte att enbart på grundval av det förhållandet att ett ämnes beståndsdel har ett visst antal egenskaper göra bedömningen att även ämnet har sådana egenskaper, utan det är nödvändigt att bedöma den procentuella andelen och de kemiska effekterna av en sådan beståndsdel (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 26 september 1985 i mål 187/84, Caldana, REG 1985, s. 3013, punkt 17).

84      I motsats till vad sökandena har hävdat visar inte artikel 14.2 f i förordning nr 1907/2006 att lagstiftarens avsikt var att minimera riskerna förknippade med ett ämnes långlivade, bioackumulerande och toxiska eller mycket långlivade och mycket bioackumulerande beståndsdelar enbart i samband med kemikaliesäkerhetsbedömningen enligt denna artikel. Någon sådan avsikt framgår nämligen varken av bestämmelsens lydelse eller av skälen i förordning nr 1907/2006 som hänför sig till denna bestämmelse. Dessutom tillhör artikel 14.2 f i denna förordning förfarandet för registrering av ämnen i avdelning II i förordningen, det vill säga ett förfarande som i princip är tillämpligt på alla ämnen som sådana eller på ämnen som ingår i beredningar eller i varor i enlighet med artiklarna 6 och 7 i förordningen. Av skäl 69 i förordning nr 1907/2006 framgår det att lagstiftarens avsikt var att ämnen som inger mycket stora betänkligheter och som omfattas av identifieringsförfarandet enligt artikel 59 i nämnda förordning ska hanteras med yttersta försiktighet.

85      Tribunalen erinrar i förevarande fall om att högtemperatursbeck tillhör UVCB-ämnena, vars sammansättning är okänd eller variabel. UVCB-ämnen ingår bland ämnen med flera beståndsdelar, det vill säga ämnen som har många olika beståndsdelar. Bilaga XIII till förordning nr 1907/2006 innehåller inte några särskilda regler angående identifieringen av UVCB-ämnen som ämnen med långlivade, bioackumulerande och toxiska samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande egenskaper.

86      Enligt kemikaliemyndigheten grundar sig tillvägagångssättet för att identifiera ett UVCB-ämne som långlivat, bioackumulerande och toxiskt samt mycket långlivat och mycket bioackumulerande på grund av att dess beståndsdelar identifierats som långlivade, bioackumulerande och toxiska samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande, dels på väl etablerad praxis som stöder sig på en erkänd princip i unionslagstiftningen, dels på vetenskapliga skäl. Vidare har tillämpningen av gränsvärdet 0,1 procent, såsom den faktor som leder till identifiering av det aktuella ämnet på grundval av dess beståndsdelar, stöd i unionslagstiftningen.

87      När det gäller argumentet angående en väl etablerad praxis som stöder sig på en erkänd princip i unionslagstiftningen, påpekar tribunalen att det visserligen framgår av skäl 75 och artikel 53.2 i förordning nr 1272/2008 att denna förordning inte är tillämplig på klassificering och märkning av långlivade, bioackumulerande och toxiska ämnen samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande ämnen, utan på klassificering och märkning av cancerogena, mutagena och toxiska ämnen. Det framgår dock av artikel 10.1 i nämnda förordning att lagstiftaren har erkänt principen enligt vilken förekomsten av ett ämne som har vissa egenskaper i ett annat ämne kan medföra att detta ämne klassificeras som om det har dessa egenskaper. I artikel 10.1 första stycket i förordning nr 1272/2008 anges nämligen att särskilda koncentrationsgränser och allmänna koncentrationsgränser är gränser som fastställs för ett ämne för att ange ett tröskelvärde vid, eller över, vilket förekomsten av det ämnet i ett annat ämne eller i en blandning som en identifierad förorening, tillsats eller enskild beståndsdel leder till att ämnet eller blandningen klassificeras som farliga.

88      Att denna princip är tillämplig på förfarandet för identifiering av ett ämne som inger mycket stora betänkligheter stöds av flera omständigheter. I samband med granskningen av ämnen som ska upptas i kandidatförteckningen likställs enligt artikel 57 i förordning nr 1907/2006 långlivade, bioackumulerande och toxiska ämnen samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande ämnen med cancerogena, mutagena och toxiska ämnen. Vidare stöds tillämpligheten av denna princip av artikel 56.6 a i förordning nr 1907/2006. Av denna bestämmelse följer bland annat att förbudet att släppa ut ett tillståndspliktigt ämne på marknaden inte tillämpas på användningen av ämnen som avses i artikel 57 d–f i denna förordning när dessa ingår i beredningar under en koncentrationsgräns på 0,1 viktprocent. Denna bestämmelse är visserligen tillämplig på beredningar och inte på ett sådant ämne som det som är aktuellt i förevarande fall. Kvalificeringen av ett ämne på grundval av egenskaperna hos dess beståndsdelar framstår dock som jämförbar med kvalificeringen av en beredning på grundval av egenskaperna hos de ämnen som ingår i beredningen. Tribunalen framhåller i detta hänseende att sökandena – till stöd för deras påstående att det var lagstiftarens avsikt att minimera riskerna förknippade med ett ämnes långlivade, bioackumulerande och toxiska eller mycket långlivade och mycket bioackumulerande beståndsdelar enbart i samband med kemikaliesäkerhetsbedömningen – även hänvisade till en bestämmelse som inte är tillämplig på ett ämnes beståndsdelar, utan på ämnen som ingår i en beredning, det vill säga artikel 14.2 f i förordning nr 1907/2006 (se ovan punkt 84).

89      Kemikaliemyndigheten grundade vidare sitt tillvägagångssätt på vetenskapliga skäl.

90      Enligt kemikaliemyndigheten är det viktigt att utvärdera ett UVCB-ämne på grundval av dess beståndsdelar, eftersom de individuella beståndsdelarna som ingår i ett sådant ämne uppträder som självständiga ämnen när de väl har släppts ut i naturen. De aktuella ämnena släpper ut flera olika PAH som är långlivade, bioackumulerande och toxiska eller mycket långlivade och mycket bioackumulerande i samband med användningen, exempelvis genom upphettning under beredningen eller genom utlutning vid kontakt med vatten.

91      Även om en undersökning av ett UVCB-ämne i sin helhet är möjlig i vissa specifika fall, skulle ett sådant tillvägagångssätt inte ge några signifikanta resultat för de allra flesta ämnen, däribland högtemperatursbeck. I de allra flesta fall är en förståelse av ett ämnes egenskaper endast möjlig på grundval av en utvärdering av egenskaperna hos ämnets relevanta beståndsdelar. De flesta tillgängliga försöksmetoder för att fastställa de inneboende egenskaperna hos dessa ämnen är enbart lämpliga för undersökning av ämnen som består av en enda huvudsaklig beståndsdel. När det gäller persistens hos UVCB-ämnen kan dessa ämnen nämligen i allmänhet inte utvärderas med hjälp av försöksmetoder avseende biologisk nedbrytbarhet som mäter sammanfattande parametrar, eftersom dessa försök mäter egenskaperna hos ämnet i sin helhet och inte ger någon information om dess beståndsdelar. Även om det antas att ämnet i sin helhet, efter ett sådant försök, framstår som lätt biologiskt nedbrytbart, kan det inte uteslutas att ämnet eventuellt innehåller beståndsdelar som inte är biologiskt nedbrytbara. Kemikaliemyndigheten har anfört att liknande svårigheter har uppkommit i samband med försök avseende biologisk nedbrytbarhet och toxicitet för vissa UVCB-ämnen. Den fysiska strukturen hos ett sådant ämne kan i betydande utsträckning hindra att dess beståndsdelar frigörs om försöket avser ämnet som sådant. När det gäller försök avseende bioackumulerbarhet och toxicitet, kan följaktligen inte ackumulerbarhet i studerade organismer och toxicitet upptäckas i samband med försöken, trots att PAH-beståndsdelar i verkligheten frigörs i naturen efter viss tid.

92      Tribunalen finner att den kritik som sökandena har riktat mot dessa vetenskapliga överväganden inte visar att de vetenskapliga skäl som anförts av kemikaliemyndigheten är uppenbart felaktiga.

93      När det gäller sökandenas argument rörande det förhållandet att frågan huruvida ett ämne kan brytas ned i sina beståndsdelar undersöks i samband med kemikaliesäkerhetsbedömningen som ska göras i samband med registreringen av ämnet i enlighet med artikel 14 i förordning nr 1907/2006, utgör detta argument inte något bestridande av kemikaliemyndighetens bedömning, utan det anges därvid endast att nedbrytningen även i förekommande fall ska beaktas i samband med ett annat förfarande enligt förordning nr 1907/2006 (se i detta avseende även ovan punkt 84).

94      När det gäller argumenten angående utlutning, med vilka det görs gällande att alla försök där effekterna på kort sikt och kroniska effekter undersöks bekräftar att PAH är fångade i den makromolekylära strukturen och inte medför några toxiska effekter, exempelvis när de kommer i kontakt med vatten, konstaterar tribunalen att sökandena till stöd för dessa argument endast har åberopat tre vetenskapliga undersökningar som inte tillförts dokumentationen. Det går inte att på denna grund dra slutsatsen att kemikaliemyndighetens motsatta bedömning var uppenbart oriktig.

95      När det gäller sökandenas argument som, i motsats till vad kemikaliemyndigheten har hävdat, avser att de flesta försöksmetoder kan användas för UVCB eller, när befintliga metoder inte är lämpliga, att ett evidensbaserat tillvägagångssätt kan användas, är dessa argument inte underbyggda av vetenskapliga uppgifter och är således inte tillräckliga för att det tillvägagångssätt som tillämpats av kemikaliemyndigheten ska anses vara uppenbart felaktigt.

96      När det gäller tillämpningen av gränsvärdet på 0,1 procent såsom den omständighet som medför identifiering av det aktuella ämnet på grundval av dess beståndsdelar, har sökandena gjort gällande att även om de inte bestrider att ett sådant gränsvärde i allmänhet är tillämpligt, återfinns kriteriet avseende gränsvärdet 0,1 procent inte i bilaga XIII till förordning nr 1907/2006. Sökandena har vidare gjort gällande att även om det förekommer akter som hänvisar till en procentsats på 0,1 procent, såsom gränsvärdet i vissa fall över vilket en faroklassificering är tillämplig, kan detta gränsvärde emellertid röra sig mellan 0,1 och 1 procent beroende på hur farligt ämnet är.

97      Även om det inte föreskrivs något gränsvärde för koncentrationen i bilaga XIII till förordning nr 1907/2006, framhåller tribunalen att tillämpningen av ett sådant gränsvärde såsom den omständighet som medför identifiering av det aktuella ämnet på grundval av dess beståndsdelar, inte kräver att gränsvärdet anges i denna bilaga.

98      Vidare framgår det av förordning nr 1907/2006 att gränsvärdet på 0,1 procent har tillämpats vid några tillfällen i unionslagstiftningen för att kvalificera en beredning på grundval av de ämnen som ingår i denna. Artikel 31.3 b i förordning nr 1907/2006 innehåller en informationsskyldighet för leverantören av en beredning om denna innehåller ett ämne som är långlivat, bioackumulerande och toxiskt eller mycket långlivat och mycket bioackumulerande enligt kriterierna i bilaga XIII till nämnda förordning, i en koncentration som är lika med eller högre än 0,1 procent. Vidare följer det av artikel 14.2 f i denna förordning att ett företag är skyldigt att göra en kemikaliesäkerhetsbedömning för ett ämne som ingår i en beredning när ämnets koncentration i beredningen överstiger 0,1 procent och ämnet uppfyller kriterierna i bilaga XIII till denna förordning. Dessutom föreskrivs i artikel 56.6 i förordning nr 1907/2006 att tillståndsplikten bland annat inte gäller användningen av ämnen som uppfyller kriterierna i artikel 57 d och e i förordningen, när de ingår i beredningar under en koncentrationsgräns på 0,1 procent.

99      Eftersom kvalificeringen av ett ämne på grundval av egenskaperna hos dess beståndsdelar framstår som jämförbar med kvalificeringen av en beredning på grundval av egenskaperna hos de ämnen som ingår i beredningen (se ovan punkt 88) och eftersom sökandena inte har bestritt att gränsvärdet på 0,1 procent i allmänhet är tillämpligt, finner tribunalen att det inte går att dra slutsatsen att det angripna beslutet, genom tillämpningen av gränsvärdet på 0,1 procent såsom den omständighet som medförde identifiering av det aktuella ämnet på grundval av dess beståndsdelar, är uppenbart felaktigt.

100    Mot bakgrund av det ovanstående konstaterar tribunalen att högtemperatursbeck inte identifierades som ett långlivat, bioackumulerande och toxiskt samt mycket långlivat och mycket bioackumulerande ämne enbart på grund av att en av ämnets beståndsdelar har ett visst antal långlivade, bioackumulerande och toxiska samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande egenskaper, utan hänsyn togs även till den procentuella andelen och de kemiska effekterna av en sådan beståndsdel (se ovan punkt 83). Sökandenas argument angående identifieringen av högtemperatursbeck som ett långlivat, bioackumulerande och toxiskt samt mycket långlivat och mycket bioackumulerande ämne på grundval av dess beståndsdelar i en koncentration på minst 0,1 procent visar inte att det angripna beslutet var uppenbart felaktigt.

101    Tribunalen godtar således inte den första och den andra delgrunden.

–       Den tredje delgrunden: Identifieringen av det aktuella ämnets beståndsdelar som långlivade, bioackumulerande och toxiska samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande

102    Sökandena har i huvudsak påpekat att utvärderingen av det aktuella ämnets beståndsdelar inte utgjorde en tillräcklig grund för att identifiera detta ämne som långlivat, bioackumulerande och toxiskt eller mycket långlivat och mycket bioackumulerande, eftersom dess beståndsdelar inte individuellt hade identifierats som långlivade, bioackumulerande och toxiska samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande genom ett separat beslut av kemikaliemyndigheten på grundval av en fördjupad utvärdering i detta avseende.

103    Tribunalen erinrar om att högtemperatursbeck identifierades som ett långlivat, bioackumulerande och toxiskt samt mycket långlivat och mycket bioackumulerande ämne med hänsyn till att sju av dess beståndsdelar skulle anses vara långlivade, bioackumulerande och toxiska samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande, och eftersom beståndsdelen fenantren skulle anses vara mycket långlivad och mycket bioackumulerande och beståndsdelen antracen skulle anses vara långlivad, bioackumulerande och toxisk (se ovan punkt 80).

104    För det första uppkommer frågan huruvida identifieringen av det aktuella ämnet som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter på grund av dess långlivade, bioackumulerande och toxiska samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande egenskaper – en identifiering som skett på grundval av att ämnets beståndsdelar är långlivade, bioackumulerande och toxiska samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande – kräver att dessa beståndsdelar som sådana dessförinnan har identifierats som långlivade, bioackumulerande och toxiska samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande i ett separat beslut av kemikaliemyndigheten. Tribunalen påpekar i detta hänseende att artiklarna 57 d och e och 59 i förordning nr 1907/2006 enbart föreskriver att kriterierna i bilaga XIII till denna förordning ska vara uppfyllda. Ett genomförande av förfarandet i artikel 59 i förordning nr 1907/2006, för att självständigt identifiera de berörda beståndsdelar som ingår i högtemperatursbeck som långlivade, bioackumulerande och toxiska samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande, tillför dessutom inte något mervärde i förhållande till identifieringen av det aktuella ämnet som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter på grund av dess långlivade, bioackumulerande och toxiska samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande egenskaper, när denna identifiering skett på grundval av att ämnets beståndsdelar är långlivade, bioackumulerande och toxiska samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande. I den dokumentation som sammanställts i enlighet med bilaga XV till nämnda förordning för det aktuella ämnet, var det nämligen även nödvändigt att jämföra de tillgängliga uppgifterna med kriterierna i bilaga XIII till nämnda förordning. Sökandenas argument i detta hänseende kan således inte godtas.

105    Sökandena har bestritt att identifieringen av de aktuella beståndsdelarna, med undantag av antracen som utgör en långlivad, bioackumulerande och toxisk eller mycket långlivad och mycket bioackumulerande beståndsdel, grundar sig på en fördjupad utvärdering. När det gäller antracen är det utrett att detta ämne hade identifierats som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter på grund av att det är långlivat, bioackumulerande och toxiskt. I enlighet med ovan i punkterna 76 och 77 nämnda rättspraxis ska tribunalen således pröva huruvida det angripna beslutet är uppenbart felaktigt i detta avseende.

106    Sökandena har till stöd för sina argument hänvisat till synpunkter som lämnats av gruppen för stora petroleumbolag, vilken genomförde undersökningar beträffande miljöfrågor för petroleumindustrin under samrådsperioden för den dokumentation som sammanställts i enlighet med bilaga XV till förordning nr 1907/2006 för det aktuella ämnet. Till dessa synpunkter fogades en rapport i vilken de bioackumulerande egenskaperna hos femton PAH analyserades. Av synpunkterna framgick att eftersom den behöriga undergruppen till Europeiska kemikaliebyrån inte hade nått någon överenskommelse om dessa beståndsdelars långlivade, bioackumulerande och toxiska samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande egenskaper, skulle det vara för tidigt och olämpligt att dra några slutgiltiga slutsatser angående dessa beståndsdelar i den dokumentation som sammanställts i enlighet med bilaga XV till nämnda förordning. Enligt denna rapport gav tillgänglig bevisning inte stöd för de preliminära allmänna slutsatser som angetts i denna dokumentation, nämligen att dessa beståndsdelar uppfyllde kriteriet för att anses bioackumulerande eller mycket bioackumulerande, med hänsyn till att tillförlitliga laboratorieresultat endast visade att dessa beståndsdelar har en liten potential för bioackumulering.

107    Tribunalen påpekar att sökandenas argument i huvudsak enbart hänvisar till synpunkter som lämnats och en rapport som utarbetats inom ramen för förfarandet enligt artikel 59.4 i förordning nr 1907/2006. Högtemperatursbeck har identifierats som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter på grundval av en analys som återfinns i den dokumentation som sammanställts av kemikaliemyndigheten och som, med kännedom om dessa synpunkter och nämnda rapport, godkänts av medlemsstatskommittén den 2 december 2009 i enlighet med artikel 59.8 i denna förordning. I avsnitt 6 i dokumentationen utvärderas i detalj, för var och en av det aktuella ämnets relevanta beståndsdelar, de långlivade, bioackumulerande och toxiska samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande egenskaperna. Mot bakgrund av det ovanstående finner tribunalen att den allmänna hänvisningen till det förhållandet att den behöriga undergruppen vid Europeiska kemikaliebyrån – vilken för övrigt inte längre finns kvar enligt bestämmelserna i förordning nr 1907/2006 – inte hade nått någon överenskommelse angående de långlivade, bioackumulerande och toxiska samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande egenskaperna hos de aktuella beståndsdelarna, samt påståendet att det inte förelåg tillräcklig bevisning utan att det därvid visats vilken del av analysen i nämnda dokumentation som var oriktig, inte utgör tillräckliga omständigheter för att det angripna beslutet ska anses vara uppenbart oriktigt.

108    Tribunalen kan följaktligen inte godta den tredje delgrunden.

–       Den fjärde delgrunden: Koncentrationen antracen i högtemperatursbeck

109    Sökandena har påpekat att regeln om ett gränsvärde på 0,1 procent inte har iakttagits i det angripna beslutet, eftersom högtemperatursbeck innehåller antracen i lägre nivåer än 0,1 procent. Antracen är den enda beståndsdel som officiellt identifierats som ett långlivat, bioackumulerande och toxiskt ämne. Tvärtemot vad kemikaliemyndigheten har hävdat, innehåller den mest använda specifikationen av högtemperatursbeck inte mer än 0,1 procent antracen.

110    Tribunalen erinrar endast om att högtemperatursbeck identifierades som långlivat, bioackumulerande och toxiskt samt mycket långlivat och mycket bioackumulerande bland annat på grund av att sju av dess relevanta beståndsdelar ansågs ha långlivade, bioackumulerande och toxiska samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande egenskaper (se ovan punkt 80). Även om det antas att koncentrationen antracen i högtemperatursbeck inte är lika med eller högre än 0,1 procent, framgår det följaktligen av den dokumentation som godkänts av medlemsstatskommittén beträffande högtemperatursbeck att sju övriga beståndsdelar förekommer i koncentrationer som är lika med eller högre än 0,1 procent. Tribunalen har redan underkänt sökandenas motargument i samband med prövningen av den tredje delgrunden (se ovan punkterna 105–107).

111    Tribunalen kan följaktligen inte godta den fjärde delgrunden.

112    Av detta följer att talan inte kan bifallas på någon del av den andra grunden.

 Den tredje grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen

113    Sökandena har gjort gällande att det angripna beslutet innebär ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen. Detta beslut är olämpligt för att uppnå de syften som eftersträvas med förordning nr 1907/2006, det vill säga att garantera en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön. Sökandena har härvid påpekat att de alternativa ämnen som kan användas som ersättning för högtemperatursbeck också är långlivade, bioackumulerande och toxiska eller mycket långlivade och mycket bioackumulerande. Enligt sökandena borde kemikaliemyndigheten ha kunnat vidta andra lämpliga och mindre ingripande åtgärder, såsom att vidta riskhanteringsåtgärder på grundval av den kemikaliesäkerhetsbedömning som återfinns i det registreringsunderlag som sökandena sammanställt enligt artikel 14 i förordning nr 1907/2006 eller inge dokumentation avseende begränsningar för det aktuella ämnet i enlighet med avdelning VIII i denna förordning.

114    Tribunalen gör i denna del följande bedömning. Enligt fast rättspraxis innebär proportionalitetsprincipen, vilken ingår bland de allmänna principerna i unionsrätten, att unionen i sitt handlande inte får gå utöver vad som är ändamålsenligt och nödvändigt för att uppnå de legitima mål som eftersträvas med bestämmelserna i fråga. När det finns flera ändamålsenliga åtgärder att välja mellan ska den åtgärd väljas som är minst ingripande, och de vållade olägenheterna får inte vara orimliga i förhållande till de eftersträvade målen (se domen i det ovan i punkt 76 nämnda målet Etimine, punkt 124 och där angiven rättspraxis).

115    Vad gäller domstolsprövningen av de krav som nämns i föregående punkt, konstaterar tribunalen att kemikaliemyndigheten ska tillerkännas ett stort utrymme för skönsmässig bedömning på ett område där den ställs inför val av politisk, ekonomisk och social art och ska göra komplicerade bedömningar. En åtgärd på detta område kan endast förklaras ogiltig om den är uppenbart olämplig i förhållande till det syfte som lagstiftaren eftersträvar (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovan i punkt 76 nämnda målet Etimine, punkt 125 och där angiven rättspraxis).

116    I förevarande fall framgår det av artikel 1.1 i förordning nr 1907/2006 att denna förordning syftar till att garantera en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön, inbegripet främjande av alternativa metoder för att bedöma hur farliga ämnen är, samt att ämnen fritt kan cirkulera på den inre marknaden samtidigt som konkurrenskraft och innovationer förbättras. Med hänsyn till lydelsen i skäl 16 i denna förordning konstaterar tribunalen att lagstiftaren har fastställt att det första av dessa tre syften ska utgöra det huvudsakliga syftet, det vill säga att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 7 juli 2009 i mål C‑558/07, S.P.C.M. m.fl., REG 2009, s. I‑5783, punkt 45). När det särskilt gäller syftet med tillståndsförfarandet följer det av artikel 55 i nämnda förordning att syftet är att sörja för en väl fungerande inre marknad, samtidigt som det garanteras att de risker som ämnen som inger mycket stora betänkligheter ger upphov till kontrolleras på ett adekvat sätt och att dessa ämnen gradvis ersätts med lämpliga alternativa ämnen eller tekniker, när det är ekonomiskt och tekniskt genomförbart.

117    När det gäller sökandenas argument om att det angripna beslutet är olämpligt för att uppnå de syften som eftersträvas med förordning nr 1907/2006, erinrar tribunalen om att det angripna beslutet innebär att högtemperatursbeck identifierades som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter efter en tillämpning av förfarandet i artikel 59 i nämnda förordning. När ett ämne har identifierats som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter, innebär det att de berörda ekonomiska aktörerna åläggs informationsskyldigheter (se ovan punkt 32).

118    Vad gäller syftet att skydda människors hälsa och miljön, konstaterar tribunalen att identifieringen av ett ämne som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter syftar till att förse allmänheten och yrkesmässiga användare med bättre information om de risker och faror som de löper, och att identifieringen följaktligen ska betraktas som ett verktyg för att förbättra ovannämnda skydd (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovan i punkt 116 nämnda målet S.P.C.M. m.fl., punkt 49).

119    När det närmare bestämt gäller sökandenas argument att det angripna beslutet är olämpligt i detta hänseende på grund av att de alternativa ämnen som kan användas som ersättning för det aktuella ämnet också är långlivade, bioackumulerande och toxiska eller mycket långlivade och mycket bioackumulerande, påpekar tribunalen följande. Det angripna beslutet innebär inte något förbud mot att släppa ut högtemperatursbeck på marknaden, vilket skulle tvinga de berörda aktörerna att använda alternativa ämnen. Detta gäller enligt artikel 56 i förordning nr 1907/2006 endast för ämnen som ingår i bilaga XIV till nämnda förordning, det vill säga förteckningen över tillståndspliktiga ämnen. Även om det följer av artikel 59.1 i denna förordning att förfarandet för identifiering ska tillämpas i syfte att på sikt åstadkomma ett eventuellt införande i bilaga XIV till denna förordning, följer det av det förfarande som anges i artikel 58 i förordning nr 1907/2006 att upptagandet av ett ämne i kandidatförteckningen inte automatiskt medför att det kommer att föras in i bilaga XIV till denna förordning. Det följer nämligen av artikel 58.1 och 58.3 i förordningen att kemikaliemyndigheten ska utfärda rekommendationer om vilka ämnen som bör prioriteras för införande i denna bilaga. Myndigheten ska därvid beakta yttrandet från medlemsstatskommittén och ange bland annat de användningar och användningskategorier som får undantas från kravet på tillstånd. Ett ämne kan omfattas av kravet på tillstånd endast efter det att beslut fattats av kommissionen om införande av detta ämne i nämnda bilaga XIV.

120    För identifiering av ämnen som inger mycket stora betänkligheter innehåller förordning nr 1907/2006 dessutom ett förfarande som utarbetats för att ämnen stegvis ska omfattas av kravet på tillståndsprövning. I skäl 77 i nämnda förordning anges därvid att – för att få till stånd ett system som är smidigt och funktionellt både för fysiska eller juridiska personer (som måste utarbeta ansökningar och vidta lämpliga riskhanteringsåtgärder) och för myndigheterna (som måste behandla tillståndsansökningarna) – endast ett begränsat antal ämnen bör tillståndsprövas samtidigt. Det kan därför inte uteslutas att detta förfaringssätt i flera steg medför att de alternativa ämnen till vilka sökandena har hänvisat också omfattas av förfarandet för identifiering enligt artikel 59 i förordning nr 1907/2006.

121    Tribunalen godtar följaktligen inte sökandenas argument om att det angripna beslutet är olämpligt för att uppnå eftersträvade syften.

122    Sökandena har vidare gjort gällande att det angripna beslutet går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade syftena, med hänsyn till att även en tillämpning av riskhanteringsåtgärder eller ingivandet av ett förslag avseende begränsningar för det aktuella ämnet i enlighet med bilaga XV till förordning nr 1907/2006 skulle garantera en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön, men därvid vara mindre ingripande.

123    När det gäller riskhanteringsåtgärder har sökandena hänvisat till skyldigheterna enligt artikel 14 i förordning nr 1907/2006. Enligt artikel 14.1 i denna förordning ska sökandena göra en kemikaliesäkerhetsbedömning och sammanställa en kemikaliesäkerhetsrapport för det aktuella ämnet. Enligt artikel 14.3 d i förordningen ska kemikaliesäkerhetsbedömningen även omfatta en bedömning av långlivade, bioackumulerande och toxiska samt mycket långlivade och mycket bioackumulerande egenskaper hos det aktuella ämnet. Om denna bedömning leder till slutsatsen att ett ämne är långlivat, bioackumulerande och toxiskt eller mycket långlivat och mycket bioackumulerande, ska sökandena i enlighet med artikel 14.4 i förordningen göra en exponeringsbedömning samt en riskkaraktärisering som behandlar samtliga identifierade användningar. Vidare följer det av artikel 14.6 i förordning nr 1907/2006 att sökandena är skyldiga att fastställa och tillämpa de åtgärder som är lämpliga för att på ett adekvat sätt kontrollera riskerna. Eftersom denna bedömning inte var tillgänglig vid tidpunkten för identifieringen av det aktuella ämnet som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter genom det angripna beslutet, hade kemikaliemyndigheten kunnat ha beslutat att invänta denna bedömning för att granska kemikaliesäkerhetsrapporten och de föreslagna riskhanteringsåtgärderna, i stället för att identifiera det aktuella ämnet som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter.

124    Tribunalen konstaterar att det inte framgår av förordning nr 1907/2006 att lagstiftaren hade för avsikt att göra identifieringsförfarandet enligt artikel 59 i nämnda förordning, som utgör en del av tillståndsförfarandet för ett ämne i avdelning VII i denna förordning, underordnat registreringsförfarandet i avdelning II i denna förordning, vilket inbegriper skyldigheterna enligt artikel 14 i denna förordning. Det är visserligen riktigt att dessa skyldigheter syftar till att förse allmänheten och yrkesmässiga användare med bättre information om riskerna och farorna med ett ämne. Medan registrerade ämnen, såsom framgår av skäl 19 i förordning nr 1907/2006, ska kunna saluföras på den inre marknaden, är emellertid syftet med tillståndsförfarandet, vilket inbegriper identifieringsförfarandet enligt artikel 59 i nämnda förordning, bland annat att gradvis ersätta ämnen som inger mycket stora betänkligheter med lämpliga alternativa ämnen eller tekniker, när det är ekonomiskt och tekniskt genomförbart (se ovan punkt 116). Vidare framgår det av skäl 69 i förordning nr 1907/2006 att lagstiftarens avsikt har varit att ämnen som inger mycket stora betänkligheter ska hanteras med yttersta försiktighet.

125    Tvärtemot vad sökandena har hävdat, utgör de riskhanteringsåtgärder som föreslås enligt artikel 14.6 i förordning nr 1907/2006 följaktligen inte lämpliga åtgärder för att uppnå de syften som eftersträvas med nämnda förordning såvitt avser hanteringen av ämnen som inger mycket stora betänkligheter. De utgör således inte mindre ingripande åtgärder i förevarande fall.

126    När det slutligen gäller sökandenas argument att kemikaliemyndigheten hade kunnat invänta ett ingivande av registreringsunderlaget för högtemperatursbeck, vilket inbegriper kemikaliesäkerhetsrapporten, innan den identifierade det aktuella ämnet som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter, eftersom ett sådant underlag utgör en bättre informationskälla, konstaterar tribunalen följande. Denna identifiering gjordes på grundval av uppgifter i den dokumentation rörande det aktuella ämnet som enhälligt godkänts av medlemsstatskommittén (se ovan punkt 79). Medlemsstatskommittén konstaterade inte att det saknades information angående uppgifternas giltighet och relevans. Dessutom skulle registreringen av det aktuella ämnet enligt artikel 23.1 i förordning nr 1907/2006 inte genomföras förrän den 1 december 2010, det vill säga två och ett halvt år efter det datum från och med vilket tillståndsförfarandet var tilllämpligt i enlighet med artikel 141.2 i denna förordning, det vill säga den 1 juli 2008. En eventuell skyldighet att invänta ingivandet av det aktuella registreringsunderlaget hade därmed inverkat menligt på effektiviteten av förordning nr 1907/2006.

127    När det sedan gäller begränsningsåtgärder, har sökandena gjort gällande att dokumentationen till ett förslag till en sådan åtgärd i enlighet med bilaga XV till förordning nr 1907/2006 ska innehålla tillgänglig information om alternativa ämnen, information om hälso- och miljörisker i samband med tillverkning eller användning av alternativa ämnen, samt de alternativa ämnenas tillgänglighet och deras tekniska och ekonomiska genomförbarhet. Med ett sådant förslag, som således grundar sig på parametrar som är likvärdiga dem som används för dokumentationen i syfte att identifiera ett ämne som inger mycket stora betänkligheter, hade de negativa följderna som är kopplade till nämnda identifiering undvikits och lett till samma resultat såvitt avser de syften som eftersträvas med förordning nr 1907/2006.

128    Tribunalen påpekar i detta hänseende att enbart det förhållandet att ett ämne har upptagits i kandidatförteckningen inte hindrar att ämnet beläggs med begränsningar i stället för med ett tillståndskrav. Det framgår nämligen av artikel 58.5 och artikel 69 i förordning nr 1907/2006 att kommissionen eller en medlemsstat alltid kan föreslå att tillverkningen, utsläppandet på marknaden eller användningen av ett ämne ska kontrolleras genom begränsningar i stället för att omfattas av ett tillståndskrav.

129    Vidare framgår det av bilaga XVII till förordning nr 1907/2006 att begränsningar som antagits i enlighet med förfarandet i avdelning VIII i nämnda förordning, som är tillämpliga på framställning, utsläppande på marknaden och användning av vissa farliga ämnen, beredningar och varor, kan omfatta allt från särskilda villkor för tillverkningen eller utsläppandet av ett ämne på marknaden till ett fullständigt förbud att använda ett ämne. Även om det antas att begränsningsåtgärderna också är lämpliga för att uppnå de syften som eftersträvas med denna förordning, utgör de inte som sådana mindre ingripande åtgärder i förhållande till identifieringen av ett ämne, som endast medför informationsskyldigheter.

130    I den del sökandena har gjort gällande att den information som ska ingå i dokumentationen till ett förslag till en begränsningsåtgärd enligt bilaga XV till förordning nr 1907/2006 visar att identifieringen av det aktuella ämnet inte var nödvändig, påpekar tribunalen endast att denna identifiering har gjorts i enlighet med det förfarande som anges i artikel 59 i förordning nr 1907/2006, vilket är ett annat förfarande än det som anges i avdelning VIII i denna förordning (se ovan punkt 128).

131    Mot bakgrund av det ovanstående konstaterar tribunalen att det angripna beslutet inte åsidosätter proportionalitetsprincipen.

132    Talan kan följaktligen inte bifallas på den tredje grunden. Talan ska därmed ogillas i sin helhet.

 Rättegångskostnader

133    Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

134    Kemikaliemyndigheten har yrkat att sökandena ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökandena har tappat målet, ska kemikaliemyndighetens yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (sjunde avdelningen i utökad sammansättning)

följande:

1)      Talan ogillas.

2)      Bilbaína de Alquitranes, SA, Cindu Chemicals BV, Deza, a.s., Industrial Química del Nalón, SA, Koppers Denmark A/S, Koppers UK Ltd, Rütgers Germany GmbH, Rütgers Belgium NV och Rütgers Poland sp. z o.o. ska ersätta rättegångskostnaderna.

Dittrich Dehousse Wiszniewska-Białecka

Prek        Schwarcz

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 7 mars 2013.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: engelska.