Language of document : ECLI:EU:F:2011:131

PERSONALDOMSTOLENS BESLUT

(tredje avdelningen)

den 12 september 2011

Mål F-98/10

Francesca Cervelli

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tjänstemän – Utlandstillägg – Begäran om omprövning – Nya och väsentliga omständigheter – Uppenbart att talan ska avvisas”

Saken:      Talan enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, varigenom Francesca Cervelli yrkar ogiltigförklaring av kommissionens beslut att neka omprövning av beslutet att inte bevilja henne utlandstillägg.

Avgörande:      Talan avvisas. Sökanden förpliktas att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Sammanfattning

Tjänstemän – Talan – Talan mot ett beslut att neka omprövning av ett beslut som vunnit laga kraft – Upptagande till sakprövning – Villkor

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

Ett beslut som inte har överklagats av den som beslutet är riktat till inom föreskriven frist vinner laga kraft gentemot denne. Förekomsten av nya och väsentliga omständigheter kan emellertid motivera en begäran om omprövning av ett tidigare beslut som vunnit laga kraft.

En talan som har väckts mot ett beslut att vägra att ompröva ett beslut som vunnit laga kraft kan tas upp till sakprövning om det framgår att begäran faktiskt grundade sig på nya och väsentliga omständigheter. Om det däremot skulle visa sig att begäran inte grundade sig på sådana omständigheter ska talan mot beslutet att vägra att företa den begärda omprövningen avvisas.

Rättsverkan av en dom om ogiltigförklaring av en rättsakt omfattar, förutom parterna i målet, endast andra personer som direkt berörs av själva rättsakten och en sådan dom kan bara utgöra en ny omständighet i förhållande till dessa personer.

Ett beslut som inte härrör från den institution där den berörde är anställd utan från en annan institution kan inte betraktas som en ny och väsentlig omständighet. Även om alla tjänstemän vid alla unionsinstitutioner omfattas av samma tjänsteföreskrifter i enlighet med den princip om en gemensam offentlig förvaltning som fastställs i artikel 9.3 i Amsterdamfördraget, innebär denna princip dock inte att institutionerna måste använda den befogenhet att företa skönsmässiga bedömningar som de tillerkänns i tjänsteföreskrifterna på samma sätt, utan tvärtom omfattas deras personalförvaltning av en ”självständighetsprincip”.

(se punkterna 19, 20 och 23-25)

Hänvisning till

Domstolen: 26 september 1985, Valentini/Kommissionen, 231/84, punkt 14; 8 mars 1988, Brown/Domstolen, 125/87, punkt 13

Förstainstansrätten: 16 september 1997, Gimenez/Regionkommittén, T-220/95, punkt 72; 24 mars 1998, Becret-Danieau m.fl./Parlamentet , T-232/97, punkt 43; 7 februari 2001, Inpesca/Kommissionen, T-186/98, punkterna 40 och 48; 16 september 2009, Boudova m.fl./Kommissionen, T-271/08 P, punkt 48