DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(tredje avdelningen)

den 26 juni 2013

Mål F‑78/11

BM

mot

Europeiska centralbanken (ECB)

”Personalmål – Anställda vid ECB – Retroaktiv förlängning av provanställningstiden – Beslut att säga upp anställningsavtalet under provanställningstiden – Disciplinärt förfarande”

Saken:      Talan, väckt med stöd av artikel 36.2 i protokollet om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, fogat till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, genom vilket BM, anställd vid Europeiska centralbanken (ECB), yrkar att beslutet av den 20 maj 2011, varigenom sökandens anställningsavtal sades upp, ogiltigförklaras samt ersättning för den ekonomiska och den ideella skadan. Den senare bedöms uppgå till 10 000 euro.

Avgörande:      Beslutet som fattades av europeiska centralbankens direktion den 20 maj 2011, varigenom BM:s anställningsavtal sades upp den 31 oktober 2011, ogiltigförklaras. Talan ogillas i övrigt. Europeiska centralbanken ska bära sina rättegångskostnader och ersätta BM:s rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Talan väckt av tjänstemän – Anställda vid Europeiska centralbanken – Särskild talan – Undrelåtenhet att väcka en särskild talan innan ett förfarande inleds mot ett beslut om att inte bevilja fortsatt anställning efter en provanställningstid – Upptagande till sakprövning

(Anställningsvillkoren för Europeiska centralbankens personal, artikel 41; arbetsordningen för Europeiska centralbanken, artikel 8.1.6)

2.      Talan väckt av tjänstemän – Anställda vid Europeiska centralbanken – Talan väckt utan tidigare särskild talan i enlighet med tillämpliga regler för Europeiska centralbankens personal – Information från den ställföreträdande generaldirektören vid generaldirektoratet personal om frånvaro av internt förfarande – Upptagande till sakprövning – Ursäktligt misstag

(Arbetsordningen för Europeiska centralbanken, artikel 8.1.6)

3.      Talan väckt av tjänstemän – Anställda vid Europeiska centralbanken – Berättigat intresse av att få saken prövad – Talan mot beslut att säga upp ett anställningsavtal – Upptagande till sakprövning

4.      Talan väckt av tjänstemän – Anställda vid Europeiska centralbanken – Rekrytering – Provtjänstgöring – Bedömning av utförandet – Frånvaro av indikation från administrationen innan utgången av nämnda period och innan en eventuell förlängning av denna – Följder – Bekräftande av provanställningstiden – Antagande av ett beslut i efterhand om förlängning av provanställningstiden med retroaktiv verkan – Otillåtet – Åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen

(Arbetsordningen för Europeiska centralbanken, artikel 2.1.1 – 2.1.3)

1.      När det gäller en talan som väckts av en anställd vid Euroepiska centralbanken mot ett beslut att inte anställa honom eller henne vid utgången av provanställningstiden, hindrar den omständigheten att talan har väckts utan en föregående särskild talan, i den mening som avses i artikel 8.1.6 i arbetsordningen, inte att talan tas upp till sakprövning.

Det framgår inte tydligt av artikel 41 anställningsvillkoren för Europeiska centralbankens personal, som är tillämpliga från och med den 1 januari 2009, att besluten att inte förlänga anställningen för en anställd som innehar en provtjänstgöring är underkastade ett förfarande i form av en särskild talan. För att säkerställa en god rättskipning och ett effektivt rättsligt skydd, ska bestämmelserna för interna förfaranden vid en institution vara klara, precisa och tydliga.

(se punkterna 37, 40 och 42)

2.      En anställd vid Europeiska centralbanken kan med rätta åberopa det ursäktliga felet för att rättfärdiga sin talan vid frånvaro av en föregående särskild talan i den mening som avses i artikel 8.1.6 i arbetsordningen, när hon eller hon har fått information från den ställföreträdande generaldirektören vid generaldirektoratet personal, budget och organisation, att det inte fanns möjlighet att överpröva beslutet att inte fortsätta anställnigen av nämnda anställd efter en provtjänstgöring vid ett internt förfarande, på grund av vilket han var tvungen att vända sig direkt till unionsdomstolen.

(se punkt 41)

3.      En anställd vid Europeiska centralbanken fråntas inte incitamentet att verka för en ogiltigförklaring av ett beslut att avsluta anställningskontraktet, på grund av att en eventuell ogiltigförklaring av detta beslut inte nödvändigtvis leder till en förlängning till anställningsavtalet eller ett en ny anställning.

(se punkt 45)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 23 februari 2001, De Nicola mot revisionsrätten, T‑7/98, T‑208/98 och T‑109/99, punkt 127

4.      Provanställningstiden som föreskrivs i artikel 2.1.1 i anställningsvillkoren för Europeiska centralbankens personal syftar till att möjliggöra för att banken konkret ska kunna bedöma den provanställde tjänstemannens förmågor, hans attityd vid utförandet av sina arbetsuppgifter och hans arbetsresultat. Att förlänga provanställningstiden kan vara lämpligt i detta avseende. Om arbetsgivaren följaktligen hyser tvivel avseende den nyanställdes arbetsförmåga kan detta utgöra ett ”undantagsfall” i den mening som avses i artikel 2.1.2 i nämnda regelverk, vilket motiverar att provanställningstiden förlängs. Det följer härav att utgången av provanställningstiden påtagligt ändrar den berörda anställdas rättsliga ställning, på så vis att från detta datum är inte artikel 2.3 i nämnda regler tillämpliga, vad gäller den anställdes arbetsförmåga avseende den tjänst som vederbörande rekryterats för, efter utgången av provanställningstiden.

Under dessa förhållanden, kan en anställd, vid frånvaro av alla indikationer på motsatsen från administrationen innan utgången av provanställningstiden, från datumet för sin provanställningsrapport ha legitima förväntningar på att banken inte antar ett beslut att förlänga hans eller hennes provanställningstid. Det är visserligen så att administrationen har ett stort bedömningsutrymme vad gäller huruvida en kandidat såväl personligt som yrkesmässigt avseende uppfyller vad som krävs för tjänsten som han eller hon rekryterats för och därmed sammanhängande arbetsuppgifter. Varje individuell rättsakt som antas inom ramen för detta handlingsutrymme och som går en anställd emot och påverkar dennas rättsliga ställning ska respektrea rättssäkerhetsprincipen vilken samtliga unionsinstitutioner ska efterleva inom personaladministrationen. Det strider särskilt mot denna princip att föreskriva att en individuell rättsakt ska gälla från en tidpunkt före rättsaktens antagande. Det kan endast undantagsvis förhålla sig på annat sätt, när det krävs för det mål som skall uppnås och när de berördas berättigade förväntningar vederbörligen skyddas.

Ett beslut från banken som medför en retroaktiv förlängning av provanställningstiden är således rättsstridig eftersom det åsidosätter rättssäkerhetsprincipen.

(se punkterna 61–64 och 66)

Hänvisning till

Domstolen: 25 januari 1979, Racke, 98/78, punkt 20; 13 november 1990, Fedesa m.fl., C‑331/88, punkt 45; 22 november 2001, Nederländerna mot rådet, C‑110/97, punkt 151; 26 maj 2005, Tralli mot BCE, C‑301/02 P, punkt 73

Förstainstansrätten: 1 april 1992, Kupka-Floridi mot CES, T‑26/91, punkt 43

Personaldomstolen: 26 maj 2011, Kalmár mot Europol, F‑83/09, punkt 92, vilken har överklagats till tribunalen, där det har anhängiggjorts som mål T‑455/11 P; 13 juni 2012, Guittet mot kommissionen, F‑31/10, punkterna 63 och 64, däri angiven rättspraxis.