Language of document :

Begäran om förhandsavgörande framställd av Kúria (Ungern) den 21 januari 2013 - Árpád Kásler och Hajnalka Káslerné Rábai mot OTP Jelzálogbank Zrt.

(Mål C-26/13)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Kúria

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande i första instans och motparter i överklagandeinstansen: Árpád Kásler och Hajnalka Káslerné Rábai

Svarande i första instans och klagande i överklagandeinstansen: OTP Jelzálogbank Zrt.

Tolkningsfrågor

Ska artikel 4.2 i rådets direktiv 93/13/EEG() av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (nedan kallat direktivet) tolkas så, att om ett lån formellt har tagits i utländsk valuta men i realiteten har utbetalats i den inhemska valutan och ska återbetalas av låntagaren enbart i den inhemska valutan, kan avtalsvillkoret om växelkursen, som inte har varit föremål för individuell förhandling, omfattas av begreppet "beskrivningen av avtalets huvudföremål"?

Om detta inte är fallet, ska på grundval av den andra satsen i artikel 4.2 i direktivet skillnaden mellan köpväxelkursen och säljväxelkursen anses utgöra ett förhållande mellan å ena sidan pris och ersättning och å andra sidan sålda tjänster som inte kan ingå i skälighetsbedömningen? Har det i detta sammanhang någon betydelse huruvida någon valutaväxling faktiskt skett mellan finansinstitutet och konsumenten?

För det fall artikel 4.2 i direktiv 93/13 ska tolkas så, att den nationella domstolen, oberoende av bestämmelser i den nationella rätten, även får undersöka huruvida sådana avtalsvillkor är oskäliga, om dessa inte är klart och begripligt formulerade, ska sistnämnda rekvisit tolkas så, att avtalsvillkoren i sig själva måste vara klara och begripliga för konsumenten rent grammatiskt, eller innebär de att även de ekonomiska motiv som ligger bakom användningen av avtalsvillkoret samt förhållandet mellan detta villkor och andra avtalsvillkor ska vara klara och begripliga?

Ska artikel 6.1 i direktiv 93/13 och punkt 73 i domen i mål C-618/10, Banco Español de Crédito, tolkas så, att den nationella domstolen inte kan, när ett oskäligt villkor som ingår i de allmänna villkor i ett låneavtal som slutits med en konsument förklarats ogiltigt, avhjälpa detta till konsumentens fördel, genom att ändra det aktuella villkoret och utfylla avtalet, om avtalet inte kan uppfyllas på grundval av de kvarvarande klausulerna? Har det i detta sammanhang betydelse att det i nationell rätt finns en dispositiv bestämmelse som reglerar sådana situationer då ett oskäligt villkor ogiltigförklarats?

____________

1 - ) Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169)