Language of document : ECLI:EU:F:2012:51

DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(tredje avdelningen)

den 18 april 2012

Mål F‑50/11

Dawn Cheryl Buxton

mot

Europaparlamentet

”Personalmål – Tjänstemän – Tilldelning av meritpoäng – Karriärutvecklingsrapport ‒ Deltidsarbete – Likabehandling”

Saken: Talan, som väckts med stöd av artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt artikel 106a i detta, genom vilken Dawn Cheryl Buxton har yrkat ogiltigförklaring av parlamentets beslut av den 11 maj 2010 att tilldela henne en enda meritpoäng under bedömnings- och befordringsförfarandet för 2009.

Avgörande: Talan ogillas. Klaganden ska bära sina rättegångskostnader och ersätta parlamentets rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Procedur – Kvantifiering av meriter genom tilldelning av poäng – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45.1)

2.      Tjänstemän – Likabehandling – Begrepp – Gränser

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 1 d.5)

3.      Tjänstemän – Befordran – Beslut om tilldelning av meritpoäng – Klagomål–Avslagsbeslut – Motiveringsskyldighet – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 45 och 90.2)

4.      Tjänstemän – Bedömning – Meritpoäng – Försäkringar – Åsidosättande av bestämmelser i tjänsteföreskrifterna – Berättade förväntningar – Föreligger inte

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91.1)

1.      Administrationen har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när den avgör vilka meriter som ska beaktas i samband med ett beslut om befordran enligt artikel 45 i tjänsteföreskrifterna. Detta gäller följaktligen även beslut om tilldelning av meritpoäng i ett befordringssystem där en sådan bedömning kvantifieras. Även om unionsdomstolens prövning begränsas till huruvida administrationen, mot bakgrund av det tillvägagångssätt som använts och de skäl som dess bedömning eventuellt grundar sig på, har hållit sig inom gränser som inte kan kritiseras och inte har använt sin befogenhet på ett uppenbart felaktigt sätt.

För att styrka att administrationen har gjort en sådan uppenbart oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna som skulle kunna motivera att det beslut som fattats på grundval av denna bedömning ogiltigförklaras, krävs det att den bevisning som det ankommer på sökanden att inge är tillräcklig för att administrationens bedömningar ska förlora sin trovärdighet. Med andra ord kan talan inte bifallas på den grunden att ett uppenbart fel begåtts om den ifrågasatta bedömningen, trots sökandens upplysningar, ändå kan anses korrekt eller giltig.

(se punkterna 37 och 38)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 12 december 1996, AIUFFASS och AKT mot kommissionen, T‑380/94, punkt 59; 3 maj 2007, Crespinet mot kommissionen, T‑261/04, punkt 58; 12 februari 2008, BUPA m.fl. mot kommissionen, T‑289/03, punkt 221; 1 april 2009, Valero Jordana mot kommissionen, T‑385/04, punkt 131

2.      När en tjänsteman utnyttjar en rätt till ledighet eller deltidsarbete enligt tjänsteföreskrifterna kan administrationen inte utan att ifrågasätta rättighetens ändamålsenliga verkan finna att hans eller hennes situation skiljer sig från den situation en tjänsteman som inte har utnyttjat denna rättighet befinner sig i och därför särbehandla vederbörande. Administrationen kan således inte behandla förstnämnda tjänstemän annorlunda, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling, bland annat att administrationen drar slutsatser av att den berörde tjänstemannen inte har utfört något arbete under den aktuella perioden, och behandlingen står i strikt proportion till motiveringen. Det förhållandet att en tjänsteman har utnyttjat sin rättighet enligt tjänsteföreskrifterna att arbeta deltid i samband med föräldraledighet kan utgöra en objektiv omständighet som det inte kan bortses från vid meritbedömningen och i synnerhet när det gäller tjänstemannens prestationsförmåga.

Ett åsidosättande av principen om likabehandling kan således uppkomma om tjänstemännens meriter jämförs utan hänsyn till den minskade prestation som innebär att den berörda tjänstemannen befinner sig i en situation som objektivt sett skiljer sig från den situation som övriga tjänstemän befinner sig i.

Det framgår i det avseendet av artikel 1 d.5 i tjänsteföreskrifterna att när en tjänsteman, som påstår sig vara offer för diskriminering, påvisar fakta som ger anledning att förmoda att direkt eller indirekt diskriminering har förekommit, ankommer det på administrationen att bevisa att den inte har brutit mot principen om lika behandling.

(se punkterna 50, 65 och 66)

Hänvisning till

Reform av den offentliga förvaltningen. Personaldomstolen: 15 februari 2011, Barbin mot Parlamentet, F‑68/09, punkt 100, vilken har överklagats till Europeiska unionens tribunal, mål T‑228/11 P

3.      Den behöriga myndigheten är, vid beslut om befordran enligt artikel 45 i tjänsteföreskrifterna, inte skyldig att motivera sitt beslut, vare sig i förhållande till beslutets adressat eller i förhållande till övriga tjänstemän som konkurrerar med den förstnämnda. Detta gäller således även beslut om tilldelning av meritpoäng. Tillsättningsmyndigheten är däremot skyldig att motivera ett beslut om avslag på ett klagomål som en tjänsteman, som anser sig ha tilldelats för få poäng, har ingett med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, då avslagsbeslutets motivering ska överensstämma med motiveringen av det beslut mot vilket klagomålet är riktat.

(se punkt 74)

Hänvisning till

Domstolen: 7 februari 1990, C‑343/87 Culin mot kommissionen, punkt 13

Förstainstansrätten 14 juni 2001, McAuley mot rådet, T‑230/99, punkt 50; 27 september 2006, Lantzoni mot domstolen, T‑156/05, punkt 77

Personaldomstolen: 11 december 2008, Schell mot kommissionen, F‑83/06, punkt 89

4.      Administrationens tydliga, ovillkorliga och samstämmiga försäkringar till en tjänsteman om att bli tilldelad ett visst antal meritpoäng under ett bedömnings- och befordringsförfarande utan att, mot bakgrund av att det finns ett begränsat antal poäng att dela ut, först ha gjort en grundlig jämförelse av meriterna hos tjänstemännen vid det berörda generaldirektoratet, direktionen eller avdelningen, innebär ett uppenbart åsidosättande av de principer om objektivitet och opartiskhet som ska ligga till grund för utvärderingen av tjänstemännens kompetens, prestationsförmåga och uppförande i tjänsten enligt artikel 43 i tjänsteföreskrifterna. Principen om skydd för berättigade förväntningar kan inte åberopas för att motivera en tillämpning som strider mot en bestämmelse i tjänsteföreskrifterna.

(se punkt 80)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 14 juli 2011, Praskevicius mot parlamentet, F‑81/10, punkt 67