Language of document : ECLI:EU:F:2012:123

BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(tredje avdelningen)

den 13 september 2012

Mål F‑34/11

Saskia Jane Markland

mot

Europeiska polisbyrån (Europol)

”Personalmål – Anställda vid Europol – Avtal om tillfällig anställning – Tillämpning av anställningsvillkoren för övriga anställda – Placering i lönegrad – Uppenbart att talan ska ogillas”

Saken: Talan enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken Saskia Jane Markland yrkat ogiltigförklaring av Europeiska polisbyråns (Europol) beslut av den 19 december 2010 om fastställande av dess beslut att placera henne i tjänstegruppen för assistenter (AST) i lönegrad AST 5.

Avgörande: Talan ogillas, eftersom det är uppenbart att den är ogrundad. Saskia Jane Markland ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som Europol har förorsakats.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Anställda vid Europol – Rekrytering – Placering i lönegrad – Skyldighet att fastställa arbetsuppgifter och befogenheter för varje typ av tjänst för de tillfälligt anställda – Åsidosättande – Följder i förhållande till ett beslut om placering i lönegrad av en tillfälligt anställd – Föreligger inte

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 1a.2 och 5.4; bilaga I, anställningsvillkor för övriga anställda, artikel 10; rådets beslut 2009/371, artikel 39.2)

2.      Tjänstemän – Rekrytering – Placering i lönegrad – En institutions interna bestämmelser – Begrepp – Flerårig plan som sänts till unionens budgetmyndighet för kännedom och som inte är avsedd för de anställda – Omfattas inte

3.      Tjänstemän – Organisation av tjänstegrenarna – Fastställande av nivån på en tjänst som ska tillsättas – Skyldighet att fastställa den exakta lönegraden i meddelandet om lediga tjänster – Föreligger inte

(Tjänsteföreskrifterna)

1.      Skyldigheten för varje unionsinstitution, enligt artikel 5.4 i tjänsteföreskrifterna, att efter yttrande från kommittén för tjänsteföreskrifterna fastställa arbetsuppgifter och befogenheter för varje typ av tjänst som anges i en förteckning i bilaga I till tjänsteföreskrifterna, åligger även Europol. Detta organ är nämligen en byrå, i den mening som avses i artikel 1a.2 i tjänsteföreskrifterna, vilket framgår av artikel 39.2 i beslut 2009/371 om inrättande av Europol. I nämnda artikel 1a.2 i tjänsteföreskrifterna anges dessutom att alla hänvisningar till ”institutioner” i tjänsteföreskrifterna även ska avse byråer.

Den omständigheten att Europol underlåter att fastställa arbetsuppgifter och befogenheter för varje typ av tjänst enligt artikel 5.4 i tjänsteföreskrifterna medför inte att ett beslut om placering av en tillfälligt anställd i en lönegrad blir rättsstridigt. Syftet med ett sådant fastställande är, såsom utgörande en rent intern åtgärd, nämligen endast att underlätta placeringen i lönegrad.

(se punkterna 35, 36, 39 och 40)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 9 juli 2007, De Smedt mot kommissionen, T‑415/06 P, punkterna 42 och 43

Personaldomstolen: 28 juni 2011, AS mot kommissionen, F‑55/10, punkt 59, överklagad till Europeiska unionens tribunal, mål T‑476/11 P

2.      Tillsättningsmyndigheten kan anta interna bestämmelser som ger den vägledning när den utövar sitt utrymme för skönsmässig bedömning vid placering i lönegrad. En flerårig plan som sänts till unionens budgetmyndighet för kännedom och som inte är avsedd för de anställda kan emellertid inte kvalificeras som en intern bestämmelse.

(se punkt 46)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 9 juli 1997, Monaco mot parlamentet, T‑92/96, punkt 46

3.      I tjänsteföreskrifterna föreskrivs inte att det ska finnas någon bestämd överensstämmelse mellan en viss tjänst och en viss lönegrad. Administrationen kan därför använda sig av sitt stora utrymme för skönsmässig bedömning genom att i ett meddelande om lediga tjänster – eller om uttagningsprov – fastställa nivån på en tjänst med hänvisning till ett stort antal lönegrader.

(se punkt 50)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 18 juni 2009, kommissionen mot Traore, T‑572/08 P, punkterna 61–63