Language of document : ECLI:EU:F:2012:52

BESLUT AV ORDFÖRANDEN FÖR EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

den 19 april 2012

Mål F‑16/12 R

Eugène Émile Marie Kimman

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tjänstemän – Ändrad tjänsteplacering – Interimistiskt förfarande – Begäran om uppskov med verkställighet – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Föreligger inte”

Saken: Ansökan, som lämnats in med stöd av artikel 278 FEUF och artikel 157 i EES-avtalet, samt artikel 279 FEUF, tillämplig på Euratomfördraget enligt artikel 106a, i vilken Eugène Émile Marie Kimman har yrkat att det beslut som meddelats av direktören för Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) att ändra hans tjänsteplacering från den 1 februari 2012 ska skjutas upp.

Avgörande: Ansökan om interimistiska åtgärder avslås. Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

Sammanfattning

1.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Fumus boni juris – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Kumulativ karaktär – Avvägning mellan samtliga intressen som är i fråga – I vilken ordning och på vilket sätt prövning ska ske – Utrymme för skönsmässig bedömning för domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder

(Artikel 278 FEUF och 279 FEUF; personaldomstolens rättegångsregler, artikel 102. 2)

2.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Allvarlig och irreparabel skada – Bevisbörda

(Artikel 278 FEUF och 279 FEUF; personaldomstolens rättegångsregler, artikel 102. 2)

3.      Tjänstemän – Förflyttning – Ändrad tjänsteplacering – Särskiljningskriterium

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 4 och 29)

4.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Uppskov med verkställigheten av ett beslut om ändrad tjänsteplacering – Villkor för beviljande – Allvarlig och irreparabel skada – Begrepp

(Artikel 278 FEUF)

1.      I artikel 102.2 i personaldomstolens rättegångsregler föreskrivs att en ansökan om interimistiska åtgärder ska ange de omständigheter som ställer krav på skyndsamhet och de faktiska och rättsliga grunder på vilka den begärda åtgärden omedelbart framstår som befogad.

Villkoren om krav på skyndsamhet och om att den begärda åtgärden omedelbart ska framstå som befogad (fumus boni juris) är kumulativa, vilket innebär att det inte kan förordnas om interimistiska åtgärder när ett av villkoren inte är uppfyllt. Det ankommer på domaren med behörighet att besluta m interimistiska åtgärder att göra en intresseavvägning mellan de intressen som är i fråga.

Vid denna helhetsbedömning i det interimistiska förfarandet förfogar rätten över ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning och är fri att med avseende på de särskilda omständigheterna i fallet i fråga avgöra sättet att pröva om dessa villkor är uppfyllda liksom i vilken ordning denna prövning ska utföras, då det inte finns någon rättslig bestämmelse i vilken det föreskrivs ett redan upprättat analysschema för bedömningen av om det är nödvändigt att bevilja interimistiska åtgärder.

(se punkterna 14–16)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 3 juli 2008, Plasa mot kommissionen, F‑52/08 R, punkterna 21 och 22 och där angiven rättspraxis; 15 februari 2011, de Pretis Cagnodo och Trampuz de Pretis Cagnodo mot kommissionen, F‑104/10 R, punkt 16

2.      Syftet med det interimistiska förfarandet är inte att säkerställa ersättning för skada, utan att säkerställa att domen får full verkan med avseende på dess materiella innehåll. För att detta sistnämnda syfte ska kunna uppfyllas ska de åtgärder som yrkas vara brådskande. Detta innebär att det, för att undvika att sökanden orsakas allvarlig och irreparabel skada, ska vara nödvändigt att de interimistiska åtgärderna beslutas och får verkan redan innan målet avgörs i sak. Dessutom är det den part som har ansökt om interimistiska åtgärder som har bevisbördan för att vederbörande inte kan vänta till målet har prövats i sak utan att åsamkas en sådan skada.

(se punkt 18)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 19 december 2002, Esch-Leonhardt m.fl. mot ECB, T‑320/02 R, punkt 27

3.      Det framgår av tjänsteföreskrifternas system att det är fråga om förflyttning i egentlig mening endast när en tjänsteman flyttas till en ledig tjänst. Härvidlag gäller de formföreskrifter som föreskrivs i artikel 4 och 29 i tjänsteföreskrifterna. Dessa formföreskrifter skall däremot inte tillämpas när det är fråga om att ändra en tjänstemans tjänsteplacering, eftersom en sådan ändring inte medför att en tjänst blir ledig.

(se punkt 20)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 7 februari 2007, Clotuche mot kommissionen, T‑339/03, punkt 31

4.      Mot bakgrund av det stora utrymme för skönsmässig bedömning som institutionerna förfogar över när det gäller att organisera sin verksamhet och, parallellt vid placeringen av dess personal, utgör ett beslut om omplacering, även om det orsakar olägenheter för den berörde tjänstemannen, inte en onormal och oförutsebar händelse i dennes karriär. Under dessa omständigheter kan ett uppskov med verkställigheten av ett sådant beslut endast motiveras i undantagsfall av tvingande skäl på grund av att tjänstemannen kan förorsakas allvarlig och irreparabel skada.

(se punkt 23)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 12 juli 1996, Presle mot Cedefop, T‑93/96 R, punkt 45 och där angiven rättspraxis